50 år av utveckling

Från militär disciplin till klickerträning

Förr var det männen inom militären som bestämde. Även i dag är det ofta män som skapar de nya trenderna, inte sällan blir det till personkult.

Arméns ridinstruktion

De militära riktlinjerna från inridning till högre träning i dressyr och hoppning finns i boken Ridinstruktion från 1930. Boken utkom fram till 90-talet och var länge bibeln för instruktörer och ryttare. Den grundar sig i ett gediget hästkunnande och innehåller en rad konstanta sanningar som att unghästar bör ridas i grupp med äldre och att ovanor oftast beror på felaktig behandling eller för hårda krav.

Natural Horsemanship

NH, Natural Horsemanship, kom på allvar till Sverige under 90-talet och blev en kulturkrock med det tidigare militära tänkesättet. Hantera hästen mer från marken är grundbudskapet, som kommer ur westernridningens behov av hästen som ett lydigt arbetsredskap som respekterar människan. Inom NH arbetas hästarna ofta lösa i en inhägnad volt, en roundpen.

Pat Parellis sju lekar

Amerikanen Pat Parelli har utvecklat ett utbildningssystem för hästar som kallas Sju lekar för att skapa god kommunikation från marken. Systemet bygger på negativ förstärkning, hästen utsätts för ett tryck eller petning med Parellis morotsröda piska som den flyttar sig undan och belönas med att trycket/petningen upphör. Parelli-instruktörer finns i en rad länder.

Klickerträning

Flertalet av de nya lärorna bygger på ett tryck eller obehag som hästen väljer att flytta sig från. Inom annan djurträning har positiv förstärkning, som grundas på belöning, varit ledande och det börjar överföras även till hästar. Klickerträning är numera etablerat även hos tävlingsryttare, till exempel för att lära hästen hoppa vatten. Hästen belönas genom klickljud vid rätt uppträdande.

Monty Roberts

Monty Roberts fick till och med brittiska drottningen på fall med sina metoder att vänja en unghäst vid ryttare på några minuter. Han tillämpar negativ förstärkning och skickar bort hästen från flocken – människan – tills den själv gör valet att söka upp denna, vilket kallas ”join up”.  Roberts lär ut ett tydligt kroppsspråk hos människan.

Hempfling bjöd upp hästen till dans

Klaus Ferdinand Hempfling är en tysk ingenjör som 2001 lärde oss dansa med hästar. Han visade själv att det går att rida utan vare sig sadel eller träns och vill få oss att lyssna på hästens kroppsspråk för att bli ett med hästen. Hans filosofi är att hästen hjälper oss att hitta in i vårt inre och grundas på 1100-talets tempelriddare som betraktade hästen som ett heligt väsen.

Akademisk ridkonst

Denna utbildning har sina rötter i 1500- och 1700-talet och den klassiska ridkonsten. Träningen har som syfte att successivt stärka alla hästar till samling, även de som varit skadade eller inte har en optimal exteriör. Det finns en skala för hästen utbildning som innehåller 17 steg och slutar med capriole. En förgrundsfigur för återupplivandet av denna ridkonst är dansken Bent Branderup.

Veterinäryrket har genomgått en evolution

Fem decennier har också skapat nya möjligheter för veterinärer, hästar och hästägare.

Försäkring gav kunskapslyft

När veterinärvård kom med i hästförsäkringarna började mer avancerade ingrepp utföras; hästägaren betalar självrisk och vissa kostnader, försäkringsbolaget resten. Detta har gett mer avancerad kirurgi, utveckling av intensivvård och användning av förfinad teknisk utrustning. Därför kan man i dag behandla skador som för 50 år sedan hade inneburit omedelbar avlivning.

Viktig forskning samordnad

2004 bildades Stiftelsen hästforskning och innebar en sammanslutning av flera tidigare forskningsanslag. En rad betydande framsteg har gjorts tack vare detta. Varje år beviljas medel till nya projekt inom områdena veterinärmedicin, husdjursvetenskap och teknikvetenskap samt samhällsvetenskap och humaniora. I de senare ingår hästens roll för människan, samhället och miljön.

Teamwork med andra yrken

Veterinären samarbetar i dag med flera andra yrkesutövare: hovslagare, fysioterapeuter och testryttare. Detta underlättas av lagen om djurhälsopersonal som kom 2010 och som klargör ansvarsfördelningen. Det har blivit ett helhetstänk kring diagnos, behandling och rehabilitering. Framför allt har rehabsidan utvecklats betydligt.

Avmaskning tillbaka hos veterinären

I början av 1970-talet gjordes avmaskning någon gång per år av veterinär och utfördes via slangning genom nosen. Sedan fick vi pulver att blanda i fodret, därefter pasta som förenklade allt. Receptkravet togs bort under sena 70-talet, men kom tillbaka 2010. Numera ska enbart individer med högt EPG (maskägg per gram) avmaskas. Detta kontrolleras genom träckprov som hästägaren själv skickar in.

Från enkel raspning till hel munundersökning

Hästars tandvård var länge eftersatt. Tänderna raspades möjligen någon gång då och då, fram till en genomgång i mitten av 1980-talet där tandläkaren Torbjörn Lundström var involverad. Då fann man att mer regelbundna tandkontroller behövs. Numera är många veterinärer specialutbildade och hästarnas tänder undersöks professionellt med munstege, kamera och pannlampa.

Snabba svar

Hästägare kan kommunicera mer direkt med veterinären idag, både genom digitala veterinärbesök och möjligheten att skicka bild från mobilen på sårskador och uppförande hos hästen.

Portabel röntgen har underlättat undersökningar i hemmastallet och på klinikerna går det att mäta rörelsemekanik med hjälp av sensorer. Det är möjligt att 3D-printa ”reservdelar” som kan bli implantat.

Yrke i förvandling

För 50 år sedan var veterinäryrket mansdominerat, men nu är det tvärtom; 75 procent av de yrkesverksamma veterinärerna är kvinnor. Branschmässigt har det under 2000-talet skett flera stora sammanslagningar av kliniker, så att de ingår i någon form av koncern.

Distriktsveterinärerna har anpassat sin verksamhet så att de nu behandlar hästar i mycket större utsträckning än tidigare.

DT (CT)-skanning

Datortomografi DT (kallas även CT) visar skelett, fett, mjukdelar och brosk ner till en fjärdedels millimeter i precision och med tredimensionella bilder, vilket ger en detaljerad anatomisk bild av huvud eller ben. På någon minut tas tusentals bilder. I huvudet syns tänder, bihålor, käke och övre luftvägar tydligt. Gällande ortopedi kan man se skador i mjukdelar och brosk samt förändringar i benen.

Sensor ser in i hoven

Hovslagaren Björn Berg har i samarbete med olika forskare tagit fram en metod för att se inuti hoven utan att behöva skära upp den. En sensor sätts på hoven och kopplas till mjukvara i en dator och där går det att se hur värme sprider sig i fasta material med hjälp av mycket svag ström. På detta sätt kan hålrum inne i hoven, vilka kan ha olika orsaker, upptäckas.

Gastroskopi

En helt ny värld öppnade sig för veterinärerna när det började tillverkas så långa gastroskop att de kunde användas på häst. Den fina, kameraförsedda slangen förs ner genom näsborren till matstrupen och vidare till magsäcken. Genom fiberoptik kan hela magsäcken bli synlig och i vissa fall även främre delen av tunntarmen. Används bland annat för att undersöka om hästen har magsår.

Ultraljud

På 1980-talet kom ultraljudsapparater, främst som hjälp att undersöka ston inför betäckning/seminering och för dräktighetskontroll. Tekniken används nu till mycket mer: att undersöka skador i muskler, senor, leder och ögon, som invärtes guide vid vissa operationer och vid vävnadsprov från olika organ. Utvärtes ultraljudsundersökning av buken kan visa om föl har spolmask.

MRI

MRI står för Magnetic Resonance Imaging och innebär att det undersökta området utsätts för ett magnetiskt fält och korta pulser av radiovågor. Bilden visar skador i flera vävnader samtidigt, både skelett och mjukdelar. Används på nedre delen av benen på stående, sederad häst. MRI ger möjlighet att noga undersöka låga hältor och skilja på orsaken till dem.

Laparoskopi

Kallas även titthålskirurgi och ger möjlighet till operativa ingrepp i bukhåla och andra inre delar på en stående, lokalbedövad häst. De instrument som krävs förs in i hästen genom laparoskop, en kanal in i hästen genom vilken videokamera, klämmor och tänger med nål och tråd kan föras in. Kirurgen ser var hen arbetar genom att titta på en bildskärm framför sig. I en led kallas det artroskopi och finare rör används.

Laparoskopi

Genom endoskopisk laserkirurgi kan olika problem i luftvägarna åtgärdas. En diodlaser kan användas för att ta prov på tumörer, skära bort inflammerad vävnad eller öppna upp täta näsborrar. Den kan även stoppa blödningar under pågående operation genom att blodkärlen bränns.

Synen på hästen har ändrats

Under 1990- och 2000-talet diskuterades många baksidor inom hästnäringen, som hästmarknader och slakttransporter – och flera utredningar gjordes. Här är några av de många framsteg som gjorts för ryttarna, hästarna och hästlivet inom det området.

Hästen en kännande varelse

Debatten om slakttransporter till Italien bidrog till flera utredningar under 2000-talet och två internationella hästkonferenser hölls vid Sveriges ordförandeskap i EU 2001 och 2009.

Gudrun Lindvall gjorde en djurtransportutredning ”Kännande varelser eller okänsliga varor?” åt regeringen år 2003 och Djurens Rätt presenterade ”Älskade hästar, en granskning av hästvärlden 2009”.

Etologer på frammarsch

Under 2000-talet började etologer att göra sina röster hörda. Marthe Kiley-Worthington och andra uppmanade oss att låta hästar leva hästliv i större utsträckning och pekade på avarter inom tävlingshästarnas liv. I dag anlitas etologer inom forskning och för utbildning av djurägare och yrkesfolk. I Sverige har de akademiska etologerna en egen branschorganisation.

Hästräkning och märkning

När hästen kom i fokus upptäcktes stora brister i de officiella registren. Ingen visste exakt hur många hästar som fanns i Sverige och vilka de var. Från 2004 har flera uppskattningar gjorts, färskaste siffran är cirka 360 000.

Krav på pass för alla hästar kom år 2006 och därefter även chipmärkning. Både då och nu finns diskrepans mellan när hästar räknas som sällskapsdjur och livsmedelsproducerande djur.

Lösdrift blir inne

En konsekvens av att vi tar mer hänsyn till hästars naturliga behov är att lösdrift har blivit rumsrent. 2008 ansåg Svenska Ridsportförbundet fortfarande att det var olämpligt för ridskolor att ha hästar i lösdrift, men koncepten Active Stable och Active Horse ändrade detta synsätt. 2014 byggdes grupphållningssystem vid riksanläggningarna och i dag finns lösdrift på stuterier, ridskolor och privatstall.

Särskild djurskyddsmyndighet

Mellan åren 2004 och 2007 fanns Djurskyddsmyndigheten i Skara. Myndigheten hade till uppgift att hantera allt kring djurskydd; foder, djurmiljö, transporter, operativa ingrepp och avel. Loggan med två gula kattögon förmedlade budskapet ”Vi ser allt”. Den 1 januari 2007 överfördes arbetsuppgifterna till Jordbruksverket.

ISES vill använda hästen rätt

2002 bildades ISES, International Society for Equitation Science. Det är en oberoende organisation som vill öka hästvälfärden genom att presentera forskningsfakta kring hästars beteende och behov, så att interaktionen med människan kan ske på ett bra sätt. ISES har bland annat arbetat för objektiv mätning av hur hårt nosgrimmor är spända och undersökt konsekvenserna av rollkur.

Allmänhetens ögon på hästen

Synen på hur vi kan använda hästen utan att göra avkall på dess välfärd blir en alltmer brännande fråga. Ett dåligt ögonblick för ett ekipage kan filmas och spridas globalt på nolltid.

Samtidigt sätter det press på alla inom hästnäringen att analysera hur hästar hanteras, och påverkar oss att inte fastna i traditioner av gammal vana.

Utfodring – från enkelt till komplicerat

Utfodring – från enkelt till komplicerat

Från löshö till ensilagebalar

Länge skördades gräset som löshö, sedan i pressade balar – båda skulle först upp på höskullen, sedan ner igen. En kort tid var höbriketter populärt. Från slutet av 1990-talet är det hösilage som dominerar. Skörden har förenklats avsevärt, eftersom gräset inte behöver torka och vändas lika länge inför ensilering som före pressning. De inplastade balarna förvaras i markplan, inne eller ute.

Fler burkar i foderkammaren

Utbudet av fodertillskott med örter, vitaminer och mineraler har ökat lavinartat. Foderrummens hyllor dignar under burkar och hinkar med tillskott som ska ge bättre immunförsvar, smidigare leder, bra tarmfunktion, friskt brosk eller stödja lungfunktionen. Ett fodertillskott behöver inte ha någon bevisad effekt och får inte ha medicinska påståenden.

Foder från hela världen

Först köptes gärna höet från någon granne, med kort och smidig transport. Sedan blev det inne att köpa importerat; alphö från Schweiz, saltsten från Himalaya och foder med soja eller palmolja. Grovfoderbristen 2018 drev oss att köpa ännu mer importerat grovfoder, ibland av skiftande kvalitet. Nu är vi miljömedvetna och tillbaka till att vi helst vill handla lokalproducerat igen.

Kraftfoder för alla slags hästar

1970-talets standardutfodring med hö, havre och mineraler är ett minne blott. För dagens hästar finns en uppsjö av färdigmixade kraftfoder att välja mellan, var och en med sin specialblandning. Det är pellets eller müsli för seniorer, avelsston, tävlingshästar, växande hästar, de som är fångbenägna, stressade eller i träning.

Höpåsar eller fri tillgång

I runt 20 års tid har Ikeakassar med högivan till varje häst varit en vanlig syn i häststallar. Det finns även automater som portionerar ut rätt mängd. Motsatsen är en hösilagebal som ställs i hagen, med fri tillgång. Ättiden och intaget kan förlängas genom slowfeednät över balen.

Specialiserat höinnehåll

Framsynta foderproducenter skräddarsyr innehållet i hösilaget redan vid sådd, så att det finns en produkt för varje hästkategoris näringsbehov – allt från den högpresterande tävlingshästen till sällskapsponnyn. De vanliga gräsblandningarna kan då kompletteras med till exempel lusern, cikoria, vitklöver eller kärringtand.

Grovfoderanalyser

Länge bedömdes höet genom att vi tittade och luktade på det, utan att vi insåg att detta bara var ett mått på den hygieniska kvaliteten. Näringsinnehållet försökte vi själva räkna ut med hjälp av agronom Christina Plancks fodertabeller. Numera sköts detta av grovfoderanalyserna som ger mer exakta siffror kring innehåll av näringsämnen, mineraler och socker.

Från sammetskask till high tech

Mycket har hänt med ridhjälmarna under de senaste 50 åren, framför allt utseendemässigt. En svensk uppfinning står för den största säkerhetsrevolutionen

De tidiga ridhjälmarna var tunnskaliga och sammetsklädda och fästes med gummiband. När ridning blev en folksport gick utvecklingen mot kraftigare hakband, ofta i läder. Sedan kom öronbyglar och andra ändringar i utformningen som ställbar huvudstorlek genom en liten ratt och modeller med svängd nacke.

Jofa-hjälmen blev ett begrepp för alla ridskolebarn, en oöm variant med plasthölje utan klädsel. Oavsett modell fick ridhjälmarna ofta kritik för att vara för varma och för att platta till frisyren. 2009 kom ett antal modeller som var lätta och välventilerade.

Standard sedan 1997

Storbritannien och Irland var tidiga med att arbeta fram en hjälmstandard, vilket 1997 resulterade i den europeiska standarden EN 1384. Sedan dess har hjälmarna testats efter den, men standarden håller nu på att konstrueras om, eftersom den enbart testar raka islag mot huvudet, fast merparten av avfallningar sker med ett snett islag.

Att många ryttare fick hjärnskador trots att de använt hjälm, uppmärksammades av hjärnkirurgen Hans von Holst för lite över än 20 år sedan. Han började tillsammans med teknologie doktor Peter Halldin och professor Svein Kleiven utforska hur hjälmarna kan förbättras för att skydda bättre mot hjärnskador. Genom en modell av den mänskliga hjärnan studerade de effekten av både raka och sneda islag och konstruerade en ridhjälm som dämpar rotationskraften på hjärnan. Detta genom att hjälmen har ett rörligt ytterskal i förhållande till hjälmstommen, där skalen är separerade av ett lågfriktionsskikt. Den så kallade MIPS-hjälmen var född. Den lanserades 2006 och finns nu i ett flertal ridhjälmar av olika fabrikat.

Påminner om tropikhjälmar

På utsidan har hjälmarna fått mer bling-bling och modeller med solskärm har blivit populära. Den ger hjälmen ett utseende som påminner om en tropikhjälm och det blir nästan som en blinkning till en av världens mest kända hjälmtillverkare; 1911 startades Charles Owen-företaget genom att tillverka just tropikhjälmar.

Från militärt till mode

Utrustningen har gått  från militärt rejält och hållbart till specialiserat och anatomiskt. Gärna i modefärger.

Manskapssadeln bäst för långritt

För 50 år sedan användes fortfarande många militärsadlar. Både manskapssadlar utformade för att ligga bra på hästen under många mils förflyttning och de något smäckrare officerssadlarna. Men ridskolor och privatryttare behövde något annat till kvinnor och barn som börjat rida. Smäckrare sadeltyper kom till, liksom olika modeller för dressyr, hoppning och allround.

Schabraken har återuppstått

För 50 år sedan associerades schabrak med husarregementets parader: vackert utsmyckade, fyrkantiga underlägg till sadeln. Då användes nästan bara figursydda vojlockar, formade för hoppning eller dressyr.

Sedan fick schabraken en renässans. När det gäller material, mönster och färger har utbudet exploderat. I dag finns schabrak i en mängd varianter: denim, prickiga, quiltade, med och utan kristaller och kantband. Men även vojlocken har fått en nytändning, både inom islandshästsporten och utanför.

Stigbyglarna är färgklickar

Tidigare byttes möjligen stålstigbyglarna mot ett par trästigbyglar under vintern. Numera finns en uppsjö av modeller med olika former av säkerhetsutlösning. Färgade stigbyglar ger möjlighet att matcha såväl ryttarens klädsel som hästens övriga utrustning.

Sadlar i förvandling

I dag finns en mängd sadeltyper att välja på, både för olika former av hästaktiviteter och i olika kvalitet av läder. En del har utbytbara koppjärn för maximal passform, andra passar kvinnor bättre än män och åter andra är bomlösa. Lädret byttes först mot lättskött syntet, på senare tid har helt nya material, av miljömässiga skäl,  börjat användas – som kork, frukt, papper och svamp.

Figursytt och anatomiskt rätt

Enkla träns med breda remmar har utvecklats i flera omgångar också mot en mer anatomisk stil. 2007 kom Micklem-tränset som tar hänsyn till hästens känsliga huvud och har nosgrimma och käkrem anpassat efter det. Nu finns flera anatomiska modeller.

Även sadelgjordarna har genomgått en förändring och gått från raka snörgjordar till svängda modeller med tryck-fördelning under hästens buk.

Bett och bettlöst

I många sadelkammare finns en hel vägg full med bett för alla upptänkliga situationer med en häst. Raka bett, två- eller tredelade, smaksatta, i gummi, läder eller olika metallegeringar.

Samtidigt pågår en rörelse åt andra hållet – att rida bettlöst och i stället styra hästen med hjälp av tryck på nosryggen. Detta sker genom tyglar fästa i en kraftig nosgrimma, vilken ibland är försedd med hävstångsverkande skänklar.