Långläsning: ”Han ägde min själ och mitt hjärta”

Jag når Gudmundur ”Gummi” Einarsson när han sitter i bilen i de jämtländska skogarna, på väg till en granne att för att titta till ett föl. Samtalet kommer att handla om Sproti frá Sjávarbórg. Den legendariska tävlingshästen som för en kort tid sen tragiskt bröt benet i hagen och därefter fick vandra vidare till evigt gröna ängarna.
Tillsammans tog ekipaget en nästintill oräknerlig mängd med mästerskapsmedaljer. Jag frågar hur det kändes att rida ett stilpass-lopp på poäng över 8,0 på Sproti och Gudmundur svarar:
– Det är svårt att förklara, hur känns kärlek? Det bara pirrar i hela kroppen. Du måste uppleva det för att förstå.

Början

Historien om radarparet Gudmundur Einarsson och Sproti startade redan oktober 2003. Gudmundur befann sig på Island för att hälsa på sin dotter men också för att köpa med sig ett gäng hästar. Med sig till den karga atlantön hade han dessutom en beställning på ”en hygglig femgångshäst” till en young rider-ryttare. Hans vän Siggi Sæm hade plockat fram en häst efter den smått legendariska Galsi frá Sauðárkróki. Den 6-åriga valacken ansågs ha trevliga grundgångarter och ett fint passanlag. Hästen var Sproti frá Sjávarbórg.
– Jag minns den ridturen som det var i går. Det var klassiskt höstväder, inte bra, inte dåligt – det gick att rida utan att blåsa omkull så att säga. Det var en jättehärlig häst, han hade kanske inte världens flashigaste gångarter. Men han hade god trav och tölt, bra skritt, helt okej galopp och en fantastisk passkvalitet för sin ålder. Han var lite tunn och omusklad, men grundkvaliteten i hästen tilltalade mig, säger Gudmundur.

Tuff resa från Island

1 december kom Sproti från Island tillsammans med några fler hästar som Gudmundur köpt. Med en hästtransportfirma transporterades hästarna upp till Jämtland och väl på plats var det en tanig och långhårig gestalt som klev ur lastbilen. De första veckorna gick åt att bara fodra upp valacken.
– Men jag skodde och red honom lite innan jul. Planen var ju att förbereda honom inför det tilltänkta försäljningen, säger Gudmundur .

I mellandagarna kom den jämtländska familjen med sin dotter för att provrida Sproti. De blev förtjusta med en gång och fler provridningar bokades. I mitten på januari red flickan ut själv på Sproti och familjen blev övertygad om att det var rätt häst för dottern. Ett möte bokades en vecka senare för att göra upp hästaffären. Men ödet ville annorlunda.

Första säsongen

Det var smällkalla januari i Jämtland när köparfamiljens vedpanna bestämde sig för att sluta fungera. Plötsligt stod familjen vid ett vägskäl där deras ekonomi inte tillät att köpa både en ny häst och en ny vedpanna. Köpet av Sproti blåstes av och plötsligt stod Gudmundur med en häst han inte hade räknat med.
– Men jag tänkte att jag får träna honom så kan jag sälja honom sen. Han fick stå nästan hela februari och äta upp sig, han var fortfarande lite tunn sen han kom från Island. I slutet av mars satte jag igång honom.

Det blev en bra säsong för ekipaget som bland annat tävlade på Romme i Dalarna och i Eskilstuna i Södermanland. De red även norrländska mästerskapet där de fick fina resultat i både 150 meter och i stilpass. Tanken om att behålla valacken började födas och en vänskap växte fram mellan Gudmundur och Sproti.
– Ju mer vi tränade och tävlade desto mer tyckte vi om varandra, konstaterar Gudmundur.

Får bud

Ekipagets andra säsong fortsatte på samma spår. 2004 vann de passlöp 150 meter på SM, men blev inte svenska mästare eftersom Gudmundur på den tiden ännu inte var svensk medborgare. Samma år fick Gudmundur förfrågan om att sälja hästen, men medger lite skamset att han drog till med en väldigt stor prislapp med flit för att avskräcka de potentiella köparna.
– De sa nej tack, jag var väldigt lyckligt att jag tagit i så pass mycket att de tackade nej och framför allt var jag glad över att få behålla honom.

Ekipagets utvecklingskurva fortsatte gå uppåt. 2005 var det SM i Skåne.
– Då vann vi 150 meter pass och kom en andra eller tredje plats i stilpassen. Då bestämde jag mig för att fortsätta träna honom som en femgångshäst men specialisera honom mer mot passen.

2006 red ekipaget flera nationella tävlingar och på SM i Norrköping vann de både stilpassen och 250 meter passlopp, men kunde fortfarande inte titulera sig svenska mästare. Ekipaget blev istället uttagna till VM under isländsk flagg. Där blev det guldmedalj i stilpass och i 250 meter pass. Dessutom kom de fyra i femgångskombinationen.

Han tryckte bara pannan i dörren, sen flög han ut ur startboxen

2006 bestämde sig Gudmundur för att specialisera Sproti mot passgrenarna. Något ryttaren själv tror var en viktig del för deras ekipagets framgångar.
– Hade jag inte specialiserat honom då kanske han inte blivit den megahästen som han faktiskt blev.  Jag la ner otroligt mycket jobb, timme efter timme, för att göra startboxen till en positiv upplevelse. Där tjänade jag otroligt mycket tid. Det sker ganska fort när dörrarna öppnas men han var alltid först ut. Han tryckte bara pannan i dörren, sen flög han ut ur startboxen som en katapult. Vi fortsatte träna startboxar hela tiden, vid tävling kunde vi bara skritta igenom dem, men han visste exakt när det var tävling och dags att tagga till.

Nytt medborgarskap

2007 blev det ett svensk medborgarskap. I samma veva anmälde Gudmundur intresse för att rida för både svenska och isländska landslaget. Siggi Sæm, som var landslagsledare för det isländska landslaget, bad Gudmundur att återkoppla allt eftersom tävlingssäsongen löpte på.
– Under vårens första tävling red jag stilpass och 250 meter. Då kommer Ylva Hagander fram till mig och säger ”Du får en plats i svenska landslaget om du säger ja nu”. Jag tackade såklart för erbjudandet men ville inte lova henne något. Skulle jag bli aktuell för Island ville jag gärna representera det landet.

Sen den dagen har jag ridit för Sverige

Tävlingssäsongen fortsatte och Sproti gjorde ingen besviken. Gummi återkopplade till Siggi Sæm efter varje framgång.
– Efter varje gång sa han bara ”bra”, efter Norrländska mästerskapet ringde jag honom igen och då lovade han att ta upp min plats i landslaget på mötet med den isländska landslagsledningen dagen efter och att ringa mig direkt efter mötet som skulle sluta klockan 13.00.

Klockan 13.10 dagen efter hade Gudmundur Einarsson fortfarande inte hört något från Siggi Sæm, så han ringde Ylva Hagander.
– Sen den dagen har jag ridit för Sverige.

Framgång och ett avgörande val

Framgångarna uteblev inte. Det blev ett VM 2007 i den svenska färgerna där ekipaget tog ett VM-brons i Stilpass på poängen 8,21 och hamnade precis utanför pallen, på en fjärdeplats, i passlöp 250 meter på tiden 22,04.

Men 2007 var också året de slutade rida högergalopp.
– Jag märkte att han blev mer jämn när jag la från vänstergaloppen och vi hade en del problem med den. Så vi slutade rida dem helt, i dag hade jag aldrig tagit det beslutet. Jag tycker man ska vara noggrann med att arbeta hästen liksidigt, men då tyckte jag det var en enkel lösning på problemet.

Skadan

På SM 2008 tog de tre SM-guld, i stilpass, passlöp 100 meter och passlöp 250 meter. 2009 tog de två guld, i stilpass på poängen 8,38 och och i passlöp 100 meter. 2009 var också året de tog VM-guld i stilpass med poängen 8,67.

2010 blev det två SM-guld i stilpass och passlöp 100 meter och på Nordiska mästerskapen i Finland samma år blev det två NM-guld, i stilpass och i passlöp 100 meter.
– När han utvecklade mer mer tävlingsattityd blev han väldigt vass på banan, utanför banan var han alltid kolugn. När man hade ridit klart loppet så kunde man be honom sträcka fram halsen, han var helt fantastiskt på det viset.

2011 vann ekipaget stilpassen på SM och vann ohotat med 9,05 mot halvbrorsan Hraunar frá Efri-Rauðalæk som reds av Magnus Skúlason. Hraunar och Magnus fick ändå 8,17.

Gudmundur och Sproti såg nästintill oövervinnerliga ut. Då vändes allt upp och ner. Under SM på Romme 2012 kom känslan att det var något som inte stämde med Sproti.
– Jag letade upp Florian Lackner som var landslagsveterinär på den tiden och frågade om han kunde titta på Sproti. Han undersökte och sa sen ”Klart du kan rida, men då kan det bli hans sista tävling”. Jag red inte, säger Gudmundur som menar att han anat att något ändå inte stod rätt till, främst eftersom valacken inte haft samma sinnesstämning.
– Han vrickade sig lite 2011, men gick igenom besiktningarna men jag kände ändå på honom att han inte var som han brukade.

Så vi startade ett bolag och skaffade en vattenbandsutrustning

Sproti diagnosticerades med en gaffelbandsskada. Det blev början på ett års rehab men också en enorm ekonomisk investering.
– Jag frågade runt bland veterinärer om vad som var bra för den typen av skada och alla rekommenderade vattenbandsträning. Problemet var att det inte fanns något här uppe i Jämtland. Så vi startade ett bolag och skaffade en vattenbandsutrustning för 700-800 000 kronor till en medelålders islandshästvalack.

Rehabavdelningen stod klar 2013 och blev en viktig del i uppbyggnaden av valacken. Under 2012 var det mycket promenader och ekipaget kunde börja skritta.
– Vi jobbade mycket med skrittintervaller för att bygga styrka. Alltså aktiv skritt, inte bara rida skritt avslappnat på lång tygel. Men 2013 började han gå på bandet, berättar Gudmundur.

Comebacken

I samråd med veterinären Ulf Hedenström ökades träningsintensiteten. Till sist kunde ekipaget starta ett stilpasslopp för att direkt efter med hjälp av Ulf Hedenström ultraljuda för att konstatera att Sprotis gaffelband läkt helt. Ekipaget lyckades starta på Romme nationella och vann stilpassen stort med poängen 8,88. Ekipaget red SM och tog SM-guld i stilpass.

Film från stilpassen på SM 2013

Planen var att åka till VM, men plötsligt började Sproti må dåligt. Valacken slutade äta, dricka och mådde allt sämre.
– Vi hade Florian Lackner på telefon samtidigt som vi hade andra veterinärer här. Till slut bestämde vi att vi skulle åka ner med honom till Ultuna i Uppsala.

Nära döden

Planen var att resan mot VM skulle gå på torsdagen mot Berlin och VM. I stället blev det en nattfärd ner mot Ultuna under måndagen för att rädda livet på Sproti. För en jämtlänning är det en resa på närmare åtta timmar.
– Han var så dålig, så in i helvete dålig. Jag skulle säga att han var mer död än levande på Ultuna. Samtidigt så hade jag en reservhäst till VM och blev tvungen att ta beslutet om att delta, efter vi fått prover som bekräftade att Sproti inte hade någon smittsam sjukdom.

Gudmundur Einarsson red reservhästen Flugar frá frá Holtsmúla 1(f -99 e Númi frá Þóroddsstöðum u Fluga frá Arnarhóli) på VM i Berlin. Med sig hade han sin fru Maria som var den som fick ta samtalen från Ultuna där Sproti svävade mellan liv och död i en svår tarminfektion,
– Det var ständigt stressmoment. Mitt i VM-karusellen ringde de och sa ”nu är det fråga om hästens välfärd, du kanske måste fatta det tuffa beslutet”.

Samtidigt berättade veterinärerna på Ultuna att de läst en artikel om att en kortisonbehandling som skulle kunna hjälpa hästar som drabbats av tarminfektionen. Haken var att metoden var oprövad, lång och att det var stora mängder kortison som skulle sprutas rakt in i blodet. Veterinärerna föreslog att det skulle gå att testa att behandla Sproti med den metoden. Gudmundur tog beslutet att låta prova den tuffa kortisonbehandlingen.
– Efter det blev han pigg, hade jag inte tagit det beslutet hade jag inte haft honom sen. Men det var ingen billig historia.

När han kom hem från Ultuna var han som ett skelett med päls på

Veterinärräkningen från Ultuna landade på över 120 000 kronor och utgifterna stannade inte där. Sproti behandlades med stora mängder kortison mellan augusti till februari året därpå. En risk vid behandling med kortison är att hästen kan utveckla den smärtsamma sjukdomen fång. Något Gudmundur tog med i beräkningen. Ett mindre näringsrikt foder införskaffades och tillsammans med en annan häst fick Sproti stå isolerad från de andra hästarna på gården.
– När han kom hem från Ultuna var han som ett skelett med päls på. Men sen började han återhämta sig. Först kom hullet, sen kom musklerna.

Det var tydligt att Sproti ännu inte sprungit färdigt. Året efter den hemska tarminfektionen vann han SM i Stilpass 2014. Ekipaget blev uttagna till NM men Gudmundur Einarsson valde att avstå.
– Han hade en sån tuff behandling bakom sig, jag vill inte utsätta honom för det.

Året efter comebacken, 2015, kom att bli ett framgångsrikt år för den 18-åriga valacken. Efter att ha återhämtat sig från den hemska tarminfektionen som nästan kostade honom livet var han åter i tävlingskondition. På SM, som det året gick på Strömsholm, vann han återigen stilpassen och behöll titeln som svensk mästare. Då med poängen 8,55.

Ekipaget blev återigen uttagna till landslaget och denna gång bestämde sig Gudmundur att åka till mästerskapet.

Kritiserat resultat och äntligen VM-guld

På plats i Danmark blev det ett VM-silver i stilpassen, endast 0,08 poäng från Sprotis halvbror Tumi frá Borgarhóli (f-01 e Galsi frá Sauðárkróki u Móheiður frá Borgarhóli) som reds av Teitur Árnason. Tumi fick poängen 8,50 och Sproti 8,42. Loppet blev kritiserat från flera håll, och flera röster höjdes mot att domarna skulle ha gjort en felbedömning.
– Det var jättemycket diskussion om min andraplats och att Teitur vann. Till och med att isländska landslaget diskuterade att det skulle varit ett domarfel. Men jag kan inte döma det eftersom jag red själv, men det var surt att komma tvåa på det sättet, berättar Gudmundur.

– När vi kom hem till hotellrummet var vi deppiga. Maria ville packa väskorna och åka hem. Då ringde min vän Atli Gudmundson mig och sa ”du får bara deppa i två timmar sen måste du fokusera på nästa tävling”.

Gudmundur tog Atlis ord till sig och vände fokuset till fredagens passlöp. På fredagen var det första heatet i pass 250 meter. Sproti hade då inte gått ett passlöp på närmare fyra år.
–Jag hade inte ens ridit den distansen i träning, jag red bara korta distanser som till exempel stilpassen.

Jäkla snorunge, han slog mig i stilpassen, jag ska inte förlora igen

I det första heatet mötte Gudmundur och Sproti ett annat svenskt ekipage, Hraunar frá Efri-Rauðalæk och Magnus Skúlason. Först i mål blev Sproti. Efter de två första löpen låg Gudmundur och Sproti på den fjärde bästa tiden bland alla ekipage. I det sista löpet fick de möta Teitur Árnason och Tumi. Då vaknade tävlingsdjävulen i Gudmundur.
– Då tänkte jag ”jäkla snorunge, han slog mig i stilpassen, jag ska inte förlora igen”, säger Gudmundur Einarsson.

Det blev ett jämnt heat. När det var 50-60 meter kvar låg Gudmundur och Sproti efter Teitur och Tumi.
– Jag lät hästen gå av sig själv, sen när vi hade 50-60 meter kvar kände jag att han hade massor kraft kvar så då la jag till röst och skänklar. Då la han i extra växel, puttade fram huvudet och kom först över mållinjen. Det var ett otroligt löp och folket var på läktarna var helt galna. Många säger att det löpet är det häftigaste passlöpet på ett VM som gjorts. Jag var jättelycklig över att vinna över Teitur. Det var en sån revansch för mig.

Gudmundur och Sproti vann heatet med en otroligt liten marginal, Sproti sprang på 21.49 och Teitur och Tumi på 21,53. Med tiden 21,49 blev det både ett VM-guld, för trots att även Søren Madsen på Hárekur frá Hákoti (f-02 e Geisli frá Sælukoti u Hrefna frá Vatnsholti) lyckades med samma tid så tillföll med titeln Gudmundur och Sproti som också hade den nästa snabbaste tiden av de två ekipagen. För Sproti som inte stått i ett startbox sedan 2011 var den otrolig prestation.
– Det var ännu en fjäder till i hans hatt. Han hade såklart en otrolig löparskalle och tävlingsinsikt. Han var stark under den perioden, efter alla sina skavanker. Han fick en lång rehab med muskeluppbyggnad. Han var urstark och vårt skrittarbete med mycket variationer hade gjort att hästen hade ett bra register. Jag hade också varit med i såna mjölksyretest med mina hästar och fått lite mer kunskap. Så istället för att sitta av och gå med honom mellan heaten så joggade jag honom i sakta trav och tölt för att jobba ur mjölksyran och slaggprodukter. Han var hur pigg som helst, säger Gudmundur och hyllar Sproti ytterligare:
–  Man blir otroligt glad och rörd när han återigen kommer tillbaka och levererar. Det är svårt att beskriva det känslomässiga ruset. Det blir så i kroppen att man hamnar i någon sån slags glädjekoma, man tror inte att det är sant. Men han gjorde det igen. Han var verkligen en enastående häst.

Se det historiska passlöpet här:

Året efter VM-succén, 2016, fick fick Sproti samma poäng som Valsa från Brösarpsgården (f-09 e Askur från Håkansgården u Vordís frá Ási I). Bägge ekipagen fick 7,88. Noterbart är att även Valsa har Galsi frá Sauðárkróki i stammen, då i form av morfar. För Sprotis del innebar det denna gång ett SM-silver.

För Gudmundur och Sproti blev det dessutom ett SM-brons i pass 250 meter under 2016.

2017 skulle komma att bli Sprotis sista mästerskapsår. På SM 2017 tog valacken återigen guld i stilpass med poängen 8,42. Valsa flåsade honom i nacken med poängen 8,38.

Bägge ekipagen blev uttagna till VM som gick i Oirschot i Nederländerna det året. I stilpassen slog Valsa till med poängen 9,09 och Sproti blev därför silvermedaljör med den hedervärda poängen 8,54.

Otrolig lång karriär

Sproti har en unik historia som elithäst mellan åren 2004 och 2017 med några avbräck på grund av skador, men hade en förmåga att gång på gång återhämta sig och hamna i topp.
– Det har alltid varit allsidig femgångträning. Sen när jag började specialisera honom 2006 så spetsade jag till träningen med lite mer explosivitet och uthållighet.

I början red jag mer pass för det var så djävulskt roligt att rida honom i pass

Pulsa i djupsnö, klassisk dressyrträning, backträning och springa bredvid fyrhjulingen tillhörde vardagsträningen för att bygga upp hästen.
– En period tränade vi mycket med pulsmätare och han var den första jag använde det på. Jag ville för att ha koll på läget. Ungefär en träningssäsong red jag med det, sen började jag känna honom mer och mer och kunde känna av honom mer. Den allsidiga träningen är viktig, blir träningen för enkelspårig blir det en ökad risk för belastning.

Trots att Sproti var en passhäst av rang red ekipaget inte så mycket i den femte gångarten.
– I början red jag mer pass för det var så djävulskt roligt att rida honom i pass. Men därefter blev jag allt mer sparsam. Jag red aldrig pass på taskigt underlag, den största delen av hans karriär så tränade jag honom inte i pass. Det var när det började närma sig tävlingssäsongen som jag tog med honom till Wången för att känna på passen och se om knapparna fungerade. Jag ville så gärna bevara löparglädjen i honom.

Sproti

Sproti blev i mångt och mycket en ”gamechanger” för Gudmundur Einarsson som arbetat med hästar sedan 70-talet. Tillsammans var ekipaget i många år en självklar del av den svenska eliten.
– Kärleken till den där hästen var så stor. Vi hade något gemensamt på något sätt. Känslan vi hade tillsammans var obeskrivlig. Jag kände bara att jag ville göra allt för att hålla honom frisk och kry. Han ägde min själ och mitt hjärta. Han var en del av mig, även efter tävlingskarriären. Han har också varit viktig för mig ekonomiskt. Han har gett mig arbete, tävlingsresultat är på många sätt den bästa reklamen.

I september 2021 tackades Sproti av på Umeå Icelandichorse meeting. Något som skulle bli valackens sista framträdande.
– Det var en stor ära att få göra det. Det är många som sett honom på hemmaplan men inte på en internationell arena. När vi kom fram var han övertygad om att han skulle få tävla igen. Jag visade honom i tölt på innerbanan på ovalbana. Sen gjorde jag en passläggning, då hade jag inte lagt honom i pass sedan 2018. Han tog i allt vad han kunde och det kändes precis som vanligt. Han kände nog verkligen att han var en vinnare av något slag. Det var väldigt fint att få frågan om vi kunde komma dit, säger Gudmundur Einarsson.

Under våren 2022 förolyckades Sproti i sin hage hemma på gården. Den 25-åriga valacken bröt benet och vid hans sida fanns hans hästvän som han gått med sen de kom från Island tillsammans för nästan 20 år sedan.
– Vi släppte ihop dem i somras igen, de hade varit i från varandra i 7-8 månader. När de möttes i hagen kysstes de nästan, de var som ett par. Sen gick de hela sommaren nära varandra. Hon stod bredvid honom när vi kom och var med tills veterinären kom dit.

Vad har Sproti betytt för dig?
– Jag känner mig lycklig att jag fått träffa en sån häst i sin karriär. Han hade en tävlingskarriär på elitnivå mellan 2004 till 2017, det är ganska unikt. När jag tänker på allt han åstadkommit så blir jag rörd, då är det inte långt till tårarna, säger Gudmundur.