Tyska tränaren Maike Morbach värnar om sits och balans

Vi träffas på den stora hästmässan Equitana i Essen i Tyskland, där mässans sista dag har islandshästar som ett av temana. Under dagen arrangeras en uppvisningstävling, och en av deltagarna är Maike Morbach, A-tränare, A-domare samt hästutbildare och inom kort godkänd lärare för hästföretagare.
− Islandshästar är Tysklands näst största hästras, efter varmblod, och antalet ökar hela tiden, säger Maike, som själv bor i häst- och islandshästtäta Warendorf.
− Andra områden med mycket islandshäst är trakterna kring Hamburg i norr, och sedan runt Karlsruhe och Stuttgart längre söderut.

Det är en fråga om hästhälsa och hästvälfärd

Ryttarens sits och balans är själva kärnan i ridningen, säger Maike, som själv är lång, över 1,80, och därmed väl vet hur viktigt det är med en korrekt sits.
− Hästen är väldigt känslig för ryttarens sits. Jag är en lång ryttare, med långa ben och lång bål, och om jag kommer ur balans på hästryggen får hästen problem.
− Med en ryttare i obalans får du inte rena gångarter på hästen. Traven blir av sämre kvalitet, tölten kan bli passtaktig och flygande pass kanske inte går att få fram alls.
− Med en god sits kan hästen röra sig fritt nog för att verkligen visa sina gångarter. När du tävlar måste du ha en bra och effektiv sits för att få höga poäng, men det behöver även ryttare som rider hobbyhästar ha. Det är en fråga om hästhälsa och hästvälfärd.

Brinner för sitsen

Maike Morbach påminner om att islandshästen inte avlats för att vara sporthäst mer än några decennier, och att det tar längre tid än så att ändra hästens fysik och kroppsbyggnad.
− Många hästar har hög nacke och det är positivt, men många islandshästar har en stel rygg och det är inte optimalt för ridhästar. Med en häst som inte är perfekt byggd, och en ryttare som är stel och kanske rädd, eller arg, eller stressad, kan ryttarens inverkan påverka hästens rörelser på ett negativt sätt. Detta måste ryttaren förstå, och lära sig hur de kan hjälpa hästen.

Ridning handlar om att få dem att hitta gångarterna med ryttare på ryggen

Särskilt viktigt är det för hobbyryttare som ofta rider sina hästar under längre pass, på turer i skog och mark, än ryttare som tränar och kanske tävlar sina hästar.
− En långtur i naturen ska vara en god upplevelse för både häst och ryttare, och det är därför sitsen är så viktig för alla ryttare. Jag vet också många hobbyryttare som lägger både tid och pengar på att rida för tränare.
− En häst som rör sig utan ryttare har inga problem med att hitta alla gångarter. Ridning handlar om att få dem att hitta gångarterna med ryttare på ryggen.

Vill ha helheten

Maike Morbach har också en genomtänkt filosofi när hon tränar unga ryttare som tävlar, en  filosofi som bland annat går ut på att det bästa ibland kan vara att avstå från att rida.
− Unga människor har press på sig från många håll. De ska göra bra ifrån sig i skolan, de har en fritid full av aktiviteter, det kan vara pojk- eller flickvänner, och mitt i allt detta går hormonerna och känslorna upp och ner.
− Som tränare försöker jag se till mina elevers hela situation. När du rider är ditt mentala fokus väldigt viktigt, du måste tänka på både dig själv och hästen. Och ibland kanske den unga ryttaren bara behöver vila, och få tid för sig själv.
− I träningen arbetar jag med att motivera, och vid behov korrigera ridningen, men jag säger också ifrån om ryttarens känslor går ut över hästen. Då ber jag ryttaren ta en paus och vänta lite.
− Men det kan också vara att tala om för eleverna att ”you can do it”, du är en god ryttare. Det handlar lika mycket om att vara psykolog som tränare.

Hon pratar med sina elever om att helheten är det viktiga, och att de ska vara nöjda om de har gjort vad de har kunnat för att prestera så bra som möjligt på en tävling, inte stirra sig blinda på domarens betyg.
− Insikten att man gjort sitt bästa, det räcker. Du kanske gjorde ett misstag, men då får du träna på det till nästa gång.

Egna tävlingsmål

Maike Morbach började själv rida islandshäst som barn, av det enkla skälet att de fanns i grannskapet.
− Dessutom var snälla att rida, och härliga att pyssla med, med de långa manarna och svansarna.

Genom åren har hon också ridit dressyr och ridit spanska hästar, men nu är det islandshästar på heltid. Till uppvisningstävlingen på Equitana har hon med sig egna hingsten Ásti vom Glockenhof (f -13 e Álfasteinn frá Selfossi u Bjalla vom Glockenhof).
− Han är en tyskfödd femgångare, med höga avelsvärden, som jag satsar mot tyska mästerskapen. Han har en riktigt bra tölt, och gångarter med höga rörelser, men ibland blir han lite för saker runt omkring. Då kan han tappa sin trav, och gå över i tölt.

Kanske kan Ásti sedan hålla även för tävling internationellt så småningom.
− Vi får se. Ett steg i taget, säger Maike Morbach.