Långläsning: ”En arbetsmoral och vilja som jag inte upplevt hos någon annan häst”

Det var inte en häst som gjorde något större intryck på Magnus Skulasson när Mjölnir frá Dalbæ klev av flygplanet från Island i januari 1998. Den svarta hingsten var både lite mager och hingstig.

– Då såg han inte mycket ut för världen, berättar Magnus.

Hästen ingen ville ha

Det var att Magnus barndomsvän Ari Björn Thorarensen, tillika uppfödare av Mjölnir, tog kontakt med Magnus som gjorde att deras vägar korsades. Den då femåriga hingsten hade både tränats av olika tränare och avelsvisats med omdöme av tränare och avelsdomare att han inte var något att ha. Han kunde bli en bra valack, ansåg de. Men ändå fortsatte Ari tro på Mjölnir, vilket föranledde det där samtalet till Magnus.

– Ari undrade om jag kunde ta emot honom i Sverige. Tanken var att han då skulle säljas här.

En begynnande resa

När Mjölnir väl stod i Magnus stall startade träningen och återigen uteblev det där stora intrycket.

– Han var en trevlig ridhäst, men inte mer än så.

Men att hingsten trivdes med att träna och göra saker stod klart, vilket också gjorde att hingstigheten lugnade sig. Någon försäljning blev aldrig av och träningen hade sin gilla gång.

När vi kom i mål visste jag att det hade gått fort. Men inte så fort!

Under vintern till sitt andra år i Sverige var då Magnus började ana att den kapacitet Mjölnir besatt var något extra.

– Han blev bättre och bättre för varje ridpass och jag började tänka att han nog kunde bli riktigt bra.

Det var också vid den tidpunkten Magnus och hans dåvarande fru Anna beslutade sig för att köpa hingsten, och sedan dess har han blivit kvar.

Tävlingskarriären tar fart

Att Mjölnir hade ett makalöst passanlag med bra teknik hade Magnus och Anna förstått, men när tävlingskarriären tog fart valde de till en början att inte specialisera honom utan i stället började Anna tävla honom allsidigt. Och framgångarna lät inte vänta på sig. År 2000 blev Anna och Mjölnir uttagna till landslaget där de under NM tog guld i femgångskombination. Året därpå blev det inget mindre än ett VM-guld i 250 meter pass. Ändå anade Magnus att det fortfarande fanns mycket kapacitet kvar.

– Han bara växte. För varje gång han fick springa blev han snabbare och snabbare, berättar Magnus.

Världsrekord

2002 var det Magnus tur att sitta i sadeln när Mjölnir susade fram över passbanan och fokuset hamnade mer på passgrenarna. Utvecklingskurvan var bra och under åren som gått blev Mjölnir ungefär en halv sekund snabbare per år i 250 meter pass. Efter fyra tävlingar och tolv guld stod en än större bedrift på tur det året – världsrekord i 250 meter pass. Klockan stannade på 20,9 mot det tidigare rekordet på 21,1.

– Det kändes inte helt oväntat att vi slog rekordet. Mjölnir hade länge varit stabil på de tiderna, men har inte riktigt fullföljt loppen perfekt. När vi kom i mål visste jag att det hade gått fort. Men inte så fort!

Fortsatta framgångar

Med åren blev mästerskapsmedaljerna allt fler, 2003 försvarade Mjölnir sitt guld i 250 meter pass med Magnus i sadeln och 2005 blev det guldmedalj i både stilpass och 250 meter pass. Samtidigt hade Mjölnir bytt ryttare, och säsongen 2005 var den första för Mjölnir och Emelie Romland.

– Det var min första riktiga säsong med Mjölnir. Efter en del kval blev vi uttagna till landslaget, men beslutet överklagades och därför skulle vi rida en extra uttagning mot Linda Tommelstad. Vi drog kortaste strået, men i stället fick Magnus ta Mjölnir på VM, berättar Emelie.

Guldregn

Året därpå, 2006, blev däremot Emelie och Mjölnir uttagna till landslaget och representerade Sverige på NM i Herning. Trots att ”de vann allt” är det prestationerna från ett år senare som Emelie bär med sig som sina största meriter. Under VM 2007 i Holland red ekipaget hem guld i speedpass, stilpass, 250 meter pass och femgångskombination. Trots att Emelie var young rider räckte även tiderna till silver i speedpass och brons i 250 meter pass bland seniorerna.

– Tiderna på 21 sekunder är extremt minnesvärda. Det är något visst när de stora namnen kommer fram, tar en i hand och säger att det var riktigt bra. Det är en av de största stunderna, säger Emelie som även vittnar om att det fanns utmaningar:
– Jag kommer ihåg första gången jag skulle rida Mjölnir. Vi var många som red ut och sedan kom vi till en bra sträcka att lägga pass, så jag och Mjölnir vände där och la pass. Det gick jättebra, men sedan klarade jag inte av att hålla honom. När alla kom tillbaka till stallet och frågade hur det gick ”vågade” jag inte säga något. Det var mycket häst helt enkelt, och jag var ung.

Historisk karriär

VM i Holland blev Mjölnirs sista stora mästerskap. En senskada blev ett naturligt avbrott från tävlandet, och även om hingsten återhämtade sig avrundades den storslagna karriären efter sju års tid på de största mästerskapen. Med Magnus dotter i sadeln äntrade Mjölnir återigen tävlingsbanan, om än inte på samma nivå.

Känslan av hur han exploderade ut ur startboxen och ut på banan – jag kan fortfarande känna det i kroppen.

I sitt esse

Mjölnirs otroliga arbetsvilja och psyke är några av de egenskaper som kännetecknar hans karaktär och som gjort att han varit i sitt esse på tävlingsbanan. Det fanns inga dåliga dagar utan hingsten var alltid lika positiv till att träna. Allt ståhej och liv på tävlingsplatsen var en miljö Mjölnir stortrivdes i.

– Av Mjölnir har jag lärt mig att ingenting är omöjligt. Han tog sig an uppgiften med en sådan arbetsmoral och vilja som jag inte upplevt hos någon annan häst under min karriär, berättar Magnus och fortsätter:
– Han har betytt otroligt mycket för mig och en lärdom jag tagit med mig är att man inte ska döma efter första intrycket. Det gäller både hästar och människor. Är man noggrann med vardagsträning året runt och tänker långsiktigt kan de prestera otroligt mycket.

Fysiska minnesbilder

Av alla de minnen som Magnus har med Mjölnir är det framför allt två som fastnat lite extra.

– Ena är när Anna och Mjölnir vann guld i femgångskombination på NM. På den tiden var ingen av dem kända utan tävlade mot alla stora namn och tog hem guldet.
– Det andra är när vi slog världsrekord i 250 meter pass. Han hade redan gjort fyra starter men kändes ändå lika pigg och fräsch som alltid. Känslan av hur han exploderade ut ur startboxen och ut på banan – jag kan fortfarande känna det i kroppen.

En prestationshäst

Att Mjölnir tagit sju VM-guld med tre olika ryttare är unikt i sitt slag och visar på vilken prestationshäst Mjölnir är. Oavsett ryttare har Mjölnir presterat gång på gång och tagit sin ryttare med på sina bragder.

Det är många år sedan Mjölnir tävlades men han skulle fortfarande stå sig mot konkurrensen.

Trots det har inte Mjölnir mer än 91 avkommor efter sig, och är klart underskattad i avel enligt Magnus.

– Ibland tror jag att vi avlar för akademiskt i stället för att se till prestationer. Kanske är folk ute efter mer bensprattel och därför missar de otroliga prestationer Mjölnir gjort. Trots att det är många år sedan Mjölnir tävlades skulle han fortfarande stå sig mot konkurrensen på passbanan.
– Mjölnir är väldigt ren i gångarterna, hans extrema passtalang är bara positiv för de andra gångarterna.

Gedigen kvalitetsstam

På mödernet finns Spurn frá Dalbæ som är efter legendariska Náttfari 776. Mjölnir är den förstfödde av de 12 avkommorna, varav tio är bedömda. Mjölnir har den näst högsta bedömningen i syskonskaran med 7,94 för exteriör och 8,29 för ridegenskaper, totalt 8,15. På fädernet finns Galdur frá Laugarvatni som är bedömd med 8.41 för ridegenskaper. För tölt och hållning under ryttare belönades hingsten med 9.

Pensionär på Brösarps backar

I de vackra omgivningarna lever 30-åriga Mjölnir fortfarande kvar på Brösarps backar som glad pensionär. Om somrarna har han haft ett par ston som sällskap och har även visat sig ha otroligt bra fertilitet för sin höga ålder. 2021 betäcktes Valsa från Brösarpsgården med gott resultat och i juli 2022 föddes hingstfölet Sprakur från Brösarpsgården, efter Mjölnir, som sannolikt kommer föra prestationerna vidare på tävlingsbanan i framtiden.