”Har du själv inte tävlat på en viss nivå vet du heller inte vad som krävs”

Om ett ekipage har en bra tävlingscoach kan vara avgörande om ekipaget når framgång eller inte på tävlingsbanan, det menar tränaren och islandshästprofilen Johan Häggberg. Han anser också att en del ryttare i dag inte förstår skillnaden mellan en tränare och en coach, och att det finns väsentliga skillnader.

– Träning handlar om utbildning, att lyfta fram problem i ljuset och lösa dem. Att förbättra styrkor och svagheter. Coachning handlar däremot om att jobba med det man har för dagen, att dölja problem och få så mycket poäng som möjligt, säger han.

Johan Häggberg tränar ekipage i hela Europa och de senaste åren har det dykt upp fler och fler coachinguppdrag. Att ha en tävlingscoach är vanligt i många andra sporter, men är fortfarande inte helt vanligt i islandshästsporten. För att utvecklas och öka sin konkurrenskraft på tävlingsbanan kan ekipage behöva tänka om och ta hjälp en annan typ av hjälp. Det gäller även ekipagen på högsta nivå, det menar Johan Häggberg.
– Flera ekipage underpresterar på tävlingsbanan i dag, de rider på försiktighet. Det kan också lätt bli att ryttaren blir nervös och tappar bort sin plan. Då kan en coach stå för för eftertanke och kylighet.

Han tar ett exempel om ungdomsryttare, som ofta har ett bra team runt omkring sig med mycket stöd och coaching.
– Men många duktiga unga ryttare försvinner efter att de har fyllt 21. De har inte tillräckligt hög kompetens själva, men har byggt självförtroende och vill flyga fast de inte är riktigt flygfärdiga än, konstaterar Johan Häggberg och menar att det inte alla gånger är lätt att välja rätt person som coach – många väljer fel coacher.
– Man väljer de personerna man känner sig tryggast med. Men det är inte alltid trygghet du behöver när du ska göra en prestation.

På dagens tävlingsplatser för islandshästar finns inte något system för coacherna för att få tillgång till ryttarna. På förra årets upplaga av SM fick Johan Häggberg ta en hästskötarbiljett av en deltagande ryttare för att kunna få möjlighet att coacha sina ekipage under tävlingen.
– Jag ser det som en brist på eftertanke hos arrangörerna. Det hade också kunnat lösas med coachbiljetter och att ha ett område mellan framridningen där coacherna kan röra sig, säger han och lyfter även fram hur övriga ridsporten gärna belyser både coacher och andra nyckelpersoner i teamet kring ekipaget.

– På Göteborgs Horse Show brukar till exempel kameran riktas mot Kiss and Cry-hörnan där ryttarens team och coach står. Vi måste bli bättre på att lyfta fram coacherna även inom islandshästsporten. Det finns många fler än bara ryttaren bakom ett framgångsrikt ekipage.

Men innan ett ekipage ens ska äntra ovalbanan finns det många fler bitar som ska vara på plats. Johan Häggberg efterlyser ett mer långsiktigt tänk bland ryttarna där de håller sig till en tränare, inte hoppar runt bland flera olika instruktörer och inte bara byter tränare när det känns trist.

– Ibland krävs en träning som en del upplever som tråkig, färglös och inte så glamorös, men den måste göras, säger Johan Häggberg som också upplever att många ryttare inte tränar rätt inför en tävlingsprestation.

– Det är en gammal myt i vår sport att man ska spetsa till sig på tävling. Istället tränar många bekvämt hemma och sen sätter de tryck på hästen på tävling. Effekten av det blir att hästarna kommer i kläm, man höjer trycket och skapar istället spänning vilket är motsatsen till det vi vill uppnå. Här tycker jag också många tränare och coacher ligger efter, har du själv inte tävlat på en viss nivå vet du heller inte vad som krävs.