Hästägartips
14 november 2022 06:05
Ridsportplus

”Uppfattningen är att fler hästar än tidigare har ett överhull”

HästhälsaSynen på vad som är ett bra hull hos hästar har ändrats. Överhull påverkar både hästens prestation och hälsa. Cecilia Müller guidar dig i hur du ska tänka när du hullbedömer din häst.

”Uppfattningen är att fler hästar än tidigare har ett överhull”
Fluffig eller i överhull? Foto: Istock

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

    Att hästen är i lagom hull kan låta som en självklarhet, men faktum är att allt fler hästar bär på extra hull. I Västvärlden är det allt vanligare med hästar med överhull än tvärtom. Exakta siffror på hullstatusen hos hästar i Sverige finns inte i dagsläget, men uppfattningen hos många som arbetar professionellt med hästar är att överhull blir allt vanligare. Det berättar Cecilia Müller, docent i fodervetenskap med inriktning häst vid SLU.
    – Uppfattningen är att fler hästar än tidigare har ett överhull. Förr var det kanske mer ponnyer som gått på alltför bra grönbete, men nu tycker sig många se en ökande trend med överhull hos alla typer av hästar, säger hon.

    En kartläggning gjord i Storbritannien visade att över 60 procent av de privatägda hästarna inte bara led av överhull utan att de var rent av feta. Många hästägare uppgav att det sociala trycket kring att ”ge hästen tillräckligt med mat” påverkade storleken på fodergivan.

    ”Inte en exteriörbedömning”

    En hullbedömning innebär att du uppskattar hur tjockt lager av underhudsfett din häst har.
    – Det är viktigt att poängtera att en hullbedömning inte en exteriörbedömning och det är inte heller en bedömning av hur pass musklad hästen är, säger Cecilia Müller.

    Just fett och muskler är något många blandar ihop, även professionella tränare och ryttare. Det är inte helt ovanligt att en tränare säger till en hästägare att ”fodra på hästen för att få bättre överlinje”.
    – En svag överlinje hos en häst som i övrigt inte är mager beror inte på att den får för lite foder. Den önskade överlinjen och musklade hästen är ett resultat av ändamålsenlig träning, givetvis behöver hästens proteinbehov också uppfyllas så att den har förutsättningar att utvecklas i den önskade riktningen, men att överutfodra hästen så att den istället blir i överhull är inte ett substitute för ändamålsenlig träning, säger Cecilia.

    Fakta

    Försämrad prestation

    Hästar i överhull har:

    • Försämrad biomekanik, de uppvisar asymmetriskt rörelsemönster i högra grad än hästar i normalhull
    • Förlängd återhämtningstid efter träning. Det vill säga puls, andning, och även metabolismen.
    • Ändrat metabolt och fysiologiskt svar på träning.
    • Påverkad hjärt- och kärlfunktion, precis som feta människor

      Källa/Läs mer: https://physoc.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.14814/phy2.14824

    Just för att kunna följa hur hästens muskulatur utseendemässigt svarar på träningen är det viktigt att hästen inte är i överhull. Hullet lägger sig under huden, över musklerna, vilket gör det svårt att se hur hästen är musklad om den är fet.
    – Det är ganska vanligt när man bantar en häst att man ser att den faktiskt är rätt så omusklad. Det är också vanligt att hästar som bantas till normalhull av många upplevs som ”mager och omusklad” när den i själva verket har normalhull och är musklad på det sätt den kan vara i relation till den träning den utför.

    Hälsoeffekter och ekonomi

    Hästens hull avspeglar dess energibalans. Kort och gott: hästen behöver äta lika mycket energi som den gör av med. Förutom rena hälsoeffekter finns det givetvis även en ekonomisk aspekt i att hästen endast får den energi som den behöver, det kostar att överutfodra.

    Ett lagom intervall att hullbedöma sin häst ligger på ungefär var fjärde till var sjätte vecka. Att hullbedöma sin egen häst kan ibland vara svårt menar Cecilia Müller,
    – Hjälp varandra, det kan vara lättare att hullbedöma sin stallkompis häst och tvärtom. Har du dina hästar själv hemma så åk iväg och titta på andras hästar, kalibrera dina ögon. Man blir lätt hemmablind.

    Viktigt att notera är att en stor buk på hästen inte innebär att den automatiskt är i överhull.
    – En häst kan få stor buk till exempel om den äter mycket fiberrikt foder som då ska passera grovtarmen, är dräktig eller är ett äldre sto som haft många föl, ibland kan det också bero på parasitinfektion (speciellt på unghästar), men bukomfånget ingår inte i hullbedömningen. De delar av kroppen som ingår i en hullbedömning är:

    • Mankammen
    • Båda sidorna av manken
    • Fåra längs länden, observera att det inte gäller korset. Länden kan vara plan, hjärtformad eller åsformad.
    • Båda sidorna av svansfästet
    • Bakom bogbladet/överarm
    • Över revbenen
    • Mellan hästens bakben

    Det finns flera skalor att använda sig av när man hullbedömer sin häst. Två av de mest kända skalorna är den sexgradiga skalan framtagen av Carroll & Huntington och Hennekes niogradiga skala. Vilken skala du använder när du uppskattar hästens hull spelar ingen roll, men kom ihåg att till exempel hullpoäng 4 betyder olika hull i de olika skalorna. Det är samma punkter på hästen som bedöms i båda skalorna.

    Fakta

    Hennekes skala för hullbedömning

    Den amerikanska veterinären Hennekes skala för hästens hull är allmänt vedertagen och omfattar uppskattning av hullet på sju punkter på hästens kropp, vilket ger ett värde mellan 1 och 9. Idealvärdet ligger mellan 4 och 6. Hennekes hullbedömningsskala är nedan översatt till svenska av A. Jansson, SLU.

    1. Extremt utmärglad. Ryggkotor, revben, svansrot och höftben kraftigt utstickande, skelettstrukturen kring manke, bogblad och hals klart synliga samt inget fettlager.
    2. Mycket mager. Ryggkotor, revben, svansrot och höftben utstickande, skelettstrukturen kring manke, skuldror och hals svagt synliga.
    3. Mager. Revben och ryggrad är synliga. Svansroten sticker ut, höftknölen är synlig. Ryggraden ses men inte individuella ryggkotor. Manke, skuldror och hals är markerade. Insjunken i flanken.
    4. Slank. Lätt åsformad rygg, revbenen svagt skönjbara, lite fett runt svansroten, bäckenbenet inte skönjbart, manke, skuldror och hals inte tunna.
    5. Måttlig. Jämn längs ryggen, revbenen inte synliga men lätta att känna, fettet runt svansroten börjar kännas ”svampigt”, skuldror och hals övergår mjukt till kroppen.
    6. Måttligt fet. Kan ha en liten ränna längs ryggen, svampigt fett över revbenen, mjukt fett runt svansen, börjar tydligt ansätta fett längs manken, bakom skulderbladen och längs halsen.
    7. Fet. Kan ha en ränna längs ryggen, går att känna individuella revben men också fett mellan dem, mjukt fett runt svansroten, fettansättning runt manke, skuldror och längs halsen.
    8. Mycket fet. Ränna längs ryggen, svårt att känna revbenen, väldigt mjukt fett runt svansroten, tjockt fettlager runt manke, skuldror, ”förtjockad” hals, fettansättning på insidan av bakbenen.
    9. Extremt fet. Tydlig ränna längs ryggen, varierande tjockt fettlager över revbenen, ”bulligt” fettlager runt svansrot, manke, skuldror och längs halsen. Insidan av bakbenen kan ”skava” mot varandra.

    Gemensamt för de båda skalorna är var man tittar på på hästen:

    • Mankammen
    • Båda sidorna av manken
    • Över revbenen
    • Bakom bogbladet/överarm
    • Mellan hästens bakben
    • Svansfästet
    • Fåra längs ländryggen, observera att det inte gäller korset. Länden kan vara plan, hjärtformad eller åsformad.

    Se filmen här nedan där Cecilia Müller hullbedömer en häst.

    Informationen är hämtad under en föreläsning som Cecilia Müller höll på Gesta gård i Stallarholmen tidigare i höstas.

    Ridsport digital

    99:- i månaden