Åsa Nevander Holmén: Ingredienser i passträning

– Man förstår vad hästkraft innebär när man rider pass, kraften går så tydligt rakt genom hästen.

Det säger ridläraren och tävlingsryttaren Åsa Nevander Holmén som nyligen gått utbildningen till Ridlärare IV. En del i utbildningen var att skriva ett arbete och Åsa valde att skriva om pass.
– Många förknippar mig med pass och jag tycker det är väldigt roligt med pass. Passbakterien smittar fort och biter sig fast.

Under arbetet uppsatsen har hon läst i litteratur men också haft flera intervjuer med hästtränare, däribland passnestorn Gudmundur ”Gummi” Einarsson och tränaren Mette Mannseth.
– Det var otroligt givande och roligt. Vi pratade i flera timmar, och kunde hållit på mycket längre.

Att fler skulle våga rida pass på sina hästar är något som Åsa önskar. Hon menar att det finns en del fördomar att det i början ska gå fort som tusan.
– Det behöver det inte göra. Jag kan tycka det är synd att många femgångshästar inte rids i pass. Det handlar heller inte om att du ska rida 150 meter i pass i maxhastighet första gången du rider pass. Man får ta lite hjälp på vägen.

Hon menar att passen kan vara lika lösgörande som en galopp upp för en backe, roligt för hästen och att hästen får lite självförtroende och får gå fram.

I sin artikel lägger Åsa fokus på träning av passen. En pusselbit som ibland lite glöms bort.
– Ibland kommer nya elever till mig och när jag frågar dem vad de vill göra på dagens lektion säger de ibland att ”jag vill lära mig rida pass”. Men det är inte säkert man kan göra något med pass den första lektionen. Man kan oftast inte bara lägga pass och rida i full fart utan måste systematiskt lära hästen att vara trygg med uppgiften precis som med all träning.

Åsa Nevander Holmén arbete:
Ingredienser i passträning

Sammanfattning

Förutsättningarna för att en häst ska kunna få all kraft rakt framåt och röra sig i balans i pass krävs en del ingredienser.

Dessa kan delas upp på följande sätt:

Inlärning av övergångarna, uppbyggnad av nödvändig muskulatur, utbildning: lösgörande arbete, lätt för hjälperna, rakriktning; hastighets-/explosivitetsträning, kvalitéer hos ryttaren.

Hur vi väljer att lägga upp träningen måste alltid utgå ifrån hästens behov. Förståelse och trygghet i uppgiften är det viktigaste, utan det kan vi inte fortsätta framåt. Vidare behöver ryttaren förmåga att utvärdera vad som behöver prioriteras, både under ett enskilt träningspass samt över tid. 

Inledning

Flygande pass. Den gångarten hos islandshästen som förknippas med kraft, snabbhet, smidighet och adrenalin. I fortsatt text avses flygande pass när jag skriver pass.

Denna fantastiska förmåga att kunna röra sig i gångarten ligger i hästens gener, men hur tränar vi den? Hur får vi hästen att förbättra gångartskvalitén? 

Den äldsta dokumentationen om pass i tävlingsform är från omkring år 900. Berättelsen handlar om stoet Fluga som vann passlöp och gav senare namn till den kända avelsgården Flugumýri (Pálsson, 2007). Den äldsta grenen inom vårt nuvarande sportreglemente är 250 m pass. 1923 började föreningen Fákur i Reykjavik arrangera passlöp enligt samma regler vi har än idag. 

Fotförflyttningen är enligt bilderna ovan. Bakbenet i korrekt pass landar något före det främre i det laterala benparet. 

Under bedömningar av pass inom sporten och avelsvisningar vill vi se en energisk häst med kraftfullt tempo, en upplyft rygg, sträckt huvud och hals framåt, bakbenen som kommer långt in under hästens kropp samt ett tydligt svävmoment. För att få maxpoäng 10,0 (både under avelsbeömning samt i sportgrenar), ska hästen hålla ett tempo som under en sträcka på 100 m understiger 8 sekunder. 

Det tar tid att bygga upp en bra grund, förståelse för uppgifter vi ger hästen samt styrka. I töltträning av den unga hästen belönar vi det första steget eller försök till det första korrekta töltsteget. Detta borde givetvis vara lika i gångarten pass. För att hästen ska öka sin förmåga i pass behöver vi följande ingredienser:

Inlärningen av övergångarna; till pass samt nedtagningen från pass.

Hästen är av naturen ett flyktdjur och klaustrofobisk. För att vinna dess förtroende måste vi vara väldigt noga med att aldrig tvinga den till något, detta skapar enbart stress och spänningar i hästen samt förhindrar inlärning. Hästen behöver förutsägbarhet och känna att den väljer själv. (Telatin, 2022)

Hästen lär sig i momentet vi släpper trycket (inverkan) på den och det är otroligt viktigt att vi i övergången till pass ger hästen eftergift på tygeln snabbt och lämnar den fri att röra sig framåt. Redan från början måste hästen få känna trygghet i att den inte får överraskande tryck på sig för att få förtroende för uppgiften. Hästen mår inte bra av för många misslyckanden, den kommer att lära sig det du tränar på!

Övergången till pass/läggningen

Läggningen sker från galopp. Vanligen lämnar ryttaren sadeln något i övergången till galopp och bibehåller denna lättare sits tills övergången till pass, då ryttaren åter intar mer lodrät position. Om hästen går i höger galopp går den högra sidan längre fram vilket innebär att ryttaren behöver stimulera vänster sida att följa med mer framåt. Genom att skifta vikten något över på den vänstra sidan för att främjas det laterala benparet att skjuta på med mer kraft. Sätes/vikthjälpen kommer alltid först! Hästen måste ha fritt spelrum i horisontell riktning vilket innebär att tygelhjälpen endast kommer med minimal inverkan. Timing från ryttaren är centralt, hjälperna måste vara väl avvägda och utföras med precision. Orsaken till eventuella problem med läggningen behöver utvärderas med utgångspunkt från förberedelsen samt hjälpgivningen i själva övergången.

Nedtagning från pass

Om vi passen är balanserad med ett för hästen anpassat tempo finns också möjlighet till inlärning och uppbyggnad av en bra nedtagning. Ryttarens mellandel är stabilt placerad mitt över hästen vilket innebär att hen kan med sina sätesinverkningar ge signal för tölt och succesivt fånga upp bärkraften i handen med upprepade och lätta tygelhjälper (Ridhandboken 1, 2020). Från tölt tas sedan hästen ned till skritt. Det är viktigt att nedtagningen blir behaglig för hästen, både fysiskt och ur inlärningssynpunkt. Om vi från början av hästens träning i pass lär in en bra nedtagning blir denna övergång även fysiskt uppbyggande.

Uppbyggnad av nödvändig muskulatur.

Bärkraft innebär att hästen skiftar sin vikt till bakdelen, böjer alla leder i bakbenen och använder dom som fjädrar, vilket tillåter hästens framdel att lätta och därmed att röra sig med mer samling, fjädring och uppåtgående rörelser.

För att hästen ska uppnå hög hastighet behövs god förmåga att skjuta kraft framåt genom kroppen. Detta kommer genom att den rör sig med långa, låga steg, svingar bakbenen framåt med endast lite böjning i lederna. På ett effektivt sätt vinner hästen mark och kan springa fort; detta kallas skjutkraft. (Harris, 2016)

När hästens huvud och hals är sträckta framåt och nedåt, gör förhållandet mellan nuklearligamentet (nackbandet som ger stöd åt huvudet och halskotpelaren) och supraspinösa ligamenten (går på ovansidan av ryggkotpelaren och ger stabilitet till ryggraden) att den stora ryggmusklen lösgörs och ger den frihet att arbeta. 

En spänd rygg kommer för att hästen antingen har släppt ner ryggen (hög form) eller haft den för översträckt (alltför djup mot bringan). Detta blockerar bakbenens rörelser och den pådrivande kraften att flöda över hästens rygg till ryttarens hand.

En stilla rygg innebär hästen rör sig utan spänning men även utan pådrivande kraft. Denna häst är ofta lätt att sitta på, om man dock ber den att sträcka sig fram och ned hamnar den på framdelen pga avsaknad av pådrivande kraft.  (Heuschmann 2018)

Lumbosakralleden (leden mellan sista ländkotan och korsbenet) tillåter korset att luta och bakdelen att komma framåt under kroppen. Psoasgruppen (musklerna som böjer höftleden) och bukmusklerna flexar hästens länd, engagerar bakdelen samt lyfter upp och rundar ryggen. Ryggen transporterar kraften vidare genom hästen.  (Harris, 2016) (Heuschmann 2018)

En kedja av muskler går från hästens kors fram till hästens nacke. Dom djupa musklerna i halsen gör så att nackens muskler kommunicerar med torson och bakdelen. Denna kallas ”the upper mucle chain” och är starkt påverkad av ryttarens hjälper och sits/säte. 

En avslappnad mun är en förutsättning för att ”the lower muscle chain”, dvs bukmusklerna och dom undre halsmusklerna ska kunna aktiveras. (Harris, 2016)

En spänd mun förhindrar rörelse upp genom nacken, en spänd nacke förhindrar en lösgjord ryggrad som i sin tur förhindrar bakbenen att kliva in under kroppen. 

Utbildning av hästen: rakriktning, lösgörande arbete; lätt för hjälperna.

För att bygga upp ovannämnda muskulatur krävs givetvis utbildning av hästen.

Att den svarar korrekt på lätta framåtdrivande och förhållande hjälper, kan sträcka överlinjen framåt bidrar till möjlighet till rakriktning, vilket i sin tur är en nödvändighet för utveckling av tempot. Vi måste också beakta eventuella snedheter i hästen. En häst behöver oberoende av användningsområde tränas upp för att bli mer liksidig.

Med en ung häst som ska börja lära sig att gå pass är det viktigt att den är väl grundtränad i samspelet mellan hjälperna, är lösgjord genom hela kroppen och har byggt upp en viss styrka, vilket först tränas i övriga gångarter. Galoppen är ett bra verktyg för att bygga upp styrka, stimulera hästen att på ett naturligt sätt ta i samt träna upp hastigheten. Övergången galopp – tölt bidrar till att hästen lär sig att bibehålla bärigheten från galoppen och bygga upp balansen. Om vi endast går från galopp till trav innan träningen av passen är det risk att vi enbart stimulerar den diagonala rörelsen från galopp vilket inte gynnar passen som är en lateral gångart. 

Träningen av passen kan börja på olika sätt beroende på häst men också träningsfilosofi. Erfarna tränare är överens om att hästen behöver en bra grundträning och vara ridbar i övriga gångarter samt byggt upp en del styrka innan passträningen startar. (Einarsson, Manseth, Skulason, Nielsson, Cook, 2023) Däremot, om vi väntar för länge är risken att det blir svårare för hästen att träna upp passen optimalt. Hästens kropp är inte fullt utvecklad förrän 7-8 år, innan den åldern har vi tidsfönstret att lära in nya rörelsemönster för att få bäst resultat (Manseth, Nielsson, 2023). Detta gäller både snabbhet och fotförflyttning. 2012 analyserades hur vikt på hästens ben påverkade balansen och takten i pass. Studien visade att hos yngre/hästar med mindre erfarenhet av passträning hade detta störst inflytande på gångartens symmetri och kvalité. (Boehart 1 et al 2012). Detta borde stödja teorin om att inte börja med hästens passträning för sent i utbildningen.

Hästen behöver en trygg miljö där den känner igen sig och underlaget är lämpligt. Korta sträckor med det tempo hästen väljer själv är viktigt, vi får inte rida fortare än balansen håller för! 

Övergången/läggningen till pass får ta lite längre tid när hästen ska lära sig, det viktiga är att balansen hos hästen inte går förlorad, varken i horisontal eller vertikal riktning. Vidare är det nödvändigt att redan inledningsvis i hästens träning få en fin avslutning av passträckan, via en övergång till balanserad tölt och sedan tillbaka till skritt. Detta kan liknas med övergången från tölt till skritt, där målet är att hästen bibehåller hållning, bakbensaktivitet och flyt genom hela övergången.

Det är av största vikt att tänka på hur hästen upplever galoppen. Den måste veta vad som komma skall, om ryttarens endast vill rida galopp för galoppens skull eller om den ska efterföljas av en passläggning. Alltså bör (minst) två sorters galopp tränas, en flackare där hästen får möjlighet att sträcka ut sig som förberedelse för pass, och en galopp där önskan är ett luftigare steg med mer bärighet. Hästen bör alltså lära sig att förändra formen i galopparbetet.

Hastighets/explosivitetsträning

Denna träning börjar ofta tidigt i hästens grundträning genom att rida friskt tempo för att hästen villigt och enkelt ska lära sig att bjuda framåt. Hästens förmåga att ta i med korta, explosiva muskler måste byggas upp. Korta intervaller är en fin träningsform för detta. Hästen kommer inte att förbättra hastigheten om vi endast tränar upp konditionen. 

Galoppen kan användas för att variera hastighetsträningen, tex genom ökningar med mycket acceleration och kraft. Hästen har i galopp båda bakbenen under sig samtidigt vilket även innebär en effektiv träning av skjutkraften. 

Succesivt ökas tempo och längden på passträckan när hästen är stark nog att bibehålla balansen i ett högre tempo. 

Kvalitéer hos ryttaren; teknik, känsla, timing, kunskapsnivå.

Väl i pass behöver ryttaren stötta hästen vid behov, det kan vara med framåtdrivning, vikthjälper eller tygelhjälper. När takten, hastigheten och sträckningen framåt planat ut efter accelerationsfasen ska ryttaren ge hästen utrymme att röra sig framåt och inte störa med sitsen eller handen. Hur skicklig ryttaren är kommer givetvis att påverka resultatet, både under ett enskilt tillfälle samt över tid.

Balansproblem

För mycket 2-takt/förkortning

Vid alltför mycket 2-takt kommer hästen att riskera att frambenet i det laterala benparet landar före det bakre. Detta leder till förkortning, vilket leder till hästen slår upp i korsgalopp. 

Orsaker och korrigering:

Hästen lägger alltför mycket vikt på sina framben, alltså har för lite bärkraft bakifrån. Träning i lägre tempo för att bygga upp styrka i hästen bakben och överlinje är nödvändigt. Rumsligare tölt med mer uppåtgående horisontal balans behöver tränas. Övergångar skritt/tölt och tölt – galopp – tölt främjar bärigheten och ger styrka. Om steget är längre tid bakom hästen jämfört med under hindrar detta rörelse av lumbosakralleden, ger tillplattat kors och sänkt rygg. Detta förhindrar hästen från att röra sig i balans med elasticitet och kraft och kan resultera i stress och ömhet i ryggen och bakbenen.(Heuschmann 2018)

Stelhet; i högre hastighet blir det tydligt att det tar stopp i rörelsen, genomsläppligheten i kroppen är begränsad. Lösgörande arbete med fokus på mer rörlighet både i sidled (vertikalt) och horisontalt. Sidförande arbete samt övergångar tölt – galopp – tölt kan vara ändamålsenligt.

Ryttarens felaktiga inverkan. Hästen rids i ett högre tempo än vad balansen håller för vilket leder till att den till slut faller i korsgalopp för att inte tippa helt på näsan. Även vid för stark tygelinverkan utan efterföljande eftergift kan göra att hästen lutar sig i ryttarens hand, tar för mycket stöd och därmed lägger över för mycket vikt på framdelen.

Skoningen/boots; Hästen kan bli hjälpt av mer vikt på framhovarna för att stimulera att dessa ska landa senare och bidra till mindre 2-takt.

Fyrtakt

För mycket fyrtakt leder till att svävet uteblir och hästen övergår mer mot tölt.

Orsaker och korrigering:

För hög form; huvudets höga position förhindrar ryggen att komma upp och därmed bakbenen att träda in under hästens kropp vilket förhindrar sväv. Träning för att förbättra detta innebär övningar som stärker överlinjen och förmågan att sträcka ut halsen. Ju längre bakbenen kommer in under hästens kropp, desto större blir hästens kraft, steglängd och balans (Harris, 2016).

Långsam trav eller tölt i en längre form främjar bakbenen att träda in längre under kroppen.  Det är även nödvändigt att galoppen blir mer utsträckt. För mycket snabb tölt borde stärka fyrtakten vilket man här bör undvika innan problemet kommit tillrätta (Manseth, 2023). 

För lite skjutkraft; hästen tänker inte fram tillräckligt alternativt saknas styrka för uppgiften. Ryttaren kan behöva renodla den framåtdrivande hjälpen för att få tydligare och mer explosivt svar framåt. Uppbyggnad av muskulatur behövs.

Ryttarens felaktiga inverkan – fyrtakt kan vara ett resultat av att exempelvis ryttaren sätter sig ner för plötsligt och för tungt samt använder tyglarna för mycket och för starkt uppåt.

Skoningen/boots; hästen kan bli hjälpt av att ha lättare boots och/eller skor fram för att stimulera frambenet att landa tidigare.

Rollning

Vid rollning tar hästens sidor i olika mycket vilket leder till att hästen börjar söka sig mot galopp – höger, vänster eller korsgalopp.

Orsaker och korrigering:

Snedhet i hästen; man bör undersöka om den är ojämnt stark och i så fall lägga upp träningen annorlunda. 

För lite skjutkraft; hästen tänker inte fram tillräckligt alternativt saknas styrka för uppgiften. 

Ryttarens felaktiga inverkan; rollningen kan bero på sned sits eller felaktig rytm i sätet. Ett annat alternativ är återigen att hästen rids i ett för högt tempo i förhållande till balans och styrka.

Slutsats

För optimalt resultat av hästens passkvalité behöver vi träna inlärning av övergångar till och från pass, bygga upp muskulatur, utbilda hästen och kontinuerligt öka vår ryttarskicklighet. 

Träningen anpassas efter den enskilda hästens unika egenskaper.

Att förbättra hästens förmåga till maximal kraft i balanserad pass tar tid! Prioritering utifrån hästens behov i vardagen kräver att vi kontinuerligt uppdaterar vår kunskap om hästens anatomi, fysiologi, inlärning och inte minst ta ansvar för att ständigt försöka bli en bättre ryttare.