Avelsledaren: ”Den typen av ryttare har vi brist på i Sverige i dag”

Färre hästar kommer till bedömning, en oroande trend tycker Heimir Gunnarsson, avelsledare på SIF Avel. Han tycker sig se en brist på ryttare som vill avelsvisa hästar, vilket är faktor som han tror kan ha bidragit till den nedåtgående trenden. 

– Vi har en gäng ryttare som visar hästar, men vad jag förstår har de flesta i princip fullt. Man kan inte visa hur många hästar som helst som ryttare. 

Han ser att det finns ett glapp i ryttarfloran i Sverige. 

– Det finns många som är duktiga på att rida in hästar och göra den första träningen. Sen har vi de som är duktiga på att förvalta en vuxen och välutbildad häst, men mellansteget med ryttare som kan ta fram talangen i den unga hästen – den typen av ryttare har vi brist på i Sverige i dag. Troligtvis är detta en del av orsaken till varför vi inte får fram flera bra hästar. Sen måste vi sudda ut gränsen mellan vad som är en avelsryttare och en tävlingsryttare, det är en konstig uppdelning. Det är samma gångarter som bedöms både i sport och på avelsbedömning och definitionen av gångarterna är givetvis densamma. Hästarna som visas på avelsbedömning är dock generellt yngre och är därav inte i lika stor utsträckning en träningsprodukt, men en ryttare som är duktig på riktigt kan förbereda och rida varje häst på bästa möjliga sätt utifrån de förutsättningar som finns vid just den tidpunkten. 

Det är också dags att slå hål på myten om att en häst som presterar på avelsbanan inte är en häst för sporten menar Heimir. 

– En övervägande majoritet av sporthästarna på SM är avelsbedömda och flesta av dem som fyra- eller femåringar. Den mest logiska processen är: inridning, träning, visning, fortsatt träning och sen tävling eller fritidsridning. Det handlar om att hästarna måste tränas målmedvetet ifrån start. Det är ett extremt dåligt recept på framgång att slarvrida den unga hästen i flera månader eller även år innan den sedan ska börja tränas på riktigt. Det är givetvis inte så att hästarna per automatik blir bättre bara för att de är visade, men de som är bedömda tidigt har också fått en målmedveten träning från tidig ålder och blivit bättre på grund av det. 

Heimir understryker att det finns ambitiösa och målmedvetna uppfödare i Sverige, men att inte de är tillräckligt många. 

– Dessutom är det många hästar som hade med störst sannolikhet varit mycket bättre än de är idag om de fått bättre träning från start och utan långa uppehåll med antingen vila eller slarvridning. 

Titta internationellt 

Heimir berättar att han ofta möter argumentet att det är för dyrt att visa hästar, vilket alltså skulle kunna vara en anledning till att antalet hästar som visas minskat. 

– Som uppfödare så måste ambitionen vara att varje häst ska bli så mycket värd som möjligt, det blir hästen inte om den inte är målmedvetet tränad. Kostnadsfokus hamnar på avelsbedömningen, men det är inte avelsbedömningen som är den stora kostnadspunkten,. Ambitionen är antagligen hos de flesta att hästen ska bli så bra som möjligt, vare sig den ska till bedömning eller inte. Klarar du inte att träna hästen dit själv så är du tvungen att betala någon annan för att göra det och självklart så kostar det. Alternativet är att hästen inte tränas alls, men då sjunker ju också hästens värde i takt med att den blir äldre. Det är med andra ord ingen skillnad om hästen ska till bedömning eller inte.

Samtidigt som färre hästar blir visade börjar allt fler ryttare flagga om svårigheten att hitta en tävlingshäst. Priserna på hästarna för den högsta nivån har skjutit iväg. – Tittar vi internationellt så ser vi fler uppfödare som också är professionella tränare. Titta på till exempel Kronshof, Gavnholt, Teland och Slippen – alla är proffsryttare som föder mera eller mindre upp sina egna tävlingshästar och har på köpet etablerat dessa gårdsnamn som kända varumärken dit andra åker för att köpa sig en tävlingshäst. I Sverige är det givetvis några få också men dock i betydligt mindre skala så att när det är dags att ersätta en tävlingshäst är det inte säkert att det finns en till av tillräcklig kvalitet på gång. Jag tycker det är konstigt att inte fler proffsryttare i Sverige satsar på riktigt på att producera hästar till sig själv, var förväntar de sig att dera framtida tävlingshästar ska annars komma ifrån?

– Jag har svårt att tänka mig att en vanlig hästtränare har råd att åka och köpa sig en riktigt bra tävlingshäst i dagsläget.

Det finns också ett dilemma att det är många duktiga ryttare som inte har tillgång till bra hästar, samtidigt som många uppfödare inte har tillgång till bra tränare.
– Var kommer svensk avel vara om tio år om det bara är fritidsryttare som föder upp hästar utifrån sina ambitioner? Att leta efter en tävlingshäst i Sverige då kommer att vara som att åka till Island för att leta efter en frieser.