Clinic: ”Du kan inte vänta på att saker och ting ska bli perfekta”

Närmare 600 personer tog sig på vintervägar till stora ridhuset på Flyinge för att se Nils-Christian Larsen, Olil Amble och Júlio Borba hålla sin långa clinic, arrangerad av Áfram islandshästförening.

Clinicen kom delvis att påverkas av det nya klimatet kring hästvälfärd när tränarna bad publiken att fråga om de undrade saker istället för att lägga ut det på sociala medier i efter hand. Under dagen hade publiken möjlighet att skicka in frågor, och det blev en hel del frågor under dagen.

Norska Nils-Christian Larsen inledde med en presentation av sig själv.
– Jag visste redan från tidig ålder att jag bara ville hålla på med hästar. Jag var inte intresserad av något annat än hästar.

Efter en kort sejour i resturangbranschen blev det hästar. I dag driver han anläggningen Kronholt i Danmark och är en del av det norska landslaget. Han har mästerskapsmedaljer i alla valörer och har ridit välkända hästar som Moli frá Skriðu (f-01, e Glampi frá Vatnsleysu, u Gullinstjarna frá Akureyri) och Viktor fra Diisa (f-04, e Garri frá Reykjavík, u Svana frá Neðra-Ási).

Därefter tog Olil Amble vid. Norskan som flyttade till Island och driver en framgångsrik verksamhet. Hon har vunnit det mesta som går att vinna. Hon berättade om ett ögonblick i Sverige som blev avgörande för henne. Hon var på besök hos den svenska islandshästprofilen Ylva Hagander.
– Då erbjöd hon mig att prova en lusitano, de hade några lusitanos som de precis köpt. För mig blev det en game changer, de var såna samlade, energiska, lösgjorda och vackra hästar. Och jag insåg att det inte bara handlar om rasen, utan också om träningen.

Júlio Borba är en portugisk beridare som har många islandhästekipage. Hans filosofi tar avstamp i den klassiska dressyren. Han berättar hur mötet med islandshästar fick honom att börja reflektera.
– Om jag ändrade lite på min sits, så gick hästen över i en konstig gångart. Det var bekvämt, men jag förstod inte vad i helvete det var. Sedan började jag bli mycket mer medveten om hur jag skulle använda min position, min sits och min balans.

Den erfarenheten från islandshästarna var något som sedan har påverkar Júlios övriga arbete. 
– Det hjälpte mig mycket i min värld som är klassisk dressyr. Jag tror att vi alla vill och försöker att bli bättre varje dag. Det är vår enda skyldighet sa han i ridhuset på Flyinge.

Enligt det portugiska systemet

Därefter var det longering enligt det portugiska systemet som stod på agendan. Júlio Borba började med att gå igenom den utrustningen som han anser krävs. Först ut var kapsonen. Han underströk vikten av att passa in utrustningen väl.
– Det är vanligt att när många longerar så ser vi remmar som nästan går in i ögat på hästen. Det är väldigt viktigt att se till att inte det händer, sa han och fortsatte att berätta om vikten av att ta hand om och vara rädd om sin utrustning.

Júlio Borba passade även på att utbilda publiken i hur man leder en häst. Han menar att många drar sina hästar framåt när de leder dem.
– Vi ska aldrig leda våra hästar på det viset, de är inga banditer. Vi går sida vid sida med dem och det är också en säkerhetsaspekt. Går de bakom oss finns det en chans att de springer på oss om de till exempel blir rädda för något.

Under tiden Júlio Borba pratade demonstrerade han det han pratade om på en svart plasthäst som också fick vara test-häst under en demonstration hur en longerpisk bör föras.

Enligt Júlio Borba har också inspänningstyglar en funktion i utbildningssystemet kring longering. Något han också demonstrerade på clinicen i Flyinge. Kritiken mot inspänningstyglar har växt ytterligare sedan avslöjandet av de hårda träningsmetoderna hos den danska dressyrryttaren Andreas Helgstrand. Något som Júlio Borba förkunnade att han var väl medveten om.
– Okej, låt oss hålla en sak i minnet. Vi har regler. Och vi har undantag från reglerna, sa han och fortsatte:
– Du kan inte säga att alla portugiser är helt korkade, för att du har träffat en som är korkad. Precis som det som händer i dressyren idag, och det händer, jag lovar dig, i hoppning och också i islandshästvärlden. Så om vi pratar om dressyr, bara för en person gör ett dåligt jobb är inte all dressyr är dålig. Och jag menar nu samma sak med inspänningstyglar. Det är inte för att människor ibland använder dem på ett dåligt sätt som inspänningstyglar är dåligt. Du kan inte skylla på inspänningstyglarna hur människor väljer att använda dem.

Han demonstrerade hur han anser att man ska använda inspänningstyglarna och hur hårt spända de ska vara.
– Hästen ska alltid ha valet att vara framför lod, man får aldrig hålla fast hästen i en form med inspänningstyglar. När hästen slappnar av och energinivån är riktigt låg, det händer också när vi rider, kan hästen hamna bakom vertikalen.

Använda kapson

Därefter var det dags för longering där Júlio Borba förordade att ha longerlinan fäst i den mittersta ringen på nosryggen på kapsonen. Han menade också att ett bra sätt introducera bettet till den unga hästen är tillsammans med en kapson. Han menade också att unga hästar inte ska longeras med inspänningstyglar.

Just longering är något Júlio Borba använder mycket i sin träning av häst. Han berättade att använder i princip longering dagligen i arbetet med sina egna hästar. Han har uppfattat att i den isländska hästkulturen finns ingen tradition av longering.
– Jag var väldigt förvånad när jag kom till Island, till en underbart vacker anläggning och de hade en rund bur (rundcorall. reds. anm.) på gården. Jag började fundera på om de hade lejon på gården, skämtade Júlio Borba.
– På några ställen jag har varit på har de haft en kontorstol i mitten och vara suttit och longerat hästen. Men nu ska vi prata om korrekt longering.

Han förklarade att det var otroligt viktigt att följa och läsa hästens kroppspråk. Olil Amble passade då på att berätta att på hennes anläggning har longeringen fått en allt större del i unghästarnas utbildning, för att lära dem hitta balansen i kroppen innan ryttaren sitter upp.

Júlio Borba börjar longera Baltasar frá Sunnuholti (f-, e Konsert frá Hofi, u Birta frá Saudholti), en av Nils-Christian Larsens hästar. Snabbt efter hästen börjat longeras stannas hästen upp och inspänningstyglarna längs ytterligare.
– Han är känslig och hamnar lätt bakom lod.

Júlio Borba demonstrerade sen longering där hästen inte sprang i cirklar utan Baltasar fick möjlighet att springa på raka linjer, blandat med svaga böjar. Det gjordes mycket tempoväxlingar i trav där vila i steget blev viktigt för att bygga styrka i hästen. För att sakta ner använde Júlio Borba sin andning ljudligt för att få hästen att sänka tempot.
– Många säger att longering är tråkigt. Men jag lovar dig, longering är inte tråkigt. När du börjar longerar blir det väldigt klart vad du vill utveckla i din häst, vilken pusselbit som fattas. Du kan se balansproblem, du kan se om hästen skjuter på olika mycket med bakbenen och om den skjuter ut bogen åt något håll.

Under tiden kom en fråga från publiken vad man gör om man har en häst som bara springer i longeringen.
– Du håller i och ber. Sen när de stannar så berömmer du och säger ”bra jobbat”, skämtade Júlio Borba och fortsatte:
– Om din häst blir upprörd är det viktigt att du själv är lugn. Du måste låta det ta tid, man blir bra på det man tränar på.

Mer arbete för hand

Innan det var dags för nästa del och uppsittning demonstrerade Olil Amble och Nils-Christian Larsen arbete vid hand. Något båda använder sig av, även som uppvärmning innan ridning.

De menade att det finns många fördelar med att jobba hästen från marken innan uppsittning. Både för fysisk och psykisk lösgjordhet. De jobbade med skolorna på olika sätt och jobbade hästarna på volter. De närmade sig även skrittpiruetter,
– Det spelar ingen roll om du har en ung eller gammal häst. Det här är ett bra sätt att värma upp sin häst på.

Under tiden de två ryttarna arbetade sina hästar blev det uppenbart att en av hästarna lätt hamnade bakom hand. Något som påtalades.
– Det här är ett problem många av oss möter, att hästen gömmer sig för tygeln och blir kort i nacken. Det är också ett klurigt problem att lösa. Många gånger sker det när vi vill samla vår häst samtidigt som vi vill förbättra deras balans och då får vi plötsligt en kort nacke. Det är vanligt att ryttaren flippar ur då och bara ger hästen tygeln. Men om du tänker på det, så har du då belönat hästen för en kort nacke. Därför är det viktigt när du börjar med samling, att inte tappa fokus från varför du började samla och ignorera var nacken är. När du har nått dit du vill, så ber du hästen att gå lite mer fram så kommer den länga nacken framåt igen, sa Júlio Borba.

Olil Amble red Stjörnustæll frá Dalvik (f-06, e Rammi frá Búlandi , u Saga frá Bakka), en erfaren tävlingshäst med många meriter på sin lista. Hästen har tävlats av Mette Mannseth och vunnit F1 på isländska mästerskapen, dessutom har Stjörnustæll frá Dalvík vunnit norska mästerskapen i T2 med Nils-Christian Larsen i sadeln.
– Han är en ivrig gammal tävlingshäst. Han känner till musiken, han känner till publiken, han känner till omgivningen, berättade Olil Amble om Stjörnustæll samtidigt som hon konstaterade att det citat som dök upp på skärmarna ovanför publiken kom väldigt passande:
Rid hästen du har i dag, inte den du hade i går.

Stjörnustæll var lite ivrig och Olil Amble fick arbeta en hel del med övergångar för att få hästen mer lyhörd för hennes hjälper. Hon konstaterade också att hon och hästen inte känner varandra och att det också handlar om att ekipaget ska lära känna varandra och att hästen ska känna sig trygg med ryttaren. Och att sluta varje ridpass i tid, att låta det ta tid för hästen att bygga trygghet och förtroende för ryttaren.

Viktigt att rida med sätet

Efter pausen var det dags för Júlio Borba att rida. Det var samma häst han visat vid longeringen: Baltasar frá Sunnuholti. Det konstaterades ganska snabbt att hästen gärna hamnade bakom hand och Júlio Borba fick be hästen att tänka mer fram.
– Om ni undrar vad jag gör med mina skänklar så rider jag mycket med min överskänkel och mitt säte. Jag nuddar honom bara med underskänkeln när jag vill utlösa framåtdrivning, överskänkeln använder jag för att samla eller för att hålla honom i balans, sa Júlio Borba och la skämtsamt till:
– Definitionen av ridning är att hålla hästen mellan dig och marken, jag hoppas att det blir så i dag.

Baltasar hade för dagen lite svårt att hålla gångarterna och valde hellre att tölta än att samla sig i traven. Men istället för att ”korrigera hästen”, jobbade ryttaren på i den nya gångarten innan han erbjöd hästen en övergång till trav igen.

Under tiden Júlio Borba red andades han på samma sätt som han gjorde under longeringssekvensen och angående andningen kom en fråga från publiken om hur han tänkte kring andningen.
– Genom att andas ut så slappnar vår kropp av automatiskt, hästen känner det genom sadeln och förhoppningsvis slappnar hästen också av lite mer.

Júlio pratade en del om passage och hur jobbet mot passage stärker hästen. Han menade också att genom att utveckla en gångart, utvecklas de andra på köpet.

På frågan om han skulle kunna visa passage på Baltasar under kvällen sa han glatt:
– Först av allt har jag ett problem, och det är att trava. Har jag tur kanske jag kan få lite trav och kanske närma mig början av trav. Men ärligt talat, bara ett mirakel kan få honom att gå i passage i dag.

Olil Amble visade pass

Därefter var det dags igen för Olil Amble och Nils-Christian Larsen. Olil Amble reflekterade kring pass och passläggningar. Hon underströk vikten av att hästen alltid är lugn i samband med läggningen i pass men också att ryttaren skapar förståelse hos hästen för passläggningen. Övergångarna mellan de olika gångarterna var inte på plats, så Olil Amble fick jobba en hel del för att få en bättre dialog med hästen.
– Han ligger på i övergången, konstaterade hon samtidigt som hon under en tid gjorde övergångar från skritt till tölt. Därefter också från tölt till galopp och sen tillbaka.

Hon gjorde en galoppökning på en av långsidorna och menade att ridbarheten är en viktig del.
– Jag försöker bara få honom att stanna hos mig och slappna av, sa Olil Amble och förklarade sin filosofi kring passläggningar:
– Jag vill att hästen ska tänka kring pass som attdet är något kul och roligt, men inte som en lek där den ska springa som en galning. För mig är det som avgörande att min häst litar på mig i övergången, om jag har en sen övergång till pass bryr jag mig verkligen inte om övergången är sen – eftersom jag vill ha en bra övergång.

Hon konstaterar att övergången hon gjorde precis innan inte var vidare vacker.
– När jag kom in i hörnet var han lite som en krokodil. Jag kunde inte göra något åt det, det enda jag gjorde var att försöka vara tyst och säga åt honom att hålla sig lugn. Jag försökte hålla balansen och få honom att slappna av. Han litade på mig och jag var tvungen att göra det om och om igen.

Hon berättar också att när hon ridit Stjörnustæll innan var han mer som en ballerina men att det säkerligen är hans gamla erfarenheter från tävlingsbanan som gör sig påmind för dagen.
– Om han skulle vara min tävlingshäst skulle jag åka till platsen jag vill tävla på ibland för att göra honom bekväm där för att berätta för honom att det är exakt samma sak som hemma. Få honom att slappna av.

Diskussion om boots

Under clinicens gång kom en diskussion upp om viktboots. Hästarna inne på banan var normalskodda och hade endast skyddsboots på sig.
– Om du får hästen i balans, då behöver du inga extra boots. Vi har tid att träna tillräckligt bra och det är lite så med boots, som med andra saker att du måste vara så jävla bra för att använda dem att när du kan använda dem så behöver vi inte dem, sa Nils-Christian Larsen.
–  De ska skapa så många problem och att ha en tung skoning skapar så många problem att jag starkt tvivlar på att det i slutändan gör något för oss förutom kanske ”quick-fix ”, sa Olil Amble och tränarna pratade om de problem som kan dyka upp i hästens kropp vid felaktig skoning.

I nästa del av clinicen fortsatte trio av ryttare att diskutera harmoni och att skapa en trygg zon för hästen.
– En viktig faktor för mig är att om jag sätter in mer energi i hästen och den är stressad blir det bara spänning. Sätter jag in mer energi och hästen är avslappnad växer den under mig. Samtidigt som man ibland måste testa, sa Olil Amble.
– Du kan inte vänta på att saker och ting ska bli perfekta – för saker är aldrig perfekta men du måste våga testa och se vad som händer.

I den tredje delen red Olil Amble Fenrir frá Feti (f-14, e Loki frá Selfossi, u Fljóð frá Feti). Den store hingsten kröp ibland bakom hand och blev kort i nacken.
– Han har väldigt härlig energi och jag älskar att arbeta med honom, men han tappar lite av sin balans i dag. Jag skulle önska mer bärighet i honom.

Hon förklarade att varken för kort i formen eller för öppen i formen är önskvärt men att man kan förvänta sig att bägge sakerna händer. Det handlar om hästens möjlighet till att balansera sig och att bägge sakerna utan tvekan kan hända under samma träningspass. Men ju starkare och mer utbildad hästen blir, desto mer ska den kunna hålla balansen och så småningom kommer den önskade överlinjen på plats.

Sist ut under dagen var en mischmasch där alla tre ryttarna red varsin häst inne i ridhuset: en PRE, ett danskt halvblod och en islandshäst. Till sist ställde ryttarna upp sig och tackade för sig till publikens applåder.