Clinic visade glädjen i att rida islandshäst

Tränaren och FEIF-domaren Anne Fornstedt fick sällskap av landslagsryttaren Jamila Berg Dibi och den 11-åriga ryttaren Lucas Djordevic under clinicen som gick under namnet ”Islandshästen – är det en häst för alla?”.

Ryttarna Jamila Berg Dibi och Lucas Djordevic representerade den bredd som finns bland islandshästryttare där Jamila Berg Dibi red A-final på VM i somras och Lucas Djordevic ridit islandshäst i endast fyra månader.

– Är det lätt eller svårt att rida islandshäst? frågade Anne publiken innan hon fortsatte konstatera att det finns en stor bredd inom rasen med alltifrån snälla turridningshästar till explosiva tävlingshästar för elitryttarna.

Hon konstaterade att det fanns en gemensam nämnare för alla dessa hästar och det är deras trevliga lynne.
– Det är väldigt få islandshästar som sparkas eller bits. Nästan alla islandshästar är väldigt snälla, trygga och tåliga att hantera. Även de mest explosiva tävlingshästarna och hingstarna. Här har vi en hingst som Jamila rider på och vi har ett sto som Lucas rider på. Ofta går det alldeles utmärkt att ha de här hästarna bredvid varandra utan att det blir några större spektakel, sa Anne.

Hon passade även på att nämna hur islandshästens ursprung påverkar rasen, både inom ridning och i hästhållningen.
– Hästarna som haft ett bra näringsupptag är de som överlevt. Det var ju ingen på 1600-talet som gick och blötla lusern eller mash om hästen var lite svårfödd utan det var helt enkelt de som var starkast som överlevde. Som häst gick det inte heller att vara en bråkstake som slogs med de andra hästarna hela tiden utan man var tvungen att anpassa sig i flocken och vara en bra kompis för att få vara med och få vara nära. Det här är ju någonting som man har avlat på. Just det goda lynnet.

Anne berättar att genom åren har man slaktat många hästar på Island på grund av dåligt lynne och att man gör det än idag på Island. Under tiden Anne berättade och förklarade om islandshästens ursprung red Jamila och Lucas runt i mässarenan.

Komplexiteten i att ha en häst med flera gångarter hamnade i fokus. Anne förklarade att olika hästar har olika fallenhet för de olika gångarterna. Att en del hästar kräver mer samling än andra för att tölta rent till exempel. Hon passade på att skicka med några råd till den som funderar på att köpa islandshäst.
– Det bästa är att hitta en bra häst som är lätt att tölta, så att man kan lära sig hur det ska kännas. Men också att man tar hjälp av en instruktör eller tränare. Och gärna börja att rida på ridskola med islandshästar, så att man lär sig hur man ska tölta, hur man ska trava. Det här är ingenting som är självklart, en del hästar har det väldigt lätt för att tölta och andra har ganska svårt. Men de allra, allra bästa läromästarna, det är de som har rent tölt med bra flyt som kan gå på och där ryttare verkligen kan lära sig att känna.

Traditionen att använda islandshästen som transportmedel på Island har också påverkat rasen förklarar Anne.
– Det är klart att man då ville ha en häst som hade mjuka gångarter, som var skön och bekväm att sitta på. En häst som var snäll och lugn, men inte lat. Hästen var en härlig ridhäst och ett härligt och bekvämt transportmedel att ta sig in till stan. Då var det väldigt opraktiskt att ha en häst som hade stor och skumpig trav, till exempel om man skulle rida in till stan och sälja ägg. Då hade man inte så många ägg kvar i korgen när man kom fram.

Så småningom började man tävla på Island. Då var det kapplöpning som gällde i både galopp, trav och tölt.
–  Så småningom så utvecklades gångarterna mer och mer till att vara någonting som man också vill ska vara vacker och titta på, sa Anne och vände blicken mot ryttarna där Lucas töltar och då och då faller ner i trav.
– Nu rider Lucas på den här hästen för allra första gången. Det är inte så lätt. Ni ser att ibland så får han hästen att tölta. Men det är inte så lätt och då tappar han ner den i trav emellanåt. Det är inget konstigt alls. Det här är precis som man ska lära sig att köra bil. Man måste hitta dragläget. Dragläget är lite olika på olika bilar och också på olika hästar. 

Jamila red då upp vid sidan av Lucas och hjälpte honom med instruktioner. Lucas tog till sig instruktionerna och visst hans häst började tölta igen.
– En del töltar tusen mil av sig själva och slipper helst trava. Men andra hästar behöver man hjälpa lite mer och ha lite mer förhållning och lite mer kontakt på tygen, sa Anne.

Det är precis så här vi vill att islandshästridning ska vara

Åsa William

I slutet av clinicen kom domaren Åsa William som skulle prestera programpunkter efter. Hon var lyrisk över det som hände på mässarenan.
– Visst är det ändå helt fantastiskt! Här har vi en av världens bästa töltryttare i täten. Jamila som var i A-final på VM i år där hon representerade Sverige och svenska landslaget. Följt av Lucas som rider islandshäst sedan fyra månader tillbaks. Det är precis så här vi vill att islandshästridning ska vara att man ska kunna rida tillsammans oavsett om man är ett megaproffs eller om man är nybörjare. Alla ska kunna det och det är lika roligt och man har precis samma glädje av det.