”Det är hur vi använder de olika betten som avgör”

”Man måste ändra belastningen”

Torbjörn Lundström, leg tandläkare, leg tandläkare inom djurens hälso- och sjukvård, driver Djurtandvårdskliniken: :

– En del tror nog att det finns en vetenskap kring bett, men bettet är en del av utrustningen, en del av sättet att kommunicera med sin häst. Eftersom kommunikation alltid är subjektiv kommer man aldrig kunna säga vad som är bäst – för vi är olika individer.
– Den viktigaste saken när vi använder utrustning är att vi visar hästarna respekt, och det är hur vi använder de olika betten som avgör om det fungerar bra eller inte.
– Jag har blivit beskylld för att bara rekommendera smala och korta bett. Bakgrunden hittar vi nästan 40 år tillbaka; på 80-talet användes de gamla kronbetten som var långa och tjocka och hästarna hade väldigt mycket tryckskador. Om man ska bli av med en tryckskada måste man ändra belastningen och enda sättet var att korta bettet och minska tjockleken. Därmed inte sagt att alla ska rida på sådana bett, vissa hästar tycker det är trevligare med ett tjockt bett. Det jag är mån om är att vi använder utrustningen på ett sätt så att vi inte skadar våra hästar.

”Jag föredrar att börja med ett oledat bett”

Ylva Rubin, legitimerad veterinär med inriktning mot hästtandvård, examinerad hästodontolog, driver Lundens Djurhälsa:

– Om jag får generalisera föredrar jag ett smalt bett – och jag vill ha ett bett som är väl avpassat. Hur avpassningen ser ut beror på hur bettet ser ut i sin helhet; ett oledat bett är mindre känsligt när det gäller längden eftersom du inte kan nypa hästen i mungipan. Ett ledat bett måste vara precis rätt längd för att det inte ska nypa i mungipan eller tungan.
– En viktig faktor när det gäller bettskador är att vi ofta spänner sidostyckena för hårt. När jag gick på ridskola fick jag lära mig att det skulle vara två veck, men i dag vill jag inte ha några veck alls utan vill bara att bettet ska ligga mot mungipan. Då får man fin elasticitet i mungipan att jobba med under ridningen. Om bettet ligger för högt hamnar det mot kindtänderna och blir väldigt stumt.
– De flesta människor har svårt att avgöra hur hästen ser ut i munnen, fler borde ta hjälp med tillpassningen. Jag älskar när jag får vara med från början med en häst som aldrig haft bett, det är så mycket lättare när det blir rätt från början. Det gäller att ge hästen tid; en häst som aldrig haft bett i munnen kommer att reagera genom att försöka äta upp det eller spotta ut det, precis som den gjort med allt som kommit in i munnen tidigare. När hästen då inser att det inte går, är sannolikheten stor att den börjar tugga och flytta runt bettet om det är ledat.
– Jag föredrar att börja med ett oledat bett, för jag vill att hästen ska låta bettet ligga stilla i munnen. Hästen måste lära sig acceptera trycket som bettet ger, innan dess kan jag inte nå fram med några signaler över huvud taget. Hur lång tid det tar beror på hästen. Det är inte enkelt, men mitt slutmål när jag utbildar hästen är att den går med sluten mun kring bettet och att det ska vara så lite ”brus” som möjligt så att signalerna går fram.