”Det är viktigt att erkänna ridrädslan”

På ridskolan var det tufft att rida de svåraste hästarna och gå in till den ”elakaste” hästen. Det upplevde Fanny Kristofferson, som själv var en mer försiktig person och ryttare.
– Det låg någon sorts prestige i att göra farliga saker, säger Fanny Kristofferson.
Hon har själv haft svårt att erkänna att hon kände rädsla, kanske särskilt som hon ridit mycket och ville jobba med hästar.
– Jag pluggade ju till hippolog, då kan man väl inte vara rädd?
Men att erkänna rädslan gjorde stor skillnad.
– Bland annat har det lett till att jag sitter av om jag rider ut på en häst som blir väldigt spänd och tittig och jobbar den från marken. Om den lugnar ner sig kan jag sitta upp igen.

Den egna rädslan bidrog till valet av ämne för examensarbetet under hippologstudierna.
– Och jag vet att det finns människor som håller på med hästar fast de är rädda.
Under arbetet intervjuade Fanny Kristofferson olika ryttare.
– Det var jättespännande, och det främsta som kom upp var att även om rädslan var stor och även om den tog upp mycket plats så var det värt det med tanke på vad man fick ut. Att hålla på med hästar var också en livsstil en stor del av en själv. De intervjuade menade att när det är bra och man får ut mycket så är det värt det.

Olika strategier

När det gällde var rädslan kom ifrån fanns en gemensam faktor.
– Det handlade om konsekvenstänk, om något händer kan hästen eller jag själv skadas. Fast för en del var det inte så mycket det, utan mer att saker och ting är utanför ens kontroll.
De intervjuade hade olika strategier för att komma över sina rädslor.
– Vissa hade sökt sig till instruktörer som kunde hjälpa dem, andra hade kämpat på själva, tänkt att det här var något de fick ta tag i själva. Vissa kände att rädslan inte tog så stor plats att de behövde jobba med det.

Så kommer vi till den kanske viktigaste frågan för den som läser den här artikeln. Vad kan man göra åt sin ridrädsla?
– Det viktigaste att erkänna rädslan för sig själv, och om man känner sig trygg i det, att prata med andra. En jättestor del av att det kan vara svårt att tackla rädslan är att det är tabu att prata om den. Om inte rädslan får ta plats blir det svårt att hantera den, om man är öppen blir det enklare att göra något åt den.
Ett viktigt steg är att lyssna på sig själv.
– Om det till exempel blåser och du känner att hästen är spänd, gör något annat. Man måste inte rida, det går kanske att longera eller ta en promenad – eller att lämna hästen i hagen. Det är inte så att hästen står i hagen och tänker ”nu vill jag bli riden”.
Att vi fixerar oss vid ridningen och att det måste se ut på ett visst sätt gör att det skapas ”måsten” och ”borden”.
– Och med dem hänger det dåliga samvetet ihop. Det blir ytterligare press på en själv, om du tar bort den blir det mer lättsamt.

Ingen skam

En viktig del är att normalisera rädslan för sig själv och andra.
– Det ska inte finnas någon skam i att känna rädsla, det är en väldigt normal reaktion när man håller på med hästar, som är flyktdjur och tänker annorlunda än vi själva. Det är nästan mer konstigt att aldrig ha varit rädd, och vi borde jobba för att göra den till en normal del av hästlivet. Rädslan i sig själv är inte farlig, det är om vi låter den begränsa oss som den får oss att må dåligt.

Rent konkreta saker att göra när rädslan hotar att slå till kan skilja sig mellan person och person.
– Att sjunga, lyssna på musik eller helt enkelt låta bli att rida den dagen. Det kan också hjälpa att sätta ord på vad det är som gör en rädd, ”där kommer en lastbil”, ”nu är hästen spänd”, annars kan man lätt fastna i rädslan.

För den som känner att hen sitter fast i sin rädsla kan det vara bra att ta hjälp.
– Kanske en instruktör, någon vän att bolla med, en psykolog eller kurator eller coach. Det finns en massa saker som jag inte kommer på, men kanske hypnos? Titta brett och försök hitta det som hjälper dig, tipsar Fanny Kristofferson.
Även att visualisera saker, till exempel en lyckad ridtur, kan hjälpa.
– Men en sådan metod kan vara lätt för en människa men för långt borta för en annan. Lär känna dig själv och sök hjälp som du tror kan hjälpa.