Flera orsaker till en av islandshästens vanligaste diagnoser

Fång innebär att en inflammation uppstått i hovens lamellager, som sammanbinder den yttre hovkapseln med de djupare strukturerna i hoven. Inflammationen kan få hovkapseln att separera från det underliggande hovbenet, som i sin tur sjunker eller roterar i förhållande till hovväggen – så kallad rotation eller hovbenssänkning. Inflammationen är väldigt smärtsam för hästen och kan drabba en eller flera hovar.

Övervikt och bete har länge associerats med fång som en orsak till att inflammationen uppstår men först nyligen har forskare hittat samband för hur det hänger ihop, förklarar Emma Odelros, veterinär vid Mälaren Hästklinik i Sigtuna. Dessutom är Emma europeisk specialist i internmedicin.

– Det har nämligen visat sig att förhöjda insulinnivåer i blodet orsakar inflammation i hovarnas lameller och ger upphov till sjukdomen. För höga insulinnivåer i blodet är vanligt hos hästar med EMS, ekvint metabolt syndrom, och även hos vissa hästar med PPID, pituitary pars intermedia dysfunction, som är en åldersrelaterad hormonell sjukdom som innebär att dessa hästar löper en ökad risk att drabbas av fång, inte minst i kombination med ett intag av mycket stärkelse som bete eller grovfoder med hög sockerhalt. Fång kan även uppstå som en komplikation till andra allvarliga sjukdomstillstånd, som exempelvis grovtarmsinflammation.

Islandshästar extra utsatta

Svelands statistik visar på att fång är vanligare hos islandshästar än andra raser, vilket Emma menar till viss del beror på metabola faktorer – att islandshästar evolutionärt är anpassade till att överleva i ett kargt landskap med dålig tillgång till bete.

– De är av naturen därför generellt ganska lättfödda, för att de ska kunna lägga på sig lite extra hull när betestillgången är god. Detta är en egenskap som de delar med många andra ursprungsraser från våra breddgrader, som till exempel fjordhästar och shetlandsponnyer. Problemet idag är att vi ser till att fodertillgången är lite väl god året runt, vilket inte bara är av godo för den här typen av hästar. Övervikt och problem med att reglera kroppens insulinnivåer är därför relativt vanligt förekommande, och därmed också förekomsten av fång som följdsjukdom. 

Viktigt att utreda orsaken

För att ställa diagnos räcker det vanligtvis med en noggrann klinisk undersökning med bedömning av hästens rörelsemönster.

– Ofta tar man röntgen till hjälp i utredningsgången för att bedöma om det finns någon lägesförändring av hovbenet, eftersom det påverkar konvalescensen och prognosen.

Finns det misstanke om underliggande metabol eller hormonell sjukdom tas prover för att kunna sätta diagnos och sedan behandling.

– Men det är ofta bättre att vänta med provtagning tills hästens fånganfall inte längre bedöms som akut, eftersom man kan få missvisande resultat om hästen har ont och är stressad.

Efter att diagnosen ställts är det viktigt att sätta in smärtlindrande och antiinflammatorisk behandling, men även att hålla hästen så stilla som möjligt. Rörelse och belastning är både smärtsamt och kan öka risken för lägesförändringar i hovbenet. Under boxvilan kan en mjuk ströbädd vara till hjälp för hästen.

– Man kan gärna utfodra hästen högt, exempelvis ur ett hönät, så att inte hästen behöver sänka huvudet för att äta och därmed lägga extra belastning på framhovarna. Att kyla hästens ben och hovar kan ha en viss förebyggande effekt tidigt i sjukdomsförloppet, kylan kan också fungera som smärtlindring. Senare under konvalescensen är dock verkning av hovarna en viktig del av behandlingen.

– Prognosen beror väldigt mycket på orsaken till att hästen utvecklat fång från första början. Om den bakomliggande orsaken kan behandlas och hästen inte har omfattande lägesförändringar av hovbenet, så är prognosen ofta god.

Hovslagaren har en avgörande roll

Mikael Westberg är hovslagaren som är specialiserad på fång och reser över hela landet för att hjälpa fånghästar. Ungefär 14 dagar efter fånganfallets utbrott menar Mikael att det är lagom att verka hästen. Men det finns ingen generell behandling eller fångverkning utan det beror på geografiska förutsättningar, hästtyp och ålder bland mycket annat.

– Behandlingen måste anpassas efter allt det här för att nå fullt ut, förklarar Mikael.

Syftet med fångverkningen är att se till att undvika en kronisk lägesförändring eller rotation av hovbenet. Det handlar om täta verkningar av en kunnig hovslagare som kan skapa rätt förutsättningar för att en ny hovkapsel kan växa ned i rätt läge i förhållande till hovväggen vid hovbenssänkning. Vid hovbensrotation handlar det i stället om att få hovbenet med normal vinkel i relation till marken.

– Man har bara ett försök, sedan bildas ärrvävnad och förändringen blir kronisk, säger Mikael som förklarar att ungefär tre månader brukar krävas innan hoven växt ned tillräckligt för att hästen ska bli smärtfri med en hov som börjar tåla belastning.

– Ju mer hov som finns att jobba med, desto mindre risk för komplikationer. Det tar den tid det tar – mer hov ger mindre risk för bölder bland mycket annat.

Medvetenhet och kunskap är nyckeln

Trots att sjukdomen fortfarande är vanlig tyder Svelands statistik på att antalet veterinärbesök och fång som utdömningsorsak minskat sedan 2016, vilket Emma tror beror på ökad medvetenhet och kunskap kring bakomliggande orsaker.

– Det gäller både hästägare och veterinärer. Vi blir bättre och bättre på att upptäcka, diagnosticera och behandla exempelvis EMS och PPID, som är vanliga underliggande orsaker till fång.

Ändå gäller det att som hästägare vara riskmedveten och arbeta förebyggande.

– Det kan låta hårt, men det viktigaste är att inte låta hästen bli överviktig. Om man har en lättfödd häst så bör man se till att ha en noggrant uträknad foderstat, och att hålla sig till den. Regelbunden motion är också viktigt, det ökar kroppens insulinkänslighet och kan därigenom hjälpa till att minska risken för fång. Misstänker man att man har en häst med EMS eller PPID så ska man inte tveka att ta hjälp av sin veterinär för att få en diagnos – det finns mycket bra hjälp att få!