FEIF-domaren Anna Andersén försöker alltid vara på ryttarens sida

Anna Andersén har en lång domarkarriär bakom sig: hon är 50 år gammal och hon har varit domare ända sedan 18-åring. Hon fick sin första häst som 13-åring och har tävlat mer eller mindre sen dess. Anna har alltid varit intresserad av hur domarna dömer och tänker. År 2015 blev hon internationell FEIF-domare. Även ridundervisning står nära hennes hjärta – hon är utbildad nivå 2 instruktör både inom FEIF och Finlands Ryttarförbund. Hon är dessutom psykolog, idrottspsykolog och mental tränare som är specialiserad på ryttare. Anna har länge varit aktiv i Finska Islandshästförbundet både inom utbildnings- och sportkommitén, samt varit landslagsledare fyra gånger.  

Vad ser du mest fram emot säsongen 2024?

– Jag är en av domarna på Nordiska Mästerskapen i augusti och det är naturligtvis höjdpunkten på tävlingsåret. Jag ser fram emot en spännande säsong med duktiga ekipage runtomkring Norden. Varje år väntar man som domare på att få se de internationellt bästa ryttarna och hästarna. Jag förväntar mig att se god ridning och vältränade hästar. 

Är det något specifikt domarna kommer att se på i bedömningen i år?

– På förra FEIF-domarseminariet var temat kontakt, form och god ridning. Den välkomna och aktuella diskussionen om Social License to Operate har självklart lett till allt mer resonemang bland domarna. Domarna vill se ännu bättre ridning och kontakt mellan häst och ryttare. Man ska kunna se på hästen att den är välmående och tränad på ett hästvänligt sätt. 

I början av februari deltog du i FEIF-konferensen i Luxemburg, har du några hälsningar till läsarna därifrån?

– Först och främst är hästens välmående och Social License to Operate fortfarande huvudteman inom FEIF.  Inom sporten måste vi förtjäna det att vi får använda hästar inom tävling. Under sportmötet på FEIF-konferensen var det fint att märka att alla beslut som fattas baserar sig på hästens välmående. Vi har tagit stora kliv framåt under senaste 10 åren – exempelvis nya regler på maximal hovlängd, som baserade sig på Michael Weishaupts undersökning om hovlängdens inverkan på hästen. Vi kan också se att allt lättare viktboots används. Det är utmärkt att vi har mycket studier på gång och att reglerna grundar sig i forskning. 

– Användningen av gula kort har även varit ett diskussionsämne bland domarna – det är ett konkret verktyg som domarna kan använda sig av för att främja hästvälfärden. Gula kort har i nuläget inte så stor effekt och den problematiken har öppnats upp för diskussion. Domarna ska utbildas till hur och när gula kortet kan och bör användas.

Vad är dina bästa minnen som domare?

– Det är jättesvårt att välja, det finns så många fina stunder! Ett starkt minne är det första Nordiska Mästerskapet jag dömde (år 2016 i Biri, Norge) där jag var domare i Tölt T1 a-finalen. Hästarna var otroligt fina och nivån var hög. Stämningen var på topp. Adrenalinet i kroppen är alltid speciell på de stora mästerskapen. Det är en särskild gnista och spänning i luften då A-finalerna rids på ett VM eller NM. 

– När jag var 18 år och började min domarkarriär i Finland skulle jag aldrig ha trott att jag kommer att döma ett VM!

Hurudana tävlingar gillar du?

– Det är trevligt att vara domare på tävlingar där det är en trevlig blandning av ekipage på olika nivåer. Ett bra domarteam är också viktigt. Det ska vara god stämning mellan domarteamet och tävlingsarrangören. Tävlingar där man tar bra hand om domarna är alltid trevliga; atmosfären spelar en viktig roll!

– Jag älskar att se god och harmonisk ridning, oberoende gren. Jag gillar att bedöma allt från skritt till flygande pass samt allt däremellan. Det är alltid kul att få ge bra poäng och belöna god ridning.

Vilka utmaningar har du stött på som domare?

– Jag ser att det finns både positiva och negativa utmaningar. Att döma är alltid en positiv utmaning – det kan komma en känd ryttare som gjort bra resultat och du ska kunna bedöma enbart det vad du ser just nu. Huvudet ska hållas kallt så att man kan göra domarjobbet så objektivt som möjligt. 

– En negativ utmaning är då när till exempel väderförhållanden är dåliga och man dessutom kanske är hungrig. Det är inte optimalt för ryttarna då; domarna är inte heller övermänskliga. Även människans koncentrationsförmåga borde tas i beaktande vid planeringen av tävlingsschemat – dagarna får inte vara för långa. 

– En till utmaning är förstås då man hamnar i göra svåra beslut. Besluten ska alltid grunda sig i hästens välmående.

Slutligen – har du tips för någon som drömmer om att bli domare?

– Det är en fördel om man som domare själv rider och tävlar aktivt. Det är viktigt att vara intresserad av sporten i helhet och utbilda sig i hur hästen rör sig, samt ryttarens inverkan på hästen. Ett tips är också att följa med så mycket tävlingar som möjligt, det är dessutom väldigt enkelt i dagens Livestream-kultur! Följ också med poängen som domarna ger av de olika delmomenten, läs noggrant igenom ”guidelines” och lär dig hur de används. Det kräver mycket ihärdighet och entusiasm, samt en vilja att förstå det man ser. Det är en fördel att ha en ständig vilja att utvecklas och lära sig mera. En domare behöver också vara ödmjuk och förstå att det är en hel del saker som påverkar en tävlingsprestation.

– Avslutningsvis vill jag säga att det är väldigt intressant och lärorikt att jobba som domare. Jag uppmuntrar folk att gå på domarutbildningar, även om de inte ser en domarkarriär framför sig. Det kan ge så mycket till den egna ridningen också.