Forskaren: ”Man vill inte göra hästen illa, men ändå stoppar man huvudet i sanden”

Mari Zetterqvist Blokhuis är en av de som utvecklat verktyg för att analysera sitsen. En app kan visa hur ryttaren sitter i sadeln, en annan hur väl ryttaren rider i takt. Men det verkar finnas en tveksamhet kring att som ryttare ta hjälp av tekniken.

Hur visar det sig att det finns de som tvekar inför teknik?
– Vi hade en monter i Friends och många sa ”vill man verkligen veta hur man sitter?”. Jag blev så trött på det och undrar om det är så att man inte vill veta, inte törs. Jag har också pratat med några lärare på ett ridgymnasium som vi har samarbete med, och de sa att eleverna inte vill veta vad de gör för fel. Man vill inte göra hästen illa, men ändå stoppar man huvudet i sanden.

Är det så viktigt med sitsen?
– Ja, man måste tänka att man ska bli en bättre last för hästen att bära. Det är ju stora krafter, det är bara kamel, struts och häst som kommer ner med samma stora kraft på benen. Hästen har en stor egen vikt och sedan kommer ryttaren till.

Men går det att ändra sitsen?
– Ja. Jag analyserade mig själv och märkte att jag kom ner med sjukt mycket kraft i sadeln, mer än alla andra som mätte.
– Jag bytte sadel, jag kände att den var för hård. Jag har försökt tänka på att ta mer stöd i stigbyglarna, jag som lärde mig rida när man satt tungt. Jag har kommit ner till hälften av kraften bara för att jag jobbat med det här. Jag var också spänd i axlarna så nu försöker jag röra på dem och göra övningar.

Hur upplever du att hjälpmedel används i andra sporter?
– Jag kom på idén till Rider’s Position tillsammans med min kollega Charlotta Mantell efter kontakt med rörelseforskare som tagit fram realtidscoacher för löpare och längdskidåkare. Golfen kör jättemycket med att tränarna ska kunna ställa rätt diagnos kring dina slag och ditt spel, att man ska få mer mätbara saker. Inom ridningen är det ofta så att en tränare står på mitten och säger saker. Det är så himla traditionellt inom ridsporten, det är jättesvårt.

Vad finns det för hjälpmedel inom golfen?
– Massor. Till exempel golfsimulatorer och videoanalys där du kan jämföra dig med Tiger Woods. Vi skulle kunna ha något liknande där språnget jämförs med Peder Fredricson.

Men varför tvekar många inom ridningen?
– Det kan handla om manligt och kvinnligt. På mässan var det papporna eller pojkvännerna som sa ”gud vad intressant Linda, det här ska du göra”, medan tjejerna stod och hummade. Vi märker också skillnad när det gäller generationer. Ungdomar på ridgymnasier laddar snabbt hem appen och gör ett konto, medan äldre tycker att det är krångligt.
– Nästa grej är absolut prestationsångest, man törs inte. Det kan handla om det militära arvet, det är mycket ”den kan rida, den kan inte rida”. Många läktarryttare som sitter och tittar. Jag tror att vi måste ta tillbaka glädjen, det är ju så kul att rida men glädjen saknas ofta.

Är det någon som tagit till sig appen lite extra?
– Ja, en dressyrgrupp på Håbo ridskola där jag har ett samarbete med ridläraren Lotta Wanning. Jag har mätt dem tre gånger och sedan jag mätte dem första gången har de förbättrat sitsen jättemycket. Jag undrade vad de gjort, och de berättade att några ur gruppen åkte till en PT tillsammans. Någon hade inrett en yogahörna hemma. Det syns att det ger resultat att träna utan häst.

Fakta

SKRIVER PÅ EN ROMAN I HÄSTMILJÖ

• Namn: Mari Zetterqvist Blokhuis.
• Bor: I Skokloster i Håbo kommun.
• Ålder: 70 år.
• Familj: Maken Harry, vuxna barn och dessutom barnbarn.
• Gör: Forskar, utvecklar olika hjälpmedel för sitsen, författare.
• Fritidsintressen: Har en häst. Sitsen (skratt). Intresserad av interaktionen mellan ryttare och häst på det stora hela, till exempel tygelkraft. Oanad talang: Sjunger, och skriver på en roman i hästmiljö.
• Äter helst: Vegetariskt.
• Dricker helst: Ett glas rött vin kan vara fint.