Forskningen som ledde till förbud

2014 publicerades studien ”Bit-related lesions in Icelandic competition horses”, en studie där forskarna undersökte bettskador bland islandshästar som tävlar. Veterinären Sigríður Björnsdóttir stod bakom studien som så småningom ledde till att islandsstång med tungfrihet där porten mäter över 0,5 centimeter blev förbjudet.

I rapporten påvisades att just dessa tungfria stångbett med hög port för tungan orsakade stor skada i hästens mun. Anledningen till det är rent anatomisk, eftersom lanerna endast har ett tunt lager mjukvävnad som inte står emot trycket från till exempel ett bett.
– Tungan är å andra sidan en stark muskel som ska skydda lanerna och kontrollera trycket från bettet i munnen. Men om bettet har en port har tungan ingen möjlighet att skydda lanerna genom att lyfta bettet vilket ökar trycket direkt mot lanerna och därmed ökar risken för skador. Därför kan alla bett med port ha denna negativa effekt. I vår studie hade alla bett med port som användes dessutom en hävstångseffekt, vilket sannolikt ökade den negativa effekten av porten, säger Sigríður Björnsdóttir.

Trodde du att studien skulle få en sådan genomslagskraft?
– Det här forskningsområdet är relativt nytt och vår publikation fick få citeringar i början. Men nu verkar intresset öka och jag tror att fler människor inser att bettrelaterade skador är en viktig fråga för tävlingshästars välbefinnande – och för alla ridhästars välbefinnande förstås.

Sigríður Björnsdóttir tror att det finns behov av mer forskning på området.
– Det finns alltid ett behov av mer kunskap. Efter förbudet mot stångbett med port har förekomsten av de allvarligaste skadorna på lanerna nästan försvunnit helt. Tryckskador på insidan av mungiporna och i den intilliggande slemhinnan är fortfarande de vanligaste fynden, starkt relaterade till användningen av tränsbett i kombination med tysk nosgrimma.

Finns det några andra bett som du tycker att man borde titta mer på?
– Jag tror att FEIF:s nya tillvägagångssätt, med att endast tillåta vissa typer av bett, kan vara ett positivt drag även om vissa detaljer kunde ha diskuterats bättre.

Just nu arbetar Sigríður Björnsdóttir med data från de senaste Landsmóten där hon övervakar förändringar som skett de senaste decenniet. Ett förslag är att frekvensen av bettrelaterade skador ska betraktas som en välfärdsindikator för isländska tävlingshästar, vilket återspeglar trycket på hästens mun.
– Mitt team arbetar med en helhetssyn för att bättre förstå sambandet mellan bettrelaterade skador och andra fynd vid veterinärkontrollen och tävlingshästarnas beteende samt deras huvud- och halsbärighet. Även om utrustningen är viktig är det bara en del av bilden och vi kanske måste ompröva fler aspekter av tävlingarna i vårt mål att förbättra hästarnas välbefinnande.