Gaffelbandsskador vanliga – trots att de ofta kan undvikas

Gaffelbandet har som funktion att stötta upp hela kotleden och är den struktur som gör att kotan inte går i marken när hästen trampar ned benet. Det innebär en stor belastning på gaffelbandet, som skiljer sig från andra senor genom sin uppbyggnad av senfibrer, muskelfibrer och fett.

– Den har helt enkelt inte samma sammansättning som övriga senor, utan är lite som en mix av sena och ligament. Tendinit i sin tur betyder egentligen inflammation i en sena, förklarar landslagsveterinären Izabella Granswed. 

Trasiga fibrer skapar inflammationen

Trots att det är en inflammation man pratar om vid tendinit i gaffelbandet börjar skadan med att senfibrer i gaffelbandet går sönder. Det börjar i mikroskopnivå med enstaka fibrer som töjs ut mer än de klarar, och därför går sönder. Inflammationen är ett faktum. För hårda och mjuka underlag bidrar till ökad belastning på gaffelbandet, liksom fart.

– Hästar som tävlar på hög nivå inom islandshästsporten och går i hög fart har med största sannolikhet mikroblödningar i sina gaffelband efter en tävlingshelg. När de sedan får återhämta sig och vila, läker det ihop igen.

Vid vila tar det bara ett par dagar för mikroblödningar att läka, problemet uppstår om belastningen fortsätter. I takt med att fler och fler fibrer går sönder i gaffelbandet skapas en blödning och resultatet blir en senskada.

– Först när fler fibrer går sönder kommer svullnad, ömhet och hälta. Då börjar det göra ont.

Omväxlande träning förebygger skador

Genom kunskap och varierad träning går det i många att förebygga tendinit i gaffelband. Det handlar om att vara medveten om hur och var hästen tränas samt lära känna den egna hästens ben genom daglig palpering. Islandshästens rörlighet menar Isabella kan vare en bidragande faktor att tendinit i gaffelbanden är vanligt förekommande, men framför allt är monoton och ensidig träning en tydlig riskfaktor.

– Islandshästar är generellt väldigt rörliga, och detta i kombination med att vissa av dem har veka kotor gör att belastningen på gaffelbandet är stor redan från början. Rider man dessutom i hög fart så ökar genomtrampet ännu mer och belastningen på gaffelbandet är ett faktum. Rider man på väldigt fasta underlag kommer hoven inte sjunka så mycket i underlaget, istället är det kotan som gör det och man får ett större genomtramp. Även ett underlag som är alldeles för mjukt kan ge ett stort genomtramp. Därför är det viktigt att variera underlag och försöka rida på ett som inte är varken för hårt eller för mjukt, för att förebygga.

Precis som att underlaget behöver varieras behöver träningen i sig göra det. Genom att ha samma tankesätt som när man tränar på gym, där man aldrig tränar samma muskelgrupp två dagar i rad, minskar man belastningen och risken för skador på gaffelbanden.

– Man måste planera sin träning. Det innebär inte att man inte kan träna varje dag, utan att man ena dagen kanske fokuserar mer på samling, nästa dag mer fart och en tredje dag mer lösgörande. Variationen gör att strukturerna i hästens kropp får olika belastning under varje träningspass.

– Hästar som sedan tidigare haft tendinit i gaffelbandet är det extra viktigt att ha en plan för hur man lägger upp träningen. Hästen behöver vara verkad i balans, välskodd om den är skodd och bör inte träna hårt, på samma sätt, flera dagar i rad. Gör du det belastas gaffelbanden mer och risken finns att man utvecklar en ny skada. Ofta kommer den nya skadan precis i anslutning till den gamla, eftersom det gamla skadeområdet är mindre elastiskt. Detta gör att fibrerna bredvid den gamla skadan behöver tänjas ut mer. För att minska förekomsten av ärrvävnad när en skada läker är rehabiliteringen extremt viktig.

Varierande prognos

Mindre och lindrigare tendinit i gaffelband har en god prognos, som ser ytterligare lite ljusare ut om skadan sitter på frambenen. Måttliga till kraftiga gaffelbandsskador har en avvaktande prognos för tävlingshästar, samtidigt som prognosen för att fungera som enklare motionsridning är god.

– Det handlar inte om att skadan inte läker, för det gör i princip alla dessa skador. Men det skapas ärrvävnad på gaffelbandet i och med läkningsprocessen, vilket gör att senan blir mindre elastisk. En del hästar blir kroniskt halta av det – de känner av när de rör sig att det är stelt i senan. Det finns också hästar som läker och blir ohalta, men om man rider i hög fart och på böjda spår går det upp igen – det skapas en ny blödning för att senan från börjar har ärrvävnad i sig och inte innehåller den normala uppsättningen av fibrer. En häst som sedan tidigare har en skada i gaffelbandet löper alltså större risk för återfall.

En lindrig tendinit i gaffelbandet tar normalt 3–6 månader att läka, medan måttliga och kraftiga skador tar upp till ett år, ibland så mycket som ett och ett halvt år.

Hållbar sena går före snabb läkning

Tidigare lät man ofta hästen stå still för att läka gaffelbandsskador, men numera är det i stället skrittmotion som gäller. Undantaget är om hästen är halt i skritt, vilka vissa är i akutfasen. Men så snart hästen är ohalt i skritt finns det fördelar att låta skadan läka under aktiv vila, alltså skrittmotion.

– Står hästen bara still är det större risk för mer ärrvävnad i gaffelbandet, fibrerna behöver läka samtidigt som de tänjs ut lite för att senan ska få så bra struktur som möjligt efter läkningsprocessen. Man kan säga att skulle hästen stå helt still kan läkningen gå fortare, men hållbarheten blir sämre.

Förutom aktiv vila behandlas tendinit i gaffelband olika beroende på skadans omfattning och karaktär. I de fall hästen har så kallad core lesion, ett hål i gaffelbandet med blödning på grund av trasiga fibrer, kan olika typer av läkemedel sprutas in för att det ska läka bättre.

– Det handlar exempelvis om prp – platelet rich plasma – eller stamceller. Är det inte core lesion utan en mer generell blödning i gaffelbandet så behandlar vi ofta med stötvågsbehandling, vila och en speciell typ av beslag som avlastar gaffelbanden. Vissa använder laser, som precis som stötvågsbehandling, inte är helt vetenskapligt belagt, men vi upplever att det hjälper läkningen.

Hög dödlighet trots god prognos

Trots att prognosen för tendinit i gaffelband generellt är god, landade diagnosen som den andra vanligaste orsaken till livskada för islandshästar hos Sveland 2022. Problemet är att skadorna inte upptäcks i tid, menar Izabella.

– Problemet är att man oftast inte märker skadan i ett tidigt skede. Det är extra svårt på islandshästar som har så mycket päls stora delar av året, som döljer små svullnader. Det är tyvärr inte alla som palperar igenom senorna på sin häst innan och efter ridpass. För man kan upptäcka detta i tid om man är jättenoga med att känna på benen, och lär känna hur den egna hästen känns i benen. Man behöver även palpera gaffelbandet när man lyfter upp benet, och lära sig var det sitter.

Men lika viktigt är det att vara medveten om hur hästen tränas, och vara extra eftertänksam och observant innan, under och efter en tävlingshelg.

– Enligt min uppfattning är risken större för hästar som går i hög fart, och som gör många tävlingsstarter nära inpå varandra. Jag ser mer av dessa skador på tävlingshästar än på hobbyhästar, även om jag ser det hos båda. En riskfaktor är att tävlingar är flera dagar, ofta rids flera klasser och kanske även finaler. Det kan bli väldigt tufft för en häst att gå. Man måste tänka smart, välja sina klasser med omsorg och avväga inför varje final – måste jag rida alla finaler och alla dessa grenar denna helg? Det handlar om individuell planering med varje häst för att minska risken för dessa problem.

Fakta

Izabella tipsar – så palperar du och då är det dags att uppsöka veterinär

• Lär dig var gaffelbanden och böjsenorna sitter.
• Palpera (känna på senorna) måste även göras på upplyft ben.
• Lär känna din egen hästs ben. Upptäcker du en liten svullnad, i storlek som en ärta, men att hästen är oöm och inte påverkad, kan du ge hästen en vecka med skrittmotion. Försvinner svullnaden av en veckas återhämtning kan du sakta återuppta träningen igen. Kommer svullnaden då tillbaka bör du uppsöka veterinär innan du tränar hårdare igen.
• Går svullnaden inte ned på några dagar, eller om hästen är kraftigt svullen eller haltar, bör du uppsöka veterinär direkt. Det är bra att så snart som möjligt få en diagnos och se hur skadan ser ut, för att från start ha rätt plan och rehab.
• Denna typ av problem behöver undersökas av en veterinär som jobbar med ortopedi och hältor och som även använder ultraljud för att undersöka senan.