Glädje – viktig drivkraft för Erika Lande

Det var tack vare en flytt från Stockholm till Småland 2002 som då 11-åriga Erika Lande kom i kontakt med islandshästarna. Hon, som tidigare ridit ponny och haft fokus på hoppning, hamnade på en ridskola endast fem minuter hemifrån.
– De hade islandshästar, och efter det var jag fast.

Redan 2003 skedde tävlingsdebuten på islandshäst på Himmelstalund i Norrköping. Men den första egna islandshästen kom in i hennes liv 2004 och därefter har en rad islandshästar, både egna och andras, passerat. I dag är Erika 31 år och hon har tio egna hästar, varav fyra av dessa är egna uppfödningar. Hästarna går hemma på gården i Skälleryd där Erika lever tillsammans med sin man Kalle Lande och deras två barn. Den 22 hektar stora gården inhyser numera både en hingstflock, stoflock och inackorderingar. Hästarna är numera en del av Erikas sysselsättning, tidigare har hon bland annat kört lastbil.
– Jag hjälper också till med bokföringen i Kalles grävföretag. Sen har jag varit mammaledig, berättar hon.

Bland hästarna finns hingsten Topar från Vildängen (f -14, e Sæli från Lönneberga, u Skellibjalla från Vildängen). Hingsten kom från början till Erika för att ridas in.
– Sen var tanken att jag skulle träna honom inför visning men det slutade med att jag köpte honom själv, skrattar hon.

Hingsten är visad två gånger. Första gången gick sådär konstaterar Erika men lika snabbt konstaterar hon att visningen på Romme i år gick mycket bättre.
– Det gick långt över förväntan.

Den svarta hingsten fick 8,25 för ridegenskaper utan pass med 8,5 för tölt och en exteriörbedömning på 8,11 med 10 för man och svans. Men att Erika skulle visa hingsten själv var inte planen som från början.
– Jag tyckte att varför ska vi lämna bort en häst för visning när Erika är såpass duktig själv? Så jag har legat på för att hon skulle visa själv, säger Kalle, Erikas man som sitter med vid intervjun. Han berättar att han stöttat henne att visa hästarna själv.
– Jag säger ju att hon är jätteduktig med hästarna och det borde vara bättre att kunna visa dem själv. Sen är det ju väldigt roligt.

Utöver Topar tog hon ytterligare två hästar med sig till visningen på Romme bland annat unghingsten Hermann fra Engholm (f-19,e Fengur från Backome, u Helga fra Engholm) som visades exteriört.
– Han ska komma igång och visas nu är planen. Jag hoppas att han ska bli bra och även att han ska bli en bra avelshingst.

Dessutom visade hon sitt egna sto Vaka från Rävninge (f-15, e Vaki från Österåker, u Hrund fra Kuuma).
– Jag har bara haft henne ett år. Hon är väldigt speciell så jag är väldigt nöjd med hur det gick på visningen. Vi fick inte till någon pass och hon är ju femgångare, så tanken är att visa om henne som femgångare, säger Erika och man förstår rätt fort att det är något speciellt med fuxstoet.
– Vi har haft en kort men samtidigt en lång resa, konstaterar Erika och berättar hur hon mötte stoet.
– Vi var hos ett par vänner och så såg jag Vaka i hagen och jag kände direkt att ”det där är min häst”.

Men stoet var allt annat än lätt. Erika berättar att stoet stegrade sig och kastade sig så att Erika åkte av hemma. Hon hade såklart fått information om stoets egenheter innan men att det var inget som fick Erika att tveka.
– Jag har alltid gillat speciella hästar.

För att bygga upp Vakas tillit är det stoet själv som fått sätta ramarna.
– Jag har gjort det hon vill, låtit henne få självförtroende och fått henne att känna att hon är bra. Jag har utvecklat kraven efter vad hon accepterat. Hon behövde få känna sig bra och känna att hon kunde saker.

Beröm har varit en viktig byggsten och lätta pass utan större krav.
– Plötsligt började öronen peka framåt och sen har det gått framåt med utvecklingen. Det har varit en bra erfarenhet för mig som ryttare. Men jag har haft många ”knäppa” hästar genom åren. Men jag tycker det är kul att utvecklas med hästarna och ha hästar där jag behöver fundera på vad de behöver. Att roligt tillsammans med hästen och att känna glädje är det viktigaste.