GästkrönikaAtt utreda en häst med flera gångarter kan vara en utmaning, konstaterar veterinären och islandshästägaren Hanna Jönsson. Hon funderar kring varför så många islandshästar i dag körs till klinik för problem med hälta eller nedsatt prestation.
Hanna Jönsson: ”Är islandshästarna haltare än någonsin?”
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Bokningarna för hältutredning av islandshästar är frekventa och fler söker hjälp för nedsatt prestation eller hälta, men är de verkligen ”mer” halta nu jämfört med för 20 år sedan? Troligtvis inte.
I stället är det sannolikt att dagens veterinärer och upplysta ägare är bättre på att upptäcka smärtsamma problem. Hästarna som undersöks i dag visar inte alltid en tydlig hälta. De ändrar beteende, byter gångart eller tappar framåtbjudningen. Men är det normalt att en islandshäst tappar traven utan påverkan från inriktad gångartsträning? Sannolikt inte.
Att utreda islandshästar är en utmaning för veterinärer. Dessa hästar kan växla mellan fler gångarter, vilket komplicerar utredningsgången. Tester som fungerar på större hästar (tregångare) fungerar inte alltid här. Ett ridprov underlättar ofta undersökningen, eftersom hältor ofta blir tydligare under ryttare, till exempel i hörnpasseringar eller vid tempoväxlingar. Ibland är det svårt att lokalisera det primära problemet, och kompensatoriska hältor förvirrar bilden.
Forskningen går framåt. Studier från SLU diskuterar om islandshästar möjligen väljer att gå över i tölt i stället för trav som en adaptiv hältstrategi. Kanske är det inte normalt att en islandshäst plötsligt tappar traven?
Jag minns vår egna häst som inte längre travade vid longering och tappade sitt svävmoment. Veterinären vi besökte menade att ”islandshästar har svårt att trava här”. Efter övertalning fick vi röntga hästen och upptäckte en fraktur. Det här är flera år sedan.
Dagens islandshästägare är mer sportinriktade och använder i större utsträckning tränare för utveckling. Tränarna märker ofta små förändringar i beteende och rörelsemönster, vilket även gör att vi som veterinärer får se hästarna i ett tidigare skede. Detta resulterar generellt i en bättre rehabilitering och därmed prognos på hästen. Desto tidigare vi upptäcker en eventuell svaghet eller skada desto bättre kan vi hjälpa.
Den kraftiga pälsansättningen kan även försvåra undersökningen av benen, och oftast måste vi klippa dem för att upptäcka små svullnader eller sår kring senor, leder eller senskidor etc. Avelsarbetet går även framåt, men större hästar i kombination med överrörliga rörelsemönster kan öka skaderisken.
Så är islandshästarna verkligen mer halta i dag? Det är värt att diskutera, men min personliga åsikt är att människorna omkring dem har blivit mer medvetna och därför söker hjälp i större utsträckning.
Den här artikeln publicerades först i tidningen Ridsport Island 2023.
Följ Ridsport på