Hitta rätt bjudning med Mette Lund Lindberg

Mette Lund Lindberg som i princip är uppväxt på hästryggen i och med föräldrarnas avelsgård Skáneyland. Hon har tävlat både SM och NM, arbetat hos Frauke Schenzel på Kronshof i norra Tyskland och hon har också arbetat på Skeiðvellir på Island. Idag arbetar hon heltid med att träna både hästar och ryttare.

– Jag upplever att många inte lärt sig känna när hästen lyssnar ärligt på hjälperna och bjuder framåt till en mjuk men stabil kontakt. De flesta känner inte riktigt efter HUR hästen reagerar när de lägger till sina olika hjälper utan nöjer sig med ATT hästen reagerar, menar Mette.

Därför har man fått hästen att springa framåt, inte bjuda framåt

Hjälpgivning med en negativ respons

En del av problematiken med att hitta rätt bjudning och få hästen framför skänkeln är att ryttaren ofta omedvetet belönar en reaktion baserat på spänning, snarare än kraft och avslappning. På känsliga hästar kan det handla om att hästen rycker till när ryttaren lägger till skänkeln, vilket är en reaktion som många gånger belönas omedvetet genom att skänkeln lättar.

– En häst som rycker till eller spänner sig när man driver får en negativ spänning i kroppen och tappar därför sin lösgjordhet och därmed rörelse genom kroppen, takt och steglängd. Eventuellt ökade den farten, men tappade för mycket annat på vägen och man har därför fått hästen att springa framåt, inte bjuda framåt.

Hästar med mindre energi hamnar också lätt i ett motstånd med handbromsen i och ger ryttaren en stum känsla utan liv under skänkeln.

När man fått känslan, vill man bara ha mer

– Många hästar av den här typen bromsar faktiskt när man driver på. Människans naturliga reflex är att ta bort det som kan bromsa upp hästen, alltså släpper man efter på tygeln och hästen går då mera framåt igen. Där har man igen, genom att släppa tygeln berömt hästen för att den bromsade när vi lade till skänkeln och man har endast skapat mer fart och inte bjudning.

En svår nöt – men en magisk belöning

Mettes erfarenhet är att problematiken är väldigt vanlig men också kan vara svår att arbete med. Det är jakten efter en känsla som kan vara svår både att förklara och förstå.

– Men när man fått känslan, vill man bara ha mer! När man får en häst som reagerar fint för hjälperna och rör sig genom hela kroppen är det underbart att rida!

Just sambandet mellan hästens ärliga bjudning och förmågan att använda kroppen korrekt, bära upp ryttaren och hitta en välbalanserad takt är skälen till att bjudningen ligger till grund för all träning. Genom att hästen lär sig att svara på hjälpgivningen avslappnat, med bjudning och utan motstånd skapas förutsättningar för hållbarhet, lösgjordhet och utveckling.

– När jag jobbar med detta i min undervisning och man jobbat en stund och det plötsligt ”släpper” frustar i princip varje häst upprepade gånger. Man ser hur spänningarna släpper och hur nöjd hästen blir. Som att märka att man kört bil med handbromsen i, släpper den och känner hur bilen plötsligt enkelt rullar på framåt.

Se hjälperna som hjälp för hästen

Det är viktigt att se ryttarens hjälper som just hjälp för hästen som inte ska störa eller skapa motstånd. För att arbeta med respons på hjälpgivningen och att få ärlig bjudning i hästen är lösgörande arbete, halvhalter, tempoväxlingar och övergångar bra att träna på.

– Man kan till exempel skritta sin häst på helt lösa tyglar och känna att den skrittar på med fin energi framåt samtidigt som den är avslappnad. Kan jag därifrån plocka upp tyglarna och ta kontakt utan att takt, steglängd, lösgjordhet med mera ändras? Många hästar kortar sina steg för att man helt enkelt får ett motstånd mot kontakten. En hel del väntar inte på sin ryttare utan tycker att kortare tygel betyder tölt, och springer iväg. En bra övning är att jobba hästen lösgörande tills den är framför skänkeln och stegar på avslappnat igen, och då berömma den med lös tygel. Då har man berömt den när den blivit lösgjord och accepterat hjälperna igen, istället för när den visat motstånd av olika slag.

– En annan bra övning är att ta tid på sig att rida in i en halt. Ofta när jag ber ryttarna att göra halt stoppar hästen fram nosen och blir stum i handen, den trycker framdelen neråt och pressar ut bakbenen bakom sig. Det blir som en tvärbroms med frambenen och därefter stannar bakbenen. Många hästar tar ett eller flera steg bakåt så fort de gjort halten – om ryttaren inte hinner släppa tygeln först och därmed undvika problemet. Försök att RIDA hela vägen in i halten. Ta tid på dig, rid hästen först i eftergift i mellanskritt och rid sedan långsammare och långsammare utan att tappa eftergiften. Jobba lösgörande och fortfarande med drivning framåt om motstånd uppstår på vägen. Till slut går hästen så långsamt att du utan att stressa ska kunna räkna varenda steg den tar, som att den smyger framåt. Är den då i eftergift kan man mjukt krama tygeln och få hästen att stanna utan motstånd. Gör hästen detta korrekt blir halten i balans och hästen landar därför med en framhov sist eftersom den håller balansen mer i bakbenen – hästen ”hinner” lyfta sina framben längre tid utan att tappa balansen. En häst som gör en korrekt halt kan stå kvar med en lätt kontakt i bettet och vänta på att få bjuda framåt igen. Istället för den tidigare hästen som gjorde motstånd och tryckte isär kroppen och därmed tryckte nosen framåt och bakbenen bakåt.

Ett efterlängtat kvitto efter att ha tagit tag i problemen

Att känslan av att rida en häst som nått hela vägen med framåtbjudning och respons på ryttarens hjälpgivning är fantastisk och inte går att missta är ett kvitto på att ni hittat rätt. Men oftast är vägen dit inte lika självklar, menar Mette. Här kan en tränare som stöttar vara till stor hjälp.

– Ofta blir det nämligen sämre innan det blir bättre när man tar tag i att lösa problemen istället för att dölja symtomen. Får man hästen från att exempelvis vara framtung och med ”handbromsen i” till att bli bärig och mellan hjälperna brukar jag förklara det som en våg som börjar bakifrån och går genom hästen. Bakbenen kommer in under hästen, framdelen lyfts upp framför en, hjälper halsen att sträckas ut framåt och vågen avslutas därefter genom att hästen kommer i eftergift och ”landar” på ett bra sätt i handen med ett fint stöd. Det är en väldigt häftig upplevelse när man känner det för första gången!