”Islandshästarna är mentalt väldigt trevliga”

Idén att faktiskt skaffa en egen islandshäst har följt Grand Prixryttaren Jennie Larsson under en längre tid, en tanke som förstärktes när hon inackorderade sina hästar hos Matilda och Agneta Rolf på Stormbacken.
– Jag har en del elever med islandshäst, ska jag kunna hjälpa dem bättre måste jag lära mig det här. På riktigt. Matilda och Agneta har jag klickat bra med och de har väldigt fina hästar. Jag har tittat en del när de rider och tycker det är både utmanande och roligt med islandshästar, berättar Jennie.
– Jag tänkte att om jag ska göra det här vill jag ha en ganska stor islandshäst och framför allt en som rör sig trevligt. Jag hade flaggat lite till min veterinär som tipsade om Sjarmör, men det är lite av en chansning – han är behandlad och även om han är friskförklarad nu vet vi inte om han håller för sporten. Jag är villig att ta risken och chansa för att se vad jag kan göra med vanligt dressyrarbete, kanske kan jag hjälpa en häst. På den vägen är det, det känns jättespännande.

Ny era

Jennies egna erfarenhet av islandshästar är begränsad, förutom den kontakt hon har fått med rasen på Stormbacken och genom sina elever så har hon även ridit islandshäst under ett par clinics. Sist var under Stockholm International Horse Show på Friends i vintras.
– Jag har ridit islandshäst några gånger inför olika clinics, men det är inte många timmar i sadeln.

Intrycket islandshästarna har gjort på Jennie ligger en bit från den vardag hon har från dressyrbanan, både vad gäller rasen men också sporten. Med familj menar Jennie att islandshästsporten är mer familjär och fartfylld, något Jennie hoppas ska göra att familjen kan följa med i större utsträckning.
– Jag har haft förmånen att vara på ett par internationella tävlingar med stora klasser, att se ekipagen i finalen är riktigt häftigt, säger Jennie och fortsätter med skillnader mellan raserna:
– Jag upplever framför allt att islandshästarna är väldigt trevliga och snälla. Absolut inte lättridna, de jag har suttit på har varit Ferraris. Det är väldigt bärande hästar, mina halvblod är rätt spooky och dem är inte alltid 100% på väg dit jag vill. Även om du har en islandshäst med lite mer nerv känner jag att de alltid vill bära sin ryttare – det är ganska skönt. Islandshästarna är helt enkelt mentalt väldigt trevliga, det är rätt avkopplande jämfört med mina tre lätt neurotiska halvblod.

Jag hoppas att folk blir mer öppna och vågar spana över gränserna.

Lugn start

Framtiden med Sjarmör från Kristineberg (f -15, e Álfur frá Selfossi, u Sía från Kristineberg) lämnar Jennie öppen, först och främst handlar det om att få en hållbar och sund häst som Jennie kan utvecklas med. Nu ser Jennie fram emot att bygga upp Sjarmör i lugn och ro samtidigt som de rider ihop sig.
– Det här är ett gyllene tillfälle att få träna lite mer. Jag har nog skaffat mig en hobby och så får vi se hur långt det bär.
– Det här har givetvis också gjort att jag blivit mer intresserad, kollar på fina hästar på instagram och läser på. När Matilda pratar om tävlingsklasser är det ren grekiska för mig, det är ett helt nytt tävlingssystem.

Hoppas på ett mer öppet klimat

Under tiden Jennie stått på Stormbacken har hon haft stort utbyte av att diskutera med Matilda och Agneta, och nu hoppas hon att erfarenhetsutbyte mellan de olika sporterna ska bli vanligare.
– Jag hoppas att folk blir mer öppna och vågar spana över gränserna. Det har överlag blivit bättre, men jag hoppas att allt fler kan få upp ögonen och vågar prova och kanske även köpa en häst från en annan disciplin. Det gäller åt båda hållen – vi borde ta nytta och lära av varandra.