”Jag har gjort allt för att han ska få leva”

Det har varit långa dygn för Therese Tengberg i Långerud, Värmland. En nästintill prickfri fölning tog hastigt en annan vändning.
– Stoet fölade och allt gick på femton minuter och allt såg ut att gå bra. Sen började hon plötsligt bita fölet, berättar Therese Tengberg.

Stoet visade tydligt att hon inte hade lust att vara mamma till det lilla hingstfölet.
– Det slutade med att jag i tre dygn fick binda henne varje timme för att fölet skulle få chansen dia och få i sig alla viktiga antikroppar, säger en trött Therese som inte lägger någon skuld alls på stoet.
– Hon är förstagångsmamma och det kan bli såhär då. Det är inte hennes fel, det är inte helt ovanligt att förstföderskor reagerar så på sina föl.

Under ett par dagar pågick flera försök att få stoet att acceptera sitt föl, försök som misslyckades. Jakten på en amma till hingstfölet påbörjades samtidigt som Therese försökte få hingstfölet att äta mjölkersättning. Men fölet ville vare sig ha flaska eller i hink.
– Det är lite svårt att få tag på ammor här i Värmland. Jag fick tag på ett sto, men då var det tio mil dit och eftersom han inte åt ersättning blev jag orolig att det inte skulle fungera, säger Therese.

Till sist hittades ett kallblodssto i närheten som skulle kunna passa som amma. Stoet sattes igång och accepterade hingsten, men då dök nästa problem upp: det kom ingen mjölk.
– Då fick jag åka och hämta fölet igen. Då hade mammastoets mjölk börjat sina så då fick jag ännu mer panik, säger Therese som berättar att hon fick erbjudande att ta med kallblodsstoet hem som stöd till den lilla fölungen.

Hjälpen fanns nära

Oron och panik var stor och plötsligt kom Therese att tänka på det varmblodssto Lycka som bara ett par månader tidigare kommit till stallet och nu stod ute i hagen.
– Vi har henne till låns och håller på att rida in henne. Hon gick med föl tills för två månader sen så jag smsade ägaren i panik och frågade om jag kunde få använda henne som amma istället. Han sa ja och skrev att ”hon är en jättebra mamma”.

Sagt och gjort så sattes stoet igång och hon accepterade genast den lilla hingstungen.
– Jag hoppas att det håller. Det har varit ett väldigt trauma för fölet. I början var han livrädd så fort en häst gick förbi, lite som: ”nu får jag stryk”

Snart släppte även mjölken till på stoet Lycka så hingsten äntligen fick fri tillgång på mat.
– Det ser väldigt gulligt ut, hon är 163 centimeter i mankhöjd och han är liten. Han är pigg och glad, äter och sover och äter och sover. Han hade ju inte fri tillgång på mat, så nu han vill ha mat hela tiden. Det blir som ett litet stresspåslag men hans nya mamma sköter det bra. Hon vandrar runt lite då när han blir för på, men hon är verkligen en jättebra mamma.

Under hela tiden har Therese haft kontinuerlig kontakt med veterinären och när det var dags för ytterligare hälsokontroll så fick hon lovord av veterinären som tyckte att fölungen var fin och vid vigör. Dessutom hade fölet fått i sig alla antikroppar han behövde.
– Det var ju en lättnad, då vet man att man inte gjort det här förgäves. Jag har gjort allt för att han ska få leva. Jag har i princip bott i stallet sen 16 maj.

Det lilla hingstfölet har ännu inget namn, men omständigheterna kring födseln gör att det kommit in många förslag.
– Det var årets första åskväder som mullrade längre bort när han föddes. Så vi är lite inne på þor, han är en riktig kämpe så det kanske kommer att passa.

Angående stoet Lycka så är stoet fortfarande bara till låns, men Therese Tengberg hoppas att stoet kan få vara kvar.
– Vi ska ha henne i ett år men för mig får hon gladeligen vara kvar. Hon är den bästa hästen jag varit med om. Det känns som det var meningen att hon skulle komma hit.