Krönika: Bakbenshallucinationer och bogar på rymmen

Ibland blir jag lite förvirrad när jag försöker förstå olika ridtermer och uttryck som används vid ridning och ridundervisning.

Här är några exempel på några utryck som jag ogillar (kanske för att jag inte förstår dem):
Tappar bakbenen, hämta bakbenen, träna bakbenen, aktivera bakbenen.

Jag undrar: Hur går det till när vi skall aktivera endast bakbenen, utan att hela hästen aktiveras?

Ofta har de som ”jagar” bakben mindre välfungerande grunder

Ofta har de som ”jagar” bakben mindre välfungerande grunder. Det vill säga att: hästen följer inte de grundläggande hjälperna såsom framåtdrivande, förhållande, vändande och sidförande hjälperna. Och man fastnar i det som jag numera kallar för bakbenshallucination, det vill säga när ryttaren inbillar sig att det är på grund av hästens bakben som ridningen inte fungerar så som man tänkt sig. Och allt eftersom ryttaren blir mer intensiv i att försöka påverka hästens bakben blir hästen mer och mer frustrerad och eller stänger av alltså att hästen slutar att reagera på ryttarens hjälper, och den eventuella ridbarheten går förlorad.

För den som fastnar i bakbenshallucinationer blir det ofta betydligt bättre resultat när man byter fokus. Exempelvis när ryttaren upplever att hen inte får med inner bakben. Exempelvis i vänstervolt så tänker ryttaren: jag måste driva vänster bakben inunder hästen och samtidigt ha ett ordentligt stöd på ytter tygeln så att hästen inte skjuter ut höger bog.

Hästen blir rakriktad och ridbarheten ökar

Får man då ryttaren att byta fokus och i stället flytta framdelen ett steg inåt för ytter skänkel  då kommer frambenen på samma spår som bakbenen och motståndet försvinner, hästen blir rakriktad och ridbarheten ökar

Det hjälper inte att med framåtdrivande hjälper försöka påverka bakbenens aktivitet och koordination om inte hästen är mottaglig för hjälperna och ryttaren kan fånga upp det den driver fram.

Eller som Kajsa Boström så genialiskt formulerade i sin blogg:

”Bogar på rymmen och tappade bakdelar. Vanskliga riduttryck som får konsekvenser för hästarna.  Bogen sitter där den sitter, den åker med åt det håll dit hästens kropp går. Så om ryttaren hamnar i ett läge där den styrande eller vändande hjälpen inte fungerar och hästen ”flyter utåt” eller ”skjuter ut bogen” är det i vanlig ordning ett handhavandefel. Det är inte hästen som skjuter ut bogen. Det är ryttaren som böjer hästens hals för mycket.

Detsamma gäller hästens bakdel, den är tämligen väl förankrad i resten av hästkroppen och tur är väl det. De nästan mytomspunna bakbenen sitter också där de sitter, varken mer eller mindre. Hästar använder i naturen för det mesta sina bakben i samspel med resten av kroppen,”.

Det är flera som varit inne på samma ämne. Till exempel skrev min fru Ia Lindholm i maj 2020 så här:

”Det vanligaste önskemålet från nya elever har ändrats från tempoväxlingar i tölt till att få mer aktiva bakben alternativt mer aktivitet i den ena bakbenet.

Jag har aldrig förstått den här fixeringen på bakbenen? Jag tänker att när hästen blir ridbar och ryttaren mer erfaren så löser det sig med bakbenen. När jag undervisar använder jag sällan ordet samling, bakben och press/sätta tryck. Jag koncentrerar mig på ryttarens position i sadeln, att hästen svarar på de grundläggande hjälperna: framåtdrivande, förhållande, vändande och sidförande och dessutom gör det för lätta hjälper. Och att få hästen avslappnad och energisk, kort sagt att arbeta så att hästen blir lösgjord.

Jag har en ”hang-up” på ryttarens skänkelläge och är lätt allergisk mot hälar som är på väg mot hästens virvel. Har också upptäckt att många som är fixerade vid bakbenen har hälarna upp i hästens sidor, ja tom mot viveln, troligen för att få igång bakbenen. Men, det funkar ju inte.

Så Månadens tips från mig är: släpp bakbensfixeringen och fixera dig istället på din egen sits och på att få din häst lösgjord. När du sitter i en bra position, din häst är avslappnad och energisk och svarar lätt på de grundläggande hjälperna kan du börja fundera på var bakbenen är. Då har du också möjlighet att påverka hästens bakben eftersom hästen börjar bli ridbar och din sits är ändamålsenlig. Det kommer att fungera om hästen inte har ont. Och skulle hästen ha ont är det läge att uppsöka veterinär.

Jag tycker om den här förklaringen av samling: ”När hästen är lösgjord så “framkallar” man mer energi och bibehåller lösgjordheten. Eller som jag hörde Julio Borba säga: ”När hästen är lösgjord är det bara att lägga till energi”. Fast jag vet såklart själv hur svårt det är att rida med hög energinivå och bibehållen lösgjordhet. Men jag vet också att när det lyckas så har jag nått målet: Att kunna dansa fram på en avslappnad, energisk häst med bra bärighet.

Min fråga är: var kommer denna bakbensfixering ifrån? Är det från oss ridlärare undrar ridlärare Lindholm”

Ja det tåls att tänka på hur vi uttrycker oss kring ridning. Och särskilt när man förmedlar sin kunskap.