KrönikaRidsports Sandra Nordin Johansson berättar om sin grovfodersituation i år och om hur hon tänker kring det.
Krönika: Inget är som väntans tider
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Det har varit ett idogt uppdaterande av mailinkorgen de senaste dagarna. Det är den efterlängtade grovfoderanalysen som hägrar.
Det blev en sent inskickad grovfoderanalys i år. Grovfoderplaneringen sprack. Planen var att jag i år skulle byta grovfoderleverantör då jag ville gå över på plastat – på grund av vintrarna numera är fuktiga och inte kalla. Oavsett förvaring tycker jag personligen att det har blivit svårt att hålla en hygienisk kvalitet på småbalshö med all denna höga luftfuktighet.
Men planen med mitt nya grovfoder sprack som sagt var. Den nya lilla leverantören fick i början av sommaren inte ihop det foder som krävdes och plötsligt stod jag helt utan grovfoder. Det en sommar som då såg ut att kunna bli ett nytt 2018. (Det blev ju inget nytt 2018 – tack och lov.) Dessutom verkade det pågå någon slags huggsexa om det grovfodret som fanns i trakten. Det kändes riktigt svettigt där ett tag.
Men länsstyrelsen i min region förkunnade kort därefter att man fick ta grovfoder på trädorna, så vi fick möjlighet att ta grovfoder på svärfars mark. Själv är bäste dräng – eller i detta fall: Grannen är bäste dräng. Han som så snällt slängde sig ut och slog vallen med oerhört kort varsel och såg till att det blev plastat i mindre balar så att jag skulle kunna göra av med det på mina (alldeles för) få antal hästar.
Men vi glömde såklart i all hast mellan höskörd, Nivå 1-tävlingar och SM att ta den där analysen. Så det blev höstens projekt.
För än är jag inte tillräckligt rutinerad för att våga göra ingrepp med höborr, och dessutom har hästarna inte gått upp på full giva förrän nu. Så jag har sparat från balarna, fryst och samlat ihop. Och så blev det dags.
För en som hittills i livet mest postat hästbajs och semestervykort kändes det oerhört seriöst att få skicka iväg en rejäl påse fylld med grovfoder.
En påse fylld av förhoppningar men också en smula ångest:
– Tänk om värdena är HELT åt skogen?
– Tänk om de inte är det?
Jag konstaterar att inget är som väntans tider. Oavsett om det gäller grovfoderanalyser eller resultat från ett träckprov.
Nu ska jag uppdatera mailkorgen en vända till.
Ps. Läs gärna vår långa artikel om grovfoder som vi skrev i början av sommaren. Den innehåller massor med matnyttig fakta. Du hittar den här Ds.
Följ Ridsport på