Lösgjordhet och orolig mun – går det ihop?

Hästar som gapar, fipplar med bettet eller på annat vis inte är tillfreds med kontakten med ryttarens hand är en vanlig syn på tävlingsbanorna. Redan i början av utbildningstrappan kommer lösgjordhet som en del av den grundläggande utbildningen av hästen. Men är lösgjordhet förenlig med en orolig mun?

– Några kännetecken är om hästen biter, gnager eller tuggar på bettet, men även om tungan inte ligger stilla utan åker uppåt, nedåt eller ut. En annan typ av orolig mun är att den är spänd – hästen spänner käken och kniper ihop munnen hårt, förklarar Jenny Mandal som är utbildad ridlärare nivå 4.

Landslagsparet Katie Sundin Brumpton och Daniel Sundin menar att det finns flera olika sätt att se på en orolig mun. Ett första steg är att se på orsaken.
– Vad beror den oroliga munnen på? Är det fysiskt? Köttiga kinder eller stor tunga till exempel. Beror det på smärta? Vassa tänder, spänningar, felaktig utrustning som trycker eller annat, säger paret.
Det är ryttaren som är avgörande, menar paret.
– Framför allt är det ryttarens hand som avgör. Utbildningen är A och O och har ryttarens hand varit felaktig under utbildningen är det stor sannolikhet att en orolig mun blir resultatet. En orolig mun är inte samarbetsvillig med ryttarens signaler, den går emot, kämpar mot trycket från bettet, den gapar eller slänger över tungan som exempel. Allt för att komma undan från tryck och signaler.

FEIF-domaren Pia Andreasson förklarar att begreppet orolig mun inte finns i domarhandledningen, men att problem med kontakt behandlas genom andra bitar – exempelvis just lösgjordhet.
– Det finns inget standardiserat svar för begreppet orolig mun. Det är inte heller ett begrepp som används i domarhandledningen, så vi bör definiera hur vi vill att hästen ska vara i munnen för att kunna identifiera så kallade munproblem. För att göra det så kan det vara bra att börja med att definiera lösgjordhet.

Lösgjordhet viktigast

I domarhandledningen ligger ”fysisk och psykisk lösgjordhet” som ett av fem kriterium som bedöms i samtliga tävlingsgrenar, och kan alltså vara avgörande för poängen om det är den första brandvägg ekipaget slår i. Hur definieras då lösgjordhet?
– Det enkla och mest omfattande svaret är att en lösgjord häst är fysiskt och psykiskt avspänd och villig till arbete. En avspänd häst arbetar genom hela sin kropp och kan använda sina muskler kraftfullt utan att bli spänd. Att den är villig till arbete innebär att den är mentalt lugn, men vaken och alert och svarar utan motstånd på ryttarens hjälper, säger Pia Andreasson.

Jenny Mandal stämmer in och tillägger att lösgjordheten hänger med under hela hästens utbildning, som en avgörande del för att nå framgång.
– Lösgjordhet kan variera i olika gångarter efter hur mycket hästen är utbildad och lösgjordheten måste också följa med i hästens utbildning. När hästen börjar prestera mer måste den fortfarande vara lösgjord. Annars kanske man måste backa och arbeta lite mer innan man höjer kraven så att det inte går för fort framåt.

Lösgjordhetens kännetecken

För att avgöra om hästen är fysiskt och psykiskt avslappnad – lösgjord – finns det en rad kännetäcken. Böljande svans, tillfreds ansiktsuttryck och öronspel är några ledtrådar, men även hästens mun lämnar mycket information om hur pass lösgjord hästen är.
– För att avgöra hur lösgjord hästen är tittar man på hästens uttryck – öronspel, lugna ögon, och en helhet som ser tillfreds ut. Andra exempel är att hästen frustar, har en lätt buren svans och att gångartens rörelse syns i svansen. Hästen suger avslappnat på bettet utan att gnaga eller vara stum. Det är tydliga tecken på att den är lösgjord. Man kan även se att den rör sig taktmässigt med aktiv rygg och söker sig framåt nedåt. Känslan ska vara att ryttaren kan få hästen att följa med och länga sig framåt nedåt om man skulle vilja det, säger Jenny Mandal.

Pia Andreasson håller med om alla de punkter som Jenny Mandal räknar upp som tecken på lösgjordhet.
– En lösgjord häst är också lösgjord för ryttarens hjälper, det vill säga att den svarar framåt för lätt drivning och svarar på en förhållning utan motstånd. För att detta ska uppnås krävs förstås skicklig, mjuk och konsekvent ridning, säger hon.

Avgörande pusselbit

Lösgjordhet nämns ofta som en färskvara som är beroende av både yttre omständigheter – som hur hästen upplever sin omgivning – men också av ryttarens inverkan och hästens utbildning. Från en sekund till en annan kan lösgjordheten förändras, samtidigt som den är en avgörande pusselbit under hela hästens utbildning.

Lösgjordheten är en av grundstenarna i ridningen

Pia Andreasson

– Lösgjordheten är en av grundstenarna i ridningen, utan lösgjordhet kommer inte så mycket annat att fungera. Vi måste komma ihåg att det är viktigt att lösgjordheten behålls även när vi utbildar och jobbar hästen upp i utbildningstrappan ända in i samling, menar Pia Andreasson.

Bilden delas av tävlingsryttarna som lägger stort fokus på lösgjordheten.
– Vi vill att våra hästar ska vara harmoniska, glada och lyhörda – detta vill vi eftersträva under varje ridpass. Hästen måste vara mentalt samarbetsvillig med oss för att sedan kunna leverera fysiskt. Hästen måste lyssna på grundhjälperna innan arbetet kan starta på riktigt. Lyssnar hästen inte för exempelvis förhållande hjälper så får man jobba med det tills samarbete har uppstått och så kan man gå vidare, säger ryttarna Katie och Daniel Sundin Brumpton.

Fredrik Rydström är ryttare och tränare. Han har deltagit på flera VM och har tagit flera medaljer på mästerskap i flera länder.
– Lösgjordhet är ett stort begrepp som innefattar många olika pusselbitar. Det är svårt att definiera exakt hur hästen ska vara, det är en glidande skala som kan ändras på en sekund. En lösgjord häst rör sig i olika riktningar så som sidled, ökar och minskar tempon samt följer ryttarens hjälper utan motstånd. Lydiga, lyhörda hästar i balans med ett fritt rörelsemönster, säger han.

Lösgjordhet på tävlingsbanan

Tävlingsbanan är en utmanande miljö för hästarna med många faktorer i omgivningen som kan påverka lösgjordheten, därför påverkar inte heller kortare sekvenser av en lägre grad lösgjordhet poängen i stor utsträckning.

– Man kan i viss mån kalla lösgjordheten för en färskvara, eftersom det ibland behövs ganska lite för att lösgjordheten för en sekund ska försvinna – hästen ser något den reagerar på och spänner sig lite, eller ryttaren tappar lite timing i en halvhalt och hästen svarar inte lika följsamt som den brukar. Det kan hända, och händer alla, men om samspelet snabbt återgår till harmoni så ska vi som domare inte straffa hårt för små misstag. Om däremot förlorat samspel och lösgjordhet tar tid att reparera och kanske leder vidare till exempelvis takt- och balansproblem så visar det sig naturligtvis i poängen, säger Pia Andreasson.

Hon menar också att domarnas position under tävling ger en god överblick över ekipaget, men med viss variation beroende på vilket bås domaren sitter i. De fem domarna ser aldrig hästen ur samma synvinkel vilket kan leda till skillnader i värdering men det är också utifrån snittet från domarna som poängen räknas ut.
– För ett tränat öga är det inte svårt att se lösgjordhet från domarbåset. Vad som däremot kan ställa till det är vilken domarposition du har. Domare ett och fem, det vill säga de yttersta domarna, ser en stor del av tiden hästen framifrån eller bakifrån, en position som kan försvåra bedömning av vad som händer på långsidorna. Däremot har samma domare mycket bra översikt över kurvor och kortsida. Vissa hästar blir mer lösgjorda i kurvor, andra får balansproblem. Mittendomaren har mycket god översikt av ekipaget från sidan och på raka spår, men har lite sämre kontroll över vad som händer i kurvorna. 

Åsikterna går isär

Kan en häst som tuggar frenetiskt på bettet, delvis gapar eller på annat sätt visar en orolig kontakt signalera bristande lösgjordhet? De domare som Ridsport pratat med menar att det inte går att dra någon slutsats om detta – för att avgöra hästens grad av lösgjordhet måste hela hästens uttryck tas i beaktning.

– Det beror också på i vilken grad hästen är orolig, på och helheten, hur hästen använder sin kropp. Är det små problem kan den absolut vara lösgjord men kanske tillfälligt stressad över något i sin omgivning och man ser att den reagerar. Så fort det är ett genomgående problem är det absolut brister i lösgjordhet eller att man hoppat fram för snabbt i sin utbildning och sina krav av hästen. Idealet är såklart att man ser att hästen är tillfreds med kontakten till bettet och handen, och att den använder sin kropp riktigt genomgående. Men absolut att den vid något tillfälle kan öppna munnen, vara orolig och ändå ha en grundlösgjordhet, menar Jenny Mandal.

Ridning får aldrig ske på bekostnad av hästens lång- och kortsiktiga välmående

Pia Andreasson

Pia Andreassons resonemang följer samma linje och nämner kommunikationsmissar som en del av ridningen.
– Ridning är ett samspel som pågår hela tiden som du sitter på hästens rygg. Absolut är harmoni det vi strävar efter, men det är svårt att uppnå. Perfektion, när det kommer till samspel mellan två varelser, kanske måste få innehålla smärre misstag? Men ridning får aldrig ske på bekostnad av hästens lång- och kortsiktiga välmående.   

Tävlingsryttarna som Ridsport intervjuar gör en mindre generös tolkning av lösgjordhet, och menar att en häst som visar kontaktproblem inte kan kallas fullt lösgjord.
– Är hästen orolig i munnen kan den delvis vara lösgjord, men det fattas en pusselbit i det stora hela, säger Katie och Daniel Sundin Brumpton.

Fredrik Rydström håller med.
– Med en orolig mun tycker jag inte att man har kommit så pass långt att det kan kallas lösgjord, säger han.

Ryttarens roll

Oavsett orsak till en orolig mun är det ett problem som ryttaren måste förhålla sig till – och som i många fall kan vara orsakat av ryttaren själv.

– Hästen ska svara mjukt och följsamt på tygelns inverkan, och det förutsätter ju att ryttaren ger hästen en möjlighet att vara följsam. En låst hand skapar en låst mun med spända käkar. Ett konstant tygeltag utan eftergifter kan göra att hästen biter tag i bettet och håller fast, gapar eller hugger mot tygeltagen. En hård kontakt som gör att hästen gapar ofta eller konstant är naturligtvis inte bra. För att få hästen följsam i munnen så krävs det att ryttaren rider fram hästen till bettet och med en känslig hand uppmuntrar hästen att ge efter för bettets inverkan, säger domaren Pia Andreasson.

Hon vill också poängtera att en ojämn kontakt inte är att eftersträva.
– Ostrukturerat glappande tyglar kan heller inte skapa den kontakt som krävs för eftergift till bettet. Här är det timing som gäller. Vissa hästar rör mycket på läpparna utan någon särskild anledning. Om det inte innebär att hästen går emot bettet, utan att den svarar mjukt på förhållningar, så är detta inget stort problem. Hästar med helt stilla mun, som kanske till och med hålls fast i en för trång form, kan ha större problem än en häst som tillåts röra på mun och läppar, men för ett otränat öga kan det vara svårt att upptäcka den problematiken utan man tänker att stilla är bra. Sanningen är att eftersom vi vill att hästen ska vara lösgjord och elastisk och vi pratar mycket om att gångarterna, speciellt tölten, ska bölja genom hästens kropp, så innebär det att även hästens huvud ska röra sig lite i takt med gångarten. God ridning, god kontakt med en nöjd häst som svarar fint för hjälperna är det som ger höga poäng vad gäller bedömningskriteriet ridning och kontakt, förklarar hon.

Är de oroliga i munnen är det oftast ett symptom på att något inte är rätt i kroppen eller att hästen inte trivs med sitt arbete

Jenny Mandal

Jenny Mandal uppmuntrar ryttarna att rannsaka sin egen ridning men också att se över utrustningen.
– Först och främst måste man tänka på sin egen hand, är jag tillräckligt snabb, lugn, stilla och mjuk med handen? Är jag medveten om vad handen gör? Är jag som ryttare balanserad? Är bettet rätt tillpassat? Är bettet rätt? Har tandläkare eller veterinär kollat hästen? Har man ordning på detta får man gå tillbaka och arbeta med hästen, lösgjordhet, skapa förståelse för signalsystem och grunder. Är de oroliga i munnen är det oftast ett symptom på att något inte är rätt i kroppen eller att hästen inte trivs med sitt arbete, alternativt inte arbetar med kroppen på rätt sätt.

Vid utbildning av hästen gäller det att skapa positiva erfarenheter och vanor med en gång, fyller Pia Andreasson i.
– Man måste träna en häst till att svara korrekt på bettet. Hästar är olika till sinnet – vissa är väldigt lätta att få mjuka och fina till bettet. Andra hästar har svårare för det, eller har tränats fel tidigare i sitt liv och fastnat i ovanor. Det viktigaste är att man som ryttare fortsätter att rida med en mjuk hand att man tänker på att rida hästen fram till handen, att ridningen inte blir från handen och bakåt.

Att se till individen och hitta rätt individuell lösning är något Fredrik Rydström: betonar.
– Man bör utöver den årliga kollen hos tandläkaren visitera hästens mun för att se och känna varje individ. Se om man kan hitta bett som ger tryck och tryckavlastning som hästen trivs med, en del kanske visar mer behag med tryck på tunga än laner som exempel. Man bör som alltid rida med en mjuk och följsam hand för att bygga förtroende. I vissa fall kan det vara en fördel att rida med dubbla tyglar då ena är till bettet och den andra till nosgrimma. Det kan också vara bra att kolla hästen hos equiterapeut.

Detta är inte ett hästproblem utan ett ryttarproblem

Daniel och Katie Sundin Brumpton

Mycket kontaktproblem även på högre nivå

Att kontaktproblem och oroliga munnar kan signalera om bristande lösgjordhet och utbildningsbrister hos såväl häst som ryttare är alla Ridsport pratat med överens om. På tävlingsbanan finns alla typer av munnar – gapande, stumma och harmoniska – representerade även på hög nivå.
Katie och Daniel Sundin Brumpton tar ton:
– Ja det finns ett problem, vi tycker att vi träffar på det alldeles för ofta på tävlingar. Vi tror en stor faktor är att ryttare ställer för stor press och begär prestationer som hästarna inte är förberedda för. Detta är inte ett hästproblem utan ett ryttarproblem. För stor press och att man inte har förberett hästarna inför prestationen. En häst som kommer förberedd och som man inte pressar över dess förmåga är positiv och samarbetsvillig med ryttaren, och det är så vi vill ha våra hästar. Vi upplever att ofta så blundar domarna för detta på högre nivå, man straffar hårdare på lägre nivå.

Fredrik Rydström står på samma fot.
– Det finns ett problem med oroliga munnar och jag tycker att det skulle kunna vara mer fokus på att man kan rida sin häst med en jämn och mjuk kontakt.

Samtidigt menar Pia Andreasson att det finns långt många fler fällor än en gapande mun, och Jenny Mandal ser framsteg i sporten över de senaste decennierna.
– I domarhandledningen beskrivs det som problem med kontakt, lösgjordhet och form. Det finns ju många olika nivåer av att hästen inte är följsam och eftergiven till bettet.  Är en orolig mun eller form värre än en statisk form och stum mun? Förmodligen inte. Som domare ska vi inte ge höga poäng om det finns stora kontaktproblem som kanske leder till orolig mun och form.  Vi får heller inte frestas att ge höga poäng till en fasthållen form med en stum kontakt bara för att huvud och mun är stilla. Vi måste läsa av hela hästen och hela ekipaget. Vad är det vi ser egentligen, är det ett konstant missnöje från hästen eller är det ett mindre tillfälligt kommunikationsproblem? Hur är kontakten, hur svarar hästen tar den spjärn mot handen eller jobbar hästen fint genom kroppen utan att hänga i handen? säger Pia Andreasson.

Jenny Mandal hänvisar till att utvecklingen inom islandshästsporten och ridningen går fort framåt.
– Ridningen blivit bättre senaste 20 åren, både inverkan i ridningen och utbildningen har förbättrats – vilket gör att vi ser färre problem idag än för 20 år sedan. Vi är dock inte i mål än såklart, det finns fortfarande mycket att utveckla, säger Jenny Mandal.