1 Ylva Hagander, 66 

Företagare och ryttare

Motivering: I 30 år har Ylva Hagander hållit i taktpinnen till islandshästdelen under det största fönstret mot omvärlden som islandshäst-Sverige har: Sweden International Horse Show. Något som både väckt uppmärksamhet och öppnat dörrar för islandshästen i Sverige.

Att hon dessutom genom åren samlat otaliga mästerskapsmedaljer, varit med i landslaget ett flertal  gånger och gång på visar att hon är en ryttare är räkna med, gör henne till en självklar profil i sportsammanhang. I år red hon upp sig från b-final och tog två silver på SM.

Väl värt att nämna är också att hon tog hingsten Mökkur frá Varmalæk (f -85, e Borgfjörð frá Hvanneyri u Kolbrún frá Sauðárkróki) till Sverige – något som fortfarande präglar svensk avel.

Hon är en självklar profil på VM, på banan eller i hejarklacken, som en läsare skrev i Ridsports kommentarfält tidigare i år ”Där är inget VM innan Ylva Hagander är på plats”.

Ylva håller i taktpinnen

”Årets mäktigaste, oj, det låter ju väldigt pompöst”, säger Ylva ­Hagander. Hon är en av få i världen som ridit islands-VM i alla grenar, hon håller i islands­hästtävlingarna på Sweden International Horse Show och hon har ­genom hingsten Mökkur frá Varmalæk präglat ­islandshästaveln i Sverige.

”Det var otroligt roligt att döma Ylva, hon är en fantastiskt skicklig ryttare och hon är en legend”, sa en domare som Ridsport Island talade med.

– Jag har ju varit med väldigt, väldigt länge och ja, jag har gjort mycket för islandshästen i Sverige, tillstår Ylva Hagander.

– Hästar har alltid varit mitt liv och jag började som en vanlig ridskoleunge, som alla andra. Jag kom in på islandshästar 1986 när en väninna hade varit på Island och köpt med sig hästar hem. Den dagen jag blev inbjuden att rida med var det snö och is och blåste åtta sekundmeter ute på Häringe. Det var bara att hoppa i skoter-overallen, men hästarna tuffade fram som ingenting. Det var härligt, jag blev biten. 

Ylva har alltid haft fönstret öppet mot andra delar av hästvärlden.

– För mig är en häst en häst, vare sig det är islandshäst, shettis eller halvblod. Jag har hållit på med både dressyrhästar – -varit hästskötare åt OS-ryttaren Eva-Karin Oscarsson – travare och lusitano.

1987 reste Ylva till Island och köpte där bland andra Aska frá Flugumyri, ett 4-årigt sto som kom att bli stamsto i hennes avel, som hon också tävlade. 

– Hon tog mig in i landslaget. Sedan kom Mökkur frá Varmalæk in i bilden. Man fick inte köpa topphingstarna på Island, de skulle erbjudas till inhemska uppfödare, så jag fick vänta länge innan jag fick loss honom.

Hon hade stora framgångar med Mökkur, som gick sex VM med flera medaljer – guld i T2 1997, den enda häst som tävlat alla grenar i VM bland de tio bästa. Vid sin död förra året, 37 år gammal, hade han närmare 700 avkommor.

– Han blev en levande legend och har betytt oerhört mycket. Han var vacker,
talangfull, hade gott lynne och fem bra gångarter. I dag är hästar mer nischade åt tölt eller pass.

Ylva tycker att turridningen, på gott och ont, har gjort islandshästen till en folkhäst i Sverige.

– Många återvändare till ridningen har kommit i kontakt med den på det sättet. Det är inte så långt till marken om man trillar av och det är en häst som har ett gott lynne. Den har gått från att fostras i flock och extrema förhållanden på Island, som ett husdjur man transporterade sig mellan gårdarna på, till att idag vara en väl uppfostrad ridhäst. Det är viktigt att alla kan hantera våra hästar, men det är skillnad på individer, vissa är mer känsliga. 

– Jag hade inte turridning, jag hade mina elithästar, men det kom folk till mig som ville lära sig mer än det man får på turridning. 1992 grundade jag den första islandshästridskolan. På den vägen är det.

I snart trettio år har Ylva hållit i islandshästprogrammet på de stora internationella ridsporttävlingarna i Stockholm, först i Globen och senare på Friends Arena, Sweden International Horse Show, SIHS. 

– Först kallades våra hästar raggsockar och ulltottar, men vi kämpade på för att islandshästen skulle få ett gott renommé. SIHS är nog den största reklamen islandshästen får gentemot övriga häst-Sverige. Från att ha varit mest tomtar och troll får vi i dag visa en häst som klarar press, show och tävling på hög nivå och samtidigt är en trygg familjehäst med ett starkt flockbeteende – något som kanske är lite bortavlat ur andra raser. Vilka kan springa i högt tempo med isfacklor mellan öronen och tomtebloss på benen?

Vad säger då Ylva om islandshästsporten av i dag? Vart är vi på väg?

– Nu finns en hel generation ryttare som är uppvuxna på islandshäst. Vi har haft en utveckling med kunskap och utbildning som gått förhållandevis fort. Tidigare har vi haft barnsjukdomar som spatt och eksem och okunskap om rasen, men det är i dag mycket bättre. Att islandshästsporten nu är med i Riksidrottsförbundet betyder en acceptans, att vi är en idrott som övriga – och förstås mer bidragspengar. 

– Jag tycker att utvecklingen går framåt. Min personliga önskan är att islandshästen ska fortsätta att vara en häst för alla, en otroligt allround häst där varje människa kan hitta sin kompis för sin nivå.

– Man siktar ju på att föda upp den bästa tävlingshästen, med hållbarhet och goda, rena gångarter och den är också den finas-te att rida i skog och mark. En god gæ-dingur – hästen som alla vill rida.

Den här artikeln publicerades först i specialutgåvan Ridsport Island 2023.