”Många ser klipp på Instagram och får en bild av att det är så det ser ut”

Þórdís Erla Gunnarsdóttir är instruktör från Hólar, tränare, uppfödare och ryttare, med flera meriter i bagaget. Þórdís är hemmahörande på Island och den välkända gården Auðsholtshjáleiga som är familjens säte för avel och träning av hästar. En handfull gånger per år reser hon till Sverige för att dela med sig av sin kunskap genom clinics och kurser.

Under kvällen fick publiken följa arbetat av fyra hästar i olika åldrar, utbildningsnivåer och arbetssätt, där 8-åriga Von frá Halakoti (f-14, e Aðall frá Nýjabæ, u Álfarún frá Halakoti) var först ut. Med regrimma och arbetsrep demonstrerade Þórdís grundträning från marken, som också är unghästens introduktion till träning.

Grundarbete är en nyckel

Stoet Von visade stort intresse och pockade omedelbart på uppmärksamhet från Þórdís under de inledande orden, vilket gav Þórdís tillfälle att demonstrera en första övning. Genom en skakande rörelse med handen skapar Þórdís en böljande rörelse i sidled i repet, likt en orm som slingrar sig. Von svarar omedelbart med att backa ett par steg och ge Þórdís utrymme.

– Hon respekterar inte mitt personliga utrymme, hon får inte gå in i min zon utan tillåtelse, förklarar Þórdís.

Snart övergår övningen till beröringsövningar där Þórdís hela tiden är noggrann med vilka signaler hennes kroppsspråk ger Von. Från att under övningen där Von ska backa bakåt ha varit uppsträckt och auktoritär, kryper hon ihop en aning med framsträckt hand när hon rör sig mot Von, som snabbt visar att hon är trygg och avslappnad med Þórdís beröring.

– Hade det här varit en rå unghäst eller en känsligare, mer spänd individ hade jag fått lägga ned mer arbete med detta.

Hon vet var jag tittar och riktar min energi

Med position vid sadelläget och vänd i samma riktning som Von blir det sedan dags för övningar som handlar om att flytta sig för tryck, i första övningen fysiskt men senare även genom blickar, fokus och energi. Genom att putta på Von i ungefär samma position som skänkeln, ber Þórdís Von att flytta sin bakdel genom att korsa bakbenen. Von förstår snabbt övningen och Þórdís låter hennes gå ut på en mindre volt. Genom att göra ett smackande ljud konstaterar hon snabbt att Vons reaktion inte är som Þórdís önskar, och direkt driver hon på Von med hjälp av repets ände. Resultatet låter inte vänta på sig, Von bjuder omedelbart framåt och när Þórdís än en gång testar att smacka får hon genast respons.

– Använder vi hjälper som vi inte får respons på, släcker det ut betydelsen för hästen, förklarar Þórdís.

Avslutningsvis låter Þórdís demonstrera vilka små hjälper som faktiskt behövs för att få reaktion, där hon från en position ungefär en och en halv meter framför Von lutar sig mot åt ena hålet och sedan åt andra. Von svarar med att omväxlande flytta bakdelen åt de olika hållen beroende på åt vilket håll Þórdís lutar sig.

– Jag kan flytta henne med min energi, hon vet var jag tittar och riktar energin.

Unghästens töltträning

Näst ut var fyraåriga Maídís från Slätterne (f-18, e Toppur frá Auðsholtshjáleigu, u Dísa från Ekbacken) tillsammans med sin ägare och uppfödare Jamila Berg. Jamila och fadershingsten Toppur frá Auðsholtshjáleigu är välkända för de flesta inom islandshäst-Sverige då de under årens lopp varit ett stående landslagsekipage med otaliga topplaceringar, senast i somras tog ekipaget NM-silver på Åland.

– Det är en balansgång med så unga hästar att inte träna varken för lite eller för mycket, säger Jamila och fortsätter:
– Vi arbetar på tölten, jag har satt boots på henne bak för att hjälpa till med det laterala rörelsemönstret. I tölten blir hon lätt sned och hög i formen.

Medan Jamila börjar skritta fram lyfter Þórdís generella tankar kring töltträning i de tidiga stadierna hos unghästar. Genom att skapa rätt förutsättningar, se till individens naturliga fallenheter och använda naturen når man framgång.

– Ingen är expert i början, säger Þórdís och fortsätter:
– Många har svårt att ta tölt från samlad skritt i början, utan i stället kan det underlätta att ta hjälp och få tempo från exempelvis galoppen. Jag använder naturen, lite lutning nedåt kan hjälpa. Till fördel ber man om de svårare uppgifterna på vägen hemåt under uteritter, och inte bortåt.

Andas vi ut vid rätt tillfälle börjar hästen dansa

Små detaljer gör stor skillnad

Jamila låter Maídís smyga igång i tölt och konstaterar snart att känslan är ovanligt bra, även om 4-åringen bitvis har problem med balansen. Efter ett par varv längs fyrkantsspåret konstaterar Þórdís att Maídís gärna skjuter ut bogen lite och inte väntar på ryttaren. Ekipaget får gå in på en stor volt där de börjar arbeta med övergångar, med fokus på att Maídís ska vänta på ryttarhjälper och på så vis få hjälp att hitta sin balans. Genom att skritta långsamt och fokusera på små detaljer som andning hittar stoet snart bättre balans.

– Hon har bokstäver men inte ord än, konstaterar Þórdís om stoet med samtidigt som hon belyser betydelsen av de små detaljerna i ryttarens hjälpgivning.
– Att andas är jätteviktigt, andas vi ut vid rätt tillfälle börjar hästen dansa. Att använda ett ord som beröm för hästens kan även hjälpa ryttaren att komma ihåg att andas.

Snart rids korta övergångar mellan skritt och tölt på voltspåret där känslan av att Maídís ska vänta är fokuspunkten, vilket genast ger resultat.

Ridpasset blir inte längre än 10–15 minuter, vilket Þórdís lyfter som en framgångsfaktor.

– När det kommer så här fina moment med unghästarna som det gjorde nu – sluta! Passet behöver inte bli längre utan ge en trevlig känsla till hästen, säger Þórdís innan Jamila delar med sig av sin känsla av det korta passet:
– Jag är glad att jag tonade ned henne, hon blev så lugn i det.

Ett kärt återseende

Slutligen var det två rödskäckar som kom in i ridhuset – Toppur frá Auðsholtshjáleigu (f-07, e Álfasteinn frá Selfossi, u Trú frá Auðsholtshjáleigu) och avkomman Losti frá Reykjavik (f-13, e Toppur frá Auðsholtshjáleigu, u Girnd frá Grund II). Med Jamila i sadeln på Toppur och Maria Berg i sadeln på Losti blev det ett kärt återseende för Þórdís som haft både hästarna i träning när de stod på Island. Först byts ett par ord ut kring var i träningen de båda hästarna är, som båda haft en lugnare period bakom sig och är på väg igång. Þórdís lyfter genast tjusningen med hösten.

– Hösten är en av de perioder jag tycker mest om, det är ingen stress med massa grejer i gång. Ibland måste man gå tillbaka till att bara träna – under säsongen kan jag ibland komma på mig med att träna som att man tävlar.

Ett uppskattat inslag under clinicen blev att hela träningspasset fick utrymme – från uppvärmning till avslut. Jamila och Maria började värma Toppur och Losti precis som de brukar samtidigt som Þórdís berättade mer om sin relation till de båda hästarna.

– Toppur är uppfödd hos oss och jag har ridit in och tävlat honom. Losti stod hos mig en och en halv säsong, det är en häst med stora gångarter och mycket kapacitet som behöver tid.

Det dröjer inte länge innan Þórdís delar sin uppskattning kring de båda hästarnas skritt med mycket kvalité, avslappning och rörelser genom kroppen. Hon betonar även hästarnas olikheter där Toppur är mer av femgångstyp som behövde stärkas i traven som ung, till skillnad från Losti som har en starkare naturlig diagonal och behöver stärkas i tölten.

Olika utgångslägen

Snart börjar ekipagen krypa upp i tölt och Þórdís blick riktas mot Losti. Precis som med ungstoet Mai önskar Þórdís ett långsammare rörelsemönster. Maria får instruktioner om att komma bak med axlarna och att rida långsammare, samtidigt som ytterskänkeln ska stötta. Innan travtakten kommer vill Þórdís ha in honom på volt.

– Travtaktiga hästar får ofta hjälp av att man tänker sluta, medan passtaktiga hästar kan hjälpas av öppna.

Genom övergångar skapas möjligheten att jobba med detaljerna, där Losti i nedtagningen lätt faller mot travens diagonal. Något Þórdís menar är något som hästarna lär sig, att om de byter rörelsemönster får de sakta ned. I det läget gäller det att rida fram i stället för att avbryta. Dessutom ger övergångarna möjlighet att komma tillbaka och flytta för skänkeln. Bitvis faller pusselbitarna på plats och visar prov på den kapacitet Losti besitter.

Vi som tränare skapar atmosfären

Toppur rids omväxlande på böjt spår och fyrkanten i båda varven. Även Jamila får arbeta med övergångar på Toppur för att hålla honom aktiv, liksom tempoväxlingar. Þórdís ges även tillfälle att återknyta till grundarbetet med stoet Von när hon ger förslag att göra halt, rygga ett par steg och rida fram ur det för att skapa mer elektricitet. Parallellen dras tillbaka till den vardagliga hanteringen, där Þórdís menar att många själv glömmer att hela tiden be om respons i vardagen, och släpar in sina hästar från hagen. För att nå det lilla extra är varje detalj avgörande.

– Vi som tränare skapar atmosfären.

Ett rum för ärlighet

Under clinicens gång berörs de olikheter som finns bland islandsfödda och svenskfödda hästar, och i den skillnad som finns i hur man tränar hästar på Island mot Sverige. De islandsfödda hästarna beskrivs ofta som artiga och framåt, medan de svenskfödda är mer respektlös och lat. Þórdís Erla Gunnarsdóttir anser att det rotar sig i den hantering som skiljer Island från Sverige, men också förutsättningarna hästarna har under sin uppväxt med stora ytor och flockar som utmanar mod och kommunikation redan i ung ålder på Island.

Hästarnas olika ålder lockar även till tankar kring resan mot en topptävlingshäst och när de är redo för de stora banorna.

– Toppur var riktigt bra redan som fyraåring och är det fortfarande nu som 15-åring. De brukar bli bra närmare 7-8 års ålder och håller till runt 20. Framför allt passhästar kan ha sina bästa år strax innan eller efter att de blivit 20.

Alla har problem och gör resan för att bli bättre

En annan återkommande punkt under kvällen är hur träning faktiskt ser ut i verkligheten mot den bild som sociala media skapar, och vilken stor betydelse tro på sin häst har.

–Många ser klipp på instagram med fina hästar och får en bild av att det är så det ser ut, men ingen är alltid på topp. Även om hästen inte är classy jämt gör inte det den till en sämre häst.
– Alla har problem och gör resan för att bli bättre. Här idag har vi sett fantastiska sekvenser men också misstag – alla har det. Var snäll mot dig själv.