Träningstips
11 juli 2023 06:12
Ridsportplus

Med sikte på tävling eller avelsbedömning med Máni

TräningNyckeln för att nå framgång är att förbereda hästen för det specifika målet. Vilka kunskaper bör hästen ha för tävling respektive avelsbedömning, var ska fokus ligga och hur vet man att hästen är redo?

Med sikte på tävling eller avelsbedömning med Máni
Máni Hilmarsson har skördat framgångar både på tävlingsbanan och under avelsbedömningar de senaste åren, inte minst med Gljátoppur frá Miðhrauni. Foto: Sandra Nordin Johansson

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

    Oavsett ålder på hästen eller om man tränar för tävling eller avelsbedömning gäller det att skapa rätt förutsättningar för att lyckas. Vad hästarna behöver för de olika typerna av visning generaliserar Máni Hilmarsson till viss del, samtidigt som han poängterar att varje individ behöver ett skräddarsytt fokus för att nå så långt som möjligt.

    – När det gäller avelsvisning tycker jag att det är viktigt att inte göra för mycket. Att inte lära de unga hästarna jättemycket övningar, lär man dem för mycket blir det lite i vägen. Fokus ligger på att de kan grunder som att flytta för skänkeln och sedan att rida fram ordentligt.

    – I motsats till de unga hästarna som tränas för avelsvisning rider jag mycket övningar med de äldre hästarna som tränas mot tävling. Öppna är en övning som passar de flesta, det hjälper hästarna att använda bakdelen och bära sig bättre. Sedan är det såklart olika beroende på häst vad de behöver, och vad man som tränare letar efter.

    Miljön liknande faktor

    Ett gemensamt förhållande för tävling och avelsbedömning är att hästarna förväntas gå in på en i många fall främmande bana, vilket är av de många saker Máni har en plan för.

    – Jag brukar visa dem banan på tävlingsplats och visning en till två gånger innan start. Dessutom försöker jag åka i väg och rida på bana eller göra något annorlunda innan, så det inte är första gången de lämnar gården.

    Här handlar det också om att känna hästen och på så sätt kunna avgöra hur hästen kan komma att reagera, och på så vis veta hur det ska hanteras.

    – Vissa lägger i bromsen och vågar inte riktigt gå fram, medan andra blir mer rädda och springer lite. Beroende på häst kan jag ta hästen till banan och gå där för hand innan jag rider, så de får se sig omkring och stanna till. På så vis är de mer förberedda och brukar inte bli lika rädda när man rider in. Det tar olika lång tid för olika hästar att känna sig bekväma.

    Som ryttare gäller det också att ha koll på de olika programmen och bestämmelserna oavsett om det handlar om tävling eller avelsbedömning.

    – Har man en bra häst är både tävling och visning enklare. På tävling handlar det om att kunna program med de olika övergångar som ska ridas. På visning ska de olika gångarterna visas och man måste förhålla sig till olika regler. Det kan exempelvis handla om att vissa saker måste göras för att få 9 för tölt.

    Rätt fokus under vintern

    För många ligger nog tanken om att ta sig ut på tävlingsbanan närmare än att själv våga sig på att visa sin häst. Och även om Máni själv säger att det är svårt att visa hästar kommer en uppmuntran om att fler borde våga.

    – Jag tycker att fler borde prova att visa – det är roligt! Dessutom är det bra att få fler hästar till visning.

    Nyckeln är att under vintern ta målet i sikte, identifiera vad som behöver förbättras och bryta ned det i mindre mål.

    – Många visas vid fem år, vissa fyraåringar kan vara redo om de har bra balans av naturen och kan bära sig enkelt, och dessutom har lätt för alla gångarter. Kommer det från hästen själv kan det vara värt det. Hästar som behöver mer hjälp kan vara bra att vänta tills de är fem eller sex år – det hjälper inte hästen att visa den när den inte är färdig för det, förklarar Máni som sedan menar att ett riktmärke för tävlingshästar är sju år, och att de sedan ofta mognar ytterligare till de är åtta.

    Relation mellan framåtbjudning och balans

    Hos de unga hästarna finns det en gemensam nämnare i all träning, och det är att framåtbjudning alltid premieras. För att uppmuntra handlar det om korta pass, ofta ute, och inte alltid med ryttare på ryggen.

    – Fokus ligger på att de är framåt och glada så man inte gör för mycket. Blanda som handhäst, springa lösa – varierar så det inte bara blir ridning. De kan tröttna på det.

    Samtidigt som framåtbjudningen är a och o gäller det att som tränare ha en förståelse för vad som hjälper varje häst att komma dit. I de fall där unghästen har dålig framåtbjudning kan anledningen nämligen bero på att hästen ännu inte har tillräckligt med balans.

    – Våga låta hästen gå fram. Med en unghäst som bjuder dåligt måste man hitta något som hästen tycker är roligt, exempelvis ute för att hitta glädje. Gör olika typer av träning, som handhäst. Ofta kan de unga hästarna sakna balans i stället för framåtbjudning – de bjuder alltså dåligt framåt för att de inte har tillräcklig balans. Då måste man börja med att låta dem hitta balansen själva avsuttet, handhäst är ett bra sätt då också. Då kommer framåtbjudningen med balansen, de orkar mer och hittar ännu bättre balans.

    Ridsport digital

    99:- i månaden