Mette Mannseth: ”Vi måste lyssna på oro”

Det välkända ryttaren och och tränaren Mette Mannseth bor på Island men verkar över hela Europa. Hon är en uppskattad instruktör och föreläsare och har återkommande kommit till Sverige för att sprida sin kunskap. Hon välkomnar den just nu stora debatten kring hästvälfärd.
– Min erfarenhet är att hästvälfärd alltid har varit en diskussion när hästmänniskor pratar. Jag tror att frågor om vad vi gör och hur vi gör kommer att ge oss en bättre insikt och bättre hästvälfärd. Även om det kan vara svårt att höra vissa av frågorna i debatten tror jag att de i slutändan kommer att hjälpa oss att hitta svar. Vi kommer att bli bättre hästmänniskor och bättre ryttare för våra hästar, säger hon.

Hon tycker att det är viktigt att bjuda in kritiska röster för debatt och samtal.
– Vi måste lyssna på oro, utbilda människor med kunskap och göra vetenskaplig forskning om ämnen som ifrågasätts som vi inte har svaret på. Vi bör ifrågasätta det vi gör även om vi är vana vid något betyder det inte att det är okej.

Viktigt begrepp i debatten

Begreppet ”happy athlete” har gradvis blivit ett begrepp i diskussionerna kring hästvälfärd och handlar om att hästen bör vara både fysiskt och mentalt välmående. Det innebär också att hästen inte bara ska prestera väl i tävlingar eller träningssituationer utan också ska uppleva positiva känslor och trivas med sitt arbete. Det hänvisar till att framgång på tävlingsbanan aldrig få ske på bekostnad av hästens välbefinnande.
– Vi måste komma ihåg att hästen inte har valt att bli en atlet. Jag tror att bra träning ger bra känslor och värde till en hästs liv. Vi måste ta hand om hur hästen mår under ”nuet” och för framtiden. Att utsätta hästen för påfrestningar under träning med motiveringen att det är bra för framtiden är orimligt eftersom hästen lever i nuet och inte har en tanke på framtiden, säger Mette Mannseth och lägger till att hästar är naturliga atleter som gillar att röra på sig.

Mette Mannseth lyfter fram de bra sakerna i kulturen kring islandshästar som att islandskulturen omfattar det naturliga sättet att hålla hästar, i flock och med mycket utomhus. Hon lyfter fram att det är vanligt att vuxna hästar får gå i stora flockar utan skor under en eller flera månader, lite mer som vildhästar, under lediga perioder.
– Vi lyssnar på vetenskapen. Till exempel införde vi mätverktyget från ISES för att kontrollera nosgrimmor för många år sedan. Vi har också minskat den tillåtna hovlängden efter att ny kunskap introducerades.

Mer kunskap viktigt

Men det finns saker islandshästvärlden kan göra bättre tror hon. Hon lyfter att människor får mer kunskap kring hur man rider en islandshäst också är en viktig del i hästvälfärden.
– Vi kan förbättra utbildningen och göra kunskap mer tillgänglig. Vi måste forska bättre om de saker vi gör. Vi skulle också kunna värdesätta och anamma fler saker som är bra för hästens utveckling och välbefinnande under tävlingar. Så att människor tränar och praktiserar saker som gör hästarna mer lyckliga.

I tävlingssammanhang finns det också saker som skulle kunna förändras.
– Förbättra finalerna i våra tävlingar, rid mer ett ekipage i taget som i passen i femgångsfinalerna, för att undvika kapplöpning.

Tror du att det finns saker i sporten som behöver förändras för att vi ska kunna tävla med våra hästar i framtiden, och i så fall, vad behöver förändras?

– Mindre betoning på extrem rörelse eller extrem hållning, snarare kvalitet i rörelse och hållning. Även inkludera att se hästen mer i arbetsläge. Det är inget problem att en häst rids med mycket kraft och i uppförsbacke om du också kan rida hästen i arbetsläge, helst i samma gångarter, i bra balans med behaglig energinivå. Det skulle vara ett bättre test av träningen.
Gæðingalist är en tävlingsform som kommer att betona detta och som kommer att göra skillnad för oss. Den är väletablerad på Island och är på stark frammarsch i Danmark och Sverige med stor entusiasm.