Ny forskning kring olika metoder av avvänjning av föl

I den frilevande hästflocken går ett föl kvar hos stoet tills några månader innan nästa föl ska födas och ännu längre om stoet inte är dräktigt igen. När det gäller tamhästar brukar föl vänjas av betydligt tidigare på grund av att stoet ska återgå till ridning eller fölet säljas.

Forskning kring avvänjning av föl visar att det räknas som en av de mest stressfyllda händelserna i en hästs liv. De flesta föl tappar i vikt en tid, de är oroliga första veckan och springer runt och gnäggar mycket eller blir apatiska. En del kan utveckla stereotypier som vävning, krubbitning eller tungsugning.

Flera arbetssätt

Det har gjorts ett flertal studier kring olika sätt att genomföra avvänjning och hur den kan göras så stressfri som möjligt. Ett sätt är att ta bort ett sto i taget ur gruppen, oftast börjar man med det sto som har det äldsta fölet och slutar med det som har det yngsta. Ett äldre gallsto får stanna kvar bland fölen som trygghet och uppfostrare.

Ett annat sätt är att låta sto och föl gå tillsammans i hage på dagen och stå i boxar bredvid varandra på natten. Efter några veckor skiljs de åt hela dygnet.

Fölets ålder vid avvänjningen är mindre kartlagt. En intressant studie, gjord på Island, är en av få där forskarna i detalj tittat på vilka faktorer som avgör när ett föl vänjs av i en frilevande flock. Studien omfattade tre hästflockar, där det fanns totalt 16 ston med föl och deras ettåringar. Alla stona var dräktiga igen, men kunde behålla ett gott hull tack vare utfodring med hö på vintern och hade inga problem att producera mjölk samtidigt som de var dräktiga.

Utöver att grovfodret kördes ut till hästarna hade de mycket begränsad hantering av människor, till exempel ingen fölningshjälp.

Fölen tog initiativet

I dessa hästgrupper skedde spontan avvänjning när fölen var i medeltal nio månader (mellan 7,7 och tio månader gamla) och det var fölen som tog initiativ att sluta dia. Stona körde inte bort dem. Intressant nog tillbringade sto och föl mer tid nära varandra under de två veckorna närmast avvänjning, än vad de gjort tidigare. Fölen diade lika ofta, det vill säga en gång varannan timme, så det var ingen gradvis nedtrappning av kontakt mellan sto och föl eller diande.

Men när fölen kände sig mogna, slutade de dia. Detta inföll vid lite olika ålder – som tidigast vid 7,7 månader – och berodde på deras sociala band till stoet. Trygga föl slutade dia tidigare, medan vissa föl var mer ängsliga och knutna till modern och hellre uppehöll sig i hennes närhet än med övriga hästar. Dessa diade tills de var äldre.

Stressfri avvänjning

Oavsett vid vilken ålder som fölen slutade dia, uppvisade varken de eller stona några tecken på stress. Stoet hade sedan en sinperiod på mellan två och fyra månader innan hon började producera ny mjölk till nästa föl.

Gruppen bakom denna studie, bestående av forskare från Frankrike och Island, menar att det borde gå att införa detta stressfria sätt att vänja av föl, framför allt hos uppfödare med några få ston i avel.
”Våra iakttagelser visar att den stress som uppstår vid avvänjning inte så mycket handlar om att fölet slutar få mjölk från stoet, utan att bandet mellan sto och föl bryts”, skriver forskarna i sin sammanfattning. Det är därför fölen mycket sällan slutar att dia före sju månaders ålder i frilevande flockar, det händer bara i speciella fall.
”Dessutom fortsätter föl i frilevande flockar att ha nära kontakt med sina mödrar ända till två, tre års ålder”, skriver forskarna i studien.

Källor: Séverine Henry et al: Domestic foal weaning: need for re-thinking breeding practices? Animals 2020
Berger J: Wild horses of the Great Basin. University of Chicago Press 1986
Haixia Xiao et al: Effect of weaning age on stress-related behaviour in foals by abrupt-group weaning method. Journal of Phylogenetics & Evolutionary Biology 2015.