”Övergångar är nyckeln till bra ridning”

Anne Fornstedt och Åsa William höll en uppskattad clinic under Sweden International Horse Show på Friends Arena i Stockholm. Domarduon var fint ackompanjerade av landslagsungdomarna Amelie Segerström, Tekla Petersson, Lara Hesselman och Alma Yr Jökullsdottir Kellin, som samtliga deltog på NM tidigare i år.

– För 20 år sen kunde det räcka med att bara ha en bra tölt för att klara sig långt på tävlingsbanan, men det blir bara allt svårare och allt högre krav på alla gångarter, sa Anne Fornstedt som poängterade att få hästar ha jämna och bra gångarter.

Lara Hesselman och Alfur från Knutshyttan (f-11, e Prins från Knutshyttan, u Álfadis från Åleby) skrittade på bra i den lilla arenan som låg i utkanten av årets mässa. Ekipaget tog NM-guld i T1 för juniorer och NM-silver i V1 junior tidigare i år.
– Skritt är en sån gångart som är medfödd och hästen har svårt eller lätt för det. Men det är också i högre grad en fråga om en mental förmåga att kunna slappna av, som till exempel härinne med allt ljud och ljus, sa Anne Fornstedt och gjorde en svepande gest runt mot arenan.

Åsa William konstaterade att alla hästar inne i arenan skrittade ganska bra trots situationen. Därefter riktades domarnas blickar mot nästa ekipage: Tekla Petersson och Vatnadis från Noastallet (f -15, e Vaki från Österåker, u Isold från Hestwite). Ekipaget har under 2023 haft en otroligt framgångsrik säsong med flera mästerskapsmedaljer, ekipaget tog flera medaljer under NM.

Under clinicen på Friends skrittade Vatnadis på bra, men för Anne Fornstedts och Åsa Williams vana domarögon gick det ändå att identifiera några poängavgörande faktorer.

– Hon är emellanåt lite stressad, tittar lite på publiken men skrittar med bra kvalitet. Ibland hamnar hon lite bakom hand och krullar ihop sig. Om hästen knäpper av så tappar du kontakten och då blir det negativt och kan avspegla sig i poängen, förklarade Anne Fornstedt.

– Skalan när vi bedömer går från 0 till 10 och man graderar olika brister på olika sätt, förklarade Åsa William och Anne Fornstedt fyllde i:
– Den största bristen är också det som bestämmer hur höga poäng ett ekipage kan nå. Samarbetsproblem är ett stort problem, men ett annat stort problem vi ser är taktfel och då framför allt.

Med den inledningen bad de ekipagen att gå över i långsamt tempo tölt. Utmaningen med att rida kort tempo tölt är att tölten ska vara långsam men samtidigt får hästen inte tappa energi och det får inte se ansträngt ut, förklarade Åsa William.

– Hur vet man då att man är i rätt tempo? frågade Anne Fornstedt retoriskt ut i publiken.
– Hästen ska kunna bära sig på en tio meters-volt, kan den inte det så går det för fort. Sen är det intressant om hästen visar stora höga rörelser, för det är något vi eftersträvar i vår rasbeskrivning. Det finns andra raser som töltar, till exempel Paso Fino, men där vill man att den gör små och korta steg.

Hästens form och rörelse

Anne Fornstedt och Åsa William konstaterade att det är vanligt att många hakar upp sig på huvudets hållning när de pratar om hästens form.
– Man kan ta en hel del dag att prata om form, om det ens räcker, sa Anne Fornstedt.

– Det är viktigt att hästen vinklar bakbenen, lyfter upp mage, rygg och manke. Det gör att hästen blir lätt och luftig och då kommer rörelserna. Eftergiften från nacken ska komma från bakbenen.

Ryttarna inne på arenan bads efter en skrittpaus att visa trav. Inne på banan syns både femgångs- och fyrgångshästar. För det vana ögat syns en tydlig skillnad, eftersom hästarnas gångartskvalitet i traven brukar påverkas av gångarten pass.

– Traven ska vara i ren tvåtakt, men många islandshästar har kan svårare att hålla takten på volt på grund av balansen, sa Åsa William.

– En del hästar har svårare att vinkla bakbenen och få ett stort sväv, men det är också en träningsfråga. Man har såklart ett utgångsläge men man kan alltid bli bättre, sa Anne Fornstedt och förklarade vad domarna vill se på tävling:

– Man vill se en frisk och energisk trav, men inte på bekostnad av balansen. Balans och harmoni är viktigt i alla gångarter.

Att hästen smider, det vill säga att hästen slår i sko, ger inte poängavdrag men Anne Fornstedt och Åsa William poängterade att problemet kommer när hästen är för lång och framtung och att framhoven inte hinner undan.

– Takten kan påverkas av tempot, en del hästar blir mer fyrtaktiga i traven när de går i ett lite lägre tempo, sa Åsa William.

Utvecklingen går framåt

Vidare poängterade domarna i mässarenan att utvecklingen inom islandshästsporten har gått fort framåt.

– För det högsta tempona krävs vacker form, vackra rörelser och det brandväggen på poäng 8 blir tjockare och tjockare. Det krävs att man rider fint med lätta fina inverkningar, och det blir allt svårare med hästar med mycket kraft, energi och med stora rörelser, sa Anne Fornstedt och Åsa William la till:

– Om fem-tio år kommer vi se tillbaka och se hur mycket som hänt. Hästarna blir bättre och bättre och vi ser bättre och bättre ridning. Vi är en ung sport, så det händer mycket.

Sen var det dags för clinicens sista inslag som var galoppen. På grund av storleken på mässarenan fick inte alla ekipage galoppera samtidigt.

– Hästarna har olika lätt för galopp så man måste rida efter vad hästen klarar. Gärna vara lite lätt i sätet och erbjuda hästen att komma upp i ryggen, sa Anne Fornstedt och bad publiken vända blicken mot hästarna Amadeus och Kopar.

– Amadeus är inte lika stark som Kopar är. Kopar har en bra galopp och tar böjda spår bra, sa Anne Fornstedt och poängterade att femgångshästar kan ha svårare att få ett bra sväv i galoppen på grund av passen.

Sist på dagens agenda var frågor från publiken. Publiken hade under clinicen möjlighet att ställa frågor i en app. En av frågorna handlade om bett och hur man väljer rätt bett till sin häst på tävling.

– Väl det bett som hästen trivs bäst med. Sen är det viktigt att bettet sitter korrekt och att man använder bettet på det sättet som det är tänkt att användas. Ser man att hästen reagerar på bettet på ett negativt sätt påverkar det bedömningen under tävling. Det är mycket fokus på mun, tygelkontakt och bett. Det ser väldigt illa ut med en häst som går emot handen. Men vi har också ganska hårda regler kring nosgrimmor till exempel, där vi använder måttstockar för att mäta hur hårt den sitter. Vi tittar också hästen i munnen efter tävling, är det blod så blir man diskad.

Den sista frågan för dagen var: Hur tränar man fram en bra trav?

– Genom att jobba med grundridningen. Hästarna ska kunna framåtdrivande, förhållande och sidförande hjälper. Träna både med och utan ryttare, jobba med tömkörning, longering och ha hästen som handhäst. Det är också viktigt att rida mycket övergångar, övergångar är nyckeln till bra ridning. Det är också viktigt att känna efter i vilket läge hästen är i, så man kan hjälpa hästen så mycket som möjligt.