Jóhann Fridgeirsson: ”Att ha häst är så mycket mer än bara ridning”

“73 år ung och erfaren” så kan isländska Jóhann Fridgeirsson beskrivas. Han har jobbat med hästar på heltid i snart 50 år. Med ena foten på Island och den andra i Sverige balanserar han kurser, uppfödning, träning och turridning.

På Island driver han familjeföretaget JF Hestar tillsammans med sin ena son, Fridgeir Ingi Jóhannsson, Fridgeirs sambo och Jóhanns fru Elsa Stefansdóttir. Där föder de upp och utbildar hästar och erbjuder exklusiva ridturer i de vackra omgivningarna på norra Island.

– Det ligger mig väldigt nära hjärtat att presentera islandshästen och var den kommer från. Sedan 1982 har vi tagit emot grupper på ridresor.

För oss svenskar är Jóhann kanske mest känd för sina uppskattade kurser. Han åker till Sverige i mars och håller kurser till maj. Sedan kommer han tillbaka i september och åker runt över landet fram till november. Detta har han gjort sedan 1995.

– Det som ger mig energi och som gör att jag orkar med är alla fantastiska elever, berättar Jóhann och tillägger:

– Det är inte många kurser under alla dessa år som inte varit fullbokade. Det ger också energi.

Jóhann pratar på på svenska och förklaringen till det kommer snabbt,
– Jag gick på idrottsskola i Danmark när jag var ung. Då pratade jag flytande danska men fick ganska fort reda på att det hjälpte mig INGENTING i Sverige. Då fick jag bara lära mig svenska, skrattar han.

Undervisar mycket i Sverige

– Det är mycket som är annorlunda i Sverige. Det är väldigt stor skillnad på hästhållningen i Sverige gentemot på Island, på gott och ont. Allt är inte bra i Sverige och allt är inte bra på Island, säger han.

– Det som är intressant med svenskar är att de är otroligt duktiga på att söka kunskap och gå på kurser. Det är bra!

Jóhann brinner för att utbilda sina ryttare på kurserna, men inte bara inom ridning. Han ser ett ökat problem där fokuset ligger för mycket på att bara lära sig rida sin häst. Han efterlyser mer utbildning i hästkunskap.

– Det är många som skaffar häst i vuxen ålder och de är duktiga på att gå kurser. Ridkurser. Men att ha häst är så mycket mer än bara ridning. Fast var ska de få kunskapen om de inte får det på kurserna? Jag önskar att det pratades mycket mer om hästhållning på ridkurser, säger Jóhann och fortsätter:

– Hur ska hästägarna veta? Om vi tar hästens munhåla som exempel. Det är ofta jag stöter på hästar med vassa kanter och till och med sår i munnen, men hur ska hästägarna veta något om det? Det är vi som håller i kurser som behöver bli bättre på att förmedla kunskapen om hästen och inte bara om ridning. Det är oerhört viktigt att alla lär sig ta hand om sin häst – minst lika viktigt som att rida bra.

Jóhann vill dela upp hästägandet i tre delar: ridning, hästhållning och hästhantering.
– Det är mycket att tänka på med hästhållningen. Hur mår hästen? Har den bra med utrymme i hagen? Har den kompisar? Är hästen i bra hull eller är den överviktig? Är hästens munhåla som den ska vara?
– Sen har vi hästhanteringen. Här ser jag en brist på hästhantering. Jag träffar ofta hästar som är ouppfostrade och fräcka – de går på en och börjar nafsa. När jag hanterar en häst vill jag att den ska stå stilla och vänta.

Han berättar att han vill att hästen ska lyssna, svara och vänta.
– Om det inte funkar när vi hanterar hästen är det tveksamt att det kommer fungera i ridningen. Vissa saker som vi har svårt för i ridningen är nästan lättare att åtgärda i hanteringen. Folk behöver få hjälp med att inse detta. Vi behöver lära ut det på kurserna. Hur vi hanterar hästen på ett bra och hästvänligt sätt.

– Vi ska alltid tänka på hästens bästa. Vi människor förmänskligar hästen alltför ofta. Det är inte alltid det vi tycker är bra är det som är bäst för hästen.

Positiv till utvecklingen

Jóhann ser tacksamt på den utvecklingen som skett under de senaste åren inom ridningen.

– Det har hänt otroligt mycket i islandshästridningen de senaste 10-15 åren. Äntligen har vi förstått mycket mera om hur hästen ska använda sin kropp när den får vikt på sin rygg, berättar han och fortsätter:
– Vi har lärt oss hur vi ska bygga upp hästen för att den ska orka bära oss. Vi måste tänka på att bygga upp överlinjen på hästen redan från att den är ung. Vi måste ge alla individer tid att utveckla sina rygg- och magmuskler innan vi är uppe på ryggen. Annars får vi stressade och spända hästar, och det är svårt att rätta till i efterhand.
– Det är inte självklart att vilken rygg som helst klarar av att ha 80, 90, kanske 100kg på sig.

Utöver all hästkunskap som Jóhann vill dela med sig av vill han också förmedla ridning som sker på hästens villkor.
– Jag vill att ridningen ska vara vacker. Jag vill få min ryttare att förstå att vi inte löser allt med stora, kraftiga hjälper. Jag vill få dem att göra så lite som möjligt. Jag är väldigt fokuserad på ryttarens hand och att få den lugn. Det tryck som vi får i handen är samma tryck som hästen har i munnen, säger han och lägger till:

– Jag vill inte att vi glömmer helt och hållet den isländska ridningen som är att rida hästarna framåt. Vi får inte bara packa ihop våra hästar. Vi måste våga rida framåt också.

Omskakande händelse

Avslutningsvis berättar Jóhann om händelsen i december 2022 där en lavin svepte med sig 17 hästar. Sju av dessa var Jóhanns.

– Jag kan förstå de som tänker “Hur kunde det hända? Varför tog de inte in hästarna?” men det är inte så med islandshästar. Islandshästen har varit ute året om i tusen år och klarar mycket mer än vi tror när det gäller kyla och väder. I det här fallet, var hästarna på en plats där vi haft hästar i många, många år och det var nästan ingen snö på det området. Det hade blåst från samma håll några dagar och då hade det samlats snö på bergstoppen. När en sådan lavin rasar så rör den sig i ungefär 200km/timmen, så hästarna som stod där hade inte en chans att springa ifrån.

– Det var ingen stor lavin egentligen. Vi hittade alla hästarna, utom fyra, direkt och när vi lyfte upp dem så var det gräs under. Så det var nästan ingen snö egentligen.

En märkbart påverkad Jóhann förklarar att alla som förlorat ett djur vet hur det känns. Det är inte bara en ekonomisk förlust utan en stor sorg att mista de hästar som betyder lite extra.
– Det är alltid tungt att förlora djur. Det är hemskt, men livet fortsätter. Det hjälper inte att gräva ner sig och tänka “om jag hade…”