Caspar Logan Hegardt: ”Det är nästan ovärderligt att ha en sådan häst”

Caspar Logan Hegardt sitter med sin fru Malu i ett uterum på gården Vinkärgård, i trakterna av Lund och Malmö. Paret bjuder på fika, något som ofta sker i en intervjusituation – men i detta fall är det relevant, eftersom Malu berättar att hon upptäckt att ”fika” är helt nödvändigt i Sverige. 

– Klart man ska ha bullar, säger Malu som ursprungligen kommer från Danmark, där hennes mamma bedrev verksamhet med islandshästar.

I somras slog Caspar Logan Hegardt till rejält med sin Oddi från Skeppargården (f-08, e Ægir från Skeppargården, u Oddrún från Viarpshult). De tog starten i speedpass, en gren där vi inte är helt vana att se ekipaget. De var tvungna att få en maxtid på 7,96 sekunder – och tidtagaruret slutade på 7,95 sekunder. Det var små marginaler som skiljde guld från silver, men guldet gick till Caspar och Oddi. 

Något som känns stort är att vinna VM på en egenuppfödd häst. Pappan till Oddi, Ægir (f -00 e Fafnir från Götarsvik, u Fina från Bergshill) kommer från Skeppargården, som är Caspars föräldrars verksamhet. 

– De senaste åren har jag tävlat på egenavlade hästar, och jag vet att vårt system funkar. Alla hästar blir inte stjärnor, men jag har en tro på att det kan fungera. 

Ægir tävlas just nu av Caspars mamma, och har tidigare tävlats av Caspar. 

Fick bli guldpojken

Känslorna efter VM-guldet har hunnit lägga sig. 

– Det var bara full fart där och då, och att vinna var overkligt; jättehäftigt så klart. Oddi var varit med mig så länge och vi har vunnit några SM. Det var ett jättekliv uppåt för min karriär, och det är kul att ha sitt namn på en pokal, säger han. 

Tidigare hade ekipaget två VM-silver. 

– Men nu lämnade vi silverpojken och fick bli guldpojken. Det här får mig att reflektera över vad en häst kan betyda. 

Oddi har fyra bra gångarter av fem.

– Han har svag trav, så vi måste ligga högt över i de andra gångarterna för att hävda oss. Tölten, galoppen och skritten är han stark i, han är bra i pass och dålig i trav. De som har jämnare gångarter behöver inte maxa i alla gångarter, som vi måste göra.

Om två år har Caspar en fribiljett till VM, tack vare vinsten. Om det blir med Oddi eller med en annan häst får vi se.

– Han känns fräsch men han ska hålla i två år, om jag ska åka till VM vill jag inte visa upp honom så att folk säger att han är skitdålig.

Caspar har ridit Oddi sedan hingsten var fyra år.

– Det är nästan ovärderligt att ha en sådan häst. Jag kanske inte ens skulle ha ridit i dag om jag inte haft honom.

Möttes på hästtävling

Ungefär samtidigt som Oddi kom in i Caspars liv gjorde en annan individ entré. Nämligen frun Malu. 

– Det var mycket som kom in i ens liv, det gör mig lite ödmjuk. 

Paret har två gemensamma barn och Caspar har blivit som en pappa för Malus två barn från ett tidigare förhållande.

– Caspar kom in i bilden när Milla var sju år, förklarar Malu. 

De tu möttes – naturligtvis – på hästtävlingar. Caspar pluggade till veterinär i Köpenhamn, och Malu flyttade snart dit från Jylland. 

– Det var ett stort beslut när man har barn men det var roligt att se storstaden, säger Malu. 

Men för tre år sedan var paret redo för en egen gård. Den skulle inte vara för stor och inte för liten, och den skulle inte ligga i Skåne, om man frågade Caspar. 

– Från början ville Caspar absolut inte bo i området där vi nu bor, han sa att det var helt platt fast han inte varit där själv, säger Malu. 

– Men vi tog fel väg när vi skulle på visning och åkte genom ett kulligt landskap med mycket skog, och sedan ändrade han sig. 

Vad de fick se var en gård på 7,5 hektar, belägen i Sydskåne en bit från Malmö och Lund, omgiven av lövskog och hagmarker. Där fanns en ridbana och ett stall med tre boxar. Och så en riktig bonus: en pedantiskt skött trädgård med både vindruvor och kiwiträd. Paret slog till.

Längs med vägen mot gården ståtar numera höga trästaket. 

– Det har varit viktigt för oss med en satsning på ordentliga material, säger Malu.

Anledningen till det pampiga staketet är att det är gott om hästgårdar i trakten, och att det ofta kommer ryttare på vägen. 

– Eftersom vi har hingstar i hagen kändes det tryggt med ett bra staket. 

På gården schaktas det nu för en ovalbana. Redan finns en ridbana, där underlaget är stenmjöl.

– Det tar lite tid innan det sätter sig, sedan är det ett utmärkt underlag. Men det är inte så att vi använder ridbanan jättemycket, säger Caspar. 

– Nej, det är mest på vintern, när vi behöver ljus. Annars är det jättefint att rida i naturen här, säger Malu. 

Egen uppfödning

På gården finns 13 hästar. 2023 kom två föl, och tre ston är dräktiga.

– Det får inte bli för många, för vi vill slippa lera och hålla ner parasittrycket, säger Caspar.

Vilka hingstar som väljs bestäms i dialog. 

Helst vill vi att stona ska vara tävlade, men det viktigaste är att man känner sina ston.

– Jag får ofta som jag vill men vi pratar om det. Det gäller att få till en bra kombination med de ston vi har. Helst vill vi att stona ska vara tävlade, men det viktigaste är att man känner sina ston, säger Malu. 

Det har ofta gått bra på visning och tävling, men paret behåller allt som oftast hästarna för utbildning.

– Då vet vi vad vi har, och om vi ska behålla eller sälja. Det är tryggare för oss och för köparen. Vi lever inte på tävling och visning, utan på att sälja bra tävlingshästar och på att undervisa elever.

Röd tråd hela karriären

Berätta mer om ert system. Hur tänker ni kring utbildning av hästar? 

– För oss är det viktigt att utbildningen av hästarna följer en röd tråd genom hela deras ridkarriär. Skillnaden mellan unghäst, ridhäst och tävlingshäst ska vara flytande och så friktionsfri som möjligt. Skillnaden blir att hjälperna förfinas när de blir äldre, utan att man mister grundpelarna; drivande, förhållande och sidförande. 

– Om man blir skicklig på detta får man hästar som är på det klara med det som ska utföras, vilket leder till att de växer som individer och kan prestera med lätthet. Detta är vår målbild, vilken kräver både disciplin och kroppskontroll av oss som ryttare. 

Priserna på hästar gick upp under corona, därefter har det gått ner. 

– Jag upplever att det är fler som vill bli av med sina hästar. Det har blivit dyrare att ha häst. Men priserna ligger kvar på de bästa hästarna, de som letar efter sådana är köpstarka, säger Caspar.

Han funderar dock över hela sportens framtid, med tanke på debatten om det är rätt att tävla med djur.

– Om femton år kanske vi inte ens kan tävla på hästar.

Lösdrift och utevistelse

Stjärnhästen Oddi behandlas inte som en porslinsfigur, utan är ute för det mesta. Alla hästar utom hingsten går på lösdrift.

– Jag tycker inte att det är rätt att ju mer framgångsrik en häst blir, desto mindre frihet får den. Det är skönt för hästarna att få röra sig, även om det är lite gambling, de kan ju dra av sig en sko eller så, säger Caspar. 

Jag tycker inte att det är rätt att ju mer framgångsrik en häst blir, desto mindre frihet får den.

För att undvika lera roteras platserna där hästarna får foder och vatten. 

– Men vi har tur för det är sandjordar här, även om det ökar risken för sandkolik. 

Och om det är någon som borde veta är det Caspar, för han är hästveterinär vid Evidensia Specialisthästsjukhuset i Helsingborg. Han arbetar även på Flyinge.

– Att vara veterinär och ryttare ser jag som en fördel, man får en bred inblick i många olika discipliner och möter många olika typer av erfarna hästmänniskor. Att känna till fysiologi kan aldrig ses som negativt om man själv vill vara en hästmänniska.   

Ridolycka förändrade mycket

Att han är borta långa dagar gör att Malu ofta får jobba på gården ensam.

– Men vi har helgen när vi jobbar tillsammans, och det är bra för det kan bli lite tråkigt att jobba ensam. Även om det ju är bra att inte jobba tillsammans jämt för man hinner inte tröttna på varandra, säger Malu. 

Som det är just nu rider Malu de flesta hästar, i alla fall de hon känner att hon kan kontrollera. Men allt är inte som förr. År 2010 var hon med om en ridolycka där en häst gick omkull, den halkade trots att ekipaget bara gick i skritt. Malu slog huvudet hårt i asfalten och fick en hjärnblödning.

– Det gick ett år innan jag kom upp på en häst igen. Samtidigt, när man är uppvuxen med hästar är man lite beroende av dem. Dock gör det att man tänker en gång extra när det gäller hästarna och i detta fall fanns några hästar som hjälpte mig tillbaka, bland annat Fiona fra Vinkærgård. Det finns helt enkelt hästar man aldrig kan sälja efter sådana upplevelser. 

Imponerad av Danmark

Caspar är selektiv när det gäller tävlingar. Han sneglar över på Danmark och imponeras av hur de lyckats få sporten att växa med välarrangerade rena islandshästtävlingar.

– Där blev islandshästtävlingarna lite ledande, de såldes in av egen kraft och gör att sponsorer och investerare ser rasen så som den ska upplevas. Det har blivit tvärtom, en annan maktbalans, där island har fått högre status. Där finns en bra bas som vill ta del av islandstävlingarna, säger Caspar.

Nya stjärnor?

Hur blir det då med återväxten av hästar? Caspar letar efter en ny stjärna. Kanske finns den redan bland unghästarna på gården – men det återstår att se. 

– För vår del är det viktigt att man aldrig stänger dörrar vad gäller utvecklingsmöjligheter. När man tittar på framtida tävlingshästar är det, förutom gångartskvalitet, viktigt att de har ett bra temperament som gör att de klarar av den press som kommer på de stora tävlingarna.

Visst är hästarna viktiga, men Malu är essentiell för hela verksamheten, även när det gäller tävling, berättar Caspar. 

– Både före, under och efter själva tävlingen. Inför de stora klasserna finns det alltid en aspekt av nervositet och mentala påfrestningar. Att då ha sin livspartner vid sin sida ser jag som en stor styrka i vår satsning. Även om det är jag som tävlar är det lika mycket Malus förtjänst att resultaten ser ut som de gör.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport Island 2023.