”En häst som går bakom lod eller under hand har inte möjlighet att balansera sig och hållbart bära vikt på ryggen”

Lina Bardach är islandshästryttare och hon har valt att utbilda sig till instruktör inom den franska klassiska ridkonstens inriktning Ecole de Légèreté. Vilket gör henne till en av de första med islandshäst i Sverige som kan bli instruktör inom läran.
– Islandshästen har lätt att hamna i spänning, tölten är en gångart som är lätt att rida med för mycket spänning i hästen. Spänningen kan resultera i en häst som får svårt för böjning och balans. Hästen blir orolig eller hård i munnen och på lite längre sikt riskerar hästen att få ont i kroppen. Det viktigaste är att hästen är avspänd fysiskt och mentalt, att hästen kan länga sin hals och bjuder på en mjuk och följsam gångart, huvudsaken är att hästen förstår och att vi tillsammans med förtroende och följsamhet hittar en balanserad gångart, det gäller även i tölt.

Vad är då Ecole de Légèreté?
Enkelt kan det översättas till svenska som ”Lätthetens skola ”och är en inriktning med rötterna i den klassiska franska ridkonsten. Man brukar säga att inriktningen grundar sig i klassisk ridning och med hänsyn till modern forskning om hästens biomekanik och beteende.

Inriktningens förgrundsfigur Philippe Karl har under många år verkat som beridare på den franska ridskolan i Saumur, Frankrike, innan han lämnade skolan för att undervisa runt om i världen.  Han har öppet kritiserat utvecklingen av den moderna dressyren. I utbildning av häst enligt Philippe Karls principer används inga inspänningstyglar och hårt spända nosgrimmor är bannlysta. Han menar att hästens bärighet och styrka ger en vacker stark häst och att det inte finns hållbara genvägar.  

Balans, avspänning, samling och respekt för hästen är byggstenarna i filosofi. Utbildningen av hästen och ekipaget får ta tid och att hästen inte reagerar med spänning på ryttarens signaler är viktigt. Hästens biomekanik och inlärning står i centrum. Att hästen förstår vad vi vill och bär sig rätt är en förutsättning för att klara av uppdraget som ridhäst, menar Phillipe Karl.

Lina Bardach är agronom och bor med sambo och två döttrar på en liten gård i Vallentuna i norra Stockholmsområdet. På gården bor även sex islandshästar, ett arabiskt fullblod, hundar, höns och får. Lina har ett stort engagemang för hästens välfärd, hållbar ridning både fysiskt och psykiskt är en stor del av engagemanget. Att kommunikationen mellan häst och ryttare fungerar är nyckeln i relationen.

– Vad du än ska göra med din häst så är det viktigt att du först säkerställer att hästen förstår dina signaler. Jag vill förstå hästen och jag vill att hästen förstår mig. Allt handlar ju om relationen, hur ser vår relation ut? Hur kan vi mötas utan spänning och rädsla? 

Lina Bardach understryker att oavsett vad du vill göra med din häst är det viktigt att den förstår dina signaler. Skänkel utan hand, hand utan skänkel, det är en av de främsta principerna inom Ecole de Légèreté. Handen och skänkeln kan inte inverka samtidigt. Hästen, eller människan heller för den delen, kan inte ta in och bearbeta två signaler samtidigt. Ger du en häst en drivande skänkelhjälp och ett stoppande tygelhjälp kommer hästen fokusera på den hjälp som skapar mest obehag eller den hjälp som dominerar mest. Det gör att den andra hjälpen tappar sin betydelse, det blir förvirrande och skapar spänning, förklara hon.

– Hästen måste få chans att förstå, en hjälp i taget hjälper hästen att lättare förstå våra signaler. En häst som förstår vad du som ryttare vill med din hjälp har en chans att reagera utan onödig spänning.

Lina berättar att hon arbetar mycket med hästarna från marken, vid hand. Att hitta kontakt och skapa förståelse för både häst och ryttare för rörelse och balans är viktigt.
– Börja med det enkla, förstår din häst signalen för att gå fram? Stanna? Har den lätt att svänga höger och svänga vänster? Förstår inte hästen så har vi inte lyckats lära eller motiverat hästen att utföra vad vi ber den om.  Det behöver inte vara så svårt, fokus på grunderna och relationen till hästen tar oss framåt.

Enligt de principer som förespråkas i Ecole de Légèretés är att bettet inte ska inverka via lanerna eller på tungan, bettets inverkan ska ske via mungiporna på hästen.

Det är alltid ryttaren som bär ansvaret för att introducera och förklara bettets inverkan

Lina Bardach

En låg och stum hand inverkar på hästens känsliga laner och på tungan vilket skapar obehag för hästen.
– Vi vill ha upp bettet i hästens mungipor, hästen ska bära bettet behagligt i sin mun. Bettet ska vara en kontakt för kommunikation mellan häst och ryttare. Bettet är ofta en stor press, många hästar, även islandshästar, saknar en lugn och trygg relation till bettet, säger Lina och fortsätter:
– Vi ser ofta en ganska hård eller inkonsekvent hand, istället se det som att hästen går emot ryttarens hand borde vi se på det som att ryttaren rider mot hästens mun, det är alltid ryttaren som bär ansvaret för att introducera och förklara bettets inverkan.

Hästar har en begränsad förmåga att böja eller svänga sin rygg i sidled, halsen däremot har ett brett rörelseomfång. Hästar använder dessutom halsen för att balansera sig, förklarar Lina.

För att guida hästen att bli en hållbar ridhäst lär ryttaren sin häst att använda sin hals och sin tyngdpunkt på olika sätt. Hästen kan ändra sin hals i vertikalt och i horisontellt läge, alltså upp och ner samt åt sidorna.

– Jag vill se en häst som rör sig fritt, förstår vad ryttaren önskar.  En häst som är avspänd och bär upp ryttaren. Jag förstår inte varför vi i Sverige är så fixerade vid var hästen har sitt huvud. När jag för något år sedan besökte Landsmót på Island blev jag så glad. Det var en ynnest att få se dessa hästar som får uttrycka sin styrka och bära sin hals och sitt huvud fritt.

Lina lyfter det ständigt aktuella samtalet om hur hästen håller sitt huvud och hals. Hon tycker att det är en viktig diskussion, och att vi ser många hästar som rids går bakom lod. En häst som går bakom lod eller under hand har inte möjlighet att balansera sig och hållbart bära vikt på ryggen. Att rida hästen under hand eller under lod är aldrig accepterat eller eftersträvansvärt inom Ecole de Légèreté, ryttaren vill istället ha hästen precis framför lod eller i lod. 

-Det finns en bild av att en häst som har huvudet i lod genom visar sig genom att nosryggen är i lod, men linjen ska snarare ses som en linje från nacke genom ögat och hästens mungipa. Det viktiga är att hästen är avspänd, förstår ryttarens signaler, och ges möjlighet att balansera och bära sig själv och ryttaren på ett sunt sätt.

Lina vill se en häst som rör sig fritt, förstår vad som frågas av den och som avspänt kan använda sin kropp för att bära upp sin ryttare. 

Den klassiska dressyren förknippas ofta med de högre skolorna och komplicerade rörelser. 
– Jag är inte intresserad av galoppombyten eller de högre skolorna i sig, jag vill att min häst ska förstå mina hjälper, vara stark och trivas som ridhäst.

Lina är övertygad om att många islandshästekipage skulle vara hjälpta av att inspireras mer av den klassiska ridkonstens principer och syn på inlärning och utbildning av häst.

En annan sak som Lina särskilt lyfter som viktig oavsett disciplin är att låta utbildningen få ta tid, lång tid. Den klassiska ridkonstens är inte lika fokuserad på vad hästen ska kunna vid en viss ålder. Phillipe Karl säger att det tar minst tio år att utbilda en häst.
– Tid är det bästa vi kan investera i hästens utbildning.