Fokus: De valde hästbranschen

Att byta karriär och satsa inom hästbranschen är en dröm för många. Att ta steget när man redan har en lång utbildning bakom sig och dessutom kanske en fast inkomst kan vara ett stort steg. Vi har pratat med Charlotte Frisch och Carolina van den Berg om bägge tog steget.

Hon lämnade bank och finans för hästnäringen

Charlotte Frisch var chef när hon blev av med jobbet. Det blev mer tid för tankar, och då kom insikten: hon ville jobba med hästar. Nu består dagarna av sadelutprovning, träning och inackorderingsstall.

– När jag var yngre jobbade jag i stall, både i Sverige och utomlands, men tänkte att jag måste skaffa ett riktigt jobb, berättar Charlotte Frisch.  

Hon  började som säljare inom bank och finans och gick vidare och blev gruppchef och avdelningschef, jobbade med personal och ledarskap. När Charlotte utbildade sig på IHM parallellt med jobbet var det en ögonöppnare för att förstå kommunikationens grunder och möten med människor.

– Jag jobbade och försökte hålla i gång två hästar på fritiden. Och så kom finanskrisen 2008. Då bestämde sig banken för att lägga ner min avdelning och jag fick avskeda folk.  

Charlotte fick ett avgångsvederlag och blev gravid med sitt första barn. 

– Då föddes tanken: Vad gör jag nu? Jag fick massor av tid att reflektera. Jag kände att jag ville ta det jag lärt mig i yrkeslivet och omsätta det i hästvärlden.

Problem blev nytt jobb

– Jag fick ett fantastiskt Briar-sto som var omöjlig att hitta en sadel till och började nörda ner mig i det här med sadlar och hur det påverkade häst och människa. Jag skaffade mig en mentor som var sadel-makare och en som jobbat många år med sadelutprovning. Då fanns inga kurser eller utbildningar i Sverige, men jag snokade upp en möjlighet i England och åkte dit. Men ingen utbildning i världen kan ersätta de många timmar jag tillbringade med mina mentorer.

Det som från början handlade om att lösa det egna sadelproblemet blev hennes nya jobb. Charlotte började också arbeta tillsammans med en partner som ägde en sadelbutik.

Ridskolechef och tränare

– Så dök det upp en förfrågan om jag kunde ta ett jobb som verksamhetschef på Upplands-Bro Ryttarförening. De ville ha någon hästkunnig, som kom från affärslivet, inte hästvärlden. Någon  som kunde ta ridskolan in i framtiden, med lönsamhetstänk och ledarerfarenhet.

Charlotte jobbade halvtid som ridskolechef och funderade på hur hon kunde tillföra något mer. 

– Så jag utbildade mig till tränare. Där kunde jag luta mig tillbaka på vad jag lärt mig när jag jobbat mycket med personal, coaching, svåra samtal, något man också måste ha med sig som tränare.

Hästnäringen ligger lite efter i att tänka på ledarskap och personlig utveckling och vad det innebär att driva ett företag, menar Charlotte. 

– Varför ska det ens stå i platsannonser att man får ”vit lön”?! Det är väl självklart när man anställer?

Satsade på eget

När hon tyckte att hon genomfört det hon ville göra på ridskolan kände hon sig  överflödig och sade upp sig. Hon tog en del konsultuppdrag inom hästnäringen och snart kom hon att satsa på egen verksamhet.  Charlottes hästar stod på gården Lennartsnäs, när paret som drev den ville gå i pension. 

– Jag tog över på prov och det fungerade så pass bra att jag nu driver anläggningen sedan 2018. Här har jag en plats att vara på och kan ta hit sadelkunder, jag har en bas för mina hästar och kan erbjuda helhetskoncept med tillridning, sadelutprovning, lektioner och mental coaching.

Charlotte arrenderar anläggningen och har anställda som driver den med en stallchef och en anläggningschef i spetsen.

Ekonomin är dock en utmaning, särskilt med de senaste årens skenande kostnader.

 – Det är ett stort glapp mellan oss som driver stall och de som ska betala stallhyran. De tar ju en stor del av sin lön och skickar in på mitt bankgiro, men jag har bara några få kronor kvar när jag har betalat alla kostnader. 

– I Sverige är det ju så att folk som egentligen inte har råd har ändå häst. Egentligen skulle jag behöva höja stallhyrorna med 1 500 kronor per månad för att få lönsamhet.

Diversifiera och bredda

Det roligaste med jobbet är att se hästar och människor utvecklas, enligt Charlotte. 

– Om jag blir överflödig har jag lyckats.

Rådet till den som vill jobba inom hästnäringen är att diversifiera och bredda verksamheten. När det ena går lite sämre kan det andra backa upp om man har flera verksamhetsgrenar.

– Hade jag jobbat kvar på banken hade jag tjänat det dubbla, men jag hade inte haft samma känsla av mervärde och den frihet jag har i dag.

Carolina gick från processindustri till hästfriskvård

Hon jobbade inom kemisk industri, men när drömutbildningen dök upp tog hon steget.
– Jag hade ångrat mig hela livet annars, säger Carolina van den Berg

Det är töväder och vattnet droppar från taken på Okna Ranch utanför Nyköping. I hagarna serveras hästarna lunch medan en fluffig australian shepherd noga bevakar. Just i dag har gården besök av elever från equiterapeut-utbildningen på Campus Nyköping. Eleverna går sitt andra år på YH-utbildningen och de står samlade i stallgången kring hästen Uno.

Eleven Carolina van den Berg lyssnar noggrant när en av dagens lärare, equiterapeuten Monika Carlström, demonstrerar hur man går igenom överlinjen på hästar.

Carolina började sin hästkarriär på ridskola som liten.

– Jag har testat många grenar inom ridsporten, jag har ridit upp till internationell nivå inom distansritt och i dag har jag en travhäst som jag fött upp själv, berättar hon.

Drömmen att jobba med hästar har funnits länge. Men när Carolina gick ut gymnasiet fanns ingen studiemedelsberättigad utbildning till equiterapeut och av olika skäl lockade inte heller hovslagarutbildningen eller veterinärutbildningen. 

Carolina förklarar att hon vill jobba mer med prehab och friskvård, så när den nya studiemedelsberättigade YH-utbildningen till equiterapeut dök upp tvekade hon inte.

– Jag var bara tvungen att söka, jag hade ångrat mig hela livet annars.

Hon förklarar att hon också hade en stor tilltro till de som undervisar på utbildningen. Namnen bakom utbildingen var ytterligare ett skäl till att hon ville söka – trots att det blivit långa resor för hennes del. Carolina bor med sin famij i Köping och utbildningen kräver att man är på plats i Nyköping tre dagar i veckan.
Nu går hon tredje terminen och är tjänstledig från sitt jobb inom kemisk processindustri. Carolina säger att hon trivs på sitt jobb och att tanken då och då slog henne att hon nog skulle jobba inom industrin ända till pensionen. Men nu ser livet ut att ta en annan vändning. 

– Jag kommer vara 40 år när jag är färdig med utbildningen. Jag kommer att bli egenföretagare men det vore bra att bli knuten till en klinik en eller flera dagar i veckan.

Carolina berättar att det är mycket plugg men att för hennes del har det rullat på bra. Flera av böckerna i utbildningen fanns redan hemma i bokhyllan.

– Det har varit superintressant, jag är mer stressad över att vi redan gått halva tiden. Det är så mycket mer jag vill lära mig och fördjupa mig i, skrattar hon.

På frågan om det är något hon hittills tyckt varit extra intressant svarar hon: neurologi.

– Jag har fått en större förståelse för  varför saker händer i kroppen. Det är inte bara skelett och muskler och skinn, utan det finns ett helt signalsystem som med hjälp av substanser skickar signaler och att det kan bli blockeringar längs vägen. Vi har många, både hästar och människor, som är hämmade längs vägen i signalsystemen.