Hemma hos Anna Funni: ”Garri sprang rakt in i mitt hjärta”

Anna Funni Jonasson föddes som ett stadsbarn i Jönköping. Men år 1992 hittade familjen ett torp till salu i Skillingaryd. En ort drygt fyra mil från Jönköping.
– Det tog väl en vecka tills det stod en häst här, mamma är hästintresserad, säger Anna och sveper med armen över den lilla gården. 

– Att det blev just islandshästar berodde nog mycket på att grannarna hade islandshäst. Mamma kom från halvblodsvärlden men vi hade hört mycket gott om islandshästar. 

Som liten var Anna inte alls intresserad av att tävla. 
– Jag red bara. Jag hann bli 18-19 år innan jag blev intresserad av tävling.

Anna gjorde unghästprovet för islandshästprofilen Johan Häggberg. Något som skulle leda till något helt annat. 
– Johan sa ”du är jätteduktig, du måste åka till Island”. 

Sagt och gjort. År 2008 stod Anna helt plötsligt på gårdsplanen på Sveinstödum på norra Island. 
– Gården hade får och hästar, och jag fick ett 20-tal hästar som jag skulle tämja. Det var den bästa tiden i mitt hästliv, jag lärde mig så mycket av hästarna. Vissa av dem sprang väldigt fort på hemvägen, säger Anna och skrattar.

Hästarna var mycket olika varandra. 
– Sett till exteriör, lynne och takt. Jag fick göra det mesta själv, även om fårbonden fanns till hands. 

Tiden på Island fick Anna att uppskatta landet, även om det kunde storma så hårt att hon fick krypa fram på vägen med bilen och hålla utkik efter vägpinnarna. 
– Jag älskar klimatet, kulturen, och att hästen är så betydelsefull. 

Lönen för tre månaders hårt arbete? En häst, förstås. 
– Det var Snot, mamman till mitt avelssto Prinsessa.

Väl hemma hittade Anna hingsten Kristall frá Búlandi (f-03, e Hróður frá Refsstöðum, u Skák frá Staðartungu) och han och Snot fick alltså Prinsessa, som fick en totalbedömning på 8,21.

Med Kristall började Anna tävla mer, och hon tog emot träningshästar. Bland hästarna som kom fanns Garri frá Fitjum (f -05, e Farsæll frá Fitjum, u Gasella frá Ketu), som ägdes av familjen Chipper. 
– Garri sprang rakt in i mitt hjärta. Han var en riktig guldgosse. Familjen ville inte sälja, han var inte till salu över huvud taget. Men när familjen var med om en olycka fick jag köpa Garri. 
– Medan Kristall är en 5-gångare och passhäst som kan accelerera är Garri mer som en dansare. 

Resultaten började så småningom bli allt bättre och sedan började framgångarna. Garri och Anna har deltagit i fem SM, med silver som bäst. 2018 tog ekipaget hem ett NM-silver efter att ha tagit den långa vägen via b-finalen. Vid World Toelt 2022 vann de T2-klassen.
– Jag har alltid velat rida där, och rida A-final där. Och så drog vi till med att vinna i en final där vi mötte till exempel Frauke Schenzel och Lisa Schürger. Det var stort att bara stå där med dem. 

Bakom framgångarna finns ett knep. 
– Jag tror mycket lossnade när jag vågade släppa på tygeln. Om man släpper tygeln börjar man automatiskt att lägga mer fokus på säte och ben än på tygeln i sin ridning.

Att Garri är 18 år är ingen nackdel, menar Anna. 
– Han känns väldigt stark och pigg och fräsch. Och jag vet precis hur jag ska göra på tävling med honom; jag vet att det tar 20 minuter att skritta fram och tolv minuter att värma upp. Att han gillar att tävla vet jag också – om vi är nära collecting ring går han hellre dit än hem till stallet. 

Själva verksamheten började alltså med att ha hästar i träning. 
– Det var djuren jag ville jobba med. 

Att bli instruktör för ekipage, alltså även träna ryttare, tog lite tid. 
– Men jag börjar lära mig. Och när jag var liten drömde jag om att bli lärare, vilket jag ju är nu. 

På gården finns i dag 34 hästar, varav många är unghästar. Gården är på tre hektar men med arrenderad mark uppgår den till 25 hektar. 

En flock med unghingstar i åldrarna ett till tre år kommer nyfiken fram när Anna och hennes två döttrar går in i hagen. Hingstarna nosar nyfiket på den käpphäst som dottern Angelina bär med sig var hon går. Efter besöket i hagen blir det några varv på ridbanan för Angelina och käpphästen, medan mamma instruerar dottern om vilka gångarter det lilla ekipaget ska gå i. 

Apropå döttrar så är Anna ensamstående och sköter gården, där hon inte bara rider, tävlar och tränar elever, utan också skor och verkar hästar. 
– Jag har fått lära mig att sluta jobbet klockan 16 och efter det är jag bara mamma. Då kan vi gå och handla och göra vardagliga saker utan stress. Men när flickorna är hos sin pappa varannan helg går jag upp tidigt på morgonen och lägger mig vid midnatt. 

För att mäkta med allt har gården fått bli så lättjobbad som möjligt. Att hästarna släpps in i hagar via fållor är ett exempel. En konsekvens av singellivet är att det inte går att åka på alla tävlingar. 
– Jag har till exempel inte ridit SM på två år. Man kan inte göra allt. 

Anna har precis köpt en ny häst, Æsir frá Torfunesi (f -15 e Viti frá Kagaðarholi u Röst frá Torfunesi, uppf: Torfunes ehf).
– Æsirs pappa är efter Smári frá Skagaströnd, och mitt första avelssto Snót, som är mamma till Prinsessa har samma blod. Det är mycket tölt och mjukhet i det blodet, han är en tölt- och fyrgångshäst, allt det jag drömt om i en och samma häst, säger Anna.

Att det blev just den hästen var en slump.
– Jag var på Instagram och kikade runt. Julie Louise Christiansen hade en del fina saluhästar, så jag tänkte att jag skulle chansa och se vad de ligger på i pris. Det var alldeles för dyrt för mig, så jag tackade snällt. Men då sa Julie att hon hade en annan flott häst till mig och jag funderade över vad det var för fel på den, säger Anna och skrattar.

Vad var det då för fel på hästen kan man undra?
– Inget konstigare än att han behöver sin egen människa. Han är ganska känslig, och därav kunde hon släppa honom i min prisklass. Han är väldigt känslig för omgivningen och ryttaren men inget jag känner är övermäktigt. Han är extremt jämn fyrgångshäst, flott och musblack.

Att resa utomlands för provridning rymdes inte i Annas schema.
– Jag litade på Julie, hon är erkänt duktig och det har känts bra hela vägen.

Så idag, den 23 oktober, har Anna ridit sin nya häst för första gången.
– Det var ett leende som inte gick att suddas bort, en perfect match.

Hur lång tid det tar innan vi får se ekipaget på tävlingsbanan får framtiden utvisa.
– Det får ta så lång tid som det behöver ta. Med en sådan individ behövs en ganska lång tidsplan för att bygga upp det förtroende som behövs ute på tävlingsbanorna, och jag har inte bråttom, jag är bara glad att han är hos mig och att vi kan börja vår resa tillsammans.