Joanna Sätter tar insikterna från skidbacken upp på hästryggen

I somras publicerades hennes studie om ryttarens påverkan i tölt, hon deltog på GK-SM, kom på en andraplats i Alternativa mästerskapen, är ridlärare på Wången och dessutom är hon en av experterna i den nya appen HayHay. Joanna Sätter har sannerligen många strängar på sin lyra.
– Men jag brukar säga att jag egentligen är skidåkare och skidlärare, säger Joanna.

Hon är uppvuxen i Jämtland och tidigt blev hon skidlärare.
– Det här med hur man får andra att förstå hur de ska röra sina kroppar för att få ut det bästa av det man ska göra har alltid funnits med. Sen har det kommit med över till hästarna.

I början av 00-talet läste hon till högskoleingenjör i grafisk teknologi och därefter jobbade hon i många år som grafisk formgivare i sitt eget företag. Men kontorslivet blev för enformigt för Joanna.
– Då insåg jag att bara 20 minuter hemifrån så kunde jag läsa till hippolog för islandshäst.

36 år gammal började därför Joanna att studera på Wången.
– Det var bästa jag gjort, att sadla om och satsa på hästarna, konstaterar hon.

I dag är hon ridlärare på Wången och hon brinner för undervisning och utveckling. 2021 blev hon färdig med masterprogrammet i idrottsvetenskap, där hennes studie om hur ryttaren påverkar hästen i tölt fick medial uppmärksamhet i somras.
– Det här med undervisning har alltid funnits med och jag insåg också hur lite vi faktiskt vet om ryttaren. Vi kan analysera tölt in i minsta detalj men vi vet egentligen inte vad det är som gör att en ryttare lyckas bra med att rida tölt.

Jag såg ryttare som inte lyckades i finalen och jag kunde se att de inte satt centrerade över hästen

Hon berättar om ett tillfälle när hon tittat på ett islandshäst-VM.
– Jag såg ryttare som inte lyckades i finalen och jag kunde se att de inte satt centrerade över hästen. Det är så många parametrar som spelar in, det är mycket fokus på hästen och så glömmer man sig själv.

Det blev en liten studie med fyra ryttare på två hästar där resultatet visade att på individnivå påverkar ryttaren hästen i tölt. Joanna tycker det är något instruktörer kan bli bättre på, att våga fokusera mer på ryttaren.

Nytta av rörelseanalys

Men varför blev det då tölt och islandshästar? Precis som för många andra stod en häst högst upp önskelistan under många år berättar Joanna.
– När jag var 12-13 år så föll min pappa till föga. Det kunde lika gärna blivit en fjording, men nu var det så att mina föräldrar hade varit på turridning och ridit islandshästar och de tyckte ”att det här islandshästarna är ju så trevliga”.

In i livet kom 6-åriga Hráppur fra Varmalaek som varit i Sverige en sommar.
– Han kunde skritt, grisepass och galopp, men han lärde mig väldigt mycket. Jag lyckades få honom att tölta rent på de två ridkurser per år som jag gick.

Parallelt med hästarna fanns också skidåkningen. Joanna tävlade i utförsåkning som junior men när senioråren tog vid fick hon svårt att leverera i två åk.
– Det är bra om man är utförsåkare att man leverar i två åk och inte bara i ett.

Det var då hennes skidlärarkarriär tog vid och två år i rad blev hon Svensk mästare för skidlärare i puckelpist.

Skidåkning har hon stor nytta av som ryttare, konstaterar hon.
– Jag har fördelen av balansen men också förmågan att anpassa mig. Som skidåkare får man verkligen anpassa sig efter alla typer av snö, alla typer av underlag, olika brant och olika lutning, säger hon och fortsätter:
– Och så förmågan att analysera rörelse. Om man tittar på en skidåkare så handlar det om att att kunna se vilken del av kroppen man skulle behöva göra en förändring i för att ändra rörelsen. Vilka muskler skulle du behöva lära dig att slappna av i eller spänna för att kunna behärska det här som vi håller på med. Där tror jag det finns många paralleller man kan dra till ridningen.

Att undervisa i ridning är numera en stor del av Joannas vardag. Kort efter hon gått ut hippologutbildningen på Wången blev hon lärare där, först på timme men sedan 2017 som fast anställd på skolan. Hon undervisar gymnasieeleverna i ridning tillsammans med Sara Sandqvist, och Joanna undervisar även i pedagogik bland hippologerna.
– Det är otroligt utvecklande att arbeta där, man träffar så många människor med så olika bakgrund. Det är utvecklande att försöka förstå hur man ska få varje person att utvecklas så mycket den kan.

Hon lyfter också fram glädjen i att få ta del av den kunskap som professorn Eyjólfur Ìsólfsson delar med sig. Han kommer till skolan sex gånger per år.

Att Joanna brinner för pedagogik är tydligt under hela intervjun, det löper som en röd tråd genom flera av hennes svar. Bland annat när vi börjar prata om ryttarutveckling.
– När ridhandboken och många andra böcker skrevs så var eleven ofta en rekryt. Vad var rekryter då? Jo, de var unga pojkar med god grundfysik, de red på välutbildade hästar som officerarna vara ”klara” med. Så ser det inte riktigt ut på ridskolor idag, där finns inget krav på någon fysik och sen är inte alltid hästarna så välutbildade som man skulle önska. Det innebär att vi kanske måste se på utbildning av ryttare på ett helt annat sätt i dag, resonerar Joanna, och menar att det också blir en fråga om hästvälfärd.
– Jag tror att många gånger behöver vi ge ryttaren fler verktyg innan vi sätter dem i för svåra situationer.

Det kan räcka med att bli lite stel i armen så blir det passtakt

Hon menar också att för islandshästryttare blir det ytterligare en svårighetsgrad med en, ibland två, extra gångarter.
– Din kropp ska inte bara lära sig skritt, trav och galopp utan ytterligare gångarter där det finns ett stort spann av takt. Samtidigt har aveln gått otroligt mycket framåt så i dag är det få hästar som inte töltar rent om man sätter dem i rätt läge. Jag tror att mycket av den passtakten vi ser i dag handlar om att ryttarna är för stela, det kan räcka med att bli lite stel i armen så blir det passtakt.

Tog sig till b-final på GK-SM

Joanna bor på en gård i Mattmar tillsammans med sin man och sin dotter. På gården finns fem egna hästar och nästan alltid finns det någon träningshäst. Ofta har hon träningshästarna under längre perioder, en häst som åkte hem i somras hade varit hos Joanna i två år.

Hemma finns också hingsten Krans frá Blesastöðum 1A (f -12, e Toppur frá Auðsholtshjáleigu, u Blúnda frá Kílhrauni).
– Egentligen skulle jag ha en valack, jag tyckte det verkade så besvärligt med en hingst.

Efter att ha letat häst i Sverige bar det av till Island där Joanna inte alls klickade med Krans på första ridturen.
– Vi förstod inte varandra och jag tyckte bara det var svårt. Men dagen efter så ringde uppfödaren och ville att jag skulle komma och rida honom igen för då tyckte hon att ”det där är Krans nya ägare”.

Tur var väl det. Under sin andra ridtur fick duon en helt annan kontakt.
– Jag var väl kanske lite mer öppen och uppmärksam. Jag hade hunnit prova lite fler hästar däremellan och insåg kanske att det här är nog ändå en väldigt bra häst.

Ekipaget har hängt ihop i snart två år och har jobbat på att lära känna varandra. I år tog de sig till GK-SM och till b-final i A-flokk. Något som Joanna är jätteglad över.
– Jag lyckades hålla mig till planen jag lagt upp för allt från uppvärmning till genomförande så jag är väldigt stolt över att jag kunde hålla fokus, just fokus på rätt sak var ju ett problem under min utförsåkarkarriär

Joannas ridfilosofi handlar mycket om att hästen hela tiden ska förstå ryttarens inverkan.
– Det gör att jag hela tiden måste vara otroligt noga med mig själv. Det är väldigt lätt att man sitter och undrar varför hästen inte förstår – ofta är det för att vi människor är väldigt otydliga och inte jobbar efter hästens inlärningsprinciper.

Hon framhåller vikten av en finstämd och tydlig kommunikation och att låta saker och ting ta den tid det behöver.
– När jag var yngre hade jag väl lite mer bråttom som alla andra, men det är skönt att bli äldre.