Med sikte mot VM-hästen

En smal grusväg leder den sista biten in till den vitmålade gården. Runt husknutarna blommar lavendel för fullt, och hagarna breder ut sig runt gården som ligger strax utanför Sjöbo. Här bor Juliane Klink och Pia Bjurman i varsitt hus, tillsammans driver de Änghaga islandshästar. Namnet kommer från deras första gård, där föddes också den allra första Änghaga-hästen som i år fyller 20 år.

På relativt kort tid har de båda avlat fram ett imponerande stort antal hästar som presterat bra på både avelsbedömningar och i sportsammanhang. Flera Änghaga-hästar har visat framhovarna på SM i både senior- och ungdomsklasserna. Den framgångsrikaste hittills är den svarte hingsten Felix från Änghaga som med Daniel Ingi Smárason i sadeln tagit flera mästerskapsmedaljer.

Fodret viktigt

Allting startade med att Pia ville ta ett föl efter sitt ridhäststo.  De fem första fölen avlades mest för att det var roligt, utan någon större plan. 2008 köptes den nuvarande gården, som egentligen heter Ekeshild, och en mer kunskapsbaserad och medveten avel tog sin början. Gården har de undan för undan renoverat, mycket har de gjort själva, och nu är den så gott som totalrenoverad. De har ett stall med boxar, men mestadels går hästarna på lösdrift. De dräktiga stona kommer in på box på natten när det är dags för fölning och får ett birth alarm, annars går de ute. En stor del av fodret skördar de själva, resten köps av grannen som också odlar ekologiskt.

Vårt sätt tar mer tid, men vi får bättre överblick

I de två lösdrifterna finns fodergångar där de lägger ut ensilaget två gånger om dagen.

– Vi vill se att fodret är av bra kvalitet, dessutom blir det mindre spill än om man bara ställer ut en ensilagebal i hagen. Vi har heller inga vattenkoppar, utan föredrar att fylla på vatten i baljor varje dag och alla hästar har fri tillgång på foderhalm.
– Vårt sätt tar mer tid, men vi får bättre överblick och ser genast om någon häst verkar dålig och inte kommer fram och äter, berättar Juliane.

Alla gårdens hästar vaccineras mot botulism, avelstona och tävlinghästarna även mot abortvirus, även om det innebär något större uppfödningskostnader.

Pia och Juliane föder även upp dansk svensk gårdshund och är lika noga där. Stamtavlor studeras noga och målet är trevliga brukshundar. Hundarna tävlas och tränas i spår, nose work och rallylydnad.

Bakgrund i dressyr och körning

Pia köpte sin första islandshäst 1996, Juliane har en bakgrund som ”dressyrtant” (enligt egen definition) och har även tävlat i körning. De första Änghaga-uppfödningarna kördes in och en sulky står fortfarande lutad mot stallväggen, även om den numera sällan används.

Pia beskriver sig som ”gårdskarl” och tar hand om mycket av den dagliga skötseln. Hon har själv aldrig haft ambitionen att rida eller träna på någon högre nivå.

Juliane har den stora specifika kunskapen om avel och hästar.

– Men vi har mycket samma tankar när det gäller uppfödning och hästarnas skötsel. Vi är noga med detaljerna, berättar Pia.

Juliane skjuter in att Pia ofta följer med som hästskötare på tävlingar och bedömning. Hon är ett bollplank som inte hörs och syns så mycket utåt, men är en viktig och stöttande person som gör att helheten fungerar. Juliane är utbildad equiterapeut och har en hel del uppdrag både dagar, kvällar och helger. Hon är även ledamot i styrelsen för SIF Avel.

Samarbete

Juliane samarbetar med Sundabakki Islandscenter utanför Laholm där hon behandlar flera av deras hästar cirka var tredje vecka.  I samarbetet ingår att Vignir Jónassons team rider in och tränar en del av Änghagas uppfödningar.

– De är ett mycket bra team med duktiga medarbetare och veterinärer knutna till sig. Tidigare lämnade vi en del av våra hästar på träning i Danmark, men var inte alltid lika nöjda. Den här lösningen fungerar mycket bättre, berättar Juliane.

Avelsston

Drygt 60 Änghaga-föl har hunnit födas genom åren. I år har de tre ston i avel. Juliane och Pia har inte haft ekonomi att köpa dyra bedömda avelsston, utan har istället satsat på välstammade ungston. Juliane studerar noga vilka linjer som förväntas bli bra. Freydis från Killebacken köptes som 1-åring, Juliane fastnade för hennes stam. Freydis är efter den välmeriterade hingsten Hraunar frá Efri-Raudalaek och mamman Freya från Lillehem är i sin tur efter hederspremierade avelsmatadoren Mökkur frá Varmalaek.
– Vi såg henne på betet på Drakamöllan som ung, hon var ganska ful då och rätt dyr för att vara ett ungsto, men vi köpte henne ändå.

När Freydis var 3 år körde de henne till Norrköping och betäckte med Vaki från Österåker (e Garri frá Reykjavik). De fastnade för hingstens fina grundgångarter, till det var tölt och pass av hög kvalitet. Fölet blev Felix från Änghaga som såldes som 6 månaders föl och senare själv blev avelshingst och sporthäst på hög nivå. Freydis är även mamma till Mambo. Han såldes som 4-åring och bedömdes till 8,12, men finns tyvärr inte längre i livet. Freydis avkommor såg så fina ut att de aldrig brydde sig om att avelsbedöma henne. Men de red in henne och hon reds de åren hon inte var dräktig. Nu har Freydis belönats med klass II för avkommor och har i år en Blup på 102.

Stoet Astsael från Aconcagua, kallad Asta, var på träning hos Juliane och gjorde ett gott intryck.
– Asta var jättetrevlig. Vi köpte henne och betäckte med Garri, och det blev Oskar. Tyvärr skadade Asta sig, en fläkskada och kunde inte avelsbedömas.

Oskar bedömdes till 7,98 och användes några år i avel innan han såldes till Danmark förra året.

Kleópatra frá Feti, kallad Kleo, är nu 15 år, hon har inte föl i år men är dräktig med Galdur från Sundabakka (f-19, e Viking från Österåker, u Gráskjóna från Lönneberga). Kleo köptes när det var så populärt att ha ston på Island. Juliane och Pia kontaktade avelsgården Skeidvellir eftersom de pratade svenska och berättade vad de sökte, Kleo stämde bra in på önskemålen. Hon betäcktes med Gári frá Auðsholtshjáleigu (f-98, e Orri frá Þúfu í Landeyjum, u Limra frá Laugarvatni) och fölet Lexus fick gårdsbeteckningen frá Engjahaga. Det blev dock en kort isländsk uppfödarkarriär med bara två föl. Bland annat med tanke på risken för eksem och att de ville ha större överblick över avkommorna gjorde att de valde att ta hem Kleo.
– Vi ville ha en Gári-avkomma och det blev Lexus. Året efter tog vi hem Kleo och då hade hon Viktor vid sidan efter Spuni frá Vesturkot och Mio i magen.

Estelle från Änghaga är efter VM-hingsten Hnokki frá Fellskoti (f-03, e Hrynjandi frá Hrepphólum, u Hnota frá Fellskoti) och mamman är Asta. I år fick hon föl med Viking från Österåker. När Estelle avelsvisades var hon ganska spänd och fick bara 7 för tölt, men när Juliane tävlade henne fick hon 7 för tölt (vilket är riktigt bra i sportsammanhang). De är ännu lite osäkra på om de ska behålla henne i avel eller om hon ska säljas.

Tidigare avlade de även på Dád frá Arbae (f-00, e Skorri frá Gunnarsholti, u Lipurtá frá Litla-Kambi) som Juliane tävlat på hög nivå, men numera är stoet pensionär på Gotland. Ekipaget tävlade bland annat T2 på SM 2010.

Målbild

Målet är att få fram egna uppfödningar och sedan avla vidare. De behåller en del stoföl de tror på för föryngring. Dád från Änghaga är ett sådant sto de hoppas på inför framtiden. Hon är efter Viking från Österåker och Freydis. Juliane budade hem betäckningen på VM till ett bra pris innan Viking var så känd och betäckte med Freydis.

Hingstvalen

Förra året betäckte de sina tre avelsston med Romulus från Backome (f-13, e Oliver frá Kvistum, u Raudhetta frá Kommu), Viking från Österåker (f-09, e Ísar frá Keldudal, u Von frá Vindheimum) och Atlas frá Hvóli (f-10, e Seiður frá Flugumýri II, u Hryðja frá Hvoli)  som alla stod på Sundabakki utanför Laholm. Eftersom Juliane regelbundet är där så hon har lärt känna hingstarna väl vid det här laget.
– Atlas ser till exempel het ut på tävlingsbanan, men är snäll som ett lamm att hantera.

Juliane vill gärna träffa de hingstar som de är intresserade av att använda i sin avel, och helst även se dem tävlas om de har åldern inne. Det spelar ingen roll om avkommorna blir fyr- eller femgångare.
– En femgångare för mig är en fyrgångare med pass.

– Har de tävlingsmeriter vet jag att de har ett psyke som klarar av miljön, uppstallning, transporten och att vistas bland många hästar. De kan prestera ändå. Jag tittar även mycket på kommentarerna till avelsbedömningen. Där kan det exempelvis stå kall och hingsten har ändå höga poäng för spirit. En häst som har fått 7,5 för tölt tycker många är dåligt. Men i kommentarerna kan det stå hög aktion, smidig men saknar tempo, det är helt ok på till exempel en ung häst. Då är det en häst som har bra utvecklingspotential och kan passa bra till tävling.
Jag tittar även mycket på föräldrarna och vill helst ha prestationsstam i flera led.

I år har de betäckt ett sto med Felix från Änghaga, som tillfälligt är tillbaka i väntan på ny ryttare, och två ston är dräktiga med unghingsten Galdur.

– I år valde vi att ha 3-årige Galdur från Sundabakki på station. Han har prestationsstam långt tillbaka. I honom finns de gamla linjerna från Tulka, Gäverstad och Lönneberga i kombination med Tyr von Rappenhof, dessutom Vón och Viking. I honom finns alla de stora avelslinjerna, han är verkligen sportavlad utan att vara klen, säger Juliane.

De båda egna hingstarna Oskar och Limbo från Änghaga är sålda till Danmark. De var för nära släkt med gårdens avelsston och nytt blod behöver komma in. Oftast säljer de hingstfölen tidigt, både Felix, Mambo och Mio såldes som unghästar. Men de flesta säljs med andelar, där de behåller några betäckningsrätter så de kan avla vidare om hingstarna får bra bedömningar.

Avelsmål

Juliane beskriver sig som en riktig ”World Fengur-narkoman” och lägger mycket tid på research. Det har hon med sig sedan halvblodstiden, där stammar långt tillbaka är viktigt.

Man ska ju längta efter att rida sin häst varje dag

– Vårt avelsmål är att föda upp sporthästar med kapacitet för mästerskap. Det har vi glädjande nog redan uppnått genom att flera av våra uppfödningar deltagit på SM och Felix varit landslagshäst och gått NM. Så vi får väl säga idag att vårt absoluta avelsmål är att få fram en VM-häst, säger Juliane med ett skratt.
– Men de flesta ryttare vill bara ha en ridhäst, så de får inte vara så tekniskt svåra. Vi försöker avla fram lättöltade hästar med bra lynne, mycket hals och framdel. De ska passa även till ryttare som mest vill rida i skogen.
– Det ger en helt annan känsla med en häst med stora fina gångarter och taktren tölt, ridupplevelsen ska finnas där för vem som helst, skjuter Pia in.
– En del köpare säger att de bara ska rida i skogen och inte behöver en häst med så fina gångarter, men är det några som behöver en häst med bra tölt och rena gångarter är det just mindre erfarna ryttare och ryttare som bara vill njuta av sina hästar, man ska ju längta efter att rida sin häst varje dag, säger Juliane.

Sporthästar

I år deltog två Änghaga-uppfödningar med på Lag-SM och sport-SM, dessutom ska en uppfödning delta i GK-SM. En avkomma tävlar i westerngrenen trail med fina resultat.

– Den har inte så stora gångarter, men är modig och allsidig. Flera hästar är även sålda till ridskolor både i Sverige och Danmark, berättar Juliane.

Både Juliane och Pia lägger stort fokus vid gångarterna. De vill få fram riktigt bra grundgångarter och en tölt som är mjuk och smidig med fin aktion. Hästar som har lätt för bärighet och att samla sig med ett bra framparti. Lynnet är också mycket viktigt, de ska kunna hanteras och ridas av många olika typer av ryttare.

Viktigt att hästarna kan bära sig även i korta tempon

– Få människor vill rida fort, därför är det viktigt att hästarna kan bära sig även i korta tempon i tölt och galopp. Dressyrryttare som går över till islandshästar är inte vana vid explosiviteten, det kan bli konflikter och problem. Därför är det bra på avelsbedömningen att hästarna numera ska kunna gå både fort och bära sig.

När det kommer till exteriören vill de ha hästar som är byggda i uppförsbacke med en bra hals. Ryggen får hellre vara lite kort, men stark och bred.

– Alla våra uppfödningar som visats har bra ryggar och många har fått 8,5. Det har de även fått för benkvalitet, vi vill ha starka och rejäla ben. Stark rygg, starka ben och en bra framdel – det är det viktigaste med exteriören för oss. Hovar kan man alltid jobba med. Mycket man och svans är trevligt, men inte nödvändigt. Där har vi inte lyckats lika bra, förutom med vår islandsuppfödning Lexus som ärvt sin pappa Garís enorma man, säger Juliane.

Avelslinjer

På frågan om de har några tips på avelslinjer de tycker passar extra bra ihop så har de ett särskilt gott öga till blodet från avelsmatadoren Orri frá Þúfu í Landeyjum (f-86, e Otur frá Sauðárkróki, u Dama frá Þúfu í Landeyjum).

– Orri-linjen funkar alltid för oss, den ger mjukheten och rena gångarter. Jag är inte rädd för att dubbla Orri-blodet just för mjukheten, det finns i både Asta och Kleo, berättar Juliane.
– Ett problem med svensk avel är att vi har lite för mycket styvhet i många hästar. Blodet från Ofeigur frá Flugumyri med sönerna Galsi och Keilir finns i många av våra svenska hästar, men jag tycker de ger lite för mycket styvhet. Det är såklart det som gjort att vi har så många framgångsrika passhästar i Sverige, men inte lika bra grundgångarter och tölt.

På Island är många framstående avels- och sporthästar efter Orri-sonen Alfur frá Selfossi (f-02, u Álfadís frá Selfossi) och hans syskon. Juliane och Pia har valt att inte betäcka direkt med honom utan har istället använt några av hans söner. Ett år hade de Alfur-sonen Magnus fra Moselundgård (f-08, u Maístjarna frá Nýjabæ) på station, som då var 3 år och obedömd men senare visades till 8,02 som fyrgångare.

Linjer de är mer försiktiga med att använda är hingstar efter Hrynjandi frá Hrepphólum (f-90, e Stígandi frá Sauðárkróki, u Von frá Hrepphólum) och hingstar med mycket Ófeigur frá Flúgumyri-blod. Avkommorna efter Hrynjandi frá Hreppholums söner, som t ex Hnokki frá Fellskoti och Tigull fra Kleiva (f-06, u Von fra Verket), kan bli lite för skarpa, känsliga och elektriska anser de. De blir väldig bra tävlinghästar, men är inte till vem som helst.

– Hästar med el under alla fyra fötterna, som en av mina lärare på Bollerup sa om vissa av halvbloden, sådana hästar kräver sin ryttare. Det kan bli bra med rätt ston, men det är inte det vi vill få fram i vår avel.Vi valde Hnokki till Asta då hon brukar ge väldigt lugna hästar, men Estelle är inte en häst till vem som helst. Hon har ärvt en del nerv från pappans sida, berättar Juliane.

Tidigare red Juliane själv in gårdens uppfödningar, men hinner inte längre. Hon tycker det är roligare att fortsätta träningen när unghästarna kommer tillbaka från inridningen.

– Vi vill helst ha alla våra hästar till avelsbedömning om det går, gärna även de vi har sålt och valacker. Vi vill veta mer om deras för- och nackdelar och få deras egenskaper bedömda.
Det är viktigt för oss att försöka få info från både avel och sport, även om det inte går så bra. Är det någon egenskap som inte är så bra kan vi ta hänsyn till det i det fortsatta avelsarbetet, tycker Juliane.

Men det är inte alltid hästarna nedärver sina egna egenskaper. Juliane nämner som exempel Freydis som inte har så långa ben, men ganska lång rygg. Avkommorna däremot har fått långa ben och ganska kort rygg. Kleo är rätt liten, men avkommorna har alla blivit större. Det gäller att utvärdera avkommorna och försöka kombinera varje enskilt sto med rätt typ av hingst.

– Ibland ger stona andra egenskaper än vad de själva har. Man kan tro något men vet ej, avkommorna kan bevisa något annat.

Målet för de båda uppfödarna på Änghaga är att fortsätta med avel på hög nivå och förhoppningsvis få fram den där VM-hästen och SM-segraren.  Ett annat mål är att uppnå kriterierna för att bli SIF Avels Hedersuppfödare, priset delas ut till de avlare som har fött upp 15 eller fler hästar som totalbedömts till 8,0 poäng eller högre.