Ny väg i bettdjungeln

Hästarna förändras och ridningen, ryttarna och utrustningen får hänga med. Det gäller inte minst betten. De blir mindre, tunnare med mjukare länkar och mer inriktade på att vara bekväma.

Att ”betsla upp” för att få mer kontroll är inte vad som gäller i dag. I stället handlar allt om att hästen ska vara bekväm och gilla sitt bett – då blir kommunikationen bättre och vi får mer kontroll.

Enkelt uttryckt – vi ”betslar ner”.
– För trettio år sedan handlade tillpassning av bett mer om kraft och effekt. Nu förstår människor mer och mer att det inte alls handlar om kraft, säger Claire Lund, som är kundrådgivare på företaget Bombers Bits i Sydafrika, en av de största bettillverkarna.
– För tjugo år sedan ville man ha ett tvådelat tränsbett, för det var det enklaste. Men att det är enkelt betyder inte att det inte skapar mycket tryck. Nu har de blivit omoderna och det är vi glada för, eftersom de ger så kraftigt tryck.
– Tränsbett har alltid varit de mest efterfrågade när folk vi ha ett ”snällt bett”. Många är rädda för att verka vara elaka mot sina hästar.

Det säger Louise Fagersen som driver svenska bettillverkaren Fager Bits, som gått från noll till 24 miljoner i omsättning på fyra år.
– Men nu har det blivit stor skillnad mot när jag först började. Då kunde vi få hat för att våra bett var tunna och lätta och man tyckte att de därmed skulle vara skarpa. Det har förändrats, i dag ser många att hästarna blir bekvämare med bett som tar mindre plats i munnen. ”De blir mer avslappnade, det har min veterinär sagt”.

Tjockare bett kan skapa mer obehag

I en studie från 1984 undersöktes hur tränsbett påverkar munhålan. Där såg man att hästar med för stora bett eller bett som låg för lågt (för långa sidostycken i tränset) kunde lyfta betten bakåt och lägga dem mellan kindtänderna, med tandskador som följd. Fram tills dess hade man börjat göra tjockare och tjockare bett, då man ansåg att det var mildare och fördelade trycket mer, men forskarna fann här att ett tjockare bett kan skapa mer obehag än ett tunnare, då det tar mer plats i munhålan. Ändå har det dröjt nästan ända fram tills för tio år sedan innan man på allvar började införa mindre och lättare bett.

Tränsbett har alltid varit de mest efterfrågade när folk vill ha ett ’snällt bett’. Många är rädda för att verka elaka mot sina hästar.

Louise Fagersen, Fager Bits

Louise Fagersens och andra bettillverkares framgångar är bevis för det stora intresset för bett. Det handlar delvis om att man inte vill använda sina gamla tunga bett, nu söker man modernare och lättare lösningar. Men också om att de gamla betten faktiskt inte går att få in i munnen på dagens hästar och man får byta ut hela uppsättningar.
– Hästarnas munnar ser annorlunda ut i dag, säger Claire Lund.
– Särskilt varmblodshästar och frieserhästar har avlats mot att bli ädlare och ädlare och mer lika fullbloden med allt mindre munnar. De har också mer mjukdelar inuti munnen som gör det knepigare att passa in bett.
– Ett bett på elva centimeter är det vanligaste nu, men förr hade det varit ovanligt till en stor häst. Folk har lådor fulla med gamla bett som de aldrig kommer att kunna använda igen, det finns inte längre hästar med så stora munnar, särskilt inte bland sporthästarna på högre nivå, säger Claire Lund.

Letar bett utomlands

Louise Fagersen ser att svenska hästägare ligger långt fram när det gäller att anpassa sig till de nya typerna av hästar.
– Ofta efterfrågas större storlekar utomlands, där kan man till och med köpa 13,5 centimeter till en islandshäst. Men vi i Sverige börjar bli duktiga på att veta att man inte ska rida på för långa bett.
– Det finns fortfarande en skillnad mellan vad ryttarna efterfrågar och vad vi rekommenderar. Men ryttarna är också beredda att prova en mer varierad typ av bett. I dag säljer vi mer av tredelade och hela bett. Man vill att hästen ska vara bekväm, men man vill ändå ha kontroll. Du får inte mer kontroll genom att ha ett skarpare bett. Det är när hästen blir bekväm som du får en bra kommunikation och kan styra den, säger Claire Lund.

Förändringarna handlar också om att man väljer nya material och efterfrågar nya funktioner.
– Många frågar efter titanbett. Man får en lätthet i det, det blir inte lika kallt och är mer bekvämt. Det är allergivänligt och smakar ingenting. Man behöver inte dölja med sötmalm som man gör med stålbett, säger Louise Fagersen.
– Titan efterfrågas särskilt till kandar, där det reducerar vikt och tryck, säger Claire Lund.
– Efterfrågan på tungfrihetsbett är också något som ökat. Majoriteten av hästar trivs bättre med mindre tryck mot tungan, säger Claire Lund.

Tungan är känslig

Röntgenbilder har visat att tungan möter den hårda gommen när hästens mun är stängd. När ett tränsbett sätts in i munnen bildas en nedbuktning i tungan. I sin studie från 2003 menar forskarna Engelke och Gasse att tungan får motstå den mekaniska kraften som överförs från tyglarna via bettet. Eftersom tungan är stor och inget ledigt utrymme finns i munhålan, får den anpassa sig både storleksmässigt och utrymmesmässigt efter bettet. Risken är stor att tungan kan klämmas mellan bett och ben. Tungan är den känsligaste strukturen i hästens mun och den struktur som lättast tar skada av ett skarpt bett eller hårda tygeltag och den kan även pressas mot vassa kanter i underkäken.
– 75 procent av alla hästar är tungkänsliga, menar Louise Fagersen.
– Men betten ska inte ha för hög tungfrihet så att de i stället trycker uppåt, och de ska inte har för tjocka kopplingar. Om brytningarna i bettet ligger snett kan de ligga på lanerna. Många hästar är så smala mellan lanerna.

Du får inte mer kontroll genom att ha ett skarpare bett. Det är när hästen blir bekväm som du får en bra kommunikation och kan styra den.  

Claire Lund, Bombers Bits

En viktig faktor för att bettet ska vara bekvämt är också att det ligger stilla. Då gäller det till att börja med att bettet inte är för stort, så att det rör sig i sidled.

När tryck kommer från tyglarna kan bettet röra sig både i sidled, bakåt och uppåt. I en vetenskaplig artikel som fick stort genomslag skrev R D Scoggins om hur vävnaderna i framför allt hästens underkäke då kan skadas.

Oförtjänt dåligt rykte

För vissa hästar är det också bra att ha ett bett som inte kan rotera, som ett Baucherbett.
– Det har oförtjänt dåligt rykte då man menar att det har hävstångseffekt, men jag håller inte med om det. Om hästen är stressad och orolig eller inte vill söka kontakt ger det en mer stabil känsla, säger Louise Fagersen.
– Gör hästen mer nöjd så får du en bättre ridkänsla! Alla hästar är individer och det går inte att säga att alla ska ridas på samma bett. Det finns en anledning till att vi har så många bett att välja bland. Känslan är det som bekräftar det mesta, hästar är ganska ärliga. Rätt filosofi ska vara att  betsla rätt, inte betsla upp.

Fler borde bli bättre på att kontrollera hästens mun. En gång om året med veterinär eller tandläkare, dagligen själv efter ridning eller träning.
– Vi är duktiga på att kolla hästens ben, men vi glömmer munnen. En enkel sak är att dra tummarna längs lanerna, se om man känner ojämnheter eller liknande. Man kan försöka dra ut kindköttet, kolla så mycket man kan på insidan av kinderna om där är sår eller om de är röda, säger Louise Fagersen.
– Man ska vara med på veterinärens tandkoll och se hur hästen ser ut i munnen. Ta gärna bilder.

Fakta

OLIKA MATERIAL

• Stål 
  Fortfarande vanligast, kallt och har metallsmak.
• Sötmalm
  Läggs på stålbett för att ändra smaken och blir varmare, ökar saliv-avsöndringen, rostar och behöver torkas noga.
• Titan
  Lätt, har ej metallsmak och blir inte kallt som stål.
• Läder
  Ökar salivavsöndringen och formar sig efter munnen.
• Silikon
  Det mjukaste materialet.
• Gummi
  Hårdare än silikon.
• Plast
  Lätt, hårdare än gummi, kan få vassa kanter om hästen biter i det.

Vargtänder ger problem

De små vargtänderna hittas hos drygt 50 procent av alla hästar, oftast i överkäken. De kan göra att trycket från bettet orsakar smärta. Att ta bort vargtänder är ett relativt enkelt ingrepp, men måste utföras av veterinär. Operationen görs på stående häst som givits lugnande medel och lokalbedövning i området.

Det är också bra att variera vilket bett man rider på eller varva med bettlös ridning.
– En del behöver bettbyte vart tredje ridpass. Det blir tryck på samma område hela tiden. En häst som har lite blaffigare tunga och är bredare över gommen är kanske inte lika känslig, men en häst med spetsigare laner – det är ingen hit, speciellt inte om man har bett med tungfrihet, säger Louise Fagersen.

Finns det några bett som är på väg ut eller som borde försvinna?
– Hästar är så olika så det finns nog ingenting som helt försvinner. Men ett rakt pelhambett – där kan vi göra något så mycket bättre nu, säger Claire Lund.
– Det finns ett bett som jag inte är förtjust i, som är ganska populärt, Segundo. Det ser ut som ett U och ger väldigt hög tungfrihet, men kopplingen lägger sig direkt på lanerna. Man ska vara väldigt försiktig med att använda det, säger Louise Fagersen.

Intresset för bett tycks oändligt och ibland finns det kanske också en övertro på vad rätt bett kan åstadkomma för magiska effekter. Visst kan man behöva pröva sig fram för att hitta rätt, men, som kloka personer brukar säga – ett bett är aldrig bättre än den hand som håller i tygeln.
– Om man prövar tre olika bett som ger helt olika känsla och inget fungerar, då har man något annat problem, säger Louise Fagersen.

Källor:

• Bits and bitting: Form and function. Bennett, D.G. AAEP Proceedings, 47, 130-137. (2001).
• A fluoroscopic study of the position and action of the jointed snaffle bit in the horse´s mouth. Clayton, H. M. & Lee, R. Journal of equine veterinary science, 4, 193-193. (1984).
• An anatomical study of the rostral part of the equine oral cavity with respect to position and size of a snaffle bit. Engelke, E. & Gasse, H. Equine veterinary education, 15(3), 158-163. (2003).
• Traumatic dental disease and soft tissue injuries of the oral cavity. Hague, B.A, & Honnas, C.M.  Veterinary clinics of north America, 14, 333-347. (1998).
• Bett- och munproblem hos häst. Lundberg, Thérese. Examensarbete SLU. (2010).
• Bits and mouth injuries. Scoggins, R.D. Journal of equine veterinary science. (1989).