Nya mål för Susanne Larsson

Rimfrosten har smyckat gården Axnäs Östergården utanför Eskilstuna. Det är som att kliva in i en vintersaga med snökristaller i luften och imma som kommer ur hästarnas näsborrar där de står i sina hagar ett stenkast från det röda trähuset.

Gården har anor från 1600-talet, vilket är något takhöjden inomhus vittnar om. Det är julpyntat och överallt smyger den sig fram – kärleken till hästarna. Det är fotografier, teckningar, prisrosetter och så två gehäng från Svenska Avelsmästerskapen från i somras.
– Det var en fantastisk känsla som fortfarande bubblar i magen, att få ha två hästar på Avelsmästerskapen, säger Susanne Larsson.

De två hästar tog dessutom hem varsitt guld. Den ena, den 4-åriga Randver från Axnäs Östergården (f-19, e Bjarkar fra Langholti, u Rakel från Hyndevad) blev nyligen såld till Danmark. Den andra, isabellstoet Diva från Ådalen (f-16, e Divar från Lindnäs, u Rakel från Hyndevad) väntar i en av hagarna utanför huset. Efter att andra året i rad blivit det högst bedömda stoet i Sverige väntar nya utmaningar för det uttrycksfulla stoet – men mer om det senare.

Kärleken till just islandshästar har funnits länge. Som ung var Susanne medryttare till ett par islandshästar men oturlig avramling gav en ofrivillig paus.
– Jag satt upp på en häst som inte var riktigt inriden, sadeln klämde till och det kom ett par bocksprång så jag åkte i backen direkt och bröt sista ryggkotan.

Under tiden Susannes rygg läkte såldes hästarna till en turridning i Toscana, Italien och istället började Susanne studera. Studierna byttes så småningom mot arbete. Susanne, som är optiker, öppnade en egen butik i Eskilstuna samtidigt som hon var ensamstående mamma till två barn.

Så småningom kom sambon Stefan in i Susannes liv. Susanne fick en parhäst och hon öppnade en butik även i Ludvika, Dalarna. Livet rusade på men en dag kände Susanne att det var dags för en livstilsförändring.
– Jag kände att nej, men det här går inte. Jag kommer att jobba ihjäl mig. Jag tyckte det var roligt att jobba – men det kan ju också bli mycket. 

Hon försökte hitta något nytt att lägga tankarna på, hon provade bland annat att spela golf.
– Men det passade inte mig alls. Så Stefan frågade mig vad jag egentligen tyckte om och ville. Jag älskar naturen och djur, speciellt hästar. Så då åkte vi hit och tittade på gården, Stefan föll för huset och jag föll för stallet som var nymålat och att det fanns en tvättmaskin i stallet. Det är tio år sedan nu.

Praktiskt stall

Stallet har fått sig ett litet lyft, bokstavligen. Taket har höjts och fler boxar har kommit till. I anslutning till stallet finns också en lösdrift.
– Det är väldigt praktiskt när man har ett till jobb. Man går upp och duschar och tar på sig kavajen sen så kan man bara gå ner och öppna dörren ut till hagen.

Livet på gården är dröm som blivit verklighet för Susanne.
– Jag drömde att bli bonde när jag var liten, jag drömde till och med om det på nätterna. Nu blev jag både optiker och företagare och fick min egen gård till slut, säger Susanne glatt.

I dag jobbar hon allt mindre i butiken, men att sluta jobba helt är inget alternativ konstaterar hon.
– Men nu vill jag rida och göra det jag har tänkt med ridningen.

Från början var tanken inte alls att hon skulle starta någon hästuppfödning. Målet var och är fortfarande att hon ska komma ut på tävlingsbanorna.
– Jag var på jakt efter en ny tävlingshäst och då ringde Sigfus Sigfusson mig om att han hade Raketta från Ådalen (f-11, e Viktor fra Diisa, u Rakel från Hyndevad).

Jag tycker det var häftigt att hon tog sig till VM som 5-åring

Susanne Larsson om Rakel

Susanne åkte dit och provred och kände direkt att Raketta var rätt häst för henne. Dessutom fick hon samtidigt möjlighet att köpa Rakel från Hyndevad – ett sto hon tidigare visat intresse för och som på många sätt blivit Susannes stamsto i aveln.
– Det är en vän till mig som fött upp Rakel. Jag hade ju hört om henne innan. Hon var otroligt vacker och jag tycker det var häftigt att hon tog sig till VM som 5-åring.

Uppfödaren till Rakel, Catharina Devad, hade beskrivit hästarna Rakels linje som väldigt snälla men att de tycker om sin frihet och kanske inte alltid uppskattade att stå på box. Att det är uppmärksamma hästar som gillar att vara med och med mycket power. Hästar helt i Susannes smak.

Rakel dog under 2023 och hemma i hagen på Axnäs Östergården går hennes sista avkomma Tekla från Axnäs Östergården (f-12, e Visir från Tavelsjö).

Den tilltänkta tävlingshästen Raketta visades och fick 2018 en bedömning på 8,42 med bland annat 9 för huvud, hals-manke-bog och proportioner. I ridbedömningen fick hon 8,5 för tölt, galopp, spirit, helhetsintryck och sakta tölt.

Susanne började rida Raketta men bestämde sig för att ta ett föl på stoet. I samband med ett ihopsläpp skadades dock Raketta.
– Hon fick en hovledsfraktur som gick upp i benet. Antagligen trampade hon på en sten i hagen. Så hon fick stå inne på box med den här skadan med bara några månader kvar till fölning. Jag tyckte så synd om henne och varje kväll när jag kom hem så stod jag minst en timme och bara kliade på henne.

Efter händelsen har Susanne sett över hagarna ordentligt. Sten har plockats och på vissa ställen har sand lagts ut för att underlätta för Raketta.
– De har varit väldigt bussiga på Strömsholm och kommit hit och skott henne. Det har varit jättefint eftersom hon haft föl och jag inte vill utsätta henne för resorna.

Raketta är idag ohalt men får numera vara mamma på heltid.

Vi brukar säga att det var hon som valde oss.

Susanne Larsson om Diva

När Susanne köpte Raketta och Rakel var det en annan häst som gjorde entré samtidigt: Diva från Ådalen.
– Det var en häst som sprang efter Stefan hela tiden och det var Diva. Vi gillade henne för hennes sätt, vi brukar säga att det var hon som valde oss.

Diva från Ådalen är uppfödd av Sigfus Sigfusson och Josefine Denami men är väldigt förknippad med Susanne Larsson. Stoet landade totalbedömningen 8,51 i år på Axevalla och vann Svenska Avelsmästerskapen på SM.

Stoet har visats fram av Erlingur Erlingsson.
– Han är otroligt duktig. Han har inte för bråttom. Man kan tro att han är född som häst för han tänker nästan som en häst ibland. Han är otroligt skicklig tycker jag.

Många hade nog trott att Diva skulle få åka till avels-VM, men sår vid visningen i maj på Romme satte stopp för VM-biljetten.
– Pandemin satte lite stopp för VM-biljetten 2021 och så nu satte den svenska regeln om sår stopp för biljetten i år. Jättetråkigt naturligtvis men jag respekterar de regler som finns. Men det var synd, Sverige hade inget annat sto i den ålderskategorin. Men, det är som det är med hästar, konstaterar Susanne.

Framtidsplaner tillsammans med Diva

Nu tjänstgör Diva som Susannes ridhäst.
– För tillfället iallafall, jag är ändå 57 år. Men målet är att vi ska ut och tävla lite ihop. Det känns jätteroligt, hon är fantastiskt välriden och även om det är lite krut i henne så är hon väldigt snäll. Jag är lite sugen på att testa gaedingakeppni.

13 hästar bär än så länge gårdsnamnet Axnäs Östergården. Och några fler är planerade även om aveln inte är huvudfokuset.

Susanne väljer ofta snälla och arbetsvilliga hingstar.
– Eftersom det är lite power i Rakels linjer så är lynnet viktigt.

Hon konstaterar att hals-manke-bog, hovar och rygg är några av de exteriöra delarna hon värdesätter högt när hon väljer hingst.
– Sen är det ju ett plus om hästen är vacker. Jag faller ofta för de här lite kraftigare typerna. Men det finns många fina hästar med fina egenskaper, och det finns så många hingstar att välja på.

Hon är en engagerad uppfödare och hon syns ofta engagerad vid sidan av avelsbanan på avelsbedömningarna.
– Det är ju en del av aveln att vara närvarande och följa hästen. Vi försöker alltid matcha in semestern och skaffa hästvakt för att kunna åka och titta. Vi har också fått så många goda vänner genom hästarna.

Nästa år väntas det två föl, varav ett efter den egna hingsten Randver och det egenuppfödda stoet Isóld. Sen väntas ett föl efter Fimur frá Selfossi (f-12, e Frakkur frá Langholti, u Grýla frá Gillastöðum).

Att hästarna får växa upp på stora marker är viktigt. Hos Susanne så finns stora kuperade hagar och har hon haft unghingstar har hon skickat dem till Marie-Louise ”Märtha”  Persson som länge hade unghingstflock.
– Jag tror att det gör skillnad på hästarna, det kan man ju se i hästar som växer upp på Island. De har ju naturligt mycket lättare för sig. Där får de gå på kuperade marker hela tiden och tränas från grunden.