Snäcksjön: ”Alla hästar kommer inte att bli stjärnor”

Här är del två i reportaget om Snäcksjön, första delen hittar du här

Vägen ledde alltså tillbaka till Snäcksjön för Ella Brolin.
– Det var sex år sen och i somras tog jag över driften av gården från mamma. Det känns jätteroligt och symboliskt var det stort. För drygt två år sen anställde vi vår första heltidsanställda som inte är inom familjen, det kändes också som en stor grej, som att de blev lite mer på riktigt.

Totalt är de två heltidstjänster på Snäcksjön inklusive Ella själv. Svägerskan Mimmi Östlund från Island kommer ibland och hjälper till med bland annat inridning.

Just att träna hästarna är en viktig del i verksamheten på Snäcksjön. Ella nämner flera gånger under intervjun vikten av att det ekonomiska går ihop.
– Har jag tre hästar på träning hos en proffstränare kostar det 30 000 kronor i månaden. Nu kan jag flera hästar igång och känner jag att det är någon jag vill satsa på, för till exempel visning, så väljer jag ut den och skickar på träning.

Genom åren har det inte funnits en genomsyrad affärsidé kring försäljningen av hästar. Ibland har de sålts utbildade, ibland som unghästar.
– Alla hästar kommer inte att bli stjärnor bara för att man ger dem ett år till. De som man kanske inte heller känner starkt för, fastän de är fina, kanske man ska släppa. Så att man får en jämn ström av intäkter via hästarna. 

Att göra mycket själv, skicka utvalda hästar till tränare och sälja de som man inte tror på till hundra procent hoppas Ella ska generera de inkomster som behövs. Hon hoppas även att undervisningen ska vara ett ben att stå på i verksamheten.
– Jag älskar att undervisa. Jag får ofta höra att jag är en uppskattad ridlärare, men jag skulle behöva få det på papper, konstaterar hon och lägger till att det sociala är viktigt.
– Det måste hända lite grejer för att man ska tycka att det är kul. Att man träffas och är social. Jag kan inte säga att det är isolerat här, vi har precis haft två jätteduktiga praktikanter på gården, men man behöver ha sin lilla community när man jobbar såhär.

På sikt hoppas Ella kunna utveckla företaget och gården. I framtidsplanerna finns både en ovalbana och ett ridhus, och att gården ska bli en samlingsplats.
– Jag skulle vilja ha aktiviter, där man kan hänga och dela kunskap med varandra. Det behöver inte handla om tävling utan att man ska ha en gemenskap och ha roligt tillsammans. Jag har svårt för det elitistiska och tycker att det är viktigt att alla får vara med.

Ju fler som rider och tycker det är roligt att rida islandshäst, desto bättre är det också för islandshästföretagare, konstaterar Ella.
– Det viktiga är att alla människor som älskar islandshäst har någonstans att vända sig, oavsett nivå.

Aveln

Snäcksjön ekar bekant i avelskretsar. Ramses från Snäcksjön, som nyligen såldes, var den högst bedömda svenskfödda hingsten i Sverige 2023 och på föl- och unghästbedömningarna är det inte helt ovanligt att hästar från Snäcksjön syns på topplistorna. Intresset för uppfödning startade tidigt hos Ella.
– När vi hade första fölningarna här på 90-talet tyckte jag det var så spännande.

Ella tror även att hingsten Kjarni frá Kálfsstöðum som köptes till Hreggvi skapade ett intresse hos henne. 
– Jag betäckte mitt första sto 1998, när jag var 14 år. Då fick jag låna mammas avelssto Spes frá Flugumyri och betäckte med Kjarni frá Kalfsstödum. Kjarni var en fantatsisk rid- och tävlingshäst, med flertalet SM och NM-guld. Som avelshingst var han inte lika framgångsrik. Men jag älskade den hingsten, då var det viktigaste den känslomässiga kopplingen till hingsten.

Under perioden hade Jenny och Hreggi sina unghästar på Snäcksjön och Ella såg hästarna och kunde följa dem.
– Jag såg dem från att de var nyfödda till att de skulle ridas in, sen träffade man dem några år senare när de kanske var sålda till någon och att följa den vägen – det är det jag tycker är roligast i dag också. Samtidigt som det är komplext, ibland kan en jättefin 2-åring inte alls vara vidare speciell som 5-åring. Det är många små beståndsdelar som ska hänga ihop.

Tiden på Island gav Ella perspektiv på aveln.
– Man avlar bara på sina bästa hästar. Har du till exempel en häst som tar lång tid på sig att töltsättas – då avlar du inte på den hästen. Oavsett hur flott den blir. Man avlar inte på hästar för att de är gulliga eller inte fungerar att rida på. Sen är det en högre lägstanivå på hästarna på Island.

Ella delar med sig av en egen erfarenhet från Island, med en mycket känslig unghäst.
– Vi hade en otroligt flott 3-åring inne, han var stor, vacker och rörde sig fantastiskt. Jag är ganska duktig på känsliga och vilda unghästar, det är lite min favorit. Men han var det mest skygga och känsliga jag stött på.

Hästen var otroligt känslig, hon berättar att den blev nästintill blockerad när den blev rädd. Men efter mycket arbete under flera veckor så lyckades hon få på honom sadel och träns och förberedde honom för uppsittning.
– Det hade gått bra. Men sen hände något och då sparkade han mig. Min chef hade redan sagt innan att vi skulle ta bort honom. Men jag ville inte och då sa han ”Ella du har lagt ner din tid och din kärlek i den här hästen. Du är den enda han tycker är en vettig människa och så sparkar han dig. Den här hästen kommer inte få ett trevligt liv som ridhäst och det är ingen människa som kommer få en trevlig ridupplevelse av att rida honom. Nu tar vi bort honom”.

Hon tar upp hanteringen av unghästar och vikten av att förbereda dem för sitt kommande liv.
– Vi ska göra dem till hästar som förstår vad som väntas av dem i den mänskliga världen och hur de ska bete sig runt människor. De måste lära sig det, för annars kommer de ha hemskt liv. Men om de först och främst kan förstå att: du får inte gå över en människa, du får inte bita den, du får inte sparka den. Vi vill inte att du springer ifrån oss. Vi vill att du står ut när vi klappar och donar och fixar. Då kommer deras liv som ridhästar bli så mycket enklare. Där tycker jag att de har en bättre tänk på Island att man kan inte ha hästar som inte klarar av att vara ridhästar om det är det de ska användas till.

Ella konstaterar att det är samma sak med hingstar som lämnar spända eller svåra avkommor.
– Då sprids det ryktet jättefort och folk slutar använda hingsten. Det spelar liksom ingen roll om hingsten är högt bedömd – det finns hundra till med samma bedömning.

Lynnet på hingstar är viktigt. Ett bra lynne var också ett av kraven när det var dags att hitta någon hingst som kunde ta vid efter Vaki. Det är nämligen svårt att skriva något om Ella Brolin och hingstar utan att nämna Vaki från Österåker, hingsten som hon samägde med Eyvindur Mandal från Bärby.

Vaki dog i bukhinneinflammation 14 år gammal. Något som Ella beskriver som fruktansvärt. Hingsten lämnade 167 avkommor efter sig och han var länge synonym med uppfödningen på Snäcksjön. 
– Han betydde mycket för oss och vi trodde tidigt på honom som avelshingst. Vi promotade honom hårt, vissa kanske blev provocerade av det, säger Ella.

Efter Vakis död bestämde sig Ella och Eyvindur för att hitta ett nytt gemensamt projekt. Att samäga en hingst tillsammans var något de verkligen tyckte var roligt. Ella berättar att de till och med hade ”Vaki-konferenser” och åkte iväg och gjorde roliga saker samtidigt som de planerade.

De bestämde sig för att åka till Island för att leta efter en ny gunstling. På kravlistan stod det att hingsten skulle vara stor, vacker och snäll.
– Då vet man att om man betäcker med hingsten så kommer det inte ut några spända hästar – om inte stoet är spänt förstås.

Att hitta någon som kunde ta vid efter Vaki var allt annat enkelt – i alla fall känslomässigt. Valet föll till sist på Hávaði frá Haukholtum (f-15, e Ómur frá Kvistum, u Elding frá Haukholtum).
– Jag var egentligen inte på en bra plats i livet för att köpa häst, så jag var inte helt förtjust i någon häst vi tittade på. Men Eyvi var säker, sen sa han till mig att hoppa upp och provrida.

Känslan som Ella fick på ryggen avgjorde och ett nytt gemensamt hingstprojekt tog sin början. I år föddes flera föl på Snäcksjön efter den rödblacka hingsten. Högst bedömda fölet i Sverige 2023 Hermes från Stensunda (f-23, e Hávaði frá Haukholtum, u Birta från Smara)  är efter hingsten, liksom flera andra föl på topplistan över de högst bedömda.

Just föl- och unghästbedömningar möts ofta av skepsis. En del menar att det inte går att dra någon slutsats om hästarnas framtid. Ella är positiv till föl- och ungbedömningarna.
– Det kan skapa ett intresse för de som väljer att visa sitt föl. Kanske väcks tankarna om varför ett föl får högre poäng än ett annat och så börjar man söka kunskap.

Hon tycker också att det blir ett bra forum för uppfödare att träffas, titta på hästar tillsammans och utbyta erfarenheter. 
– Jag tycker det är synd att inte fler större uppfödare tar chansen att visa sina föl. Det är en dag om året – åk med en transport och visa upp er avel. Det är jättebra reklam för både aveln och hingstarna.

Hon tar även upp de gårdsvisningar som den forna avelsföreningen Idunn arrangerade en gång i tiden.
– Att åka runt och titta på andras avelsston, eller ha en avkommevisning – det behöver inte ens vara hästar som rids. Det skulle ge så mycket.

Vi behöver inte bara bra hingstar – vi behöver superhingstar

Att aveln i Sverige har sina utmaningar håller Ella med om. Hon konstaterar att det behövs mer kunskap – och rätt hingstar.
– Vi behöver inte bara bra hingstar – vi behöver superhingstar om vi ska hänga med i utvecklingen i Danmark och Tyskland.

Hennes egna hingstval har genom åren ändrats. Med nördigheten har både kunskap och erfarenhet kommit. I dag vet Ella vilka kombinationer hon gillar – och inte gillar.
– Jag tycker det är mer och mer viktigt att få ett hum och hingstarnas temperament, vilket inte alltid är så lätt. ”Word of mouth” kan ibland vara till hjälp, men inte sällan kan det vara färgat av enstaka avkommor eller händelser och det är inte alltid pålitligt.

Hon uppmuntrar fler att hålla både öron och ögon öppna när de är intresserade av hingst. Att fler stoägare borde mer aktivt höra sig för hur avkommorna verkar, se hingsten live på bedömning, tävling eller uppvisning,
– Jag vill ha en modig och självsäker hingst. Visst vill vi ha vackra hästar med mycket framdel och aktion, men hela hästen måste hålla ihop. Travar hästen symmetriskt, hur ser rytmen i hästen ut. Idag blir det ingen tävlingshäst av en häst som inte kan slappna av och skritta till exempel. 

Det ligger eftertanke kring besluten, men känslan finns alltid med.
– I dag är jag mer analytisk, även om jag såklart också går på känsla. Ibland får man gå enbart på siffror och chansa, men då kanske jag väljer ett sto som jag har bra koll på vad hon ger.

Och man får heller inte glömma stona, konstaterar hon. 
– Jag tror alla måste förstå att vi avlar inte för oss själva – vi avlar för rasen. Då måste vi ha vissa kvaliteter, de hästarna vi väljer att avla på de ska ha kvaliteter som vi tror är bra för rasen.

Själv avlar Ella helst på ston som är så pass roliga att rida på så att hon egentligen inte vill sätta dem i avel. Fyra av avelsstona har hon själv ridit.

– När man börjar avla på ston som man har svårt för att rida eller inte tycker om så tycker jag att man är ute på hal is. Vem ska då tycka om att rida avkommorna?

I hagarna på Snäcksjön går avelsston med flera olika stammar.
– Det som de har gemensamt är att de tidigt haft väldigt lätt för sig, de är roliga att rida och snälla. Alla, förutom ett sto, är bedömt i första klass. Det stoet som inte är bedömt i första klass är min fula ankunge som kanske inte är vacker, men hon är en otrolig ridhäst med jättemycket gång och riktigt bra stam, säger Ella som också berättar att i dagsläget är endast ett av stona egen uppfödning.
– Men det hoppas jag blir ändring på de närmaste åren.

Drömmen är att föda upp bra hästar, ett begrepp som innefattar mer än bara pokaler och rosetter.
– De flesta vill väl mer eller mindre avla fram den ena superhästen efter den andra om man har dedikerat sitt liv till avel. Men utöver det, så hoppas jag att alla hästar jag föder upp kan bli trevliga ridhästar, oavsett om de blir superhästar eller inte. Jag försöker ge dem så goda förutsättningar som möjligt för att klara av de krav och förväntningar vi har på ridhästar idag, både fysiskt, talangmässigt och mentalt, säger hon.
– Hästar med stark och hållbar exteriör som fått röra sig mycket under hela uppväxten, som har lätt för att utföra det vi ber om och lätt för gångarterna och som är trygga och stabila mentalt. Så länge de är det, så finns det alla möjligheter för dem att få bra liv som ridhästar. Sen vill jag ju avla hästar som jag själv älskar att rida. 

Framtidshoppen

Bland de 70 hästarna som går på Snäcksjön finns det flera som Ellas hjärta klappar lite extra för. Den ena är Madonna från Snäcksjön (f-19, e Vaki från Österåker, u Glód frá Audsholtshjálegu).
– Hon har varit otrolig från start och det är lite extra speciellt med henne då hon är Glóds sista avkomma och Glód har givit oss fantastiska hästar. Madonna en av våra sista Vakiavkommor. Hon har nog allt jag letar efter i ett blivande avelssto, nu ska hon bara ut och visa vad hon går för, på avelsbanan först och främst.

Den andra är hingsten Stormur från Snäcksjön (f-19, e Þoralfur frá Prestbær, u Hekla från Karlsro). Den bruna hingsten har inget emot att visa upp sig när Ridsport är på besök.
– Stormur är vår första avkomma efter Hekla, som har en äldre avkomma, Heimir från Solhäll som är bedömd till 8,31 och som tävlas av Eyvi, berättar Ella.
– Han är stor, vacker, stark, har gott självförtroende och har otroligt mycket gång. Jag tror att han kan vara en riktigt spännande avelshingst i framtiden. Alla Heklas avkommor ser spännande ut, jag tror att hon kommer visa sig vara ett riktigt stamsto. 

Sen finns det en häst, som ännu inte befinner sig på svensk mark, som Ella tror mycket på.
– Jag har en 4-årig hingst på Island, Messias frá Tvennu (f-20, e Appollo frá Haukholtum, u Mynta frá Tvennu) som sticker ut. Vi köpte mamma Mynta dräktig för fyra år sen och Messias var det första fölet vi fick från henne.

Messias står i träning inför visning hos Ásta Björnsdottir på Arbær.
– Jag var där och tittade på honom när han precis var inriden och blev golvad – otroligt spännande. Man kan ju inte låta bli att hoppas lite extra när det är Landsmót-år också..