Vägen till samling: Svagheter och styrkor

Vad är äkta samling i tölt? Det är som att dansa. Det är lätt och roligt. Det finns ingen spänning. Du blir som en med din häst. Han bär upp sig graciöst och känns lätt, mjuk och lätt i kontakten med handen. Han är välmusklad och använder kroppen korrekt, använder sina bakben korrekt – och du är inte i vägen.
– Det är idealet, i alla fall.

Det här är andra delen av en serie artiklar som är baserade på en serie clinics som jag höll under 2020 på min gård, Solheimar Farm, i Vermont. Under dessa clinics, kombinerade jag min kunskaper som Centrerad ridning level 2-instruktör tillsammans med min islandstränarutbildning och mina 35 års erfarenhet av islandshästar. Min träningsfilosofi baserar sig på att se till att ryttaren blir såpass balanserad och lätt så att hästen får de bästa förutsättningarna till att vara sitt bästa jag.

Äkta samling tar år av arbete

Jag kallade dessa clinics för ”Vägen till äkta samling” – för att nå samling med islandshäst är en lång process. Om vi rider i tölt, då är vi på väg, Vi är närmare samling med vissa hästar, och längre i från med andra. Vi kommer heller inte komma till äkta samling bara med hjälp av ett par clinics eller artiklar. Äkta samling tar år av arbete. För många hästar, äkta samling kanske inte ens är möjligt. Men alla hästar kan nå en bit på vägen mot äkta samling. De små stegen att lära hästen att bära sig själv korrekt under ryttare, det kan vara det avgörande mot ett långt och hälsosamt liv.

En liten sammanfattning

I min första artikel förklarade jag hur hästens fysiska förutsättningar och karaktär kan påverka hur lätt den har att lära sig samla sig korrekt. Låt mig ge dig en snabb sammanfattning.

Den ideala hästen för samling har en lång och smidig hals som är tunn där den går över mot huvudet och ganaschen. Nacken böljar ner mot ryggen som är bred och naturligt välmusklad. Manken är hög och bogarna välvinklade så det är inte ett jättejobb att få hästen att lyfta sig i fronten. Länden är mjuk och rörlig och dess bakbenen vinklar sig naturligt under den. Om din häst saknar någon av dessa punkter för en perfekt exteriör, så kommer samling att vara svårare för den.

Låt oss säga att du har en häst med den perfekta exteriören, men så har den dåligt lynne. Den vill inte samarbeta och är temperamentsfull. Den är ingen arbetsnarkoman och vill inte arbeta sig förbi de tuffare bitarna. Samling kommer vara svårt för den hästen också. Hästen med den perfekta karaktären kommer arbeta med dig i stärkande och lösgörande övningar dagarna i ända. Den kan bli världsmästare, men alla hästar kan inte bli världsmästare.
De etiska riktlinjerna i vår relation med hästen är

• Tålamod
• Medkänsla
• Repetition
• Förståelse

Innan vi sätter ett mål med samling med vår häst, måste vi förstå vad hästen är kapabel till. Ställ frågan till dig själv: Vad är realistisk att kräva av min häst med tanke på våra förutsättningar som ekipage?

Ryttaren

I förra artikeln, berättade jag också om vad som krävs av ryttaren. Jag vill gå in djupare på det nu. Samling kräver balans, smidighet, avslappning och korrekt och effektiv kroppskontroll, och att förstå relationen mellan häst och ryttare.

För det mesta är det vi ryttare som är problemet. Vi begränsar hästen och stör hästens balans.

Jag ska berätta om när jag tävlade min hingst Parker frá Sólheimum en gång. Han fick lite vinnarskalle och började trycka på ordentligt i galoppen. Vi var i final, med andra hästar på banan, och jag kände hur han började ladda. Jag började tänka ”Oj, det här kommer bli katastrof. Jag kommer rida över allihop.” Jag började spänna mig. ”Det här kommer inte bli bra”. Jag höll andan och fick lite lätt panik inombords — och vad sa jag då med min kropp? Parker laddade på mer och mer, tills jag till slut tog ett djupt andetag och andades ut ”aaah”. Och i samma sekund sa han ”aaaah” och fortsatte ”damen, du höll på att skrämma skiten ur mig”. Jag började andas och vi kunde slutföra en harmonisk ritt.

Domaren på tävling hade såklart uppmärksammat vår spänning och kom fram efteråt och sa ”Jag trodde det inte skulle sluta väl, men sen var det som att pyste ur luft ur en ballong”.

– Och det som höll på att hända var mitt fel som ryttare. Det spelar ingen roll vem du är, eller vilken nivå du rider på, du får inte glömma att andas.
Ryttaren är en spegelbild av sin häst. Jag kan sitta upp på din häst och känna var du brister som ryttare. Vem berättar det för mig? Jo, din häst.

I balans

I den förra artikeln så beskrev jag några klassiska dressyrövningar som jag arbetar med för att träna min häst mot samling. De flesta av dem arbetar med att isolera vissa delar av hästens kropp. Vad betyder det?

Jag menar inte att vi ska ta en häst och dissekera den som en groda. Det jag menar är att vi ska kunna flytta bogen hit eller dit. Kunna flytta bakbenen hit eller dit. Målet är lösgjordhet. Om hästen inte är lösgjord kan inte samlingen komma igenom kroppen. Om hästen är stel eller spänd någonstans, stannar samlingen där.

Vad gör en häst stel eller spänd? Ta bakdelsvändning till exempel. I denna övning stannar hästens inre bakben på samma ställe, det rör sig upp och ner, men det flyttar sig inte. Hästens framdel rör sig sedan runt bakbenen.

Är detta naturligt för hästar? Fundera på, vad gör de när de leker i hagen? De ställer sig på bakbenen, de kastar sig runt.
Men nu är vi på ryggen och ber dem att göra samma sak, hur påverkar det?
– Vi påverkar deras balans.

De vet inte riktigt hur de ska balansera sig

Ofta när jag börjar rida unghästar, så är det lite som att de har ibland har glömt att de har bakben. De blir en enhet och när du ber dem att vända sig känns det som de ska ramla. Deras hovar blir nästan som klistrade mot marken. De vet inte riktigt hur de ska balansera sig. Du behöver påminna dem att de faktiskt kan använda sina bakben när du sitter på, med andra ord så behöver du lära dem att hitta sin balans igen.

Rannsaka dig själv

Som ryttare är vi ofta inte speciellt balanserade själva. Vi sitter ofta inte välbalanserade och korrekt. Och är vi obalanserade själva så kan en övning som bakdelsvändning blir jättesvår – för att ryttaren snarare stjälper än hjälper.

Till exempel. Min högersida är väldigt dominant och som ryttare begränsar det mig. Så jag tvingar mig själv att arbeta med min vänstersida, jag borstar tänderna med vänster hand – fast det känns jättekonstigt. Jag tvingar mig att göra saker med min vänstersida som känns främmande och svåra för att bli mer liksidig. När jag rider påminner jag mig själv om min vänstersida.
Det kan finnas fysiska begränsningar som hindrar oss från att använda våra kroppar korrekt. Många av mina elever går till kiropraktor eller massör regelbundet, de gör yoga eller tränar på annat sätt. Du behöver som ryttare göra något som tränar dina muskler även vid sidan av hästen.

Det är anledningen till att jag själv undervisar i centrerad ridning, vi kan förstå konceptet av samling, men våra kroppar kan inte alltid utföra det.

Centrerad ridning

I centrerad ridning är den första du får göra, att känna efter, inom dig. Att bara släppa alla måsten, bara sitta där och känna hästen bära dig. Bara känna efter. Alldeles för ofta, glömmer vi att göra det. Vi är så uppe i våra tankar av ridning att vi glömmer hästens kropp under oss.

För er som är bekanta med centrerad ridning sen tidigare är byggstenarna centrering, andning, mjuka ögon och byggklossarna ingen nyhet. Så här tänker jag kring dem:

• Centrering är ett sätt att vara i balans. När du hamnar ur balans, blir du ocentrerad, du behöver komma i balans igen. Jag gör detta 100 gånger om dagen, hittar mitt centrum. Hittar centrumet i min sits, för när du är på en häst måste du konstant centrera dig själv.
• Andningen är nyckeln. Du behöver andas dig ner i din sits, du behöver andas så benen faller ner längs hästens sida. Du behöver andas ut din spänning, precis som min hingst Parker berättade för mig.
• Du behöver ha mjuka ögon, inte fokusera som ett lasersikte. Du behöver ta in din omvärld.
• Din kropps byggstenar ska staplas som lego. Du sätter dina fötter mot jorden, därefter dina ben på fötterna, därefter din överkropp på dina ben, sedan dina axlar på din överkropp, och sen huvudet centrerat över axlarna. När byggstenarna hamnar snett så blir det instabilt. Så du behöver hålla koll och ställa dig frågan ”är min byggstenar rätt staplade?”

Att uppmärksamma våra egna kroppars styrkor och svagheter är ett viktigt steg på vägen mot samling. Det enda sättet du kan arbeta med din häst kropp är genom att din egen kropp är på plats.

Vi behöver lära oss att rida med hela vår kropp

Nu går vi tillbaka till bakdelsvändningen. När vi fokuserar på en kroppsdel, att flytta hästens framdel kring sin bakdel, ska vi då göra det genom att dra i tygeln och dra hästen runt?
Nej. Vi ska använda alla våra hjälper, inte bara våra händer.
Så vad har vi för hjälper? Vi har två sittben, två ben, två lår, två knän, två smalben, två anklar och tio tår. Vi har två axlar, två armbågar och ett stort centrum. Vi har massor med hjäper.

Hur använder vi dem allesammans så övningen blir mer som i ett flöde? Så det inte känns som vi på ett mekaniskt sätt tvingar hästen att röra sig? Medvetenhet och övning. Vi måste träna på att arbeta med vår kropp i harmoni med hästen. Vi behöver lära oss att rida med hela vår kropp.

Rida som ett X

Jag är ett stort fan av krysset. Att du tänker som två diagonala linjer som går från dina skulderblad ner till motsatta sidas sittben och sen ner för benen. Till att börja med så hänger dina ben ner från din höft. De ska vara som en filt som du draperat på hästen, de smälter samman med hästen.

Ta sedan den nedre delen av ditt högra skulderblad och släpp ner det mot ditt vänstra sittben, sen släpp ner ditt vänstra sittben mot ditt vänstra ben. Ta sedan nedre delen av ditt vänstra skulderblad och släpp ner det mot ditt högra sittben, släpp sen ner ditt högre sittben ner mot ditt högra ben. Det är ditt X. Det sker inombords, skulle jag se dig rida skulle jag inte se dig göra det. Du släpper inte din ram, men du ska rida på ditt skelett, inte med dina muskler.

Nu när din häst drar i tyglarna, då drar du inte tillbaka. De kan inte dra om du inte drar. Det du gör istället är att andas, centrera dig i mitten av din sits och lyft tyglarna rakt upp lite – samtidigt som du håller dina armbågar vinklade och stabila bredvid dina höfter. Och tänk på ditt X.

Du låter trycket från din högra hand flöda upp mot ditt högra skulderblad, sen flöda ner till ditt vänstra sittben och ner mot marken. Du låter trycket från din vänstra hand flöda upp mot ditt vänstra skulderblad, sen flöda ner till ditt högra sittben och ner mot marken.

Om du låser eller spänner din hand – så stannar rörelsen där

Du påminner din häst med skänkeln att gå framåt. Det betyder inte att den ska kasta sig framåt utan den använda sina bakben, du kanske behöver påminna den. Så här tänker du:
Föreställ dig att dina sittben har små sugkoppar i slutet. Dessa sugkoppar är sammankopplade med hästens bakben. Föreställ dig hur energi flödar genom ditt X i en annan riktning: framåt. Använd sedan ditt högra sittben att ”suga upp” hästens högra bakben och låt energin flöda mot ditt vänstra skulderblad och ner i din vänstra hand.
Använd sedan ditt vänstra sittben att ”suga upp” hästens vänstra bakben och låt energin flöda mot ditt högra skulderblad och ner i din högra hand.

Låt inte flödet stanna där. Energin måste måste komma ända från hästens bakben, genom din kropp fram till hästens mun. Om du låser eller spänner din hand – så stannar rörelsen där. Om du vrider din handled – så stannar rörelse där. Om du spänner dina biceps när du håller tyglarna – stannar rörelsen där.

Har du någonsin sett den isländska ryttaren Jakob Svavar Sigurdsson rida? Om inte, ta några minuter och titta på videon nedan.

Du ser detta flöde i honom. Det är som en våg som går genom hans kropp och det finns ingenstans där vågen stannar.

Eftergiften

En väldigt viktig del i att vara en följsam ryttare som Jakob Svavar Sigurdsson är att följa den naturliga rörelsen i hästens nacke. När hästen vill länga nacken när den rör sig, måste vi följa med den – men vi kommer inte bara ge den tyglarna. Men vi står inte emot hästens rörelse heller. Vi påminner bara hästen om var gränserna går.
Och hur påminner vi? Återigen, vi använder oss av alla våra hjälper, inte bara handen.

Låt oss gå tillbaka till en övning som jag skrev om i första delen av den här serien. Övningen där en person spelar ryttare och håller i tyglarna, och den enda personen spelar häst och håller bettet i sina två händer och ger feedback till ryttaren.

Jag lär mina elever att hålla tyglarna så tummarna är högsta punkten och vinklar dem så de blir som små tak. Tyglarna löper hela vägen mellan ringfingret och lillfingret, så tyglarna rör vid handflatan. På det sättet så hindrar tummarna hästen från att själv ta mer tygel, medan de övriga fingrarna kan stänga sig och säga ”nej” eller öppna och ge eftergift och säga till hästen ”tack så mycket”.

Om du och din stallkompis provar denna övning hemma, se till att ni byter om så att du kan känna skillnaden mellan en sån enkel grej som att öppna och stänga handen. Det är subtila signaler, men om du håller i bettet kommer du känna eftergiften. Med stängd hand känns det ganska tight, för att ryttaren säger ”Nej”. Sen öppnar jag bara handen, jag gör ingenting annat. Jag ändrar inte handens position, mina händer är precis där de var innan. Allt jag gör är att stänga och öppna mina fingrar och det är tillräckligt. Det är en enormt skillnad för hästen.

Men det är inte hela eftergiften. Eftergiften kommer inte enbart från handen. Den kommer ända från mellan mina skulderblad. Om du sätter din hand på en ryttare rygg, du kan testa det när en ryttare sitter på en stol, kommer du känna eftergiften där, mellan skulderbladen.

Föreställ dig att du har stort kardborreband på baksidan av din jacka, och att du har spänt dina tyglar där, mellan dina skulderblad. Dessa tyglar är i sin tur gummiband. De är fasta men elastiska. De löper från mitten av din rygg, hela veckan längs dina armar ner till dina fingrar. När du ger en eftergift, föreställ dig att det kommer bakifrån ända från mitten av din rygg.

Axlarna

Har du någonsin avslutat ett ridpass och känt dig trött i axlarna? Då har du hållit emot hästens rörelse med dina skulderblad. Du har inte gett den en ordentlig eftergift på hela ridpasset.

Förr brukade jag vara trött i axlarna hela tiden efter jag hade ridit, så jag blev tvungen att fråga mig själv ”Vad håller jag på med?”.
Eller när jag är kall jag kurar ihop mig så glömmer jag att släppa musklerna i min rygg. Jag får påminna mig själv om vartifrån eftergiften kommer. Om jag börjar känna mig trött i axlarna, då får jag påminna mig om att slappna av. Centrerad ridning har hjälpt mig många saker, ömheten i mina axlar har minskat avsevärt sen jag blev mer medveten om min kropp och lärt mig hur jag ska använda min kropp korrekt.

Jag går in i mig själv och tillåter mig att känna efter hur jag rider

Det är enkelt att sitta på en stol och utropa att ”jag känner det!”. Sen sätter du dig på din häst och allt händer på en och samma gång och du kan hamna i ett läge där du upplever att du inte känner något alls. Så vi behöver ta en stund när vi sitter på våra hästar, stanna till och låta det ta tid att känna in. Det är inte enkelt. Jag kan känna av min högra sida, men min vänstra sida kan vara svårare. Men när jag släpper ner mina skulderblad är det lättare att känna.

Numer när jag sitter upp på min häst, skakar jag loss och jag slappnar av. Jag andas ut. Jag samlar upp mina tyglar och känner mina skulderblad. Jag låter min häst skritta på, sen tar jag upp en lätt tygelkontakt och följer hästens rörelse. Jag följer och tillåter mig att känna efter – vänta, jag känner lite mer spänning på den sidan och då släpper jag den handen. Jag går in i mig själv och tillåter mig att känna efter hur jag rider. När jag själv är lösgjord och balanserad, då är jag redo att be hästen om samling.

Ramen

Låt oss säga att vi är färdiga med våra övningar och vår häst är lösgjord. Låt oss säga att vi har lärt oss använda alla våra hjälper och att våra ryttarkroppar är lösgjorda och vi är i harmoni med vår häst.

För skapa samling måste vi behålla hästen inom vad jag kallar för ramen. Vi sätter hästen ”i ramen”, inom fyra inbillade väggar. Alla fyra ben måste vara inom dessa väggar. Det betyder att hästen måste vara innanför våra hjälper.

När jag får en häst för träning och jag börjar med att skapa ramen. Då sätter jag skänkeln där och säger att ”du får inte gå emot min skänkel, du får hålla dig innanför.” Jag tar tyglarna och förklarar för hästen att ”du får inte ta tygeln eller dyka framåt, du får vara med mig.”

Det finns en del hästar som blir upprörda över detta. Det som är viktigt då är att bara vara där och själv inte bli upprörd. Jag brukar jämföra det med barn som blir upprörda när de inte får som de vill och slänger sig på golvet och skriker. Som förälder i det läget är det mest effektiva inte att skrika tillbaka. Du säger nej, och väntar.
Så allt jag gör med dessa hästar är att enkelt säga nej och vänta, utan spänning, till slut säger hästen ”Okej, men jag kan nog tänka mig att vara med dig”.

I början är det en större ram

Är ramen statisk? Nej, det är ju en fiktiv ram och den måste vara i rätt storlek för att hästen ska känna sig bekväm i den och inte klaustrofobisk. I början är det en större ram. När hästen börjar förstå innebörden av samling och fysiskt klarar av att bära mer vikt på sina banben, då kan vi göra ramen mindre.

Hur gör jag då för att få hästen att känna sig bekväm i ramen? Även om jag säger ”nej, stanna i ramen” så är jag fortfarande smidig och följsam som ryttare. Jag klämmer inte. Jag tillåter hästen att länga sin nacke, lyfta sin rygg, få bakbenen under sig och länga hela sin kropp.

Glöm inte, att det handlar om oss ryttare. Det spelar ingen roll vad vi vill göra med vår häst, vi måste först arbeta med våra egna kroppar. Innan vi ens kan påbörja resan mot samling måste vi bli en med vår häst. Nyckeln är att själva vara lösgjorda och vara medvetna om våra svagheter och styrkor.

Hur långt du och din häst kan komma på vägen mot samling beror på vad din häst klarar av – fysiskt och psykiskt – och hur väl du som ryttare kan använda din kropp i harmoni med hästen.

Detta är den andra delen av tre, sista delen publiceras om en vecka.
Artikeln är skriven av: Sigrún Brynjarsdóttir
Illustrationer gjorda med inspiration från Margot Apple.
Publicerat med tillstånd av The Icelandic Horse Quarterly, ©2020 USIHC