Vägen till samling: Stabilitet och gränser

Innan coronapandemin slog till hade jag serie med clinics på min gård Solmheimar farm i Turnbridge, Vermont. I dessa clinics kombinerade jag Centrerad ridning med min kunskap om tölt, som är en kunskap som sträcker sig nästan 35 år.  Min filosofi är djupt rotad i att ryttaren måste tränas till att bli balanserad och lätt för att hjälpa hästen att bli sitt bästa jag.

I de två tidigare artiklarna har jag berättat om hur jag ser på hästens förmåga att lära sig samling, jag har delat med mig av några klassisk dressyrövningar jag använder för att lösgöra hästen och för att sätta den i ”ramen” och hur ryttaren kan åstadkomma flow. Bland annat.

När coronapandemin kom frågade mina elever Nancy Brown och Chuck Fergus mig om jag kunde fortsätta hjälpa dem längs vägen mot samling. Den här artikeln är baserad på lektionerna jag hade tillsammans med dem.

Äkta samling tar år av ansträngning och arbete. Beroende på hästens exteriör och lynne kanske det inte är möjligt alls.

Men vill vi rida våra hästar i tölt, behöver vi följa vägen mot samling. Att ta steg mot samling lär hästen att bära sig själv korrekt med ryttare på ryggen och öppnar upp möjligheten för hästen för att få ett långt och hälsosamt liv.

Den ultimata samlingen

Vad är målet under vägen till samling? Vad är den ultimata samlingen? För mig är det när hästen trampar under sig med sina bakben så mycket den kan, alltså så mycket hästens styrka, balans och flexibilitet klarar.

Så, detta kommer vara olika för olika hästar, och olika för samma häst vid olika tidpunkter i dess liv.

Kan vi helt förändra hur hästen trampar under sig? Nej. Varje häst har ett viss mått av flexibilitet. Kan vi öka undertrampet? Ja, genom att använda övningar som får hästen att stretcha sina ben. Vi kan träna hästens balans lite i taget, lär den att sätta vikten bakåt och använda bakbenen mer. Vi kan öka hästens styrka på samma sätt, genom att lära den att använda rätt muskler.

Men de rätta muskler får man inte genom att dra ihop hästen i tölt. De rätta musklerna aktiveras inte av att ryttaren trycker ihop hästen i en form med muskelkraft. När en häst går emot bettet, sänker den sin rygg och och bakbenen kommer inte vinkla sig korrekt under den. De rätta musklerna kommer bara aktiveras när vi ryttare, använder vårt säte och våra skänklar på ett korrekt sätt genom att driva hästens bakben under den så att den kan lyfta sig i fronten.

I början är lådan större och luftig

För att träna samling så brukar jag bryta ner det i tre stadier. Först måste vi se till att hästen är lösgjord och genomsläpplig i sidorna och att vi kan flytta både bakdelen och framdelen separat. Sen, för att hålla hästen rak, så måste vi ha mycket energi framåt, Det tredje är att vi måste skapa en fiktiv låda. I början är lådan större och luftig – vi ber inte hästen runda sig så mycket. Vi vill heller inte att hästen ska gå bakom hand, det gör att den sänker manken och lämnar bakbenen bakom sig. Att bara använda våra tyglar är därför inte svaret. Vi kan driva bakbenen under hästen för att lösgöra bogarna. När hästen blir starkare, mer flexibel och bättre balanserad kan vi göra lådan mindre och så småningom ställa högre krav på överlinjen.

Den döda handen

Vad som är viktigt i ovanstående scenario är din tygelkontakt. Jag tycker tygelkontakt kanske är det svåraste med ridning. Vad för typ av kontakt har vi? Om det är för mycket, då är det inte bra. Är det för lite, nej då är det inte heller bra. Hur vet man att det är korrekt kontakt?

Här finns en övning som jag tycker mycket om, den har sin grund i den centrerade ridningen. Den kallas ”den döda handen”.

Ta fram en hand och gör den ”död”, alltså totalt avslappnad. Låtsas att din andra hand är hästen. När ”häst-handen” drar i de första två fingrarna på den ”döda handen”, kan du känna det ända upp mellan dina skulderblad. Det du känner då är hästen som frågar om att få komma ner och fram till bettet. Om du inte känner det, försök slappna av i musklerna. Börja med att länga din egen nacke, du måste öppna upp möjligheten att känna området mellan dina skulderblad. Andas in i den känslan.

Därefter, låt en vän vara hästen. Håll i din väns hand som om du höll i tygeln. Sätt dig rakt och låt dina höfter hänga ner. Centrera dig själv och låt din vän dra i din hand några millimeter framåt och sen tillbaka. Dra inte tillbaka din hand utan låt din vän föra tillbaka din hand. Du gör ingenting, du ska vara helt neutral. Kan du känna rörelsen mellan dina skulderblad? Andas och slappna av tills du känner det.

Nu: Säg till din vän att bli en häst som tar bettet och drar hårdare i tygeln. Du kommer nu behöva sluta vara neutral och centrera dig själv. Låt inte din vän räta ut din armbåge. Hon har fortfarande bara tillåtelse att röra dig framåt några millimeter och sen tillbaka. När vännen drar för hårt, föreställ dig att du har en vikt som går från tricepsen ner i dina armbågar. Andas, placera dina skulderblad över dina sittben. Mjukna i ryggen och ha mjuka ögon.

Din vän, eller din häst, måste känna att den behöver stanna i din hand och bli bekväm där, Om kontakten är för lös så är det som att hålla i en sladdrig nudel – inte så trevligt. Din vän, din häst, ska inte vilja gå emot dig utan bara finna sig i kontakten.

Testa detta med båda dina händer. Det kommer hjälpa dig att förstå att energi inte betyder hastighet.

Att rida som ett kryss

Vad menade jag i den övningen med att centrera dig och jorda dig? Det är delar av vad jag kallar att rida som ett kryss. Jag introducerade det här begreppet i del två men jag ska gå in på det lite mer nu.

Vad betyder att rida som ett kryss? För att rörelsen ska kunna gå igenom hästens kropp måste den också gå genom ryttarens kropp. Tölt är en gångart med mycket spänst, den är flytande. Hästens rygg rör sig som våg och alla muskler arbetar. För att rörelsen ska kunna flöda från bakdelen och framåt och in i kontakt, måste rörelsen flöda genom din kropp. Det flödar upp genom din högra höft till ditt vänstra axel och likaså på andra sidan. Det går sen genom armarna ner förbi armbågen, ner genom under armen ner i din hand. Om du spänner sig eller håller fast – var som helst – så kommer rörelsen att stanna där.

Det är därför många har så mycket problem med tölt

Det är därför många har så mycket problem med tölt. De stannar rörelsen utan att de förstår att det är de själva som gör det.

Så vad kan vi göra för att hjälpa hästen att tölta bättre? Först så måste vi fundera på var i vår kropp som vi spänner oss, var håller vi emot. Var i ryttarens kropp stoppas rörelsen?
Att rida som ett kryss betyder att rida med skelettet, det betyder att du inte kortar eller spänner några muskler för att hindra hästens rörelse.

Jordning

För att kunna rida på det sättet, så måste du först vara jordad. Min tränare, Lucille Bump, sa en gång att Sally Swift, grundaren av centrerad ridning, hade tankar på att jordning skulle bli en av byggstenarna. Men sen insåg hon att jordning är en central del i alla byggstenar. Alla fyra byggstenar i centrerade ridning: andning, mjuka ögon, byggklossarna och centrering kräver jordning. När du andas ordentligt så jordar du dig själv. När du har mjuka ögon och inte använder ögonen som ett lasersikte så jordar du dig själv. När du staplar dina byggklossar, dina skänklar, höfter, axlar och huvud, så jordar du dig själv. När du centrerar dig, då jordar du dig själv. Jordning är centralt för alla moment, det kan inte vara en egen byggsten.

Jag föreställer mig att mina sittben har sugkoppar

Så här gör jag. När jag först sitter upp på min häst så ser jag till att bara slappna av och låta mina ben hänga ner från höfterna. Jag föreställer mig att de är som en filt som hänger ner, draperad över hästen, och följer med i rörelsen. Jag föreställer mig att mina sittben har sugkoppar som sitter fast i min hästs bakben och jag föreställer mig att mina fötter har fått rötter ner i jorden.

Som många människor, så är det jag egentligen vill göra är att stå i min stigbyglar – att skjuta i från istället för att vila i dem. Men stigbyglarna är en rörlig sak, de följer med i hästens rörelse. Så istället brukar jag tänka att jag använder rullskridskor. Om du har rullskridskor på dig och du lägger tyngden på tån, vad händer då? – Du ramlar på näsan. Om du lägger tyngden bakåt, vad händer då? Du ramlar på rumpan. Det är inte balans, eller hur? Balans är när du lägger vikten på mitten av din fot.

Att vara jordad och avslappnad även i underkroppen är en viktigt eftersom dina sittben och dina ben hjälper hästen att få bakbenen under sig. Det är där töltrörelsen startar.

Jag har upptäckt, att för mig, så är nyckeln till jordning att hålla mitt knä böjt och mjukt som en stötdämpare i en bil. När jag har ett ”tungt knä”, när det känns som jag går på mina knän så rör sig min kropp trevligt, mjukt och min häst töltar rent. När mitt knä är rakt och tungt så blir allt spänt, jag tappar min hästs bakben. Då får jag en häst med en spänd rygg och passtaktig eller travtaktig tölt.

Så innan jag börjar med mina dressyrövningar, volter eller vad som helst så börjar jag alltid med att värma upp mig själv genom att låta hästen bära med mig. Mina muskler får en liten paus och jag låter hästen värma upp mig och få mig lösgjord. Det är ett bra sätt att upptäcka var i min kropp som jag är spänd och var i min kropp som hästens rörelse stannar av. Om min häst börjar luta sig åt höger, vad betyder det? Antagligen betyder det att jag är låst i min högra höft och att hästen inte får möjlighet att röra sitt högra bakben.

Så när jag först sitter upp på min häst, så försöker jag verkligen att släppa taget och slappna av. Det här är en svår sak för mig, för jag är ett kontrollfreak. Men det är väldigt viktigt att våga slappna av och följa rörelsen.

Gränser

Så snart jag är mjuk och uppvärmd så börjar jag att sätta gränser. Jag börjar göra ”lådan”. Jag ser till att sätta mina händer där de ska vara, strax över manken, så att jag kan ha armbågen böjd framför höftleden. Jag tänker på att min handled är mjuk och följsam för om jag spänner mig i handleden kommer detta gå rakt in i hästen.

Jag låter min häst skritta och jag tänker på rörelsen från hästens högra bakben som flödar diagonalt genom min rygg upp till min vänstra axel, ner till min vänstra arm, genom min armbåge, genom min hand och in i tygeln. Jag tänker på rörelsen från hästens vänstra bakben som flödar upp genom min rygg till min högra axel, ner till min högra arm, genom min högra armbåge, genom handen och in i tygeln. Men jag låter inte hästen falla igenom tygeln – jag sätter gränser.

Hästen blir samlad och dansar fram

Vad är mitt mål? Jag vill att hästen ska sätta sina bakben under sig och att den rörelsen ska flöda genom hela min kropp och in i mina händer. Mina stadiga händer sätter gränser så att energin stannar i hästen. När bakbenen kommer under hästen så lyfter den sig i manken. Hästen blir lätt, hästen blir i uppförsbacke. Hästen springer inte runt i framvikt. Det jag söker efter är en häst som bär sig själv. Självbärighet betyder att hästen använder sina bakben, lyfter sig i fronten men tygelkontakten är mjuk. Hästen blir samlad och dansar fram.

Så fort jag satt gränser gör jag mig redo att rida en åttvolt. Jag börjar med att tänka på att få hästen att gå fram. Jag tänker framåt – för att utan energi framåt så har vi egentligen inget att jobba med. Men framåt betyder inte snabbare. För att skapa en bra kontakt genom hästens kropp brukar jag använda mig av en övning med långsam skritt på en mindre volt, jag använder mycket energi och kvicka hjälper i handen och jobbar med böjningen i hästens revbensbåge.  Så fort hästens bakben går framåt och in under så möter jag upp med yttertygeln.

Jag inbillar mig att jag knutit en tunn tråd mellan hästens vänstra bakben och dess högra framben, och en annan tråd mellan dess högra bakben och dess vänstra framben. Om hästen faller isär, kommer tråden mellan diagonalerna att gå sönder. Så då får jag börja om med att knyta en ny tunn tråd. Jag saktar in hästen genom att släppa ner mitt centra, göra halvhalter, be om mer energi och ha en stadig hand, tills hästen väljer att ta kontakt med bettet. Så fort hästen har en ärlig kontakt till bettet kommer distansen mellan fram- och bakben att bli kortare. Hästen kommer att runda sin överlinje börja aktivera de musklerna som krävs för samling.

När en häst är precis i början till korrekt samling, så behöver de inbillade trådarna vara väldigt långa. Ju närmare samling man kommer, desto kortare blir trådarna. Men glöm inte att trådarna skapar en förbindelse mellan diagonala ben. Du vill att hästen ska trampa under sig. Tölt må vara en lateral gångart, men hästen måste kunna balansera hela sin kropp – och din – på varje enskilt ben.

Mitt mål är skapa förbindelse

Det är också viktigt att behålla ramen och att hovarna inte går ”utanför lådan”. De ska röra sig i en rak linje, och inte gå utanför de gränserna jag satt. Rakriktning är viktigt. Mitt mål är skapa förbindelse mellan diagonalerna. När jag går på en volt i vänster varv, så skapar jag en förbindelse med vänster bakben med höger framben. Jag påminner hästen om att aktivera sitt inre bakben med hjälp av min skänkel och möter upp med ytterhjälperna. Om ytterhjälperna inte är på plats kommer hästen att sluta följa volten, tappa balansen, rusa och hamna på framdelen.

Den vanligaste anledningen till att en häst rusar iväg är att du har tappat bakbenen. Då behöver du var tydlig med gränserna på motsatt tygel. Så tappar du höger bakben, betyder det att hästen lagt sig på vänsterbogen. Du måste sakta ner eller göra en halvhalt för att få med dig bakbenet igen. Samma sak åt andra hållet.

Vad gör yttertygeln? Min yttertygel hindrar hästen från att ramla utåt eller skjuta ut ytterbogen. Om du tappar yttersidan har innersidan ingen möjlighet att hinna med, du har då klippt den tunna tråd mellan diagonalerna och hästen tappar balansen. Det betyder att yttertygeln måste vara väldigt stadig. Det är också viktigt att samtidigt som yttertygeln sätter gränser måste den vara välkomnande. Hästen ska känna sig bekväm i att söka kontakt med yttertygeln.

Stabilisera

Nyckeln är, ursäkta att jag tjatar, kontakt. Så hur ser du till att dina händer är stadiga och att du inte hela tiden ändrar din tygelkontakt?

Svaret är jordning. Du jordar dig själv genom att släppa dina muskler och hitta din balans. Låt dina armbågar kännas tunga, mjukna i handleden. Tänk på ditt kryss. Hur stabiliserar just du ditt kryss? Släpp ner dina axlar, läng din egen nacke och räta upp dig. Ditt huvud ska kännas löst och ledigt på nacken.

Släpp ner ditt högra axel mot din vänstra höft. Släpp ner ditt vänstra axel mot din högra höft, men stanna inte bara där. Släpp ner genom dina knän, mot dina fötter som rotat sig mot marken. Känner du jordningen?

Om din häst drar i vänstertygeln släpp ner din vänstra axel mot din högra höft och stabilisera. Om din häst drar i högertygeln släpp ner din högra axeln mot din vänstra högt och stabilisera. Använd ditt kryss.

Allt du behöver göra är att stabilisera dig själv. En ostadig form betyder att hästen inte hittat sin balans. Du behöver vara stabil så hästen kan hitta sin balans. Om du börjar guppa åt något håll så kommer den aldrig hitta sin balans. Men om du håller dig stadig och jordad kommer hästen hitta balansen. Det här är inget du gör en gång, när du sitter upp på din häst. Du behöver jorda dig själv tusentals gånger när du rider din häst, varje gång du rider.

Till exempel, när jag står på marken, bara står – inte rider. Så behöver jag vara försiktig så jag inte lägger mer tyngd på min högra fot. När jag rider vill jag gärna göra samma sak, det är en av mina svagheter.  Jag använder min högerfot för mycket. Men hästar är väldigt känsliga för vår vikt. Så när jag lägger mer vikt på någon av mina fötter eller något av mina sittben kommer hästen gå åt det hållet. Så jag behöver fokusera på att vara i balans. När jag jordar mig själv så behöver jag fokusera på att balansera mig på bägge mina fötter. Jag behöver fokusera på bägge sittbenen och jag behöver föreställa mig mina rullskridskor.

Jag behöver hela tiden komma tillbaka till det

När jag rider, så händer det hela tiden att tappar mitt kryss. Jag behöver hela tiden komma tillbaka till det, hitta det igen och balansera om mig. Jag måste släppa spänningarna i min nacke och i mina axlar, genom att släppa mina skulderblad, ett i taget diagonalt ner i min höft och sen ner i knät och sen ner i foten. Samma sak, om och om igen.

För om rörelsen ska kunna gå igenom hästen måste den gå genom oss. För om hästen ska kunna tölta, så måste vi fundera var i vår kropp rörelsen tar slut. Hästar kan lösa det även om ryttaren inte är 100 procent perfekt. Men vi måste hjälpa våra hästar, vi kan inte vara perfekta men vi kan alla bli bättre.

När jag började med centrerad ridning, så var det väldigt svårt för mig att släppa taget om mig själv. Men anledningen till att jag hamnade i centrerad ridning är att jag insåg att om jag inte kan fixa mig själv, kan jag inte fixa min häst. Min häst är en spegel av sin ryttare – och den ryttaren, den är jag.

Detta är den sista delen av tre.
Artikeln är skriven av: Sigrún Brynjarsdóttir
Illustrationer gjorda med inspiration från Margot Apple.
Publicerat med tillstånd av The Icelandic Horse Quarterly, ©2020 USIHC