Schweiziska landslagsryttaren om hästvälfärd

Silvia Ochsenreiter-Egli är en schweizisk landslagsryttare med flera mästerskap på sitt CV. Nu senast startade hon på VM i Oirschot tillsammans med Heljar frá Stóra-Hofi (f-03, e Aron frá Strandarhöfði, u Morgunstjarna frá Stóra-Hofi). Hon tycker att islandshästvärlden är på god väg mot en bättre hästvälfärd.
– Det började redan för många år sedan på stora internationella mästerskap, då alla hästar fick genomgå en detaljerad utrustning och bett- och hovbeslagskontroll, säger Silvia Ochsenreiter-Egli.

Men hon upplevde att blodsregeln drogs till sin spets på VM i Oirschot 2017.
– Nästan i varje final blev en eller två ryttare diskvalificerade på grund av den då nya blodregeln. Lyckligtvis övervägdes blodsregeln senare, så du kunde inte längre bli diskvalificerad av till exempel en tagg som skadade din hästs hud under uppvärmningen eller en ytlig repa på huden som inte skadade hästen alls. Regler ska finnas för att skydda hästen från misshandel och hård ridning, men det ska alltid finnas sunt förnuft med i bilden.

Mycket frågetecken kring skoning

Hon tror att det finns mycket man kan göra för att förbättra hästvälfärden för islandshästar.
– Från min synvinkel är vi fortfarande tillåtna att använda för tunga viktboots och det är fortfarande en väldig röra kring hästarnas skoning, särskilt längden på hovarna, även om detta redan ändrats i en bättre riktning. Jag har sett så många dåliga skoningstrick under de senaste 30 åren som jag varit professionellt tävlingsryttare. Ofta leder det till senskador eller ännu värre, bara för att ha en snabb inverkan på hästens sätt att röra sig. Även vikten på islandshästryttare kommer mer och mer in i diskussionen. Men för mig kan en 50 kilo styv och obalanserad ryttare skada en häst mer än en 80 kilo smidig och balanserad ryttare. Men i andra hästdiscipliners ögon kritiseras vi ofta för att ha för långa och stora ryttare på för små hästar.

För att förbättra hästvälfärden tycker hon att framridningen på tävlingar ska kontrolleras mer än det gör idag.
– Hemska saker händer där ibland, säger hon och lägger till:
– Men som tur är händer också många bra och fina saker där också.

Silvia Ochsenreiter-Egli lyfter fram de ständigt utvecklade riktlinjerna i bedömningarna.
– När brandväggarna kom upp var det ett stort plus för mig – men å andra sidan, varför ha brandväggar när vissa domare inte vågar använda dem på mycket framstående och berömda ryttare? resonerar hon.

Tror du att det finns saker i sporten som behöver förändras för att vi ska kunna tävla med våra hästar i framtiden, och i så fall, vad behöver förändras?

– Tja, jag skulle vilja tänka över våra klasser och då kommer till exempel den gamla, men inte inaktuella diskussionen, hur eller om man ska rida passen på ovalbanan. Det tar för lång tid att gå in på detaljer, men det finns alltid utrymme för förbättringar, Gaedingalist är ett bra exempel på nya och hästvänliga klasser. Tyvärr har vi inte detta här i Schweiz eller Tyskland så vitt jag vet.

Silvia Ochsenreiter-Egli efterlyser att ryttare och tränare får upp ögonen för att notera att hästen verkligen rör sig balanserat.
– Med överlinjen upp och rund, aktiv bakifrån och att vi hela tiden söker efter en lätt tygelkontakt. Snabbare och högre är inte alltid bättre. Tränarna måste själva ha en mycket hög nivå för att kunna lära ut detta till sina elever. Och det tar tid. Så ha tålamod och ge dina hästar den tid de behöver för att bygga upp mental och fysisk styrka.

Hon har också en tanke kring att börja använda sig mer av mätbara verktyg för att öka hästvärlfärden.
– Vi skulle också kunna ha ett öga på hur hästarna återhämtar sig efter en final, som man gör i distansridning, där puls och andningsfrekvens kan kontrolleras efter finalen. Något jag tycker borde förekomma på åtminstone stora internationella mästerskap.