Stolta uppfödare om framgångarna på VM

Efter onsdags öppna bedömning stod det klart att Mótor från Smedjan (f-18, e Viking från Österåker, u Minning från Margaretehof) tog silver i klassen för 5-åriga hingstar och storebrorsan Merkur från Smedjan (f-17, e Alfur frá Selfossi, u Minning från Margretehof) tog hand om bronsmedaljen i klassen för 6-åriga hingstar.

Uppfödarna Jesper och Pernilla Eurenius på Smedjans avel var på plats i Oirschot och såg sina hingstar visas fram av Josefin Birkebro och Vignir Jonasson.

Mótor från Smedjan (f-18, e Viking från Österåker, u Minning från Margaretehof) fick totalbedömningen 8,11 med bland annat 8,5 för ridbarhet som 5-åring.
– Vi har tyckt att det kändes bra efter första visningen. Han var fin, men man har en ganska stor förståelse att det blir en lång säsong för en så ung häst. Vi hade inte tränat honom i vintras för en avelsbedömning utan det kom ganska sent när vi kände att ”nu ska vi göra det här”. Så att han fick komma hit, visa upp sig på ett fint sätt gör att jag bara känner mig stolt över honom, säger Jesper som i det stora hela är nöjd men ändå tycker att hingsten kunde höjt sig något under onsdagens öppna bedömning.

– Under den öppna bedömningen tyckte jag han kunde höjt sig i den korta galoppen. Jag tyckte att han var flott och bjöd på sig bra i galopp, men det räcker inte till om inte den korta galoppen är bättre. Men jag är lite förvånad att de inte höjde en halv poäng i alla fall. Sen var han fin i tölt, i traven är han inte tillräckligt stark för att kunna kötta på men man ser att det finns bra kvaliteter. Jag tycker det är kul att se hästen som en framtida sporthäst, jag tror han kommer bli väldigt jämn och jag ser mycket bra poäng i sporten på honom, säger Jesper.
– Sen tycker jag, att även om det är sent på säsongen så kämpar han på. Det säger Vignir och Rebecca också, och det tycker jag är en suverän egenskap.

Under vintern har Pernilla tränat Mótor och drygt en månad innan visningen under våren så skickades han till Vignir. Pernilla berättar att hon ridit Mótor i snitt en gång i månaden för Vignir men hade ett kort uppehåll innan hon skickade hingsten till honom med kommentaren om att hon kände att hingsten blivit mycket bättre i april. En känsla som bekräftades av Vignir.
– Jag är så stolt över att Mótor är så bra nu. I vintras tänkte jag inte ens att han skulle bedömas, sen började allt bara funka. Sen tänkte vi att Vignir kanske kunde visa honom, sen blev vi förvånade över hur bra han var på visningen. Vi hade inte ens lagt honom i pass nästan, jag hade lagt honom en gång lite halvdant hemma – sen fick han 8 för pass på bedömningen, säger Pernilla och lägger till med mycket värme i rösten:
– Han har varit så duktig, han är ju så ung och är på ett så här stort evenemang.

Storebrorsan Merkur från Smedjan (f-17, e Alfur frá Selfossi, u Minning från Margretehof) höjde sig till 8,25 i ridegenskaper under den öppna bedömningen. Han landade på 8,26 i totalbedömning.

– Första visningen var jag ändå väldigt nöjd, det är ändå VM och det är första gången jag avelsvisar en häst på VM. Det är klart att nerverna sätter in och man blir nervös. Sen är han supercool så det är mer jag som fokuserar på saker runtomkring faktiskt, säger Josefin Birkebro som även är delägare i hingsten.
– Vi fick ändå väldigt mycket fina poäng och han var jättebra men jag visste ändå att det fanns lite ner att hämta. Så under den öppna visningen tänkte jag att ”nej nu jäklar, man rider inte så ofta på VM och nu ska jag njuta, visa hur bra han är och gasa”. När de väl började höja, de höjde första sträckan i pass, sen applåderade folk när han travade, sen galopp så höjde de det så hade vi bara skritt kvar så höjde de det då var man bara såhär ”Yiha!”. Den andra hästen bara sprang iväg och Merkur brydde sig inte, säger en upprymd Josefin Birkebro.
– Det var så roligt, det var så rolig stämning och han vara bara så med mig. Jättelugn och lyssnade bra på mig, det var jätttekul.

Att visa häst på VM är en speciell känsla. Josefin berättar att hon haft bra stöd av Heimir Gunnarsson som ledare för avelslaget men också av Eyjolfur Thorsteinsson som stöttat henne under visningen. Under avelsbedömningen är det tillåtet att rida med öronsnäcka.
– Jag har haft honom i öronen både på första och andra visningen. Vi brukar prata med varandra så det blev lite som en vanlig ridtur. Det blev mycket mer avslappnat och det är skönt att ha någon från sidan som kan berätta hur det ser ut. Det är mycket som handlar om peppen, man kan ju inte ändra så mycket på banan men bara att ha stödet betyder mycket, säger Josefin.

Under visning var det ett par spända uppfödare som kollade och gladdes med Josefin Birkebro.
– Jag blev så glad för passpoängen, jag tycker han är värd för man ser att han har så bra passkvalitet. Han är så fin så jag var nästan mest glad för Josefins skull att hon fick till allt för vi vet ju att hästen är bra. Han kommer framför allt bli väldigt bra – det har vi känt från början. Han hade bara lite för mycket av allt från början så han orkade inte hålla ihop allting så han behövde tid, säger Pernilla och Jesper fyller i:
– Det känns verkligen som det är en sån häst som behöver tid för att bli stark för att från början tog han för långa steg i alla gångarter och då har han inte orkat bära upp sig där.

Pernilla berättar att hingsten, som är som en gummiboll i traven, alltid haft en väldigt spektakulär trav vilket såklart kan vara svårt för en ung häst att hantera.

– Det känns som att med styrkan har också viljan kommit. Han är en väldigt mild individ och skulle man inte rida på det sättet att man stärker honom då skulle han kanske bli för snäll och inte bjuda på mer än vad han behöver, säger Jesper.

Ryttaren Josefin håller med.
– Det är väldigt viktigt att man inte rider över honom och det är varit så att han måste få bli stark och därefter har vi travat på. Man kan rida jättesnabb trav men då sänker han ryggen, höjer huvudet, slår på sig och blir osäker och det är samma i passen – jag har känt att han kan springa snabbare i passen men jag har alltid bara ridit halvfort för jag vill att han ska känna att han klarar det och han tycker det är kul. Så under den öppna bedömningen tänkte jag: ”är det någon gång jag ska gasa så är det ju nu”, och då var han helt med mig och bara svarade ”okej, jag springer fortare”. Hade jag bett om det ofta och han sprungit fortare, kommit in i korsgalopp och det hade blivit kaos hade han blivit osäker och det är det sista jag vill ha. Han ska ju älska att vara inne på banan och att vara med mig. Man ska inte köra över hästar – man ska bara göra det tillsammans.

En sorg i glädjen

På frågan om vad silver och brons på VM betyder för Smedjans avel är svaret blygsamt. Det är tydligt att uppfödarna själva inte riktigt greppat framgångarna.
– Det är ju nästan overkligt att ha två hästar på VM. Det är superhäftigt, säger Pernilla.

Paret avlar i en väldigt liten skala hemma, fokuset har legat på kvalitet och inte kvantitet. Jesper säger att det gått åt mycket energi, pengar och tankar för att sin avel dit den är idag. Sen säger han uppriktigt:
– Det är en sorg att mamman till Mérkur och Mótor börjar bli så gammal att det kanske inte bli fler föl. Hon kanske är vår häst i livet att avla på, sen vill man inte tro det – men det kan vara så.

Stoet Minning från Margaretehof (f-03, e Helmingur från Margaretehof, u Idunn frá Strandarhöfdi) har fått flera fina avkommor och det är tydligt att det är stoet som är hjärtat i parets avel.

Paret berättar att det ändå finns en dröm att utöka aveln lite och betäcka tre-fyra ston om året vilket skulle kunna resultera i förhoppningsvis några fler uppfödningar per år.
– Så vi har fortsatta ambitioner men det är ändå med lite sorg. Vi har fått många föl efter Minning men man kan inte förutsätta att det blir föl när stoet är i den åldern. Vad som händer så vet vi att det kommer ta slut en dag. Men vi hoppas väldigt mycket på ett 4-årigt sto efter henne och så har vi tre ston efter Mosart från Smedjan som också är undan Minning. De är också fina, de har lite av Minning i sig. Så även om Minning inte fått många stoföl så kanske vi kan få ston efter någon av våra hingstar och på så sätt behålla linjen efter henne, säger Pernilla och Jesper.

Jesper passar även på att skicka en passning till SIF:s avelsledare Heimir Gunnarsson som var den som en gång i tiden hjälpte paret att hitta Minning.
– Han har lovat att hitta ett lika bra sto så jag väntar, skrattar Jesper och lägger till:
– Vi är väldigt tacksamma att han trodde på henne och övertygade oss att Minning var något att satsa på – för det hade han helt rätt i.

Dealen

För Josefin Birkebros del är framgångarna med Merkur såklart en milstolpe.
– Sen har vi ju en deal så planen är att jag ska köpa ut den andra halvan på Merkur nu. Det ska bara vaskas fram lite pengar, säger Josefin och skrattar.
– När jag tog honom kan jag ärligt säga att jag var lite tveksam till att han skulle bli så här bra. Jag kände att det fanns väldigt mycket bra saker och jag tycker verkligen om hans psyke och utstrålningen. Men jag var lite tveksam till att gångarterna skulle bli tillräckligt bra för han hade lite svaga punkter men det är verkligen lyx att få prova sin framtida tävlingshäst i ett år innan du bestämmer dig. Det är jättesvårt att åka till Island, rida två gånger på en häst med vackra berg i bakgrunden och då är det lätt att bli förtjust, säger Josefin.
– Det är verkligen superkul att det blivit så bra och jag tror han tycker om mig också, skrattar hon.

I Tyskland var de helt begeistrade i honom

Josefin

Josefin och Mérkur har redan haft framgångar i Tyskland där de kvalificerade sig till en av unghästklasserna som gick på tyska mästerskapen. Men mästerskapet valdes bort på grund av avståndet.
– I Tyskland var de helt begeistrade i honom och jag fick flera bud på honom både under tävlingen och efter. Men det var där jag kände att han verkligen växte in i rollen som tävlingshäst, han bara ”det här vill jag göra”. Jag hade såklart lagt in massor stärkande vinterarbete innan och det var först där jag kunde plocka ut lite och se lite vad som fanns och då svarade han bra på det. Sen har han bara blivit bättre och bättre under säsongen, men hade jag vetat att vi skulle rida VM så hade jag kanske inte lagt upp säsongen så som vi gjort, säger Josefin som berättar om balansgången med korta vilor med gräshage för att hingsten skulle hållas pigg och fräsch.
– Jag måste ju säga att jag lobbade ganska hårt för Merkur hos Josefin, lägger Jesper till.

Han berättar att han hela tiden trott att Mérkur behöver en ryttare som Josefin.
– Och jag har väl sagt att om Josefin känner för honom kommer vi vara otroligt glada för jag vet att han inte skulle bli bättre någon annanstans. Det är så viktigt sak om man har en häst som man tycker om och ser kapaciteten i, att den måste hamna rätt – annars kan den bli en helt medioker skogsmullehäst faktiskt. Vi tycker ju att dealen vi gjorde med Josefin har varit otroligt kul, speciellt nu när Josefin blivit så kär i honom.

Jesper lyfter fram Josefins kvaliteter som ryttare
– Hon rider fantastiskt fint. Hon är aldrig tuff mot hästarna, hon ställer krav men det är på ett bra sätt. Det ser ut som hon bara sitter där, som en passagerare. Det är väl det man önskar för sina hästar – bra ridning.
Pernilla fyller i:
– Vi tycker också att hon är duktig på att rida det Merkur var lite svagare i, tölt och pass. Vi tänkte att de skulle passa perfekt.

Jesper siar om en framtida sportkarriär för Mérkur.
– Jag tror han har lynnet för sport och han har steglängden. Han har vissa saker som sticker ut. Jag tror att han kommer bli fruktansvärt bra i pass, han kommer alltid vara superflott i trav, han kommer bara bli bättre i tölt, han har bra skritt och galoppen kommer komma med styrkan. Han kommer vara jämn och det är vad som krävs i sporten i dag.

För de båda medaljhingstarna Mótor och Mérkur väntar vila efter hemkomst. Därefter kanske det blir någon tävling för Mérkur och för Mótor finns planer på att kanske visa om 2024.
– Det är det vi önskar, vi skulle vilja ha kvar Mótor ett år till för jag tror att det kan hända mycket i vinter, säger Jesper och Pernilla lägger till med värme i rösten:
– Jag ser fram emot att träna honom i vinter, han är verkligen en jätterolig häst att rida.