Våga släppa tygeln med Anna Funni Jonasson

Visst ser det härligt ut att tölta fram på sin häst med helt lös tygel. Oavsett om vägen går rakt fram, är kurvig, upp eller ner så töltar hästen där med löst hängande tygel i jämn takt, tempo och med god bärighet. Inne på tävlingsbanan får ryttarna det att se enkelt ut och det ser inte ut som att denne gör någonting för att hästen skall gå där.

Ridsport har bett en av Sveriges främsta T2-ryttare Anna Funni Jonasson att berätta om hur hon tränar en T2-individ. Kan alla hästar tränas till att tölt på lös tygel, hur gör man och vad ska man tänka på?

Är det verkligen så enkelt som det ser ut för att vara och kan man lära alla hästar att
tölta på lös tygel?

– Jag tror att man kan lära alla hästar att gå på lös tygel i tölt så länge man lägger in i sin träning att ha fokus på att hästen skall kunna bära sig själv utan för mycket hjälp av handen. Att man jobbar för att få hästen att gå mellan förhållning och drivning i både skritt och tölt. Lägger man fokus på att ha som mål att släppa tygeln så börjar man automatiskt att lägga mer fokus på säte och ben än på tygeln i sin ridning. Sedan har såklart hästarna olika mycket talang för just tävlingsmomentet ”arbets- till mellantempo tölt med lös tygel och enhandsfattning”.

Några saker som bör vara på plats innan man börjar släppa tygeln är att du kan tölta
din häst balanserat på volt i långsamt tempo och samma sak gäller rakt fram utan stöd av vägg, staket eller liknande. Tempoväxlingar i tölt och då speciellt mycket
noggrannhet i övergången mellan ökad tölt in i långsamt tempo att man där får till att bromsa in farten men möta med drivning för att hålla igång bakbenen in och fram i långsamt tempo.

– Gör du rätt här så uppkommer känslan av att du är näst intill tyngdlös – hästen bär sig själv, det är en stor nyckel till att lyckas med att lära hästen att gå på lös tygel. säger Anna Funni Jonasson och fortsätter:

– När du ska börja släppa tygeln gör du det genom att sträcka båda händerna fram ”att ge tygeln”, under kortare sträckor på ställen där du kan ge hästen bästa förutsättningarna att lyckas. När det fungerar att ge tygeln så kan man bara övergå i att släppa halva till hela tygeln med enhands- eller tvåhandsfattning till att börja med, när tygeln släpps läggs ansvaret helt över på sätet och eventuella inövade röstkommandon.

Ökar bärighet

Att träna mot att kunna rida på lös tygel i tölt är ett bra hjälpmedel för att öka hästens bärighet och ryttarens kroppsmedvetenhet och signaler på hästryggen,
Ofta är det så att många hästar töltar bättre på lös tygel än med kontakt med ryttarens hand, när ryttaren sedan plockar upp kontakten igen upplever många att de får en bättre tölt efter det lösa momentet och kan på så vis förbättra kvaliteten på hästens tölt utan att man har i åtanke att använda det som ett tävlingsmoment.
Ju mer du övar på övergången från tölt med kontakt till tölt med lös tygel så lär sig
hästen snart er signal och vet då vad som skall göras.

– För mig bör tölt på lös tygel vara en självklar del i träningen av en islandshäst, beroende på talang hos häst och ryttare så väljer man om man vill använda det som ett moment på tävlingsbanan eller ej, säger Anna Funni Jonasson.

Anna Funni Jonasson bästa tips för att lyckas med lös tygel i tölt:

1. Öva lös tygel på fler sätt än ifrån ryggen, du kan t.ex låta hästen tölta som
   handhäst eller längs med fyrkantsspåret när du springer jämte. Bara fantasin
   sätter gränser här.
2. Undvik övergången tölt-trav på din blivande T2-häst, men var desto noggrannare med att öva tempoväxlingar i alla gångarter.
3. – Jag använder lös tygel som en belöning åt mina hästar.
4. När tygeln är lös och man upplever att hästen faller ner och blir framtung då är
   det viktigt att inte försöka få upp hästens huvud med hjälp av korrigering med
   tygeln utan att istället backa tillbaka och öva på övergången till lös tygel och korta ner sträckorna som du rider lös tygel på. Om övergången fungerar och ingången in i momentet är korrekt ökar det chanserna att få till en tölt på lös tygel med bra hållning.