”Visst blir det orättvist rent viktmässigt”

För Jenny Forselius är valet om att ha sina hästar barfota en strävan om att inte hämma hovens naturliga mekanism, vilken kan begränsas med skor och söm. Men valet har också skapat tvivel på tävlingsreglementet och allas rätt att tävla, berättar Jenny.

Jag får inte ha en barfotaboots som väger 280 gram per ben när den är blöt och smutsig, men de som har skor och boots kan ha vikter närmare ett halvt kilo per ben

Jenny Forselius

Domarkåren oenig

Jenny Forselius är ny i sporten och har startat tre tävlingar i år. För att få rätt besked kring barfotabootsen har hon vid samtliga tävlingar lyft frågan med domarna under ryttarmötet.
– Vid den första tävlingen blev svaret att det gick bra att använda bootsen så länge de inte överskred de 250 gram som skyddsutrustning får väga på varje ben. Nästa tävling gick domarna motstridigt med på att släppa igenom barfotabootsen som skyddsutrustning då de ansåg att det var skor, de domarna hade aldrig mött barfotaboots på tävling tidigare.

När det sedan blev dags för tävling igen i början av september möttes Jenny Forselius av oklara besked och en oenig domarkår.
– Det blev en diskussion när domarna inte var eniga om huruvida barfotabootsen var en sko eller skyddsutrustning. Till slut konstaterade de att barfotabootsen räknas som skyddsutrustning, berättar Jenny Forselius som inte är enig.
– I min värld är det en sko.

Klassning som skyddsutrustning får konsekvenser

Hur barfotabootsen definieras får en avgörande betydelse, då skyddsutrustning får väga maximalt 250 gram per ben. Skor å andra sidan, har ingen viktgräns utan begränsas av mått och form.
– På den senaste tävlingen var det blött och barfotabootsen i neopren drog åt sig väta och i mönstret under bootsen fastnade grus, berättar Jenny Forelius som blev diskvalifierad då bootsen vid kontroll vägde 280 gram.

Av den uppsjö av barfotaboots som finns på marknaden använder Jenny Forselius Evo boots, vilken är den lättaste varianten som Jenny Forelius hittat. Torr och ren väger Evo boots 230–240 gram, enligt Jennys kontrollvägningar. Det är också vikten som blir ett problem och som gör villkoren för tävlan diskriminerande.
– Jag får inte ha en barfotaboots som väger 280 gram per ben när den är blöt och smutsig, men de som har skor och boots kan ha vikter närmare ett halvt kilo per ben, förklarar Jenny Forselius som hänvisar till de 250 gram som viktbootsen får väga utöver järnskons vikt på 290 gram.

Järnskons vikt har Jenny Forselius fått fram genom att själv väga en järnsko.
– Jag tycker inte att det är rättvist i och med att jag själv ser barfotabootsen som en sko. Reglementet bör ses över – det jag ser som en sko är uppenbarligen skyddsutrustning. Domarna måste också vara eniga. Ska vi inte kunna tävla på grund av det här?

En återkommande trend

Anne Fornstedt har en gedigen karriär som domare bakom sig med 30 år i rollen. Idag är Anne internationell FEIF-domare. Förutom att själv verka som domare är Anne Fornstedt ett återkommande ansikte vid domarseminarium och utbildningar.

Till att börja med tar Anne Fornstedt en blick i backspegeln, närmare bestämt omkring två decennier bakåt i tiden.
– Då drog många av skorna och red utan eftertanke. En del hästar blödde i princip från hovarna och snart dog trenden ut, berättar Anne Fornstedt.

Vi tävlar i gångeter där stora, höga och långa steg premieras. Har du vikt på benet främjas dessa egenskaper, vikten gör att du får större kraft i steget

Anne Fornstedt

När de svenska toppryttarna inom hoppning de senaste åren alltmer frekvent synts i sammanhang där de avstår hovbeslag för att spara sekunder har också intresset bland gemene hästägare ökat.
– Men det är lite en sanning med modifikation. De här hopphästarnas hovar sköts om minutiöst. De rids på fibersand, använder hutlöst dyr plast på hovarna och har tofflor i hagen, konstaterar Anne Fornstedt.

Därför är barfotaboots skyddsutrustning

Barfotaboots är skyddsutrustning och inte skor, slår Anne Fornstedt fast samtidigt som hon hänvisar till den väldigt detaljerade definieringen av skor som finns i FEIF Rules and Regulations, tävlingsreglementet. Bakgrunden handlar om att värna om hästvälfärden.
– Vi tävlar i gångeter där stora, höga och långa steg premieras. Har du vikt på benet främjas dessa egenskaper, vikten gör att du får större kraft i steget. Det gör också att det blir negativt att tävla barfota, berättare Anne Fornstedt och fortsätter:
– Regeln finns för att det inte ska bli för tungt – helt enkelt ett sätt att begränsa skaderisken. Släpper man det fritt kan en del missbruka det, även om det såklart inte är så enkelt som att smacka på vikt och allt blir bra. Vikterna kräver också en stark och balanserad häst.

Samtidigt poängterar Anne Fornstedt att hon själv inte har några personliga invändningar mot barfotaboots, men att reglementets detaljerade beskrivning för en sko gör att barfotabootsen faller utanför ramen.
– Men visst blir det orättvist rent viktmässigt.

Erfarenheter kan dras från de nya bettreglerna

Att reglementet är strikt och gammeldags håller Anne Fornstetd med om. En förklaring kan vara att reglementet gäller för samtliga av FEIF’s medlemsländer, där olika synsätt kan råda.
– Andra länder kan ha en fullständigt annan uppfattning om vad som är rätt och fel.

Samtidigt är det en styrka med ett gemensamt reglemente som bland annat gör det enkelt att jämföra resultat mellan de olika länderna.

Tidigare i år lanserades bland annat nya bestämmelser kring bett i reglementet, med syfte att förenkla förståelsen för vilka bett som är tillåtna. Med facit i hand kanske utfallet inte blev ett förenklat reglemente, menar Anne Fornstedt, men det tyder på att förbundet är beredda att utvärdera och förändra.
– En erfarenhet från de nya reglerna kring bett är att allt måste definieras exakt. Just nu säger reglementet att en sko ska följa hoven och en mängd mått finns att förhålla sig till. Idag finns det en mängd olika skor och material som är positiva för hästen men som faller utanför ramen för vad som är tillåtet. Det tror jag kommer förändras.

Problematiskt att gå samma väg som hoppsporten

Jenny Forselius ser hoppsportens regler som en möjlig väg även för islandshästsporten. Inom hoppning är en typ av barfotaboots godkänd enligt FEI’s tävlingreglemente, TR, en så kallad scootboots. Idén får till viss del medhåll från Anne Fornstedt, som menar att en viss typ av utformning på barfotabootsen skulle kunna definieras. Alltså hur bootsen är designad och ska sitta på hoven. Samtidigt ser hon flera fallgropar med att godkänna en barfotaboots medan andra utesluts.
– Det skulle skapa en typ av monopol att välja ut ett märke, vilken inte är FEIF’s roll. Samma fråga var på tapeten med bett där många ville ha en ”FEIF-certifiering” på godkända bett. Men FEIF kan inte favorisera enskilda märken eller produkter.  

Hellre fria än fälla

Idag finns en mängd produkter av alla dess slag på marknaden och ständigt kommer nya. Det ställer också stora krav på att domarkåren håller sig uppdaterade kring vad som gäller.
– Det finns absolut osäkerhet i domarkåren kring vad som gäller – det kommer nya regler och produkter hela tiden. Domarna har själva ansvar att följa utvecklingen, att följa alla nya regler och reglementet för vad som gäller, säger Anne Fornstedt som själv inte mött på barfotaboots på tävling.

Som domare har man också ett stort ansvar gentemot de tävlande, och när frågetecken dyker upp är Anne Fornstedt tydlig med vad som gäller.
– Jag tjatar alltid om det på domarseminarium och på utbildningar – hellre fria än fälla. Man får aldrig diska bara för att man kan, utan för att man måste. Då måste man som domare vara så säker att man kan slå upp det i reglementet.  

Till hjälp finns också snabba kontaktvägar med kollegor runtom i landet. Det går alltid att bringa klarhet, menar Anne Fornstedt.
– Osäkerhet kring reglementet får aldrig ske på ryttarens bekostnad.