Snabbt, smart och tålmodigt – så tränar Gummi sina passhästar

Efter att Guðmundur “Gummi” Einarsson gått igenom grunderna i passutbildningen i del ett – med fokus på ridbarhet och förberedelse – handlar det nu om nästa steg: fart, balans och detaljerna som avgör på toppnivå.

För en ren kapplöpningshäst är det optimalt att passen är den snabbaste gångarten. Om hästen är välbalanserad och passen går snabbare än galoppen minskar möjligheten att hästen slår över till galopp vid maxfart – eftersom den helt enkelt inte är snabbare.

– Om galoppen däremot är snabbare än passen och man driver på, kan hästen lätt slå över i galopp, säger Gummi.

Många fascineras över hur Gummi kan rida så snabbt och med så olika hästar på högsta nivå. Han menar att hemligheten är en kombination av lång uppbyggnadsperiod och rätt filosofi.

– När hästarna börjar gå i pass börjar många direkt att driva – längre, snabbare, hårdare. Till slut fungerar inte drivningen, och hästen stänger av. Jag gör tvärtom. I accelerationen låter jag hästen komma själv. Jag sitter still och bara stödjer när det behövs. Då finns det fortfarande något kvar att plocka fram.

Het häst är inget måste

En passhäst behöver inte vara het. Faktum är att en lugn häst ofta är en fördel.

– En het häst kräver noggrann träning i alla detaljer. När den blir rutinerad kan raksträckan skapa övertändning: ”Här ska det springas fort!” Kan man inte reglera spänningen tappar man lätt kontrollen, förklarar Gummi.

En passhäst ska tränas som en vanlig ridhäst: lydig, mjuk och ridbar mellan hand och skänkel.

– Om man gör hästen stel, rider ”grisepass” och tappar lydnaden i munnen blir träningen bara tråkig. För mig är mjukhet och ridbarhet viktigast.

Förberedelser inför startbox

För att förbereda hästen för startbox gäller samma princip: träna så tävlingslikt som möjligt hemma. Flera hästar, medhjälpare och upprepade öppningar och stängningar av boxen avdramatiserar situationen.

– Ju mer likt tävling, desto tryggare blir hästen, säger Gummi.

Undvik vanliga misstag

En vanlig fälla är att börja träna pass på en häst med dålig galopp.

– En dålig galopp leder ofta till att hästen faller över i pass av obalans, vilket inte är samma sak som korrekt pass. Jag har sett ryttare jaga sina hästar i hög fart trots dålig balans, vilket bara skapar stress. I sådana situationer är det bättre att släppa tygeln och låta hästen hitta balansen själv.

Galoppen är alltså avgörande.

– En häst med dålig galopp blir sällan en hållbar passhäst.

Vanliga skador hos passhästar

– Generellt sett, om en passhäst skadar sig, handlar det oftast om att den slår sig på frambenen med bakbenen. Det förekommer också att de slår sig i armbågen.

En välbalanserad häst drabbas dock sällan av dessa problem, menar Gummi. Han påpekar också att munskador är mindre vanliga hos passhästar än hos ovalbanehästar.

– Det är klart att vi som tävlar, oavsett disciplin, inte vill göra hästarna illa i träningen. Men olyckor kan hända, till exempel om ryttaren ger fel signaler.

Om problemen uppstår finns det skydd att använda, men enligt Gummi är det viktigaste att träningen är korrekt och att hästen är avslappnad.

Tänk annorlunda – hitta lösningar

Gummi berättar om en elev som en dag klagade: ”Det är en jävla skithäst. Han är ostadig och svarar inte på hjälparna”.

Men hästen hade egentligen en fantastisk gång. Vid lunchtid orkade Gummi inte höra mer negativitet och sa: ”Du har två alternativ. Antingen säljer du hästen och köper en ny. Eller så slutar du prata skit om den och börjar tänka annorlunda.”

Han fortsätter:

– Sluta säga att hästen har problem och försök istället hitta lösningar. Tänk på dig själv och tänk annorlunda.

Likheter i träningen

Skillnaderna mellan att träna en passhäst och en femgångshäst är mindre än många tror.

– I grunden tränar jag mina passhästar som femgångshästar, även om jag inte tävlar dem i femgång. Det handlar om samma grund: ridbarhet, balans och förståelse.

Det som skiljer är snarare detaljerna. För passhästen läggs ett större fokus på explosivitet och uthållighet, medan femgångshästen ska utvecklas jämnt i alla gångarter.

– Men i grund och botten är det ganska likt. Båda behöver vara starka, hållbara och väl förberedda. Det handlar mer om individen än om disciplinen.