Amelie Segerström: ”Då insåg jag att inga drömmar är för stora”

Efter en bra säsong för 19-åriga Amelie Segerström och Kopar frá Sunnuhvoli (f. -, e. Álfasteinn frá Selfossi, u. Saga frá Litlu-Sandvík) slutade SM med en guldmedalj i stilpass, silver i kombination och en fjärdeplacering i femgång. När sedan telefonsamtalet kom om att ekipaget blivit uttaget till det svenska landslaget och därmed stod klara för NM strömmade tårarna nedför Amelies kinder.

– Jag blev otroligt glad och kände mig väldigt hedrad. Det är ett mål jag haft under en längre tid och att vi lyckades hela vägen känns fantastiskt! Berättar Amelie och fortsätter med att sammanfatta säsongen:
– Det har känts väldigt bra. Det har såklart varit både med- och motgångar men jag är över lag väldigt nöjd. Det känns som vi har mycket kvar att ge vilket är väldigt positivt.

Samvaron i fokus

16-åriga Kopar kom till Amelie för drygt två och ett halvt år sedan full av energi, men bara ett år senare blev valacken svårt sjuk i njursvikt efter en metacambehandling.

– Då var jag helt säker på att han aldrig skulle bli bra igen – att jag skulle förlora honom. Men om det är något Kopar har lärt mig är det att aldrig ge upp! Han återhämtade sig utan några som helst bestående men och bevisade att han inte var klar med sin tävlingskarriär. Efter det insåg jag att inga drömmar är för stora och samma sommar vi red vår första säsong ihop med helt fantastiska resultat.

Sedan dess har ekipaget visat framfötterna på tävlingsbanan, men det har aldrig varit det viktiga berättar Amelie.

– Jag tycker lika mycket om Kopar oavsett vilka resultat vi får på banan. Han är min absolut bästa vän och vi tar oss igenom med- och motgångar tillsammans. Vi tränar och tävlar för att vi båda tycker att det är roligt och jag vill försöka visa upp den glädjen och samspelet vi har tillsammans. Amelie fortsätter:
– Han är en helt fantastisk häst med ett hjärta av guld. Det absolut bästa han vet är pepparkakor och att bli kliad på manken.

Likheter som skapar ett samförstånd

Rutiner, rutiner och rutiner. Det är vad både Amelie och Kopar föredrar, och de har ett väl inarbetat sätt för att skapa struktur även under tävling. Genom att planera bland annat när Kopar ska promeneras, när det är dags för mat och att träna skapar Amelie sina förutsättningar själv. Det ger ett inre lugn och det är då de presterar bäst. Det gör också att Amelie vet, och är väl förbered, för det Kopar behöver.

– Kopar mår som allra bäst när han får vara ute i hage och promenera mycket vilket jag alltid prioriterar när vi är på tävling. Han kan ibland vara lite extra kräsen när vi åker i väg och därför har jag alltid med mig en salig blandning av olika sorters hö och kraftfoder.

Ett team som möjliggör framgångar

En annan viktig komponent är det team som står bakom ekipaget. För Amelies del handlar det om en mamma som ställer upp i vått och torrt och tränaren Eyjolfur Þorsteinsson som är ett ständigt bollplank innan och efter starterna bland många andra tillfällen. Men det handlar också om hovslagare, equiterapeut och andra runt omkring som lätt hamnar i skymundan.

– Det handlar inte bara om en bra häst eller en duktig ryttare. Utan mitt team hade jag aldrig varit där jag är idag, jag vill rikta ett extra stort tack till dem, säger Amelie och resonerar vidare:
– Vi har aldrig har gett upp utan hela tiden fortsatt framåt. Vi har tagit oss igenom med- och motgångar ihop och på något vis växt ihop och blivit starka tillsammans. Vi satte tidigt ett mål och delmål för att kunna ta oss hela vägen fram. 

En ny erfarenhet

NM blir ekipagets första internationella start och Amelie ser fram emot att tävla som lag, suga åt sig erfarenheter, njuta och förhoppningsvis ge konkurrenterna något att bita i. Stilpass, som är ekipagets främsta gren, är en favorit eftersom inget lämnas åt slumpen.

– Jag tror att den passar oss så bra för att jag älskar perfektion – båda löpen räknas och det måste både gå fort och vara snyggt. Jag tycker att det är en otroligt rolig gren! När vi skrittar mot passbanan vet han precis vad som väntas och öronen är så spetsade framåt som dem bara kan vara. Att få springa pass är verkligen något av det bästa Kopar vet!

Amelie vittnar om att valacken är snäll – men ett riktigt energiknippe från ryggen. Förberedelserna för NM är i full gång och träningen sker många gånger ute.

– Vi jobbar mycket på övergångar och att kunna öka och minska både tryck och energi för att det ska bli lättare att hantera hans energi på tävlingsbanan, säger Amelie och avslutar:
– Väl inne på banan vet han vad som gäller och då är det mycket energi. Att han själv tycker det är roligt tror jag gör honom till en bra tävlingshäst. Han vill gå in på banan och visa upp sig.