Våren har kommit till Danmark med hela sin prakt. Marken är täckt av vitsippor i de klart grönlysande bokskogarna, gässen guidar sina ungar igenom detta nya liv i min lilla sjö, ängarna är gula av raps eller maskrosor och solen har lyst alltjämt sedan starten på mars.

Ja, aldrig är man riktigt nöjd! Igenom den blötaste februari i mannaminne, där vi inte såg solen över huvud taget och allt var översvämmat, så önskade jag mig inget mer i livet än att se solen. Eller kanske bara att få en regnfri dag. Nu är det två och en halv månad sedan vi fick regn och även om gräset växer så är det långt ifrån vad jag, redan vid min tredje vår här, är van vid i maj månad.

Ridbanan gick från att vara en sjö till öken och allt är täckt med damm. Det är inte ens varmt! Vinden har varit både ihållande, inemellan kraftig och kall.

Ja, aldrig är man nöjd…

Men konstant regn och sedan torka ger motivation på ett helt annat plan. Jag har äntligen, på riktigt, tagit tag i att starta preparation, planering och byggansökan för att få mig ett ridhus!!! Anlitat ett företag och fått en konsult som ska hjälpa till med vad som krävs från kommunen.

Jag har en paddock och underbara ridvägar som jag är så tacksam över MEN underlaget på ridbanan är strandsand och den är inte särskilt väldränerad och för att komma till de bästa ridvägarna så ska jag ta mig ned-upp-ned ordentliga backar i skritt på cirka 15 minuter. Inga problem på sommarhalvåret men under vintern när tiden (ljuset) är knappt och banan oftast är fylld med vatten så blir träningen lidande. Även om jag har några ridhus jag skulle kunna köra till så är det ändå mycket tid som går till spillo när man har stallet fullt.

Så! Nu ska det ske… Det ska förhoppningsvis bli ett ridhus om Silkeborgs kommun är villig. Håll tummarna så ska jag hålla er uppdaterade.

Annars har jag startat min ogräsbekämpning ute i hagarna och putsat några beten som redan var fulla med skräppor. Det är för stora områden och för mycket ogräs för att jag ska kunna dra upp det för hand så min plan är en långsam minskning genom att systematiskt klippa ner det innan de går i blom. Önskar att gräset växte med samma energi!

Så snart ståndsen börjar bli mer synliga så är de dem jag lägger ner tid och ork på att dra upp med rötterna. Tack och lov är de inte många i hästarnas befintliga hagar men där finns desto fler på några av de fält som ska hägnas in. Sommaren handlar mycket om ogräsbekämpning!

Jag är ju uppvuxen på gård men då den var så pass stor att det krävdes flera anställda för att kunna driva den så erkänner jag att jag aldrig riktigt fick chansen att bli bekväm med många av de saker som hör en gård till.

Så nu när jag står utan män(!) så gör jag så gott jag kan. Jag lär mig massor praktiskt men har också fått lära mig att en del saker får jag prioritera bort eller helt enkelt ta senare. Gårdslivet är långt ifrån perfekt men det gör något fantastiskt med en som människa.

Jag njuter mer av ”perfekta” stunder än jag någonsin gjort förut och jag firar med stolthet och glädje nya lärdomar, fullföljda projekt eller överkomna rädslor (maskiner i allmänhet har jag stor respekt för vilket har varit en utmaning ensam på med gård). Jag känner mig ofta trött, ständigt steget efter och överväldigad men samtidigt har jag aldrig varit så tillfreds och tacksam för allt i mitt liv som nu. Jag rekommenderar varmt gårdslivet till alla.

Man är verkligen sin egen lyckas smed!

Just i skrivande stund är jag faktiskt hemma hos föräldrarna på Margaretehof. Det är årets första (och för mig ända) nivå 1 tävling på Sundabakki med gædingastart på onsdag och sport fredag.

Jag har Kristall frá Jadri och Hrói frá Flekkudal med mig. Hrói i A-flokk (och kanske T2) och Kristall i V1 och T2.

Det blir min och Kristalls femte start för året (fjärde World Ranking) så det känns som om vi är mitt i säsongen. Däremot så blir det Hróis och min första start på många år. Faktiskt så satte vi hovarna på en bana för första gången ihop på tre år, igår. Det blir spännande att se hur det går…

Han är en av de härligaste hästarna jag haft som ridhäst men banan har alltid varit något av ett stressmoment för oss. Jag är nyfiken på hur mitt eget ändrade mindset det senaste året kan påverka hur vi presterar och jag ser fram emot utmaningen.

I allmänhet så ser jag faktiskt alltid fram emot tävlingar. Det ger en sådan kick av glädje och förväntan att se om man lyckas möta sina, högst personliga, mål och utmaningar.

Håll gärna tummarna för mig och heja lite extra ifall ni vill!

Jag vill också gärna få idéer om vad ni vill att jag skriver om här (förutom livet i allmänhet).

Önskar alla en fortsatt underbar maj (om jag inte hinner skriva mer innan juni är här) och ta hand om er själva och folk och fä i er närhet!

Att ha många strängar på sin lyra är något som snabbt visar sig vara en nödvändighet som gårdsägare och hästföretagare. Det gäller liksom att kunna hitta lösningar på alla möjliga utmaningar så snabbt, effektivt och billigt som möjligt utan att ge avkall på hästarnas välmående eller säkerhet.

Den här veckan går Icehorse Festival av stapeln i Herning. Det är islandshästvärldens största officiella inomhustävling och dessutom årets första World Ranking för många av oss tävlingsryttare. Startfältet i elitklasserna är imponerande, minst sagt! Det har hunnit gå tre långa (covid) år sedan det kunde hållas sist så känslan av förväntan och spänning ligger som tjock dimma i luften här och på sociala medier.

Herning ligger bara 40 kilometer ifrån min gård så det är nära och bra. Jag kan sova hemma och behöver inte tänka alltför mycket på att packa och fixa som man vanligtvis gör inför större tävlingar.

Däremot är det långa dagar. Från torsdag till söndag pågår tävlingarna från tidig morgon till 22-23 på kvällarna. Jag startar två hästar och ska även vara kommentator på livestreamen under några klasser. Det blir därför nästan som om jag faktiskt åker ifrån gården nästan en vecka och för det behövs en del planering.

En gårdsägare är i ständigt krig med naturen och tiden.

Förutom att jag måste rodda med att få någon att ta hand om de hästar som är kvar hemma så är våren på intåg med stormsteg och med det så ligger sommaren på lur bakom knuten… Härligt! Jo, visst men också en tid där en gårdsägare är i ständigt krig med naturen och tiden.

Vi hästgårdsägare har kanske inte vårbruk men vi har sommarförberedelser. Nu ska vi förbereda gräshagarna, uppdatera staket, harva, göra ett försök att ta bort sly som hotar att ta över staketen så fort det börjar växa, fixa vinterhåliga vägar och sanera vinterhagarna.

Förra året var jag borta under några dagar i april och kom hem till övervuxna staket och ogräs som tagit över hagarna. Det var som om jag ständigt var lite efter i allting resten av sommaren!

Jag har bestämt mig för att det inte ska ske i år! Jag ska ligga steget före!!!

Här tänker jag att det finns en del mer erfarna gårdsägare som skrattar åt min naivitet, men det bjuder jag på! Jag ska i varje fall vara ute i bättre tid och med lite tur vara lite mer förbered.

Jag har roat mig kungligt

Hur som helst så har alla hagar gåtts igenom den senaste veckan. Där det är möjligt så har nu varje staket minst 2 meter till närmaste växtlighet. Förhoppningen är att det enda jag ska behöva trimma under staketen är gräs med jämna mellanrum sommaren lång.

Jag har roat mig kungligt med röj- och motorsåg, kratta, spade, fyrhjuling och traktor. Det har röjts upp efter stormarna som dragit fram under vintern, avlägsnats gamla, döda träd och huggit ner äppelträd som förra hösten hade livsfarligt mycket äpplen som hästarna gladeligen mumsade i sig utan en tanke på kolik.

Hålen i vägen är tilltäppta, hagarna harvade, de flesta av staketen är uppdaterade, blommor planterade och de träd och buskar som behövdes är ansade. Det gick en halv dag bara till att forsla bort allt ”skräp” till närmaste ”genbrugsplads”.

Jag ska vara hemifrån i fyra långa dagar men gården är redo!!!

Jag har också självklart försökt hinna med att träna hästarna, ha lite lektioner, skött bokföringen, behandlat några hästar, blivit intervjuad, försökt få lite ordning på huset innan jag får gäster som ska bo här under tävlingarna och så fick jag två härliga kursdagar för Júlio Borba också.

Så ja, många strängar ska man ha på den där lyran. Eller så ska man bära många hattar, som man säger här i Danmark (fritt översatt). Skogsarbetare, stallarbetare, instruktör, tränare, tävlingsryttare, markägare, småföretagare, trädgårdsmästare… Ja, ni förstår att listan kan göras lång och den är ju både säsongsbetonad och personlig för varje gårdsägare.

Det är vardagslycka det!

Jag erkänner att jag ibland känner att det kan bli lite mycket, men det finns en otrolig känsla av fullbordan och belåtenhet när man avslutar något av alla projekt. Det är vardagslycka det!

Jag står, tack och lov, inte helt ensam i det utan har en otroligt härlig tjej på 20 år som hjälper mig här. Hon bor i närheten och är här på vardagar mellan 9.00-17.00. Hon passar också gård och hund (om han inte kan komma med) när jag är iväg och håller kurser.

Det är med viss ångest som jag ger mig in i 1,5 månad utan henne, då hon ska ut och resa, men det ska nog gå. Det man vill får man till med prioritering och huvudet på skaft.

Prioritering blir man också väldigt bra på när man står ensam i att driva gård och företag…men det är ett ämne för en annan dag!

Jag ser fram emot denna nya sträng på min lyra som heter ”bloggare” och tar gärna emot förslag på vad ni vill att jag skriver om (är mest aktiv och svarar alla meddelanden på Instagram: filippa.montan.eq)

Nu ska jag ut och träna och behandla några hästar innan insläpp och fodring. Det är en härlig tid med ljus och värme som går oss till mötes och jag kanske just har klarat av att förbereda så pass väl att jag kan njuta lite extra i år.

På gensyn!